Carrie – ny förpackning, lika mycket blod

Carrie White lever ett liv fyllt av mobbing. Varje dag blir hon retad, förödmjukad och fysiskt gjord till åtlöje. Hemma lever Carrie med sin fanatiskt religiösa mamma som närapå lever i sin egen värld. När Carrie upptäcker en ny sida hos henne, en sida endast ilska kan väcka till liv, förändras hela hennes liv och alla de kring henne. Ingen går säker när den inte längre blyga Carrie slår tillbaka med full kraft.

Carrie2

Ett matt, halvdammigt foto med urvattnade färger griper tag i publiken. De mörka skuggorna bygger en mystik runt den blyga flickan och skapar en ondska runt hennes skolkamrater och deras hat. Carrie White har inte gjort något mot dem, hennes mamma tillåts inte längre att hemskola henne. Hon är utanför, alla vet hur religiösa hon och hennes mamma är.

Väldigt tidigt in i Carrie är det svårt att inte känna med i hennes smärta, de långa bindande ögonkontakterna Chloë har med kameran kryper in under huden på dig efter att blivit arg på den rädda och pragrafryttande rektorn på skolan. Han vågar ingenting och skapar fler problem än han löser.

Julianne Moore spelar modern med den fanatiska, närapå psykotiska religiösa tron. Självskadebeteende och egoism står högt i hennes värld. Det går inte att hitta någon skådespelerska som skulle kunna axla den här rollen som Julianne kan. Chloë, vår stjärna i Carrie lever inte upp till förväntningarna. Kanske har det att göra med att stå bredvid en sådan stark insats som Julianne ger oss, jag vet inte. Men jag vet att Chloë Grace Moretz, som vi tidigare sett i Kick-Ass 1 & 2, kan bättre än hon stundvis är. Vilket är synd, för det känns verkligen hur hårt hon tar i för att verka så ondskefull och demonisk som möjligt. En kraftansträngning som blir för mycket och förstör…

Carrie1

Carrie är en klassiker som möjligtvis skulle ha blivit lämnad ifred, men det är svårt för mig att säga det med övertygelse. Jag gillar Chloë och Julianne är, som sagt, perfekt i rollen som modern. Och när Evil Dead i våras hade sin remake lanserades var jag mäkta imponerad och nöjd. Så jag vill säga att de skulle ha lämnat Carrie i sin klassiska form, men jag är också glad över att de inte gjorde det.

Den nya, visuellt uppfräschade versionen av Carrie har premiär 29 november. En blodfest med rötter i den klassiska skräckgenren.

 YouTube Preview Image

Insidious: chapter 2 – jump scares, anyone?

Familjen Lambert har flyttat ut ur huset där de underliga sakerna hände med andevärlden. Josh, Renai och deras barn flyttar in hos Josh mamma i huset han växte upp. När konstiga saker fortsätter att hända växer paniken hos familjen. Ett mysterium som varit begravt sedan barnsben måste komma fram i sitt ljus om någon ska ha en chans överhuvudtaget.
Insidious22James Wan är tillbaka med uppföljaren till lågbudgetsuccén från 2011. Insidious: chapter 2 öppnar starkt med en till synes ny storyline. Allteftersom får vi veta att saker och ting hänger ihop mer än först trott. Kvinnan som stryker omkring i huset vill någonting, men vad? För att kunna förstå vad som händer med dem måste Renai sträcka ut en hand in i andevärlden och be om hjälp.

Trots sin låga budget lyckas Insidious: chapter 2 med bedriften att få mig att viska ”men förihelvete” i salongen. Jag visste att det skulle hända någonting, varför lät jag mig själv bli rädd..igen?! Det är frågan jag ställer mig själv om och om igen när jag kollar på filmen. Jag blir glatt överraskad av hur komplex berättelsen är utan att lägga till mycket nytt i grytan.

Det här är det andra kapitlet på en historia som exploderade ur sina startgropar med skrikande stråkar och ett mästerligt användande av ljus, scendekor och det bästa vapen en regissör kan arbeta med: det emotionella engagemanget från publiken. Insidious: chapter 2 är bra, rysligt bra!
Insidious21Jag är ledsen när jag tänker på Insidious: chapter 2 som den sista skräckfilmen vi någonsin kommer att få se från James Wan. Det fina i kråksången är just det att det är med den här filmen han lägger sina skräckskor som regissör. Insidious: chapter 2 är höstens skräckfilm otvivelaktigt flest jump scares. Det gillar jag, inte när jag hoppas till stolsraden bakom, utan nu efteråt när pulsen hunnit lägga sig.

YouTube Preview Image

Det sista kapitlet från James Wan har premiär 4 oktober. Insidious: chapter 2 är skräckfilmen som bevisar att det går att bli rädd utan att först lägga ner hundratalsmiljoner kronor.

Dark Skies – vad är det du inte ser i mörkret?

Gifta och lyckliga flyttar Daniel och Lacy ut till den tysta, lugna och säkra förorten med sina två barn. Underliga saker börjar hända i huset: mat är uppäten, konserver och annat står på torn i köket. Allt utan att någon vet vem som gjort det. Polisen avfärdar inbrott snabbt. När deras inbrottslarm börjar spöka samtidigt som episoderna hos familjemedlemmarna blir värre och värre måste de förstå vad som händer så att de kan skydda sig själva och sin familj.

DarkSkies1Ta två delar Signs, en del Paranormal Activity, en nypa Boogeyman och blanda ihop det med producenterna från Insidious och grädda i 97 minuter på lagom läskig nivå och vips, så har du den paranormala skräckfilmen Dark Skies.

Dark Skies är en hygglig skräckfilm. När jag sprang på trailern i sent omsider i somras sköt mina förväntningar i höjden. Mycket, vet jag nu, har jag att tacka de ansvariga för just trailern. Trots att det är, som nämnt, en skräckfilm som står på egna ben och lyckas med att få mig att hoppa till ett par gånger är den inte mycket mer än så.

Kanske har det att göra med det faktum att filmens antagonist är av den sorten jag inte finner mig väldigt skrämd av. Dark Skies är en trevlig skräckfilm, hur udda det än låter att skriva. Den är som den där eleven i skolan som gör precis vad som krävs för att få godkänt, inte mer.

YouTube Preview Image

Nu skriver jag aldrig uttryckligen betyg om filmer, men ska det göras ett undantag är det just efter den här liknelsen. Dark Skies får betyg godkänt. Skräckfilmen är värd en titt och finns på DVD och Blu-Ray varstans du än vill hitta den, bland annat på CDON för en spottstyver.

Höstens bästa skräckfilmer

Hur kan man inte älska att bli skrämd i soffan framför en bra skräckfilm? Vem tycker inte om att hålla armarna om benen eller kudden i ett försök att slippa se filmen som man ändå så gärna vill kolla på? Ingen tror jag, inte på riktigt i alla fall. Självklart är det jobbigt att bli rädd, men ändå vill jag tro att alla, då och då, vill bli skrämda. Det tar en tillbaka till verkligeten på något vis.

Därför har jag samlat ihop några trailers till mina favoriter av kommande skräckfilmer för i höst. Vilken ser du mest fram emot?

YouTube Preview Image
Biopremiär 4 oktober
RECENSION

YouTube Preview Image
Biopremiär 6 september
RECENSION

YouTube Preview Image
DVD/Blu-Ray 4 september
RECENSION

YouTube Preview Image
Biopremiär ?

Evil Dead – blod kommer att spillas

 Är du känslig för blod känner jag mig tvingad till att berätta för dig att inlägget innehåller grova bilder.

För 32 år sedan hade en film vid namn Evil Dead premiär och satte blod, häxkraft och lemlästade kroppar på näthinnor runtom i världen. Världen har mognat, en ny generation vilken inte ännu hunnit grotta ner sig ordentligt bland de klassiska skräckfilmerna står redo för att bli skrämda. Nu är det dags igen. Evil Dead har blivit återinspelad. Historien är över trettio år gammal, effekterna och sminket är purfärskt.
ED-00797

Fem vänner tar sig till en gammal stuga, till synes övergiven. Från olika håll har Eric, Olivia och Natalie slutit upp med David och hans syster Mia. Under arbetet med att rusta upp stugan till den grad att det går att bo i den för den tiden det krävs för Mia att en gång för alla bli kvitt drogerna hittar de en gammal bok i källaren. Boken, bunden i mänsklig hud och tätt förseglad med taggtråd innehåller någonting. Men vad?

När Erics nyfikenhet tar överhanden och drar honom till boken släpper han loss en förbannelse. Någonting. Någon.
0000013

Med originalversionen vagt i minnet älskar jag den nya versionen. Känslan av åttiotals-gore är hela tiden närvarande. Även om berättelsen är lätt att hänga med i och det som är tänkt att vara läskigt lätt att förutse fick Evil Dead mig att hoppa till i stolen ett par gånger. Just det faktum att det är lätt att veta vad som kommer att hända är vad som förstärker känslan av skräckfilm från åttiotalet. Demonen är kåt och oanständig, kroppsdelar kapas i desperation, huvudkaraktären slåss inte bara fysiskt utan också psykiskt hos sig själv. Ja, filmen har det den ska ha.

Evil Dead är en underbar film på många sätt. Sminket är i mina ögon helt otroligt och klippningen tillsammans med musik och ljudeffekter väl genomtänkt. Det är svårt att misslyckas med rätt ljud vid precis rätt tillfälle när det är en gammal film och gammal form av genre som ska fabriceras.

Skådespeleriet är i mångt och mycket bättre än i originalversionen. En extra hyllning till Jane Levy i rollen som Mia. Kudos till dig Jane!

Intensiteten är högre och känslan av obehag blandad med rädslan för verklighet är lätt att hitta.

0000002Jag må gilla de gamla klassiska skräckfilmerna med de enorma mängderna blod som en människokropp kunde hålla på den tiden tillsammans med de enkla händelseförloppen, men jag gillar VERKLIGEN Evil Dead. Jag fylls av känslan att det är såhär effekterna kändes som och såg ut som för trettio år sedan är i den åldern jag är nu. Evil Dead ger mig precis det jag vill ha och det som den ska leverera. Och mer därtill.

YouTube Preview Image

Evil Dead går upp över hela landet den 10 maj. En omtappning av skräckfilmen som tappar ordentliga mängder blod. Och skräck.