Höstens bästa med Jung Kitchen

JungKitchen9I våras lanserades konceptet med Jung Kitchen. Ett rum, jag-vet-inte-hur-många godsaker och upplevelser att testa. För lite mer än en vecka sedan var konceptet tillbaka i Jung Relations grymma lokaler i Vasastan. Jag och John tog oss dit redo för att hänföras av god mat och spännande dryck. Nu ska jag inte tala för både mig och John, även om jag vet hur han resonerade, men höstens Jung Kitchen höll inte upp till vårens mått, tyvärr. Det var helt enkelt inte lika stort och spännande. Jag gissar på att det har att göra med att utställarna redan visat upp sin julmat och nu inte hade så mycket kvar att komma med. Att det därför inte var lika överväldigande.

Mig gjorde det faktiskt ingenting. Det som fanns var spännande och framförallt gott. Go Green hade ställt fram någon linssoppa som var helt fantastisk. Vem måste jag charma för att få receptet?

Det bästa med hela tillställningen var såklart lunchen som serverades. Den var faktiskt på alla sätt bättre än i höstas, faktiskt. Lokalproducerad mat av olika dess slag serverade på tallrik av pressat trä. Me like! Det fanns rödbetsbiffar, några röror med olika saker i. Den ena godare än den andra. Sedan var det någon pajliknande sak av filodeg med feta och annat i. Den, den var magisk!

Med hem fick ett urval av utställarnas produkter följa. Ärtorna och linserna ligger lite extra nära hjärtat efter soppan som serverades. Mandeldrycken passar perfekt att skaka runt med proteinpulvret efter träning. Müslin vet jag inte riktigt när den ska komma till pass, varken jag eller Vian äter frukost, aja. Haha!

Tack Jung Relations, Ica, Axa, Blossa, Grönstedts, Go Green, Indiska, Lilla köksbryggeriet, Lambi, McDonalds, O.P. Andersson och Prima akvavit och brännvin för en trevlig höstdag med en drös trevliga nyheter och fantastisk mat!

JungKitchen10

Höstens bästa skräckfilmer

Hur kan man inte älska att bli skrämd i soffan framför en bra skräckfilm? Vem tycker inte om att hålla armarna om benen eller kudden i ett försök att slippa se filmen som man ändå så gärna vill kolla på? Ingen tror jag, inte på riktigt i alla fall. Självklart är det jobbigt att bli rädd, men ändå vill jag tro att alla, då och då, vill bli skrämda. Det tar en tillbaka till verkligeten på något vis.

Därför har jag samlat ihop några trailers till mina favoriter av kommande skräckfilmer för i höst. Vilken ser du mest fram emot?

YouTube Preview Image
Biopremiär 4 oktober
RECENSION

YouTube Preview Image
Biopremiär 6 september
RECENSION

YouTube Preview Image
DVD/Blu-Ray 4 september
RECENSION

YouTube Preview Image
Biopremiär ?

Årets Oscars-värd är avslöjad

Nu är det officiellt! För ungefär sju timmar sedan skrev Elle DeGeneres ut på sin Twitter att det är hon som får den stora äran att vara värdinna för den anrika Oscarsgalan! Såhär skrev Ellen till sina fans på Twitter:

Och såhär på rak arm tänker jag att det kommer bli bra, väldigt bra. Inte bara för att hon är rolig i sig själv, men också för att de tinte är första gången hon kommer stå där uppe på scenen och hjälpa till att hålla galan vid liv och publiken vaken. Nej, det här blir hennes andra omgång på det här uppdraget. Sen kommer det bli bra av den enkla anledningen att hon inte har speciellt stora skor att fylla efter Seth MacFarlanes insats i våras

Så vitt jag vet är det här första gången någon får leda galan en andra gång. Rätta mig gärna om jag har fel, har ingen egentligen koll!

Plattform elva

Det du om några sekunder sätter tänderna i är en text jag skrev som en uppgift i skolan för några veckor sedan. Vill dela den med dig, den betyder mycket för mig även nu. 

~~~~

Ljudet av folkmassa växer sig starkare och starkare med varje steg jag tar upp för den sjuttiotalsinfluerade och brungula trappan upp till plattform elva. Min blick möts av en förvånansvärt rymlig, kall och grå plattform på Stockholm Central en oktoberdag.

Luften är sval av den ännu inte alltför sena timmen på dagen. Det adaptiva luktorganet mina förfäder utvecklat över årtusenden bearbetar varje liten luftmolekyl lungorna snärjer. Det går att smaka på den intensiva atmosfären. Jag undviker höstvinden vilken biter mig i kinderna och gräver sig rakt igenom den gråspräckligt stickade koftan under min rakt skurna, svarta rock.

 

Ofrivilligt ryser jag till av kylan.

 

Det hårt behandlade gula träet mina sittmuskler nu gör sig bekant med omgärdas försiktigt av det Faluröda vindskyddet i trä, stål och plexiglas. Bredvid mig sitter mannen med det yviga lockiga håret i sin mörkgröna funktionsjacka. Också han har hittat skydd från den skoningslösa vinden.

 

Mina smilgropar blottas när jag ser att även han ryser till. Smittar jag?

 

Från vänster hörs på avstånd ett ivrigt klickande ljud från klackarna den äldre damen för dagen valt att bära. Med en påtaglig känsla av obekvämlighet smiter hon emellan min väska och den brunhåriga kvinnan i skinnjacka med sin 30-litersväska från Haglöf ergonomiskt fastspänd kring sin rygg.

En ventil från det tidigare tysta monstret till tåg ger ifrån sig att kort och upphetsat stön som får alla kring mig att rycka till överraskat. Jag hade inte lagt märke till besten i silver och grått som redan innan jag satte mig i det röda vindskyddet måste stått där lugnt väntande. Väntande på den där minuten då loket får varva upp sin motor och försiktigt rulla bort från perrongens kalla betong.

 

På avstånd hörs kyrkklockor lugnt och bestämt slå rena toner för mässa.

 

Tåget är redo. Djupa och fylliga andetag ljuder över plattformens all små sprickor och vrår. Ett till pysande ljud från den okända ventilen når mina öron när de stora dörrarna sensuellt drar till sig varandra och med ett dovt duns förseglar själarna ombord inom sig.

De två kollegornas dialog ett par meter ifrån mig försvinner i dånet från det tunga tågets första ryckande rörelse. Jag försöker höra vad det är de pratar om men det går inte. Inte ens när jag igen hör deras ord kan jag greppa samtalets ämne. Tonläget är allvarligt. Viktiga, framtidsavgörande beslut ska tas.

Doften av bränd el och stadsluft fyller mina lungor och jag ser plattform tio från min placering mellan den lockiga mannen i mörkgrön funktionsjacka och den äldre damen i klackarna. Det var där jag sa farväl till dig förra gången vi sågs. Förra gången du var här hos mig.

Gruppen med de tre kvinnorna i övre medelåldern jag inte lagt märke till tidigare frågar varandra gång på gång när tåg 643 mot Arvika via Karlstad rullar in på plattformen. De tre, enligt utsago, mycket nedkylda tidigare nämnda kvinnorna vill in i värmen kupén utlovar.

Blicken skiner upp i hon med neongrön tröja i. Det är allt jag behöver veta, tåget är här vilken sekund som helst. Jag lyfter upp mig själv och min väska från marken. Min bakdel får aldrig en chans att på ett moget sätt ta farväl till den gula bänken.

 

Nu är det min tur att åka till dig. Din tur att möta mig på din stads tågstation.

Framåt

Augusti kom och gick utan att jag förstod riktigt vad som hände. 31 dagar som nu är i historien för att aldrig mer bli upplevda. Vissa av dessa dagar tog jag säkert väl hand om. Jag gjorde dem minnesvärda. Men många andra försvann mest. En hop av svinn i världens historia.

September är här och med den också lägre temperaturer. Vi går mot kallare tider. Sommar i all ära men även om värme, semester och tunna kläder är en himmelsk upplevelse har varje årstid sin charm. Med hösten på intåg ser jag fram emot att dra på mig fler koftor, rota runt bland stickade tröjor och rustika jackor.

Med kylan kommer de romantiska kvällarna. De mörka timmarna framför en tänkvärdfilm. En stund i någons armar. Några timmar med armarna runt en kärlek i total tystnad. Bli yngre och yngre för varje nyans av grönt träden gör sig av med. Hoppa i brandgula lövhögar; ha lövkrig i ett soundtrack av skratt och skrik. En värmade filt och en god bok i mitt eget sällskap.

Den första snön, dagen då allt ställs på ändan av sin existens. Tjocka vantar flätade i varandra med de djupa spåren tätt intill varandra i den glittrande nysnön. Nerdragna mössor och en stund av euforisk lycka när två par läppar möter varandra i skyddet från omvärlden med en vägg av snö. Tandrader som lät krockar i leendets och tumultets vackra kaos.

Det mörka halvåret bävar väg för närhet. Jag tänker inte låta det gå förgäves. Kommer du?