SFF13: Luton – kontextlös

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

Luton1Jimmy går i gymnasiet och verkar inte trivas. Det finns annat han hellre vill göra än att sitta stilla i ett tråkigt klassrum hela dagarna. Mary är advokat och går ut på klubbar om nätterna för att krydda till sitt annars tråkiga liv med sin make. Makis är familjefadern som driver den lilla butiken som låter livet rulla på i den takt det redan gör. Deras liv vävs sakta men säkert samman till ett.

Luton är en långfilmsdebut av den tidigare prisbelönta kortfilmsregissören Michalis Konstantatos. Det är svårt att säga att allt kring de tre berättelserna är gott och att filmen på det stora hela är bra. För det är den inte. En timme in i det etthundra minuter långa dramat finns det ännu inte än röd tråd om vad filmen vill säga mig. Tre olika personer skildras från sina egna perspektiv och det finns väldigt, och då menar jag ytterst lite som binder dem samman.

Filmen har ett vackert, om än säreget foto med långsamma och stillastående tagningar av det längsta laget som gärna drar sig in till karaktären. Vi går från helbild till nära zoom över en längre stund. Färgerna är kalla och avmättade vilket skapar en tonskala över bilden som inte kan beskrivas på ett annat sätt än en grå hinna av damm. Det är dock fotot som gör att Luton kan vara värd att se just på grund av den säregna stilen från regissören med bakgrund inom teater och arkitektur.

YouTube Preview Image