Framåt

Augusti kom och gick utan att jag förstod riktigt vad som hände. 31 dagar som nu är i historien för att aldrig mer bli upplevda. Vissa av dessa dagar tog jag säkert väl hand om. Jag gjorde dem minnesvärda. Men många andra försvann mest. En hop av svinn i världens historia.

September är här och med den också lägre temperaturer. Vi går mot kallare tider. Sommar i all ära men även om värme, semester och tunna kläder är en himmelsk upplevelse har varje årstid sin charm. Med hösten på intåg ser jag fram emot att dra på mig fler koftor, rota runt bland stickade tröjor och rustika jackor.

Med kylan kommer de romantiska kvällarna. De mörka timmarna framför en tänkvärdfilm. En stund i någons armar. Några timmar med armarna runt en kärlek i total tystnad. Bli yngre och yngre för varje nyans av grönt träden gör sig av med. Hoppa i brandgula lövhögar; ha lövkrig i ett soundtrack av skratt och skrik. En värmade filt och en god bok i mitt eget sällskap.

Den första snön, dagen då allt ställs på ändan av sin existens. Tjocka vantar flätade i varandra med de djupa spåren tätt intill varandra i den glittrande nysnön. Nerdragna mössor och en stund av euforisk lycka när två par läppar möter varandra i skyddet från omvärlden med en vägg av snö. Tandrader som lät krockar i leendets och tumultets vackra kaos.

Det mörka halvåret bävar väg för närhet. Jag tänker inte låta det gå förgäves. Kommer du?

Fredagsläge

Belysningen är dimmad. Lamporna får stå otända, de få ljuskällor jag har är datorns via ljus och det tunga släpande ljuset från fönstrets halvöppna glipa. Datorns subtila susande fläkt överröstas endast av tonerna av Alex Clare ur högtalarna och regnets rasslande nedfall. Pulsen ligger lågt och den byggande hungerkänslan smyger sig sakteligen på. Tankarna rullar fram och tillbaka. Jobb, pitcher, artikelidéer, livet, kärlek, matval, film, vänner, framtiden, studier.

Regnet har en lugnande sensation över sig. Därför stannar jag kvar här under täcket så länge jag vill. För idag behöver jag inte flänga omkring på stan med hårda och odämpande skor mina fötter hatar så innerligt. Ingen skjorta måste strykas för att vara bemötlig i en offentlig miljö. Inga byxor måste matcha skjortan såväl som strumporna, skorna eller den för dagen regntåliga jackan.

Det stora täckets tyngd sveper sig kring min kropp. Stoppar den från att känna stress. En ro sköljer över jaget med varje gram dun och tyg vilken täcker min varelse. Värmen sprider sig långsamt runt. Vällusta för varje andetag som går. En lycka för varje hjärtslag. Kuddarnas mjukhet omfamnar mina tankar; viskar välmenande ord.

Ett rum, en säng, ett täcke, några kuddar, en dator, ett regn. En text. Tillfreds.