Öppna starkt, avsluta starkare

bild1Huahua. I dag gick det fort, i alla fall den första kilometern och de två sista. Däremellan gick det lagom fort. Det är bekvämt att ha en kilometermarkering så tydlig som jag har på den här rundan. När jag springer förbi rondellen har jag antingen sprungit en kilometer eller har lika långt kvar tillbaka. 4:33 gick den första ”kalla” kilometern på vilket kan erkännas vara i överkant på vad som är bra som uppvärmning och kraftdisponering.

Men ingenting att göra åt saken. Saktade bara in och höll mig runt 5:30 fram till den näst sista där jag lyckades klämma fram en nästan blank femma bara för att spöa mig själv sista biten och med den misshandeln springa en kilometer snabbare än jag gjort på många, många år. Lyckades komma under fyra minuter. 3:41 landade de tusen metrarna på. Mycket nöjt men också slutkörd la jag mig på gräset och kände hur kroppen min fick tillbaka en nivå av syre i musklerna den kunde tolerera.

Det här var så mycket bättre än i måndags, och jag är glad. Jag är glad att jag kan springa så snabbt om jag vill, även om det gör ont och är så in i bomben jobbigt. En minut till vill jag skrapa av den här rundan. En minut som försvinner för alltid och inte bara för en dag eller två, sen ska vi börja arbeta på milen. Det ser jag fram emot!