Första milen på år och dar

De senaste två veckorna har jag, igen, varit så hiskeligt dålig på att snöra på mig löparskorna och ta mig ut för att springa. I dag däremot tänkte jag att nu jävlar får det vara nog med lathet. Det är oktober, och den här månaden håller jag på med, efter inspiration från en vän, #upgradeoctober. Kort sagt innebär det att man under en månad, alltså oktober, utmana sig själv. Att våga ta i mer ute i löparspåret, lägga på lite mer vikter, träna en extra gång. Ja, du förstår säkert hur jag menar. Som sagt, det handlar om att utmana sig själv och inse att man oftast klarar mer än man först tror!

NostalgiRunda1Dagiset. Första huset i Tallkrogen. Huset i Stureby. Andra huset i Tallkrogen. Fräsch löpare.

Därför tänkte jag om lite i dag och istället för att bara ta den korta eller långa sträckan tänkte jag ut en rimlig tid att springa. Eftersom jag aldrig springer längre än i fyrtio minuter kändes en jämn timme lagom. Så fick det bli. Jag sprang ut mot enskede och tog mig på en riktig nostalgitripp när jag sprang förbi båda husen i Tallkrogen, huset i Stureby, ett par parker jag lekt i som liten, parken där jag bröt armen första gången, mitt dagis och massa andra småställen. Så himla kul och underbart att se de ställen jag gick förbi varje dag för mer än ett decennium sedan och fortfarande hitta utan några problem alls.

Hastighetsmässigt gick det inte så snabbt. Eftersom jag visste att jag skulle hamna någonstans runt milen tog jag det lugnt i början efter två veckors uppehåll. Efter ett litet tag kunde jag öka takten något, men ändå höll jag mig tillbaka. Mantrat var att njuta av vädret, omgivningen och tiden jag sprang. Inte bara hur långt. När jag kom tillbaka hem kände jag mig fortfarande fräsch i benen och efter en check på distansen.se kom jag fram till att jag sprang 10,6 kilometer på en tid av 59:46. Det blir ungefär ett 5:45-tempo. Inte ett idealtempo, men absolut drägligt!

Det här med att rensa huvudet

bild-11Efter sju timmar i en stol med fingrarna hårt knackande på tangentbordet för att skriva den där första tentan jag tjatat så mycket om i dag och tidigare i veckan tog jag mig ut i löpspåret. Hela texten var, och är, klar. Allt som behöver göras är att gå igenom för att leta efter stavfel, type-O’s och annat fiffeliplippel innan det är dags att skicka in den. Det behövdes en runda för att rensa skallen med frisk luft, japp.

Det är inte lika varmt ute, det går inte att skjuta undan det under mattan nu. Hösten är här och det är krispigt i luften. Nu när jag var ute kändes det som att det bara om någon vecka är tvunget att ta på sig lite mer om kroppen när jag ska ut och springa. Speciellt händerna börjar ta stryk. Hur som helst tog jag den korta rundan i dag också, dock med lite justering. Istället för att springa till en punkt, vända där och springa samma väg tillbaka som jag vanligtvis gör tog jag samma runda fast med den lilla omvägen att ”springa runt kvarteret” istället. Kvarteret i fråga är ett industriområde modell mindre. När jag nu mätte hur mycket extra den här justering gav var det bara hundra meter ungefär. Aja, det kändes bra i kroppen och på grund av att det inte är lika varmt ute är det lättare att undvika överhettning.

Jag kände mig stark i dag där ute på gång- och cykelbanorna. Jag kände mig bra. Klockade in på ett exakt 5 minuterstempo också, vilket inte är pjåkigt alls med tanke på hur fräsch jag kände mig när jag stannade.

Vått & snabbt

bild-8

På väg tillbaka från stan började det att ösregna utanför bussen. Perfekt tänkte jag, det är så underbart att springa när det regnar mer än vad en annan kanske skulle tycka är ett hällregn. Jag älskar det. Problemet är såklart att det inte går att springa med musik på samma sätt, av uppenbara anledningar. Väl hemma försökte jag att skynda mig bäst det gick att byta om för att komma ut. Tyvärr hann det, så gott som, sluta att regna. Fortfarande var det blött på marken och regndroppar hängde ändå i luften.

Som jag redan har sagt så kommer det här att bli en stressig vecka. Med den vetskapen i huvudet tog jag, igen, den korta rundan av den enkla anledningen att spara tid. Det gick bra med den korta rundan även om jag fick utmana en bil som inte verkade hålla total uppmärksamhet på saker framför kofångaren. Allt gick bra, oroa dig inte. Hamnade på en redig tid kring 15:30 á 3,6 km. Jag är nöjd och jag har haft tid att beta av lite, lite stress!

Shine through the reload

bild 2-8

Fredag innebär såklart veckans sista träningspass. Sedan är det kort uppehåll för helgen. Inte bara för att det finns så mycket annat som är mycket roligare på helgen. Nej, jag tycker att helgen också är ett bra tillfälle att få vila en extra dag och låta kroppen ta igen sig lite. Relativt trött i kroppen tog jag mig alltså ändå ut. Tog den korta rundan för att..ja, för att jag ville det helt enkelt. Blev en helt okej tid, lite långsammare än tidigare i veckan, men bara med några sekunder. Ändå ser jag det som en bra runda, med ett undantag! På väg tillbaka hemåt hände det som inte får hända, det bara får inte det. Batteriet i mina hörlurar tog slut! Musiken bara försvann och inte nog med det, kraften tog slut mitt under den viktigaste låten under rundan: Reload av Ingrosso. Låten som ger mig ny energi och som jag alltid försöker få till i spellistan så att den kommer igång när det är 1-2 kilometer kvar. Jädrar vad fart den sätter i sulorna. Så, ja. Det tog emot att springa sista biten, men det gick rätt hyfsat ändå.

Second time around

IMG_8203Efter en förmiddag inne i stan med en filmvisning och sedan väldigt, väldigt trevlig och uppskattad lunch med farsgubben tog jag mig ut på en löprunda. Den andra i ordningen. Kan säga som så att det inte gick bättre, men det gick ändå bättre. Nej, jag har inte skrivit fel; det är faktiskt lite tanke bakom det fraseringen. Det gick nämligen inte bättre tidsmässigt. Jag tog samma runda som i fredags, den är tre kilometer lång vilket är rätt lagom när man inte har tränat på år och dagar.

Målet för i dag var att skrapa av lite av tiden från det första försöket. Det var på den nivån som det inte gick bättre, fick faktiskt precis samma tid. MEN jag kände inte att jag ville lägga mig ner och dö av andnöd som jag gjord i fredags, och det är därför jag känner att det gick bättre, även fast det inte gick bättre. Förstår du?

Nitton minuter ligger jag på nu. Jag vill ner på femton. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan jag når dit!