SFF13: Ömheten – ett bra koncept och idé

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

Ömheten1

När fyra ungdomar ska ta steget ut i vuxenlivet är det inte bara deras liv som skakas om. Nej, marken under dem bokstavligen skakar samtidigt som de på egen hand måste lista ut sina osäkerheter och sig själva.

Ömheten är en vackert handhållen berättelse om osäkerhet och rädsla inför framtiden av Sofia Norlin. Kiruna är i en del av sin historia där drömmen om ett bättre liv med den närliggande gruvan ruckats på; staden måste nämligen flytta. I denna osäkerhet var nästa stora spricka i marken kommer bryta upp blir Marcus utkastad ur skolan och måste ta jobb i gruvan där hans pappa slutade att andas. Zerin vill förstå som omvärld genom kamerans sökare och Daniel bryter loss från sitt gäng för att möta sig själv i vildmarken.

Berättelsen är kall och oberäknelig, Ömheten känns som en naturalistisk kärleksförklaring till Kiruna där fjällens stora vidder och oändliga frihet möts av den nya generationens drömmar. En intelligent och vacker comin of age-film. Tyvärr används inte gruvan fullt ut till att vara den antagonist filmen börjar att berätta. Istället låter Norlin rädslan för gruvan glida mellan fingrarna och ebba ut som lätta skakningar ingen verkar bry sig om särskilt mycket.

Det är inte bara gruvan som bygger upp en spänning i berättelsen för att sedan rinna ut i sanden; och det är där Ömheten faller. Filmen är vacker i sitt foto och manus. Idén och konceptet är underbart, men ibland träffar man stolpe ut helt enkelt.

YouTube Preview Image