SFF13: Manuscripts Don’t Burn – se mer än vad som visas

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ManuscriptsDontBurn1

Två agenter till staten beordras att ta hand om författaren. Men inte innan alla kopior av manuset hittats och beslagtagits. I det intellektuella samfundet finns tankar och åsikter som vill ut, men inte tillåts. Det är farligt att ta sig förbi och runt censuren. En risk somliga är beredda att ta, trots risken för sitt eget och de i ens närhets liv.

Jag ska vara ärlig och säga det absolut första jag tänkte när filmen tog slut. Jag tänkte nämligen ”den var bara sisådär bra, hur ska jag säga det på ett bra sätt?”. Det kan låta konstigt att uttrycka sig så, men jag menar det i den meningen att filmen inte höll upp till mina förväntningar och i och med känsliga ämnet blev jag lite rädd för att trampa på tår.

Manuscripts Don’t Burn flyter lugnt men bestämt som en flod fram med ett naturtroget foto med korta linser. Det som händer är vad vi tillåts se i fokus. Hierarkin mellan de två agenterna, vänskapen mellan författarna porträtteras vackert och tydligt för oss att förstå. Censuren i landet hindrar tankar och åsikter att komma upp till ytan, Manuscripts Don’t Burn lyfter problemet till just ytan och belyser detta på ett väl genomtänkt vis.

Som publik förstår jag frustrationen att inte få publicera sina verk. Jag känner rädslan när det tar hus i helvete. Jag ser att bödeln lyder order; det är ett jobb. Manuscripts Don’t Burn är skickligt framförd av den hyllade regissören Mohammad Rasoulof. Frågan som lägger sig framför alla andra frågor är ändå varför jag inte får en lättare ingång i det komplicerade ämnet. Jag känner mig i omgångar utelåst för att jag inte läst på innan jag satte mig i biostolen.

YouTube Preview Image