Anchorman 2: The Legend Continues – stora skor blir fyllda

Med sjuttiotalet bakom sig lämnar det före detta nyhetsankaret San Diego för att vara med när historia skapas. Han får chansen att komma tillbaka världen där Ron Burgundy har snyggt hår och läser nyheterna. Denna gång i New York. Han samlar ihop sina gamla vänner för en återkomst världen aldrig hade väntat sig.

Anchorman21

Will Ferrell drar på sig mustaschen igen för att återvända till nyhetsvärlden. Den här gången lämnar vi sjuttiotalet bakom oss och siktar mot nya höjder. Det är dags för världen att lära känna nyhetskanalerna som aldrig slutar sända nyheter. Ron Burgundy har fått chansen att, tillsammans med ett nyhetsteam av eget val, återvända dit han hör hemma.

Anchorman: The Legend Continues är rolig, den får publiken att skratta. Den sköna, knäppa humorn vi alla kommer ihåg från föregången med kultstämpel från 2004 ligger kvar i luften. Adam McKay har lyckats samla det gamla gänget och gjort filmen till en fortsättning med tyngd i sig.

Det går inte att kalla Anchorman: The Legend Continues för en rumsren film. Nej, på den stora bioduken får vi bland annat se hur det skämtas med hudfärg såväl som vad en person har mellan benen. Filmen lyckas ändå med att få dessa dåliga bitar att smälta in i berättelsen på ett sätt så att jag som publik kan fortsätta med mina två timmar av eskapism och bara få skratta en stund. Jag vet att Burgundy är inkompatibel till ett samhälle, men han får mig att skratta.

Brick hem filmen åt mig, det gör han verkligen. Hans repliker, kroppsspråk. Ja, egentligen allt han gör är för mig fantastiskt roligt, och det faktum att det är Steve Carrell som kliver i samma roll gör mig så glad.

Anchorman: The Legend Continues har lyckats med den sak de säger att de ska göra; de för legenden vidare.

Anchorman22

Det här är en film som jag sett fram emot personligen väldigt länge. Jag älskar den första filmen vilken jag tycker har uppnått en nivå av modern kultklassiker. Uppföljaren kommer kanske inte att leva kvar i filmhistorien på samma sätt som sin föregångare, men den fyller ändå i skorna väldigt väl!

20 december snörar nyhetsteamet i Anchorman: The Legend Continues på sig skorna igen. Skor som de fyller med humor och galenskap under 119 minuter.

YouTube Preview Image

The Wolf of Wall Street – Scorsese har hållit sig i form

Jordan Belfort kommer från en familj utan mycket pengar. I ung ålder inser han att Wall Street är det ställe han måste till. Det är där pengarna finns. Efter en konkurs hittar Belfort pengar som ligger och väntar i kombinationen hos ”de dödligas” plånböcker och frimärkesaktier. Härifrån bygger han ett företag som kommer att växa sig stora. Stora nog att kasta småväxta på pricktavlor och vara tvungna att införa knullförbud på kontoret mellan nio och fem.

TheWolfofWallstreet2

Inte på länge har det varit så svårt att sitta med datorn framför mig på skrivbordet och komma på ord att skriva. The Wolf of Wall Street är en film så många moment, scener, händelser, skeenden och saker som försiggår att jag har svårt att hålla reda på dem. Inte för att de blandar in sig i varandra, nej. Det är svårt att hålla reda på dem för att komma ihåg i vilken ordning de alla kom.

Martin Scorsese är tillbaka efter ett par år ur långfilmsscenen sedan Hugo från 2011. Ett sug efter långfilmsformatet verkar varit stort. The Wolf of Wall Street är tre timmar lång och innehåller allt från lyxiga kläder, snuskiga mängder pengar, kontorsfester, knark av alla slag du kan tänka dig och lika många till. Filmen tar oss med på resan hos Jordan Belfort som inte vill något annat än tjäna pengar. Det lyckas han med, och mer därtill.

Berättelsen är ett solitt block av marmor med vilken Scorsese, DiCaprio, Favreau och de andra skådespelarna mejslat fram till att bli ett intensivt och intressant konstverk. Tre timmar må låta som en lång tid. Men i The Wolf of Wall Street flyger tiden förbi. Det går alltid att hävda att filmer borde klippas ner. Jag tycker ofta gärna det, och under den sista timmen av filmen började jag tänka i dem banorna. Så glad jag ändå blir att jag får följa med på den sista etappen av Belforts resa hos USAs finansiella 1 %.

Korruption i det finansiella Amerika är vad The Wolf of Wall Street visar oss. Och som vi älskar det. Det är intensivt. Det är välskrivet. Scenografin är tidsenlig och välsmaklig; precis som bilarna, kostymerna. En produkt av en erfaren regissörs talangfulla händer. The World of Wall Street kommer tillsammans med det nya året och förlänger dess extas och känsla av geniun lycka och framgång.

TheWolfofWallstreet1

Filmen kräver lite planering från din och min sida. Den är lång. Sörj för god flyktväg om stora mängder dryck intas i början. Du vill inte missa något av filmen, speciellt inte när DiCaprio beklagar sig över hur lätt hans dotter får det att se ut när hon kryper på golvet. Det går nämligen inte lika bra för honom själv i sin cerebrala-festfas.

The Wolf of Wall Street kommer till biograferna 10 januari. Ett datum som inte kan komma snabbt nog. Det här är intensivt och efterlängtat. Det här är värt alla sina pengar.

YouTube Preview Image

Sune på bilsemester – var är närmaste avfart?

Sune och hans familj beger sig ut på Europas vägar ner mot Sydtyrolen för att finna rikedom. En tavla de haft sittande hemma i tjugo år efter pappa Rudolfs och mamma Karins bröllopsresa dit visar sig vara värd mycket. Synd bara att den saknar signering. Ett äventyr med bil, maskerad som en repris på föräldrarnas bröllopsresa tar dem genom Europa. Så klart inte utan svårigheter, tokigheter och oskyldiga serieoffer.

SunePåBilsemester2

Ska jag skratta eller gråta. Jag vet verkligen inte. Sune på bilsemester börjar rulla på duken framför mig och jag förstår efter ett par minuter att det kommer bli en lång resa. Inte helt olik en bilsemester brukar kännas. Film presenterar den pengablinda fadern, den känslostyrda modern, dum-impulsiva Håkan, tonårsstereotypa dottern Anna och såklart den alltid så obekväma Sune.

Sune på bilsemester gör mig väldigt intresserad av insidan av min hand. Flera gånger. Det undermåliga manuset kryllar av scener av obekvämligheter som gör ont att bevittna. Skådespeleriet och regin påminner mig om varför jag i alla år suttit med i skepsis-gängets hörn till svensk filmindustri.

Att den stackars norrlands-rockaren råkar ut för familjen gång på gång genom filmen är ett försök att hålla ”formen” av Sune-filmer kan jag köpa. Dock så fungerar det inte längre. Regissören Hannes Holm försöker skaka liv i en stil av svensk film vilken fungerade ypperligt under åttiotalet och tidigt nittiotal. Nu, not so much.

SunePåBilsemester1

På juldagen har barnen runtom i landet redan glömt bort hälften av sakerna de fick på julafton och tröttnat på den andra hälften. Då är det bra att en film som Sune på bilsemester går upp på biodukarna i landet för barnen att skratta ett par gånger åt bajshumor och ett par fåniga situationer. Föräldrar, ni kan se fram emot 95 minuter av avkoppling i form av mörk biosalong.

Sune på bilsemester har premiär på juldagen, 25 december. En komedi om att åka bil med en tokig familj genom Europa i jakt på pengar och pling-plong.

YouTube Preview Image

Marshmallows, snart är väntan över

VeronicaMars1

I våras, den 13 mars för att vara exakt, frågade Rob Thomas, skaparen av TV-serien Veronica Mars, om några fans därute någonstans ville vara med på ett Kickstarter-projekt för att ta den älskade serien och återuppväcka den på den stora bioduken. Stödet var enormt och den efterfrågade summan för att filmen skulle vara finansiellt möjlig att genomföra nåddes snabbt och flera gånger om.

Nu är ett premiärdatum satt. Passande nog är det på (så gott som) ettårsdagen av projektet. Filmen om Veronica Mars är nämligen planerad att ha premiär 14 mars nu i vår. Alla vi som sett serien väntar med spänning på filmen som rätt och slätt döpts till Veronica Mars.

I skrivande stund vet jag inte med mig att någon svensk distributör plockat upp filmen för lansering på biografer här i Sverige. Så fort jag får reda på mer kommer jag naturligtvis att uppdatera, men jag förmodar att filmen med stor sannolikhet kommer gå direkt till DVD/BD här hemma.

Smaug – vem är han?

Smaug är den stora draken som vaktar den enorma skatt vilken vilar innanför Eredors stängde portar i det Ensliga berget. Stora delar av Hobbit: Smaugs ödemark cirkulerar om just honom, som namnet hintar om. Bakom den datorgenererade besten hittar vi Benedict Cumberbatch. Han ger den enorma och inte minst enormt förmögna draken en fantastisk röst och också dess ansiktsuttryck.

Smaug är den rikaste karaktären i J.R.R. Tolkiens magiska värld, men hur rik är han och vem är han egentligen? Mer än en drake då alltså. Varning för små, små spoilers inför nästa film som har premiär julen 2014. Ingenting som egentligen förstör. Det tar bara bort lite av överraskning.

Recension av Hobbit: Smaugs ödemark finns att läsa HÄR.

'The Hobbit' & Secrets of Smaug the Dragon: Is Benedict Cumberbatch the Most Wicked Character in the Upcoming Film?
Originally published at http://www.financesonline.com | Author: Julia Trello | Our Google+

Hobbit: Smaugs ödemark – långt och alldeles, alldeles…underbart

Bilbo, Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld fortsätter sin resa mot Ensliga berget och Erebor. På sin väg dit kantas bandets väg av vildsinta och mordlystna patruller av Orcher, jättelika spindlar i förhäxade skogar, skepnadsväxlande människor och mycket mer. De måste nå fram till berget innan Durins dag när hösten går över till vinter, annars kommer de aldrig hitta den gömda dörren. Innanför dörren väntar deras största och farligaste utmaning – draken Smaug.

HobbitSmaugsÖdemark1

Vi välkomnas tillbaka in i J.R.R. Tolkiens enorma magiska värld ännu en gång när vi nu får följa Bilbo och de andra i den andra etappen av den oväntade resan. Framför sig väntar stora faror, värre än Azog. En mörk kraft lurar i skuggorna i väntan på att återfå sin fulla styrka. En kraft som inte stannar för någonting.

Den nya stora antagonisten som kommer till att bli Sauron vi möter i Sagan om ringen-trilogin höljer Hobbit: Smaugs ödemark i en dimma av spänning och nyfikenhet. Trots att vi vet vem denna kraft är lyckas Peter Jackson skapa en spänning mellan de onda och de goda. Våra vänner är på ständig flykt och rör sig mer ofta än sällan i riktning bort från där de kom. De är jagade och deras bästa hopp är att springa vidare.

Peter Jackson har lyckats med att göra uppföljaren Hobbit: Smaugs ödemark till en bättre film. Ett bättre äventyr. 3D-effekterna används mer än i första, men på ett smak- och ansvarsfullt sätt. De förhöjer stämningen och bygger intensitet genom de många och långa stridsscenerna.

Bilder fortsätter i Hobbit: Smaugs ödemark att hålla hemligt om ringen han tog från Smeagol. Dess krafter må komma den lilla hobbiten till nytta, men till vilket pris? Orkar Bilbo med konsekvenserna som kommer med att använda ringen. De korta linserna och fria kameran maximerar känslan hos Bilbo och hans krackelerade inre.

Från att i första delen av filmen fokusera på de ljuvligt vackra miljöerna och landskapen i Tolkiens värld går Hobbit: Smaugs ödemark över till att fånga den mörkare essensen av världen med en kamera som utmanar publiken att hänga med på vad som är upp och vad som är ner.

De visuella effekterna i filmen lever upp till alla mina förväntningar på en produktion av dessa mått, och jag är säker på att de kommer känna detsamma. Även personerna bakom kostymarbetet och scendekoren förtjänar en applåd. Att skapa den värld vi får se är inte en uppgift för den lata och talanglöse.

HobbitSmaugsÖdemark2

Att jag ska behöva vänta i ett drygt år, ändå till 17 december för att få fortsätta äventyret gör mig ont. Jag vill veta vad som kommer att hända. Jag vill få reda på konsekvenserna av dvärgarnas; Bilbos; Orchernas; Gandalfs och alla de andras handlingar. Jag vill se mer och höra mer av Smaugs ljuvliga röst.

Ungefär 280 biodukar runtom i landet kommer att visa Hobbit: Smaugs ödemark från och med 11 december i 2D och 3D. Mellanakten av den tredelade episka resan för den lilla hobbiten väntar på dina trånande ögon.

YouTube Preview Image

Battle of the Year – dansfilmernas obligatoriska vals

Följ med den alkoholiserade baskettränaren som tar med sig den drömmande assistenten till en nedlagd ungdomsanstalt för att svetsa samman en grupp av hormonstinna och aggressiva grabbar som alla vill dansa för sig själva tillsammans i ett lag i Frankrike.

BattleoftheYear1

Manuset i Battle of the Year vill mer än vad skådespelarna kan frammana. Och ja, i många fall brukar det tyda på att manus har en styrka inom sig och en kvalitet att luta sig mot. Så är tyvärr inte fallet. Battle of the Year har ett manus fullt av klichéer och pinsamheter. Det är dialoger jag inte längre trodde att förstaårsstudenter på filmakademierna fick godkänt för. Och skådespelarna ger liv till orden på ett sätt som inte alls övertyger mig.

Battle of the Year är en dansfilm. En dansfilm som gör mig besviken. Jag älskar dans och dess filmer gör mig varm i hjärtat och alldeles glad. Förstå då min besvikelse när filmen istället blir en svag PR-kampanj för en dansstil som inte längre är väldigt populär, men fortfarande tillräckligt färsk i minnet för att bli pinsam i försöket till en revival. USA kom på dansstilen, nu vill de ta tillbaka titeln som bäst i världen.

Koreografin i Battle of the Year var vad jag såg fram emot mest. Även om skådespeleriet i dessa filmen gång på gång faller kort brukar de fantastiska dansscenerna väga tungt. Och upp. Ledsamt nog tröttnar jag snabbt på den upprepande koreografin som inte imponerar och bara gör om samma sak gång på gång. Det, tillsammans med ett soundtrack under all förväntan… jag är ledsen, Battle of the Year är inte en bra film.

BattleoftheYear2

Som det framgår och som jag tidigare nämnt: Battle of the Year var en film jag såg fram emot väldigt mycket och hade förhoppningar om att bli nästa bra dansfilm. Världen är en orättvis plats och jag kan inte vara ledsen länge för att det inte blev som jag hade hoppats.. Tycker du om B-boying kommer du säkert hitta coola saker! Jag gör inte det och gjorde det inte heller.

Battle of the Year har premiär 6 december här hemma i Sverige och visas i vanlig 2D. En matt dansfilm med klichéer och halvhjärtade insatser.

YouTube Preview Image

Innis & Gunn och dess skepnader

Öl är alltid gott. Om du tycker om öl, det vill säga. Många tycker om öl. Så många att jag skulle vilja påstå att de flesta tycker om den bärnstensfärgade drycken. Det flytande brödet finns i otaliga former, färger och smaker. Allt från den ljusaste lagern från Nederländerna eller andra sidan Atlanten till de segaste och mest mättande stoutarna från Tyskland. Varför inte en härligt skummande klassiker från Skottland? En sådan sitter aldrig fel.


Det är Innis & Gunn jag pratar om. Ölen från Skottland som funnits sedan tio år tillbaka har växt till sig till att bli ett varumärke som osar korn, malt, ekfat och framförallt kvalitet. Ett kvalitetsöl måste ha en bra grund, och det har dem med sin Original. Men ett riktigt bra öl kan också göra underbara varianter av sin öl. Med sin specialisering på ekfatslagrade öl har Innis & Gunn ett spektrum av etiketter som alla har sina egenheter.

Jag har i skrivande stund fått chansen att i lugn och ro testa tre version av Innis & Gunn. De tre är Original, den de började med och som alltid går hem i stugan, i alla fall i denna stuga. Sen Rum Finish, en lite mörkare variant med sting. Sist men inte minst är Karlsson’s Choice. En limiterad version som tagit sig från 220 sällsynta tunnor tagit sig till Sverige och Sverige endast.

InnisGunn2

Innis & Gunn Original
Klassisk bärnstenskulört med djupare inslag av brunt och toner av orange håller en smak så många av oss känner igen. Doften av karamell och citrus kommer ur glaset med en gång. Under citrusen gömmer sig försiktiga kryddor och kramas med den söta vaniljen.

Väl i munnen är maltigheten i Original påtaglig och landar på tungan med en storhet och peppartendenser. Kvar i munnen hamnar en halvtorr känsla i angenämt sällskap av citron och apelsin.

Trots att det här är den enklaste av företagets produkter står den högt hos mig. En Original går alltid hem och är den som är enklast att matcha tillsammans med mat. Eller till att inte matcha alls utan istället bara avnjuta som den är; kyld och god!

 

Innis & Gunn Rum Finish
Den mörka färgen som lutar sig ordentligt med röda toner frestar och skvallrar om en större upplevelse. Russin, vanilj, tidig sommarblomster och apelsinskal virvlar i glaset upp till näsan.

Sötman av plommon sprider sig i munnen i en vals med vanilj och melass. ”Käftsmällen” som kommer med en klunk Rum Finish kommer sig av den framträdande fatkaraktären. Smaken som ligger kvar i munhålan är torr och frestar till en andra klunk.

Rum Finish är inte en öl för nybörjaren. Det kanske är en synnerligt svår öl, men den har sin säregna komplexitet som man måste vara beredd på. Det här är en öl jag gärna smuttar på när jag vill göra just det, smutta. Rum Finish är den öl jag vill sitta med längst och njuta av. Det finns alltid nya smaker att hitta.

 

Innis & Gunn Karlsson’s Choice
En ljus färgsättning som är närapå identisk med Original, den enda skillnaden dem emellan är Karlsson’s närmare förhållande till orange. Med direkta noter av vanilj och mandarin eller apelsin, jag kan inte bestämma mig, letar sig Karlsson’s ner till starka dofter av torvrök och mustig malt. Mörka frukter såsom russin gömmer sig i bottnen för den envisa!

När läpparna fuktas går det inte att undkomma. Den här ölen har legat på single malt-tunnor. Malten, torven och den generella rökigheten slår den oförberedda tillbaka på sina hälar. Den lätta pepprigheten går fint tillsammans med toner om torkad apelsin som sötman från melass.

Karlsson’s är en ovanlig liten sak jag överraskades av. Den ljusa färgen kontrasterar med den hårda rökigheten ölen fått från att lagrats i sällsynta Isle Whiskey-fat och bourbonfat som förkryddats med Marsalavin från Italien. Ölen lanserades 1 december och finns fortfarande kvar att lägga vantarna på! Pass på innan den tar slut helt och hållet, du vill smaka den här.

InnisGunnSåg jag rätt på Systembolagets webbplats finns det fortfarande kvar av den bergränsade upplagan Oloroso Cask jag skrev om tidigare i höstas också!

Har du aldrig tidigare ”vågat” testa Innis & Gunn, ge varumärket en chans! Deras grundsmak är något säregen, men med ett öppet sinne och hjärta tillsammans med en törstig hals vet jag att du kommer att uppskatta dem!

Philomena – Judi Dench briljerar

Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna efter att hon fått reda på en femtio år gammal hemlighet från sin mamma. Som ung kvinna i ett katolskt Irland födde hon ett barn utanför äktenskap. Ett barn som adopterad ifrån henne och hon aldrig lyckats hitta igen. Philomena flyttade sedan till England där hennes liv fortsatte men minnet bestod. Nu behöver hon Martins hjälp för att hitta sin son.

Philomena2Att i ett strikt religiöst land föda ett barn utanför äktenskapet var enkelbiljetten för Philomena till närmaste klosterhem. Där fick hon ha kvar sin son i tre år innan ett amerikanskt par adopterade hennes son och försvann över Atlanten. Philomena är berättelsen om att förlora sitt barn och jakten på att återfinna sin kärlek.

Judi Dench gör sin rolltolkning av den äldre kvinnan Philomena och gör henne magisk. Känslorna i de återberättande monologerna lämnar sällan ögonen torra och med en käck tant-charm bjuder hon in till skratt strax därpå. Philomena är tragedi med en rosett av humor som fungerar perfekt till manuset vilket berättar en varm och övertygande berättelse från ett kallt och kargt land.

Philomena tar en mörkare sväng mot slutet av sin speltid och förvandlar sig själv från att varit ett trevligt till något som jag vill kalla PRO-thriller. Ta det för vad det är och njut av en film du kommer vilja se igen, och igen.

”Var snäll mot dem som är på väg uppåt, du kan möta dem när du är på väg ner”, – Philomena om medmänsklighet, respekt och allmän hövlighet.

Philomena1Philomena må inte vara vintern gladaste film, men det är en av de allra mest välspelade och välskrivna. Trots den dystra tonen genom berättelsen är det en feel good-film där Judi Dench får visuellt och konstnärligt utrymme att visa oss, dig och mig, att hon är så mycket mer än Q.

Det här härliga och välskrivna dramat kommer få dig att brista ut i skratt och kanske lämnar du biografen efter att ha fällt en tår eller två. Philomena har premiär 6 december.

YouTube Preview Image

Välkomna, Mr Carson och Isobel Crawley

Afternoon Tea är alltid trevligt. Jag avnjöt en sådan eftermiddag i våras faktiskt. Då efter att ha kollat på nyfödda lamm. En bra dag, såhär när jag tänker tillbaka.

DowntonAbbey1

I dag var det dags för Afternoon Tea igen, dock utan lamm. Nej, istället så hade Unisphe bjudit in till fika och samtal. Sverige har nämligen besök av två skådespelare jag har alldeles för lite kännedom om. De spelar stora, och enligt utsago ytterst underbara roller, i serien jag sagt åt mig själv så länge att börja kolla på, men ännu inte kommit till skott om.

Jag pratar så klart om Downton Abbey. Snart börjar de spela in säsong fem i ordningen. I andra länder har säsong fyra redan sänts och många sitter säkerligen hemma i sina stugor och längtar efter mer. Här hemma i Sverige har vi dessvärre bara kommit en liten bit in på den fjärde rundan av tidigt 1900-tal i norra England. Fyra avsnitt om jag inte hörde tokigt.

Vi, de inbjudna, kom till ro och fick i oss varsin kopp kaffe och lite scones. Ja, det gick ner ett par småbakelser också, jag ska inte ljuga. Uppe i loungen på det vackra Hotell Diplomat stod vi vid höga bord och minglade i väntan på pressträffens höjdpunkt.

Mr Carson och Isobel Crawley årade oss nämligen med sin närvaro. De är i stan ett par dagar för att uppmärksamma tidigare nämnda fjärde säsong som i mitten av januari, 22 januari för att vara exakt, lanseras i Sverige.

Downton Abbey har snabbt vuxit till att bli världens mest populära tv-serie med över tolv (12!) miljoner tittare varje vecka. Bara här hemma i Sverige är det en (1) miljon som bänkar sig i TV-sofforna över hela landet varje vecka. Ja, om man låter bli att räkna med de som kollar på repriser och SVT-play.

DowntonAbbey2

En ytterst trevlig frågestund infann sig i lokalen där Jim Carter (Mr Carson) och Penelope Wilton (Isobel Crawley) svarade på frågor från moderatorn såväl som från publiken. Vi fick lyssna och skratta tillsammans med dem när de berättade om hur god en middagsscen kan se ut klockan åtta efter att ha suttit i sminkbåset sedan fem på morgonen för att transformeras till karaktärerna och hur…inte god.. den ser ut klockan sex på eftermiddagen efter en hel dags inspelning.

Isobel berättade om den energi produktionen lägger på detaljerna i kostymerna och sätten de använder kläderna. Allt ska vara så historiskt korrekt som möjligt, även om det inte till hundra procent möjligt. Exemplet om den färgade karaktären som tillkommer i säsong fyra nämndes i ordalag som att det visst i serien var ”en händelse” men att det i verkligheten med all sannolikhet skulle blivit till något mycket, mycket större.

Frågorna gick vidare och Jim berättade om sitt mest minnesvärda ögonblick från inspelningarna genom åren. Han berättade om den gången i första säsongen där de rika aristokraterna med sina röda jackor, hästar och blodtörstiga hundar gjorde sig redo för rävjakt. Strax innan kamerorna började rulla skymtade hundarna nämligen en riktig räv i snåren varpå de drog iväg i full fart. Tränarnas rop och vädjan till hundarna att återvända till dem var naturligtvis förgäves och det tog en timme att återsamla dem!

DowntonAbbey3Gruppen av skådespelare som tillsammans skapar denna älskvärda tv-serie har, enligt dem själva, blivit något av en familj. Fast inte en vanlig familj. En sådan familj som teatergrupper och större sällskap efter ett tag finner sig själva i. En familj ingen vill lämna.

Och så länge alla kommer överens vill jag att Downton Abbey ska fortsätta att leverera kvalitet och underhållning. Mest för att jag vill kolla ikapp säsongerna nu innan släppet den 22 januari och sedan få stämma in i kören som klämtar efter mer, mer, mer!