Kall mjölksyra

DavidSpringa11

Övertro och arrogans kan vara den värsta kombinationen av fiender en (läs: jag) kan ha ute i löpspåret. Igår tog det nämligen emot att springa den sista kilometern. Varför? Jo, för att jag kände mig stark och lätt i benen när jag började springa. Självklart öppnar jag därför med att springa första kilometerna på knappt fyra minuter. Det är snabbt, väldigt för snabbt. Ännu hade verkligheten inte kommit ikapp mig och jag fortsatte så i kanske fyrahundra meter till. Dumt David. Dumt. Sen tog det stopp, låren brände och den där onda knölen i sidan kom som på beställning. Needless to say gick det inte särskilt snabbt den sista biten. Usch vad jag inte tyckte om mig själv.

Men, jag kom runt i alla fall. Och det var ändå på en kortare runda, eftersom jag insåg att en tenta ska in på torsdag och att jag därför har ungefär två miljoner saker att hinna med innan dess, men det kommer att ordna sig.

Första steget till att förlänga shorts-säsongen

bild-18Kallt, kallt, kallt. Det är temat för dagen känns det som. För inte nog med att det var kallt på väg till stan i dag, när jag var i stan i dag och när jag var på väg hem från stan. Nej, när jag dragit på mig löparutstyrseln var det sex grader utomhus och när jag kom hem var det närmare tre. Lätt krispigt och uppfriskande, minst sagt.

Men det gick bra i dag. Mycket har jag med alla sannolikhet att tacka för de där sakerna om knäna som du ser på bilden (kommer aldrig ihåg vad de har för officiellt namn). De värmde och stärkte upp knäna ordentligt. Så pass att jag faktiskt direkt kände skillnad, inte bara i känslan i dem utan också hur väl jag kunde prestera trots att det var bitande kallt i luften. Det här med bitande kände jag direkt när jag stannat och kom innanför dörren. För då, då jävlar började det bränna om låren, haha!

Tempomässigt är jag riktigt nöjd också. La om banan lite och landade på 9,9 kilometer. Visst det är inte tio kilometer blankt men jag vet precis hur jag ska göra för att få till de där sista hundra. Den största skillnaden i dag är ändå att det tillkommit en riktigt nasty uppförsbacke som känns ordentligt i vaderna redan nu. Slutade alltså på en nöjd tid; nämligen 4:56 per kilometer. Yes, jag är nöjd! Mitt mål är att ligga under fem minuter under vinterhalvåret och sen om våren kanske sätta målet till milen på fyrtio.

Jag ska springa utomhus hela vintern och jag kommer att behöva långa löpartights, men än så länge gör de här knägrejerna så att min shorts-säsong kan förlängas med i alla fall ett par, tre veckor.

Oh knees, why are you forsaking me..?!

bild-14Okej, så det börjar bli kallare ute, det vet vi allihopa. Nej, jag kanske inte har justerat min klädsel årstidsmässigt till hundra procent. Ja, jag kanske borde i alla fall ha någonting om knäna om jag fortfarande vill springa med shorts, det förstår ju jag också. Men det är inte alltid så lätt att komma ihåg allting när man blir taggad på att gå ut och springa. Det vet nog du också. Ja, jag har knägrejer att dra över knäna för att få lite bättre stabilitet och också värme men nu är det kanske så att jag kom på att jag glömde dessa i dag efter ungefär 1,5 kilometer. Då går det inte riktigt bara att vända.

Det är alltså knäna som jag beskyller det dåliga känslan för i dag. Det gick rätt bra efter att de blivit tillräckligt varma och allting. Men sen efter ungefär sju kilometer började de ömma och bli lite större. Känns som en klassisk reaktion på känslig mänsklig kroppsdel som möter kyla under press för en längre tidsperiod.

Sen var det där jävla hållet i högersidan som jag under ett par kilometer kämpade med att få kontroll på inte det roligaste heller. Nej, det lovar jag dig. De här två i kombination gjorde att jag faktiskt valde att korta ner från de tänkte 10,6 till 9,3 kilometer. Såhär i efterhand är jag glad att jag gjorde det för den där sista sträckan skulle nog bara gjort mer ont än nytta.

Ett bra tempo höll jag i vilket fall som helst. Förra veckan när jag sprang landade jag på ett 5:23-tempo. Målet för i dag var att komma ner på ett jämnt och bra tempo om fem minuter per kilometer. Tyvärr lyckades jag inte helt och hållet. Men med tanke på knäna och hållet är jag ändå förhållandevis nöjd med mitt 5:08-tempo. Med det sagt är jag ändå arg på mig själv och mina krämpor för att jag inte lyckades hålla mitt eget löfte.

Men nästa gång, då jävlar!

Trötta ben framför datorn

bild 2-13Klockan är strax efter 18 och det är först nu som jag verkligen har kunnat sätta mig ner och fippla med datorn.

Vad jag har gjort mer än att se en bra film på förmiddagen som har trollat bort tiden? Kul att du frågade. Jag åkte ut till Tyresö för att hämta lite kläder, annat krimskrams (läs: mobilräkning) och egentligen ingenting mer. Däremot så fastnade jag framför TVn till något program om krokodiler. Tycker det var ganska rättfärdigat.

Sen åkte jag tillbaka hem och så gott som bara studsade rakt ut i löparspåret. Det blev den där rundan jag sprang i måndags på 10,6 kilometer. Målet för i dag var att skrapa av ett par minuter nu när jag visste precis var jag skulle springa och ungefär var vilka backar skulle komma.

Resultatet blev en förbättring med dryga 23 sekunder per kilometer. Jag är nöjd. Det kändes att jag sprang snabbare, men också att jag kunde nog ha tagit i lite, lite mer ändå. Får fixa det på måndag istället. Jag vill ta den här rundan under femtio minuter utan att vilja begå självmord efteråt. Eller ja, egentligen vill jag kuna ta rundan på jämna fyrtio, men det är en bit dit, det känner till och med jag.

Sprang med ett par andra shorts i dag. De kändes skönare att springa med. Lite lättare är de nog men framför så flänger de inte fram och tillbaka överallt lika mycket som de andra. Tänker att den ändringen kan ha att göra med kanske en, två sekunder per kilometer, haha! Insåg just nu att min löparoutfit helt och hållet består av Under Armour. Tröjor, shorts såväl som skor…borde ta kontakt med dem och be om spons. Nä, skämt åsido. Jag gillar bara deras grejer. Gjort det sedan jag fick reda på dem och fick testa lite plagg när jag spelade amerikansk fotboll. Bra skit helt enkelt.

I dag är det fredag men eftersom jag kom igång med ”viktiga” saker så sent måste jag försöka mig på ett ordentligt ryck nu innan Vian kommer hem så att jag kan slå igen datorn och ta ledigt för resten av kvällen i alla fall, hur låter det? Jag tycker att det låter bra.

Förresten, ska vi starta någon vadslagningspool om hur lång tid det kommer ta innan jag halkar där ute i spåret? För i dag var det bra nära att löven got the best of me!