Det episka äventyret Jurassic Park

Tjugo är har gått sedan Jurassic Park gick upp på den stora vita bioduken. Två årtionden av teknisk utveckling. Nya skådespelartalagner har hunnit komma och gå. Ändå är den episka berättelsen om John Hammonds unika nöjespark lika bra nu som då. Det är ingenting annat än bevis på det mästerverk Steven Spielberg skapade.
2422_TP_00014RAlan Grant och Ellie Sattler bjöds med av magnaten och visionären John Hammond för en helg på hans nya skapelse; en nöjespark utöver det vanliga. En nöjespark världen aldrig tidigare skådat. På den lilla ön strax utanför Costa Ricas kust är parken belägen och dess attraktioner och invånare slår Alan och Ellie med obeskrivlig häpnad. Dinosaurierna går på jorden igen. Aldrig hade någon av dem trott att få se livs levande dinosaurier och det är inte förrän förhandstitten spårar ur som deras åsikt om parken ändras från det positiva till, ja, mindre positivt.

När en av parkens rundtursbilar attackeras av den väldiga och ursinta T-rexen sätter Alan, tillsammans med Hammonds barnbarn, på en resa i överlevnadens tecken tillbaka till turistcentret genom parkens inhängnader. Sida vid sida om de tidigare utdöda livsformerna. 65 miljoner år av utveckling mellan dem bävar för problem, och problem stöter de på. Gång på gång.
2422_TP_00064R

Jurassic Park är en episk berättelse i tungviktsklassen. Det är svårt att försöka göra den rättvis i en kort summering när en summering är för de allra flesta fullständigt onödig. Jag älskar den här filmen på alla sätt och vis. Jag har växt upp med den även om den de första gångerna gav mig mardrömmar. Den har format en generation och både skapat och bibehållit en fascination för dinosaurier världen över i alla åldrar.

Nu är de tillbaka på den stora duken och även om berättelsen är densamma är det med nya ögon vi får se parken. Alla de klassiska scenerna och replikerna har gått tillbaka in i studion för att bearbetas till att ge oss en ny upplevelse i 3D. Som alltid när det är en konvertering är effekterna inte lika slående som en film där 3D varit med redan i produktionen. Ändå känns det annorlunda. Det är nygammalt och fräscht. De tillfällen som 3D-effekterna kommer till rätta gör Jurassic Park 3D till en film för alla som har sett filmen en, två, fem eller femtio gånger tidigare värd att se igen.

2422_FPT_00215R

Om du, som jag, var för ung för att se Jurassic Park på bio när det hade premiär i september 1993 får du inte missa den nu. Det är en klassiker. Den är grym och det är helt enkelt ett måste!

YouTube Preview Image

Möt T-rex, Veloricaptorerna, Triceratopsen och de andra välbekanta ansiktena som hör till Jurassic Park den 5 juni. Nu med ett större djup och risken att bli biten av 3D-effekterna.

Jurassic Park – en smygtitt tjugo år senare

I år fyller den klassiska Steven Spielberg-filmen Jurassic Park tjugo år. Filmen som satte dinosaurierna på karten hos gemene man för kanske all framtid skulle nu, om den varit en riktig person och inte en film fått gå och köpa sen en flaska vin på egen hand för att fira tillfället! Med tre vinster på Oscarsgalan och en hel drös med andra nomineringar och priser gick den hem hos folket. Jag menar, du har sett filmen. Har du av någon oförklarlig anledning inte gjort det har du säkerligen en tämligen god uppfattning om vad som händer i den.

Vad du kanske inte har sett är bilder från produktionen på ön Kaua’i i Hawaii? Inte? Bra, för det är precis vad jag tänkte dela med mig av till dig. De är inte många men likväl värmande att se såhär tjugo år senare. Jag hade ingen chans att få tag på bilder som dessa då. Så bättre sent än aldrig, visst är det så man säger? Se bilderna som en omvänd present från Jurassic Park och Steven Spielberg till dig. På en personlig not tycker jag verkligen om att se Spielberg såhär ”ung”.2213_00003R 2213_00089R 2213_01489R 2213_01505R 2213_01960R 2213_02276R_CROP 2213_MC_0006R_CROP

 

Sådärja

Då var det klart. I alla fall med att sitta i mörkret och känna träsmak i en gluteus maximus. Det blev tre i rad såhär på en tisdag. Det i sig självt är inte så ovanligt men åtminstone det vanligaste. Speciellt inte med tanke på att alla tre filmerna visades i samma salong. Det blev, som Rasmus påpekade, en känsla av filmfestival. Den känslan köper jag, även om de mest intensiva minnena från Stockholm filmfestival som jag har är det eviga springandet kors och tvärs stan och bristen på tid att äta under två veckors tid. Men absolut, lite festivalkänsla har det allt varit i dag. Den goda sidan.

Kort kan jag säga att Only God Forgives var väldigt speciell och det är verkligen en film som man antingen älskar eller hatar. eller det tredje alternativet som jag lutar mig mot; förvirringsälskar den. Jurassic Park 3D var, som jag också redan nämnt, precis som jag hade väntat mig. Jag menar, det är ju ingen ny film. Den nya får vi vänta på tills 2015. Det var ett episkt äventyr som fortfarande håller måttet trots att den har en mogen ålder till sin titel. 3D-effekterna…ja, de var där, men inte mycket mer än så. Sen var det då Hangover – part III som jag såg fram emot men inte visste om jag skulle kunna se (det är en helt annan historia). Hur som helst var den kul, precis som väntat. Den fick mig att skratta men inte att sätta den som den bästa i trilogin.

Mer utförliga och genomtänkta texter kommer så snart, snart! Stay tuned och allt det där.

tisdagfilm