SFF13: Harlock: Space Pirate – en universomsegling över haven

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

HarlockSpacePirate1

Den unga mannen Logan lyckas övertyga de ökända piraterna om en chans att göra rätt för sig på skeppet Acardia. Under ledningen av galaxens mest eftersökta och efterlysta person; den odödliga piratkaptenen Harlock reser besättningen runt i universum för att starta om allting och ge mänskligheten en andra chans på jorden.

Den anrika filmstudion Toei Animation har lagt ner rekordstora mängder pengar på Harlock: Space Pirate, 30 miljoner dollar har skapat den episka berättelsen om rymdpiraten, den mest efterlysta mannen i hel galaxen. Med rötter i den berömda manga-serien är den animerade upplevelsen banbrytande.

Gamla personliga aningar och teorier i hörnet kring om vi i framtiden kommer behöva mer än röstskådespelare dammas av i Harlock: Space Pirate. Med en slående kvalitet i sin animering från största planet till minst hudimperfektion vattnas det i munnen.

Filmen har segment vilka drar ner helhetsintrycket. Det första är bilden av de få kvinnorna i filmen. I enlighet med den närliggande spelindustrin är kropparna i Barbie-format med sina former framhävda av tätt åtsittande kläder. De två kvinnorna vi får träffa på spelar stor roll för berättelsen och är vad som håller ihop det annars torra manuset. Synd, i min mening, att de därför måste målas upp på det här förlegade viset.

För det andra är Harlock: Space Pirate lika mycket ett härligt science fiction-äventyr som det är en maktstämpel från Toei för att visa resten av marknaden hur mycket pengar de har att kasta omkring. Det är trist att de här två (för det finns fler saker) förstör än annars episk film med otaliga explosioner och vapen större än de flesta planeter i vårt solsystem.

YouTube Preview Image

SFF13: El Mudo – …att tiga är guld

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ElMudo1

Åklagaren Constantino har ett ett förflutet av många och långa fängelsestraff för de fall som landar på hans skrivbord varje dag. Med fasta principer i ett rättssystem befläckat av korruption väcks konspiratoriska tankar i hans huvud efter att först få en bilruta sönderslagen och sedan träffad av en studsande kula. Någon är ute efter åklagarens liv. Skottskadan träffade stämbanden och Constantino kan inte längre prata. Gestikulerande och lappar tar Constantino fram i livet och hans vilja att hitta sin lönnmördare.

El Mudo är skapat med ett djup. Det händer någonting i förgrunden lika ofta som scenen letar sig bakåt i dekoren i ett sätt att belysa komplexiteten hos den nu tystlåtna före detta åklagaren på jakt efter sanningen. Jag tycker det är oroväckande hur väl Constantino tar sin skapa. Han lyssnar på alla sina chefer (nästan) och spelar efter alla regler (nästan).

I och med att Constantino inte kan prata fyller de andra rollerna i replikerna med sina svar. Vad Constantino egentligen säger lämnas till dig och mig att bestämma. Tyvärr är historien inte tillräckligt berikad av spänning och humor som jag gärna ville se. El Mudo blir blasé och i mångt långrandig. Det blir aldrig tydligt varför Constantino blir så besatt av att hitta alla svar.

Annotationen är där utan någon konnotation att hitta. Därför faller dramat i mina ögon och blir inte mer än en film vars trailer gav mig för stora förhoppningar.

YouTube Preview Image

SFF13: Get The Picture – han gav oss sanningen

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter

GetThePicture1

Get The Picture är dokumentären om bildredaktören som jobbat med att välja ut bilder för världen att se innan andra världskriget bröt ut. I dag jobbar han inte som redaktör, men med 96 år under bältet har John G. Morris ännu inte gått i pension. I dag är han upptagen med att skriva artiklar, prata på seminarier och workshops. Men framförallt är han upptagen med att vara lycklig och kär.

John G. Morris har arbetat med några av samtidens mest erkända och mästerliga fotografer. Däribland finner vi namn som Robert Capa och Henri Cartier-Bresson. I dokumentären som sträcker sig från innan andra världskriget fram till i dag får vi skrapa på ytan till en man som sett mer än de flesta någonsin får se.

Trots alla hemskheter Morris upplevt och bevittnat är han i sin grund an obotlig optimist med fasta principer om vad som är rätt och vad som är fel. Enligt honom själv har det inte utkämpats ett krig sedan andra världskriget som går att rättfärdiga. Och det är den här vägen som Get The Picture tar; det blir nämligen en dokumentär som pratar om krig i alla dess namn från världens alla kontinenter med fotojournalisten som ankarpunkt, såklart.

Bilden är det sista ordet och ska i första hand vara sanning, sedan kommer skönhet. Det här har Morris och hans kollegor fått lära sig samtidigt som alltfler fallit offer för de kulor och bomber de under så många år rapporterat om. Under drygt tjugo är har ungefär 650 fotojournalister skjutits och dödats i konflikter världen över.

Get The Picture handlar lika mycket om dem och deras dedikation för att låta dig se sanningen om världen och människans brutalitet.

OBS En varning för starka och emellanåt magvridande bilder OBS

[Trailer ej tillgänglig]

SFF13: Breath In – fastna inte med handen i kakburken

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

BreatheIn1

När Sophie flyger över den lilla pölen vi kallar Atlanten för en termin som utbytesstudent trodde hon att familjen skulle bo närmare Manhattan. Med sin charmanta accent och mästerliga talang framför pianot längtar Keith, pappan i värdfamiljen, tillbaka till de bohemiska åren i hans ungdom. Saknaden är så stark att de börjar att rycka i sömmarna i det annars lyckliga äktenskapet i den perfekta familjen.

Breathe In är stämningsfull för att säga det med allra största underdrift. Den dunkla ljussättningen i norra New York stänger in de svallande känslorna hos Sophie såväl som hos Keith till den punkt att det inte går att missta deras allt längre blickar för något mer än bara vänlighet.

Drake Doremus som innan regisserat den fantastiska berättelsen Like Crazy lyckas lika väl att i Breathe In fånga publiken och gång på gång lura denna att nu, nu kommer det att gå illa. Att nu, nu kommer ”det där”, eller ”det där” att hända. I och med filmrollernas musikaliska talanger fylls Breathe In också med ett score och ett soundtrack som heter duga. Lugna pianostycken lindas runt intensiva orkester-scener.

…Lusta och åtrå hänger tung i luften. Se till att inte bli påkommen med handen i kakburken.

YouTube Preview Image

 

SFF13: Cold Eyes – spänning och förvandling

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetyg
BetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ColdEyes1

När polisen står hjälplösa efter ett noga planerat och utfört bankrån kopplas ett högteknologiskt analysteam in för att hitta och fånga in de minitiösa brottslingarna. Little Piglet får chansen att visa framfötterna i sitt nya jobb i teamet. med Falcon, The Mole, Monkey och alla andra finkammar de staden på alla nivåer och ur alla otänkbara vinklar för att luska fram The Thirsty Hippo.

Cold Eyes är en rafflande actionthriller som börjar berättelsen med ena foten i actionkomedin. Den här lättsamma tonen kollegorna emellan och de lagom utspridda skämten ligger lagom och bryter mot den annars kalla färgtonen som går med ett grönstick med digitala känningar. Ju längre in i berättelsen vi får följa med och desto närmare teamet kommer rånarna, desto mer förvandlas Cold Eyes till en renodlad thriller med högt tempo fyllt av snabba klipp och biljakter.

Med The Departed i bakhuvudet får vi lära känna hjärnan bakom de laglösa och inser snart att även de med ett bredare samvete kan vilja lämna det farliga livet bakom sig. Att lämna brottsligheten bakom sig är svårare än man kan tro och mycket görs efter tvång, hot och våld.

Cold Eyes ackompanjeras av ett spännande score med, om vi ska använda stora och långa ord, asiatisk postmodern digital neoklassicism som kryper in under huden och springer upp och ner längs ryggraden på dig.

YouTube Preview Image

 

SFF13: Ana Arabia – de bortglömda värderingarna

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

AnaArabia1

Stadsflickan kommer med sin tjocka halsduk och trendiga skinnjacka till det lilla bostadskomplexet och möts av vanliga människor i en vanlig miljö i ett bortglömt område med berättelser du aldrig kunde ana. Yael träffar Yusef som nyligen förlorat sin fru, en överlevande från Förintelsen. Det är med den språngbrädan Yael tas med på en rundtur i det nedgångna bostadsområdet i den bortglömde delen av Israel där judar lever sida vid sida om araber utan några som helst konflikter.

Med vänliga röster och en smidigt flytande kamera glider vi tröttlöst omkring tillsammans med Yael när hon får träffa och lyssna på Miriam, Yusefs dotter prata om världen med en kärleksfull sorg. Yusefs sons före detta fru talar om filosofier och djupa personliga minnen.

Ana Arabia är en vacker berättelserna filmed med ett ytterst ovanligt grepp; nämligen att aldrig bryta för en klippning. Den 81 minuter berättelsen är en enda lång tagning. Filmen känns som en förundersökning till en dokumentär som blev alldeles för bra för att låta ligga någonstans och samla damm.

Ana Arabia berättar vidare genom sina fantastiskt djupa personligheter om tiden som varit och den respekt som gick före allt. Att det var den respekten som försvunnit och skapat rasismen, folken emellan.

Where there’s no plants, there’s garbage instead.
– Miriam

Vill du testa dina gränser för konstnärliga grepp inom film och samtidigt njuta av en gripande berättelse genom ett fönster vilket blickar in i verkligheten hos helt vanliga människor? Då ska du inte missa Ana Arabia, med sina inspirerande citat, poetiska manus och glödande hjärta.

YouTube Preview Image

 

SF13: The Armstrong Lie – den långsamma inblicken

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

TheArmstrongLie1

När sanningen om Lance Armstrong blev världen rosenrasande. Mannen som överlevde cancer och som i alla år blånekat alla anklagelser om doping och klarat hundratals prover kommer nu fram och berättar om sin karriär och drogerna som möjliggjorde den.

The Armstrong Lie ritar upp två bilder av världens mest kända cyklist. Å ena sidan är han den främsta bilden för modern sportcykling, men på andra sidan är han mannen som bedragit en hel värld i mer än ett decennium. Dokumentären om Armstrong svingar fram och tillbaka. Regissören Alex Gibney verkar inte kunna bestämma sig för om han kan släppa förebilden han satt upp på en sådan hög piedestal. Istället för att bli en objektiv dokumentär om en av de större dopingskandalerna i modern tid (vilket det i mångt och mycket är) blir The Armstrong Lie en chans för Gibney att under 122 minuter sträcka upp händerna och säga ”jag visste ingenting!”

Innehållsmässigt är faktiskt dokumentären givande och ger publiken mer information än vad man kunnat ana. Och det är från båda sidor. För The Armstrong Lie klandrar och skuldbelägger Armstrong (och sporten som helhet) lika mycket som det förklaras och diskuteras om det faktiskt är så illa som alla verkar få det att vara. Vare sig doping är bra eller inte läggs i dina händer såväl som i den tuffa byråkratins lagförda värld.

YouTube Preview Image

SFF13: The Boy Who Smells Like Fish – ett växande knyte av charm

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

TheBoyWhoSmellsLikeFish1

Efter att ha växt upp som ett ensamt barn med bara sina föräldrar och sin psykolog som vänner lämnas Mica ensam kvar för att ta hand om och förvalta museet de bor i. Museet är tillägnat den kända mexikanska sångaren och artisten Guillermo Garibai och Mica tar gamla fans på en rundtur i huset artisten en gång bodde i. Vattnet är det enda stället som Mica känner sig säker. Det är det enda stället som inga av de andra barnen retade honom. Det är det stället på jorden där Mica inte luktar fisk. Bokstavligen.

The Boy Who Smells Like Fish öppnar svagt och visar på brister hos den debuterande regissören Analeine Cal Y Mayor lika väl som manus gapar stort efter något kvalitativt att visa upp. Så fort du och jag tagit oss genom den närapå pinsamma första halvtimmen och vi kommer den den punkt i berättelsen när vi får följa Mica tar berättelsen, manuset och regin fart. The Boy Who Smells Like Fish förvandlas likt en fjäril till något vackert. Filmen blir en otroligt charmig berättelse om spirande kärlek mellan två lagom udda tonåringar. Douglas Smith och Zoë Kravitz dansar en vals tillsammans på bioduken som räddar The Boy Who Smells Like Fish från totalt haveri och styr in den i hamn med god marginal från att klassas som ”bara bra”.

Det är film som växer med varje minut som går, och det är med den anledningen som The Boy Who Smells Like Fish är värd att ge 88 minuter av sitt liv till.

YouTube Preview Image

 

SFF13: Drinking Buddies – när det oväntade bubblar upp

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köpbiljetter här

DrinkingBuddies1

Kate och Luke jobbar tillsammans på det lilla bryggeriet i Chicago där de spenderar dagarna åt att flirta med varandra och kvällarna till att dricka öl med de andra kollegorna såväl som deras respektive partner. När de fyra åker ut till Kates pojkvän Chris landställe för en helg skakar det i grundpelarna hos dem alla. När helgen är slut har allt blivit så många gånger om mer komplicerat.

Drinking Buddies är en avslappnad romantisk komedi fotad med en avslappnad handhållen kamera som fångar den vardag våra fyra roller lever i. Kate och Chris har ett förhållande trots sina stora skillnader till skillnad från Luke och Jill som lika gärna skulle kunna vara specialbeställda för varandra. Typ.

Ölen flödar och är med i så gott som varje litet hörn av berättelsen kring de två bästa vännerna vars relation just blev så mycket mer komplicerad. Joe Swanberg är tillbaka efter filmen Uncle Kent och regisserar nu den här romantiska komedin vars dialoger sitter som ett smäck och får dig att skratta, möjligtvis gråta och garanterat bli arg.

YouTube Preview Image

 

SFF13: The Lifeguard – om att få vara vilse

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

TheLifeguard1

När den 30-åriga, fast egentligen 29 år och 10 månader unga reportern Leigh bryter ihop efter en extremt jobbig artikel flyttar hon hem till sina föräldrar och tar upp det jobb hon hade i gymnasiet: livräddare i ett bostadsområdes pool. Kvar i den lilla staden bor hennes två bästa vänner med vilka hon tar upp vänskapen med. Vid poolen bor Little Jason och tillsammans med denna 16-år gamla manskroppen inleder hon en förbjuden romans.

The Lifeguard är en vaksam berättelse om att komma tillbaka till rötterna och hinna komma ikapp sig själv. Leigh flyttar tillbaka till sina föräldrar för att göra det alla vill göra under någon punkt i sina liv, nämligen att ta en paus och bara flyta med strömmen. När Leigh lär känna den unga Little Jason faller de pladask för varandra. Kärlek är blind brukar man säga, men inte inför lagen. Därför måste de hålla sin romans under bordet…vilket inte alltid är det enklaste.

Kristen Bell gör rollen som den vilsna Leigh övertygande och jag håller händerna framför ögonen när hon är dum nog att i lagmening agera pedofil med den sextonåriga Little Jason. Samtidigt kikar jag mellan fingrarna för allt jag vill är att få reda på om de kommer att klara sig; om hon kommer att hitta sig själv igen eller om Little Jason någonsin kommer att komma iväg till Vermont.

Det är en historia om att våga släppa allt för händerna och tillåta sig själv att låta livet hinna ikapp. The Lifeguard berättar med sin handhållna kamera i den pittoreskt vackra småstaden att det är okej att säga ”fuck this, I’m outta here, I wanna be an atronaut!”.

The Lifeguard är en feelgood-film med ett välskrivet manus som får samvetet att vrida sig i biostolen och är utan tvekan ett måste att se för dig som gillar drama.

YouTube Preview Image