Fredagsläge

Belysningen är dimmad. Lamporna får stå otända, de få ljuskällor jag har är datorns via ljus och det tunga släpande ljuset från fönstrets halvöppna glipa. Datorns subtila susande fläkt överröstas endast av tonerna av Alex Clare ur högtalarna och regnets rasslande nedfall. Pulsen ligger lågt och den byggande hungerkänslan smyger sig sakteligen på. Tankarna rullar fram och tillbaka. Jobb, pitcher, artikelidéer, livet, kärlek, matval, film, vänner, framtiden, studier.

Regnet har en lugnande sensation över sig. Därför stannar jag kvar här under täcket så länge jag vill. För idag behöver jag inte flänga omkring på stan med hårda och odämpande skor mina fötter hatar så innerligt. Ingen skjorta måste strykas för att vara bemötlig i en offentlig miljö. Inga byxor måste matcha skjortan såväl som strumporna, skorna eller den för dagen regntåliga jackan.

Det stora täckets tyngd sveper sig kring min kropp. Stoppar den från att känna stress. En ro sköljer över jaget med varje gram dun och tyg vilken täcker min varelse. Värmen sprider sig långsamt runt. Vällusta för varje andetag som går. En lycka för varje hjärtslag. Kuddarnas mjukhet omfamnar mina tankar; viskar välmenande ord.

Ett rum, en säng, ett täcke, några kuddar, en dator, ett regn. En text. Tillfreds.