Mandela: den långa vägen till frihet

Från den ensliga landsbygden i Sydafrika hela vägen till att bli landets första demokratiskt valda president kantades Nelson Mandelas liv av orättvisor genom den vita mannens apartheid och brutalitet. Genom sin kamp för folkets frihet blir Mandela inspärrad i fängelse med löftet att aldrig igen få röra en kvinna igen. Efter 27 år kom han att få röra en kvinna igen, och en hel värld i och med sitt arbete med att frigöra landet från dess maktherravälde

Mandela1

Hans namn betyder ”Troublemaker”. Att Mandela skapade problem är en underdrift, men problemen var inte bara för honom själv. Nej, världen har fått lära känna mannen som satte makthavarna i ett land på sin ända och krävde jämlikhet och frihet för folket i sitt land.

En kamp behöver ett ansikte att ansluta sig till, det har regissören Justin Chadwick insett och räds inte att leverera närbild på närbild i en film som har potential att vara väldigt landskapsberoende. De afrikanska slätterna används visserligen och kommer som en kanvas till Mandelas romanser och lycka utanför politiken. Fotot i Mandela: den långa vägen till frihet smusslar också in subtila toner av att lycka är frihet med öppna vidder där hans folk kan och får göra precis som de vill till skillnad mot de instängda, korta linserna med den vita mannen i fokus när berättelsen går runt ett hörn och möts av rasism och hat

Det är tydligt i Mandela: den långa vägen till frihet att Mandela inte är rädd att ta för sig av det han vill ha. Inte heller är han rädd att offra familjen för the greater good. Han offrar en stor del av sitt liv för att tillslut lyckas med det ingen i riket lyckats med tidigare; att störta apartheid och skapa ett demokratiskt land där allas röst är lika värd.

Idris Elba är en skådespelare vars karriär verkar fastnat i den bästa av uppåtspiraler nu, och det är inte av ren tur. Nej, Elba är en skådespelare som kan göra mycket mer än att hålla i ett stort svärd i Asgård. Elba kan också porträttera en av vår tids största hjältar och viktigaste förebilder i kampen mot rasism och frihet för alla på ett karriärspikande vis.

Alex Heffes har skrivit och komponerat ett score till berättelsen som förgyller och driver dig till ilska och glädje. Även soundtracket till Mandela: den långa vägen till frihet är av hög kvalitet. Så pass att de båda blivit nominerade till Golden Globes 2013.

Mandela2

Strax över två timmar kommer Mandela: den långa vägen till frihet att ta från ditt liv. Det är ingenting i jämförelse med den tid Mandela själv blev bestulen på. Och du kommer inte att känna dig bestulen på 139 minuter, du kommer känna dig glad, nöjd och belåten över minnet av att nu ha sett denna film.

Mandela: den långa vägen till frihet berör alla som ser filmen. En hyllning till mannen som gjort så mycket för så många har premiär 24 januari överallt i Sverige.

YouTube Preview Image

Sune på bilsemester – var är närmaste avfart?

Sune och hans familj beger sig ut på Europas vägar ner mot Sydtyrolen för att finna rikedom. En tavla de haft sittande hemma i tjugo år efter pappa Rudolfs och mamma Karins bröllopsresa dit visar sig vara värd mycket. Synd bara att den saknar signering. Ett äventyr med bil, maskerad som en repris på föräldrarnas bröllopsresa tar dem genom Europa. Så klart inte utan svårigheter, tokigheter och oskyldiga serieoffer.

SunePåBilsemester2

Ska jag skratta eller gråta. Jag vet verkligen inte. Sune på bilsemester börjar rulla på duken framför mig och jag förstår efter ett par minuter att det kommer bli en lång resa. Inte helt olik en bilsemester brukar kännas. Film presenterar den pengablinda fadern, den känslostyrda modern, dum-impulsiva Håkan, tonårsstereotypa dottern Anna och såklart den alltid så obekväma Sune.

Sune på bilsemester gör mig väldigt intresserad av insidan av min hand. Flera gånger. Det undermåliga manuset kryllar av scener av obekvämligheter som gör ont att bevittna. Skådespeleriet och regin påminner mig om varför jag i alla år suttit med i skepsis-gängets hörn till svensk filmindustri.

Att den stackars norrlands-rockaren råkar ut för familjen gång på gång genom filmen är ett försök att hålla ”formen” av Sune-filmer kan jag köpa. Dock så fungerar det inte längre. Regissören Hannes Holm försöker skaka liv i en stil av svensk film vilken fungerade ypperligt under åttiotalet och tidigt nittiotal. Nu, not so much.

SunePåBilsemester1

På juldagen har barnen runtom i landet redan glömt bort hälften av sakerna de fick på julafton och tröttnat på den andra hälften. Då är det bra att en film som Sune på bilsemester går upp på biodukarna i landet för barnen att skratta ett par gånger åt bajshumor och ett par fåniga situationer. Föräldrar, ni kan se fram emot 95 minuter av avkoppling i form av mörk biosalong.

Sune på bilsemester har premiär på juldagen, 25 december. En komedi om att åka bil med en tokig familj genom Europa i jakt på pengar och pling-plong.

YouTube Preview Image

Tre små gyllene

Whisky eller Whiskey, hur stavas det egentligen? Vilken av dem är det som är korrekt? Ja, det beror helt på vilken whiskey du pratar om. Whisky dricker du när du håller en skotskt skapelse i handen, är den Irländsk eller liknande är det en Whiskey du håller i. När det kommer till andra länder såsom Kanada, Japan, USA, m.fl. är det helt enkelt ett kosmetiskt val, även om de flesta tenderar att använda sig av Whiskey-stavningen.

Whisky-HemmaProvning1Ikväll har jag tre små flaskor att dela min upplevelse av tillsammans med dig. Två whiskys och en rom. Först ner i heta stolen är denna sockerrörssprit som sticker ut ur mängden. Sedan fortsätter vi med två whiskys: en god single malt och en mjuk blended malt.

Alla de tre delikata vätskorna lanserades på Systembolaget tidigare i månaden och finns nu för dig att upptäcka.

 

Brugal 1888 Gran Reserva Familiar
Brugal1888Den djupa bärnstenstonen med rödbruna nyanser lägger sig i glaset med ett sofistikerat lyster. I sin doft är står sötman från sockerrören som bas för frukter som körsbär och äpple. En nos av fat kommer tillsammans med tydlig doft av fikon. När vätskan väl når läpparna står sötman fortfarande stadig. Melassen är tydlig tillsammans med de stabila fikonen. Den intensiva smakupplevelsen valsar på din tunga med citrus-toppar och fatkaraktär.

Rom är en spritsort som jag själv inte är väldigt bevandrad i. Nästan inte bevandrad alls vill jag erkänna. Men jag vet att Brugal 1888 smakar bättre än den rom vi alla börjat med, jag behöver inte nämna några namn. Du vet vilket jag menar. Brugal 1888 är en med avancerad rom som en nybörjare kan uppskatta och lära sig mycket från.

(nr 590)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 499 kr


The Macallan 12 Years
MacAllan12En mellanmörk bärnstensnyans väntar innanför den välkända etiketten. De orange tonerna skapar en känsla av ek. Något som kommer tillbaka i doften såväl som smaken.

Rökigheten från det skotska torvet svirvlar runt i glaset med peppar och en utvecklad fatkaraktär som bästa vänner. Noterna av citron gifter sig med en lätt sötma som knyter ihop säcken till en whisky värd att lukta på en stund med glaset i hand. Pepparn gör sig snabbt påmind genom hela upplevelsen; från första kontakt till en bra stund efter drycken runnit genom halsen. Den tydliga sältan och kvarvarande oljan i munhålan kan kännas torr. Men det är den bra sortens torrhet som lindas in av toner av nöt och vanilj.

The Macallan är den svåraste av de tre i kvällens test för en nybörjare att känna av. Jag som gillar mer komplexa och svåra whiskys uppskattade den mest, även om rökigheten var på tok för låg för mina egna preferenser. Det här är en god whisky att njuta av en vanlig vardagskväll framför TVn.

(nr 478)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 499 kr


The Naked Grouse Blended Malt
NakedGrouse1Drycken står ståtligt i sin nydesignade flaska i naken design. Det går inte att inte tycka illa om dess utseende. Den ljusa, senapsgula bärnstenen väntar på dig med fat karaktär i sin doft. Peppar, toffee, vanilj och lockande apelsin slingrar sig upp i din näsa. Gömmer det sig också en gnutta ingefära, månne? När klunken din är svald dröjer sig en lätt oljighet kvar i munnen tillsammans med ett angenämt eftersting av peppar. Den lätta sältan nyanseras mot apelsinen och skapar en mjuk whisky med spets. En double threat i viss mån.

En klassiker i ny, snygg förpackning. The Naked Grouse är standard-whiskyn för många och kommer att förbli så. Den enkla smaken och kända varumärket håller ett starkt tag om sina kunder. Den nya flaskan gör inte valet vid hyllan på Systembolaget svårare. Nej, inte alls.

(nr 466)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 349 kr


Hobbit: Smaugs ödemark – långt och alldeles, alldeles…underbart

Bilbo, Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld fortsätter sin resa mot Ensliga berget och Erebor. På sin väg dit kantas bandets väg av vildsinta och mordlystna patruller av Orcher, jättelika spindlar i förhäxade skogar, skepnadsväxlande människor och mycket mer. De måste nå fram till berget innan Durins dag när hösten går över till vinter, annars kommer de aldrig hitta den gömda dörren. Innanför dörren väntar deras största och farligaste utmaning – draken Smaug.

HobbitSmaugsÖdemark1

Vi välkomnas tillbaka in i J.R.R. Tolkiens enorma magiska värld ännu en gång när vi nu får följa Bilbo och de andra i den andra etappen av den oväntade resan. Framför sig väntar stora faror, värre än Azog. En mörk kraft lurar i skuggorna i väntan på att återfå sin fulla styrka. En kraft som inte stannar för någonting.

Den nya stora antagonisten som kommer till att bli Sauron vi möter i Sagan om ringen-trilogin höljer Hobbit: Smaugs ödemark i en dimma av spänning och nyfikenhet. Trots att vi vet vem denna kraft är lyckas Peter Jackson skapa en spänning mellan de onda och de goda. Våra vänner är på ständig flykt och rör sig mer ofta än sällan i riktning bort från där de kom. De är jagade och deras bästa hopp är att springa vidare.

Peter Jackson har lyckats med att göra uppföljaren Hobbit: Smaugs ödemark till en bättre film. Ett bättre äventyr. 3D-effekterna används mer än i första, men på ett smak- och ansvarsfullt sätt. De förhöjer stämningen och bygger intensitet genom de många och långa stridsscenerna.

Bilder fortsätter i Hobbit: Smaugs ödemark att hålla hemligt om ringen han tog från Smeagol. Dess krafter må komma den lilla hobbiten till nytta, men till vilket pris? Orkar Bilbo med konsekvenserna som kommer med att använda ringen. De korta linserna och fria kameran maximerar känslan hos Bilbo och hans krackelerade inre.

Från att i första delen av filmen fokusera på de ljuvligt vackra miljöerna och landskapen i Tolkiens värld går Hobbit: Smaugs ödemark över till att fånga den mörkare essensen av världen med en kamera som utmanar publiken att hänga med på vad som är upp och vad som är ner.

De visuella effekterna i filmen lever upp till alla mina förväntningar på en produktion av dessa mått, och jag är säker på att de kommer känna detsamma. Även personerna bakom kostymarbetet och scendekoren förtjänar en applåd. Att skapa den värld vi får se är inte en uppgift för den lata och talanglöse.

HobbitSmaugsÖdemark2

Att jag ska behöva vänta i ett drygt år, ändå till 17 december för att få fortsätta äventyret gör mig ont. Jag vill veta vad som kommer att hända. Jag vill få reda på konsekvenserna av dvärgarnas; Bilbos; Orchernas; Gandalfs och alla de andras handlingar. Jag vill se mer och höra mer av Smaugs ljuvliga röst.

Ungefär 280 biodukar runtom i landet kommer att visa Hobbit: Smaugs ödemark från och med 11 december i 2D och 3D. Mellanakten av den tredelade episka resan för den lilla hobbiten väntar på dina trånande ögon.

YouTube Preview Image

Battle of the Year – dansfilmernas obligatoriska vals

Följ med den alkoholiserade baskettränaren som tar med sig den drömmande assistenten till en nedlagd ungdomsanstalt för att svetsa samman en grupp av hormonstinna och aggressiva grabbar som alla vill dansa för sig själva tillsammans i ett lag i Frankrike.

BattleoftheYear1

Manuset i Battle of the Year vill mer än vad skådespelarna kan frammana. Och ja, i många fall brukar det tyda på att manus har en styrka inom sig och en kvalitet att luta sig mot. Så är tyvärr inte fallet. Battle of the Year har ett manus fullt av klichéer och pinsamheter. Det är dialoger jag inte längre trodde att förstaårsstudenter på filmakademierna fick godkänt för. Och skådespelarna ger liv till orden på ett sätt som inte alls övertyger mig.

Battle of the Year är en dansfilm. En dansfilm som gör mig besviken. Jag älskar dans och dess filmer gör mig varm i hjärtat och alldeles glad. Förstå då min besvikelse när filmen istället blir en svag PR-kampanj för en dansstil som inte längre är väldigt populär, men fortfarande tillräckligt färsk i minnet för att bli pinsam i försöket till en revival. USA kom på dansstilen, nu vill de ta tillbaka titeln som bäst i världen.

Koreografin i Battle of the Year var vad jag såg fram emot mest. Även om skådespeleriet i dessa filmen gång på gång faller kort brukar de fantastiska dansscenerna väga tungt. Och upp. Ledsamt nog tröttnar jag snabbt på den upprepande koreografin som inte imponerar och bara gör om samma sak gång på gång. Det, tillsammans med ett soundtrack under all förväntan… jag är ledsen, Battle of the Year är inte en bra film.

BattleoftheYear2

Som det framgår och som jag tidigare nämnt: Battle of the Year var en film jag såg fram emot väldigt mycket och hade förhoppningar om att bli nästa bra dansfilm. Världen är en orättvis plats och jag kan inte vara ledsen länge för att det inte blev som jag hade hoppats.. Tycker du om B-boying kommer du säkert hitta coola saker! Jag gör inte det och gjorde det inte heller.

Battle of the Year har premiär 6 december här hemma i Sverige och visas i vanlig 2D. En matt dansfilm med klichéer och halvhjärtade insatser.

YouTube Preview Image

Escape Plan – två legender bryter sig loss

Ray Bresling jobbar med att bryta sig ut ur fängelser för att testa deras säkerhet. När han ska testa den nya rymningssäkra anstalten går allting fel. Ray är fängslad på riktigt på ett ställe där ingen kan ta sig ut ifrån. Med hjälp av sin nya vän gör de två allt i sin makt för att ändra på detta och återta sin rättmätiga frihet.

EscapePlan1

Välkomna stå legender tillbaka till rutan. Den ena har figurerat som guvernör ett tag och den andra har de senaste åren sett sig själv som förbrukningsbar. Två gånger om. Nu står de tillsammans i Escape Plan. Under 115 minuter skapar de en actionrulle med klassiska vibbar. Det är hårt, rått, höga nivåer av testosteron och de onda skulle inte kunna träffa en fastbunden laduvägg om så världens undergång stod på spel. Allt är i sin ordning alltså.

Sylvester Stallone spelar mannen som testar landets säkerhetsanstalter. Han har skrivit en bok om det. En bok som andra använt för att förbättra sina verksamheter. Något som Ray, Stallones karaktär, snart får lära känna.

Inne i fängelset ställer sig hopplösheten på alla axlar. Det är tydligt för publiken att läsa av hos fångarna att här, här är man inte värd någonting. Våld är vardagsmat och inga rutiner sker rutinmässigt. Ingenting är omöjligt, som en svensk profil skulle säga. Bara man vill något tillräckligt mycket (och har kunskapen att lyckas) går det att uppnå.

Scenografin, kostymerna och egentligen hela filmen ligger i en grå dal. Allting från scendekoren till kläderna och skådespelarnas hår går i gråtoner. Det förstärker känslan av hopplöshet och den instängda känslan av fängelse men gör fotot i Escape Plan ganska platt och tråkigt. Mikael Håfström har regisserat en actionfilm med två legender vars trailer är bättre än filmen själv. Ändock är Escape Plan underhållande och full av små one-liners som gör mig som publik glad och nöjd!

EscapePlan2

Arnold och Sylvester underhåller mig, det kan jag inte ta ifrån dem. Escape Plan är en actionrulle i den bemärkelse den eftersträvar att vara. Jag gillar också att Faran Tahir, som jag intervjuade i och med sin roll i filmen Elysium, hade en större och mer betydande roll den här gången.

6 december kommer Arnold och Sly att göra allt i sin makt att bryta sig ut ur den rymningssäkra anstalten. Trånga rum och testosteronfighter väntar runt hörnet i Escape Plan.

YouTube Preview Image

Innis & Gunn och dess skepnader

Öl är alltid gott. Om du tycker om öl, det vill säga. Många tycker om öl. Så många att jag skulle vilja påstå att de flesta tycker om den bärnstensfärgade drycken. Det flytande brödet finns i otaliga former, färger och smaker. Allt från den ljusaste lagern från Nederländerna eller andra sidan Atlanten till de segaste och mest mättande stoutarna från Tyskland. Varför inte en härligt skummande klassiker från Skottland? En sådan sitter aldrig fel.


Det är Innis & Gunn jag pratar om. Ölen från Skottland som funnits sedan tio år tillbaka har växt till sig till att bli ett varumärke som osar korn, malt, ekfat och framförallt kvalitet. Ett kvalitetsöl måste ha en bra grund, och det har dem med sin Original. Men ett riktigt bra öl kan också göra underbara varianter av sin öl. Med sin specialisering på ekfatslagrade öl har Innis & Gunn ett spektrum av etiketter som alla har sina egenheter.

Jag har i skrivande stund fått chansen att i lugn och ro testa tre version av Innis & Gunn. De tre är Original, den de började med och som alltid går hem i stugan, i alla fall i denna stuga. Sen Rum Finish, en lite mörkare variant med sting. Sist men inte minst är Karlsson’s Choice. En limiterad version som tagit sig från 220 sällsynta tunnor tagit sig till Sverige och Sverige endast.

InnisGunn2

Innis & Gunn Original
Klassisk bärnstenskulört med djupare inslag av brunt och toner av orange håller en smak så många av oss känner igen. Doften av karamell och citrus kommer ur glaset med en gång. Under citrusen gömmer sig försiktiga kryddor och kramas med den söta vaniljen.

Väl i munnen är maltigheten i Original påtaglig och landar på tungan med en storhet och peppartendenser. Kvar i munnen hamnar en halvtorr känsla i angenämt sällskap av citron och apelsin.

Trots att det här är den enklaste av företagets produkter står den högt hos mig. En Original går alltid hem och är den som är enklast att matcha tillsammans med mat. Eller till att inte matcha alls utan istället bara avnjuta som den är; kyld och god!

 

Innis & Gunn Rum Finish
Den mörka färgen som lutar sig ordentligt med röda toner frestar och skvallrar om en större upplevelse. Russin, vanilj, tidig sommarblomster och apelsinskal virvlar i glaset upp till näsan.

Sötman av plommon sprider sig i munnen i en vals med vanilj och melass. ”Käftsmällen” som kommer med en klunk Rum Finish kommer sig av den framträdande fatkaraktären. Smaken som ligger kvar i munhålan är torr och frestar till en andra klunk.

Rum Finish är inte en öl för nybörjaren. Det kanske är en synnerligt svår öl, men den har sin säregna komplexitet som man måste vara beredd på. Det här är en öl jag gärna smuttar på när jag vill göra just det, smutta. Rum Finish är den öl jag vill sitta med längst och njuta av. Det finns alltid nya smaker att hitta.

 

Innis & Gunn Karlsson’s Choice
En ljus färgsättning som är närapå identisk med Original, den enda skillnaden dem emellan är Karlsson’s närmare förhållande till orange. Med direkta noter av vanilj och mandarin eller apelsin, jag kan inte bestämma mig, letar sig Karlsson’s ner till starka dofter av torvrök och mustig malt. Mörka frukter såsom russin gömmer sig i bottnen för den envisa!

När läpparna fuktas går det inte att undkomma. Den här ölen har legat på single malt-tunnor. Malten, torven och den generella rökigheten slår den oförberedda tillbaka på sina hälar. Den lätta pepprigheten går fint tillsammans med toner om torkad apelsin som sötman från melass.

Karlsson’s är en ovanlig liten sak jag överraskades av. Den ljusa färgen kontrasterar med den hårda rökigheten ölen fått från att lagrats i sällsynta Isle Whiskey-fat och bourbonfat som förkryddats med Marsalavin från Italien. Ölen lanserades 1 december och finns fortfarande kvar att lägga vantarna på! Pass på innan den tar slut helt och hållet, du vill smaka den här.

InnisGunnSåg jag rätt på Systembolagets webbplats finns det fortfarande kvar av den bergränsade upplagan Oloroso Cask jag skrev om tidigare i höstas också!

Har du aldrig tidigare ”vågat” testa Innis & Gunn, ge varumärket en chans! Deras grundsmak är något säregen, men med ett öppet sinne och hjärta tillsammans med en törstig hals vet jag att du kommer att uppskatta dem!

Philomena – Judi Dench briljerar

Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna efter att hon fått reda på en femtio år gammal hemlighet från sin mamma. Som ung kvinna i ett katolskt Irland födde hon ett barn utanför äktenskap. Ett barn som adopterad ifrån henne och hon aldrig lyckats hitta igen. Philomena flyttade sedan till England där hennes liv fortsatte men minnet bestod. Nu behöver hon Martins hjälp för att hitta sin son.

Philomena2Att i ett strikt religiöst land föda ett barn utanför äktenskapet var enkelbiljetten för Philomena till närmaste klosterhem. Där fick hon ha kvar sin son i tre år innan ett amerikanskt par adopterade hennes son och försvann över Atlanten. Philomena är berättelsen om att förlora sitt barn och jakten på att återfinna sin kärlek.

Judi Dench gör sin rolltolkning av den äldre kvinnan Philomena och gör henne magisk. Känslorna i de återberättande monologerna lämnar sällan ögonen torra och med en käck tant-charm bjuder hon in till skratt strax därpå. Philomena är tragedi med en rosett av humor som fungerar perfekt till manuset vilket berättar en varm och övertygande berättelse från ett kallt och kargt land.

Philomena tar en mörkare sväng mot slutet av sin speltid och förvandlar sig själv från att varit ett trevligt till något som jag vill kalla PRO-thriller. Ta det för vad det är och njut av en film du kommer vilja se igen, och igen.

”Var snäll mot dem som är på väg uppåt, du kan möta dem när du är på väg ner”, – Philomena om medmänsklighet, respekt och allmän hövlighet.

Philomena1Philomena må inte vara vintern gladaste film, men det är en av de allra mest välspelade och välskrivna. Trots den dystra tonen genom berättelsen är det en feel good-film där Judi Dench får visuellt och konstnärligt utrymme att visa oss, dig och mig, att hon är så mycket mer än Q.

Det här härliga och välskrivna dramat kommer få dig att brista ut i skratt och kanske lämnar du biografen efter att ha fällt en tår eller två. Philomena har premiär 6 december.

YouTube Preview Image

Carrie – ny förpackning, lika mycket blod

Carrie White lever ett liv fyllt av mobbing. Varje dag blir hon retad, förödmjukad och fysiskt gjord till åtlöje. Hemma lever Carrie med sin fanatiskt religiösa mamma som närapå lever i sin egen värld. När Carrie upptäcker en ny sida hos henne, en sida endast ilska kan väcka till liv, förändras hela hennes liv och alla de kring henne. Ingen går säker när den inte längre blyga Carrie slår tillbaka med full kraft.

Carrie2

Ett matt, halvdammigt foto med urvattnade färger griper tag i publiken. De mörka skuggorna bygger en mystik runt den blyga flickan och skapar en ondska runt hennes skolkamrater och deras hat. Carrie White har inte gjort något mot dem, hennes mamma tillåts inte längre att hemskola henne. Hon är utanför, alla vet hur religiösa hon och hennes mamma är.

Väldigt tidigt in i Carrie är det svårt att inte känna med i hennes smärta, de långa bindande ögonkontakterna Chloë har med kameran kryper in under huden på dig efter att blivit arg på den rädda och pragrafryttande rektorn på skolan. Han vågar ingenting och skapar fler problem än han löser.

Julianne Moore spelar modern med den fanatiska, närapå psykotiska religiösa tron. Självskadebeteende och egoism står högt i hennes värld. Det går inte att hitta någon skådespelerska som skulle kunna axla den här rollen som Julianne kan. Chloë, vår stjärna i Carrie lever inte upp till förväntningarna. Kanske har det att göra med att stå bredvid en sådan stark insats som Julianne ger oss, jag vet inte. Men jag vet att Chloë Grace Moretz, som vi tidigare sett i Kick-Ass 1 & 2, kan bättre än hon stundvis är. Vilket är synd, för det känns verkligen hur hårt hon tar i för att verka så ondskefull och demonisk som möjligt. En kraftansträngning som blir för mycket och förstör…

Carrie1

Carrie är en klassiker som möjligtvis skulle ha blivit lämnad ifred, men det är svårt för mig att säga det med övertygelse. Jag gillar Chloë och Julianne är, som sagt, perfekt i rollen som modern. Och när Evil Dead i våras hade sin remake lanserades var jag mäkta imponerad och nöjd. Så jag vill säga att de skulle ha lämnat Carrie i sin klassiska form, men jag är också glad över att de inte gjorde det.

Den nya, visuellt uppfräschade versionen av Carrie har premiär 29 november. En blodfest med rötter i den klassiska skräckgenren.

 YouTube Preview Image

Last Vegas – skratt och rynkade näsor

Med sextioårs-skivan väl bakom sig är det äntligen dags för Billy att slå sig till ro med sin trettio år yngre flickvän. Ett litet bröllop i Las Vegas planeras omgående. När Billys vänner Paddy, Archie och Sam får reda på den glada nyheten att det är ett bröllop i antågande och inte prostatacancer samlas gänget som varit bästa vänner sedan barnsben för en helg av svensexa.

LastVegas2

Jag var tvungen att kolla på Last Vegas en andra gång för att släppa på mina tankar om att komedin inte var någonting annat än en berättelse om fyra gubbar som saknar ungdomen och hur det kändes att vara friska, starka och ha raka ryggar och inte ett endaste receptbelagt medel med sig i resväskan.

Vid en första anblick är Last Vegas just det. Skämten är inte speciellt rumsrena, vilket i många fall kan vara okej, men det blir i sin kontext och utförande gubbsjukt. Första gången jag lämnade biosalongen efter att ha sett filmen var jag lite ledsen. För den sista halvtimmen av filmen knyter ihop säcken med bra värderingar och ett och annat fint ögonblick.

Last Vegas står stadigt med en ensemble av legender inom skådespelaryrket. Med det sagt finns det ingenting hos dem att klaga på när det gäller ett annars tamt manus.

Filmen är en rolig berättelse med onödiga inslag. Sådana inslag som lätt skulle kunna klippas bort utan att förstöra någonting. Ja, jag pratar om den hipp som happ anordnade bikini-tävlingen.

LastVegas1Det här är ingen speciell film. Den har little-to no chanser att kamma hem priser, allra minst på Oscarsgalan. Det är inte heller målet med Last Vegas. Det här är en komedi som ska underhålla och locka till skratt. Det lyckas den med, men på bekostnad av att bli en film om ett Las Vegas där vi får följa föra Sköna Snubbar™ á la gubbsjuka.

Last Vegas må ha sina svaga punkter och brister i grundläggande jämställdhet. Ändock är det en komedi som sätter fyra legender i ett nytt ljus och lockar till fler än ett skratt. Dansa iväg med Morgan Freeman och de andra från och med 29 november.

YouTube Preview Image