Det här med att rensa huvudet

bild-11Efter sju timmar i en stol med fingrarna hårt knackande på tangentbordet för att skriva den där första tentan jag tjatat så mycket om i dag och tidigare i veckan tog jag mig ut i löpspåret. Hela texten var, och är, klar. Allt som behöver göras är att gå igenom för att leta efter stavfel, type-O’s och annat fiffeliplippel innan det är dags att skicka in den. Det behövdes en runda för att rensa skallen med frisk luft, japp.

Det är inte lika varmt ute, det går inte att skjuta undan det under mattan nu. Hösten är här och det är krispigt i luften. Nu när jag var ute kändes det som att det bara om någon vecka är tvunget att ta på sig lite mer om kroppen när jag ska ut och springa. Speciellt händerna börjar ta stryk. Hur som helst tog jag den korta rundan i dag också, dock med lite justering. Istället för att springa till en punkt, vända där och springa samma väg tillbaka som jag vanligtvis gör tog jag samma runda fast med den lilla omvägen att ”springa runt kvarteret” istället. Kvarteret i fråga är ett industriområde modell mindre. När jag nu mätte hur mycket extra den här justering gav var det bara hundra meter ungefär. Aja, det kändes bra i kroppen och på grund av att det inte är lika varmt ute är det lättare att undvika överhettning.

Jag kände mig stark i dag där ute på gång- och cykelbanorna. Jag kände mig bra. Klockade in på ett exakt 5 minuterstempo också, vilket inte är pjåkigt alls med tanke på hur fräsch jag kände mig när jag stannade.

Lugnt och jobbigt

IMG_8213Tredje passet – check! Som jag skrev fick jag sällskap, och som det som oftast blir när man springer tillsammans med någon så går det lite långsammare. Dock inte så långsamt att det blev lätt, nej nej. Svetten började rinna och det tog emot i slutet, det lovar jag dig.

Rutten som jag har smulat fram är tre kilometer lång. Eller jag trodde att den var det fram tills för en liten stund sedan. Tog mig nämligen tiden att kolla upp noggrant längden och faktiskt är det så att min sträcka är 3,6 kilometer, inte tre! Det här förändrar min planering lite. Från att ha levt i tron om att jag sprang i ett 6:20-tempo är det faktiskt så att jag har sprungit i ett 5:20-tempo. Så att komma ner till mitt mål em tempo på fem minuter är närmare än jag trodde. Absolut kommer att ta emot att komma ner de sista tjugo sekunderna. Men ändå, det känns bra att veta att jag fortfarande är någorlunda snabb där ute i spåret.

Så om jag springer tre gånger i veckan och håller mig till den här rutten borde jag kunna skrapa av den där sista minuten på min tid på en vecka, max två. Eller vad tror du?

Med den här nya informationen och det faktum att jag känner mig fräschare efter turen närmar jag mig att faktiskt kalla mig själv en glad löpare!

Mitt i veckan

Onsdagssovmorgon kan det kallas, alternativt namn på morgonen och förmiddag skulle vara ”semesterhängstid”. Man får välja lite som man själv vill. Och vilket namn du än väljer att använda har jag nu tagit mig ur sängen och sitter vid datorn med ett glas yoghurt i förberedelse till dagens löptur. Det ser ut som att jag får med mig sällskap ut i spåret också. Roligt, eller hur?!

blogrunningprogJag kan tyvärr inte säga att löpspåret vi är på väg ut till kommer att se ut såhär. Det vore något det…