Två album med dubbelt fokus

Det går inte en dag utan att jag lyssnar på musik. Det finns i allting jag gör. Utan musik vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag lyssnar på musik när jag städar, när jag tvättar, när jag läser, när jag spelar spel, när jag skriver, när jag surfar på internet, när jag åker buss och tåg, flyger, går omkring. Ja, du förstår säkert.

Genre av musik jag avnjuter är inte en ensam inriktad genre, nej nej. Nästan all musik där ute kan jag uppskatta. Och även om jag inte uppskattar den går det att lyssna på den, så länge jag vet att något bättre kommer strax därefter. Vi pratar en repertoar från de klassiska tonsättarna ner till den mest spelade musiken på svensk radio med en hel hög av omvägar längs akustik, pianostycken, dubstep, house, tech-house, electro, pop, rock, indie, postrock och allt möjligt därtill.

Mina listor innehåller minst sagt det mesta av de flesta. Men så kommer ibland guldkornen. De där låtarna på det där albumet man bara förälskar sig i. Jag har nästan alltid minst ett album jag speciellt kärat ner mig i. Just nu är det två stycken.

 

——————–

Det första är en nyupptäckt artist. Nämligen Alex Clare. Inte ett ord hade jag hört om honom innan jag snubblade över hans låt ‘Too Close’. Jag gillade mixen mellan jazz, pop tillsammans med basgångar inte långt ifrån dubstep-genren. Kärleken var ett faktum.

Alex Clare – The Lateness of the Hour

Lyssna lite extra noga på:

  • Treading Water
  • Too Close
  • I Love You 

 

———————

Den andra är ett yngre album från en artist jag lyssnade en del på när jag gick i högstadiet. Om jag inte missminner mig hade de minst en hit på den tiden och det var en låt vid namn ‘Hey, Soul Sister’. Ja, det är självfallet gruppen Train jag pratar om och i enligt med det också deras nya album. Mitt intresse för gruppen återupplivades efter att jag kollade på musikvideon till den egentligen rätt så mondana låten ‘Drive By’. Men efter att jag såg videon fick låten en helt ny mening för mig och jag älskade den. I och med ’50 Ways To Say Goodbye’ insåg någonting inom mig att det nya material de spottar ur sig just nu faktiskt kan vara någonting att lyssna på. Och visst, så rätt jag hade.

Train – California 37

Lyssna lite extra noga på:

  • This’ll Be My Year
  • 50 Ways To Say Goodbye
  • We Were Made For This

 

Våga

Utsökt tämjda toner i en harmoni. Tillsammans bildar de från sin konkreta form en abstrakt tanke i mottagaren, i dig; i mig, för att ta fysisk form genom kroppen.

Utan kontroll, utan eftertanke. Låt känslorna fylla dig. Hindra inte impulsen att dansa; att gråta; att skratta; att skrika.

En tanke, två tankar, oändliga vägar. Vart tar tonerna dig? Släpp taget. Följ med.

Bli kär i låten. Sukta efter takten. Tråna melodin.

Hitta din röst.

 

Våga.