SFF13: Mig äger ingen – den lämnar ingen oberörd

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

MigÄgerIngen2Sverige på sjuttiotalet och Lisas mamma lämnar en redan haltande familj i en liten lägenhet ute i förorten. Kvar blir pappa Hasse med sin dotter och vet inte vad han ska ta sig till. Med ett jobb på smältverket och utan kunskap såväl som erfarenhet om att ta hand om och uppfostra ett barn sätter de båda två ut på en resa. Kantat av fattigdom, alkoholism och en kommunistisk ideologi lär de sig både om allt. Vare sig de vill det eller inte.

Mig äger ingen är fritt baserad på Åsa Linderborgs självbiografi med samma namn om en ensamstående fars relation till sin dotter. Filmen lämnar ingen berörd med sitt vackra, om än kalla foto, som griper tag ända in i benmärgen. Fotot berättar också för dig och mig att allt inte står rätt till. Mig äger ingen skildrar barns utsatthet och Lisa får i sina unga år sällan vara i bild utan att alltid ha någonting i förgrunden som skymmer och gömmer. Barn ser och förstår mer än vi tror, ändå blundar vi för deras intelligens och låter de inte komma till tals.

Mikael Persbrandt gör en fullkomligt fenomenal insats i rollen som den alkoholiserade proletärfadern. Jag kan inte se att någon annan man i svensk filmindustri skulle klara av att axla den här rollen och spela den med så mycket övertygelse som han gör. Den hårda rösten. De tomma ögonen. Uppgivenheten och paniken. Alla är där i precis rätt tillfälle.

YouTube Preview Image

Bollen är i rullning

Nu i förmiddags sattes bollen i rullning. Festivalen har inofficielltofficiellt börjat med den allra första pressvisningen! David Lowerys A Texas Love Story (Aint Them Bodies Saints) med Rooney Mara och Casey Affleck i rollerna.

Det skulle inte gå att be om en bättre start. En så fantastisk film som denna är verkligen en film som sätter, hoppas jag, tonen för kvaliteten på resten av festivalen. Strax efter lunch är det redan dags för film nummer två på programmet – Mig äger ingen.

Det enda jag tror är gemensamt med dessa två, förutom det uppenbara faktum att de kommer att spelas på festivalen, är att jag kommer att sätta mig i biostolen utan några som helst ingående förhoppningar eller förväntningar. Jag tycker att det finns två sorters filmer att recensera. Den ena är de som måste undersökas och läsas om i förväg, de filmer som jag måste ha en uppfattning om och skapa förväntningar av för att kunna uppskatta dem. Den andra sorten är den som dagens två filmer faller in i; de som blir bättre av att inte veta någonting. Faktum är att jag inte ens har kollat på trailern till Mig äger ingen. Jag vet verkligen ingenting och det gör mig nyfiken och intresserad!