Dubbelkalas

I dag är det dubbelkalas. Först så ska jag och Vian möta upp med min släkt för någon form av släktkalas ute på Dalarö. Vad som kommer hända och hur många som kommer vara där vet jag inte. Men det kommer med all säkerhet bli roligt och att vara där ute med ett glas vin i handen, blå himmel och en utsikt över havet kommer inte att slå fel. Det är alltså dagens första kalas.

Dagens andra kalas är Colin. I dag är det exakt ett år sedan portalen lanserades, i dag är det exakt ett år sedan jag började blogga för Colin. Bilden är från det näst första inlägget jag någonsin skrev här. Jag vet att jag satt på Café String när jag fick ordet om att sidan var lanserad. Det var en spännande dag, så mycket nytt och så mycket nervositet i kroppen.

kalasJag skulle vilja berätta mer om den första dagen, och också skriva någon form av sammanfattning av året som gått. Tillsammans med det vill jag berätta och prata om framtiden. Det är någonting som jag har gått och funderat på länge, jag har tagit beslut och jag har (och håller på att) planera(t) saker som komma skall. Men just nu håller jag på att göra mig i ordning för att hinna med bussen som tar oss till pendeltåget som tar oss till bussen. Ja, du fattar. Jag har lite annat att stå i just nu.

I dag kan jag inte lova mer än korta uppdateringar från festlig- och trevligheterna. Men det blir säkert också bra. Jag menar, det är ändå en firandets dag i dag. Kram!

Har den äran, Edward

Hipp hurra, för här kommer bumbibjörnarna!

Nä, inte riktigt. Men faktist så fyller Edward Norton år i dag, och han spelade ju Hulken får några år sedan (du vet den där filmen som sedan fick en uppföljare men inte hade samma skådespelare som huvudkaraktär? Precis, den menar jag). Hulken är som en bumbibjörn. Fast större. Och grönare. Och inte alls som en bumbibjörn, men nu får det vara som det är.

Grattis Edward, har den äran och allt det där! 44 starka år, kör på!

EdwardNorton1

Bleckan – återkomsten

I hörnet av Ringvägen och Södermannagatan uti i den nästintill bortglömda nedre delen av Södermalm står det ”Blecktornskällaren” på en skylt ovanför en tämligen mörk och mystisk inrättning.

bild: lånad från Linda

I folkmun (läs: twittrare) kallas den inte för något annat än ”Bleckan”! På Bleckan möts vi upp varje torsdag, i ur och skur. Mina vistelser där började någongång i oktober förra året och efter det första besöket blev jag en gedigen stammis. Varje vecka fram till min Asien-resa var jag där. Och även fortsättningsvis några månader efter jag kom hem från resan som blev mer av en jorden runt-resa tillslut var jag där. Varje torsdag.

Sen hände någonting. Livet ändrades på så många variabler att det inte ens är värt att försöka skriva ner dem allihopa. Resultatet blev hur som helst att Bleckan illa tvunget nedprioriterades. De senaste två (?) månaderna har besöken varit sporadiska och korta, om de har varit alls.

Ibland har Linda tagit med sig sin kamera och hon tar inte bara fina kort med den. Hon filmar också. Och ibland klipper hon ihop en fin film av det hon fick ihop under kvällen. Dessa filmer är alltid efterlängtade och det finns ett par tre stycken ute på hennes blogg och Vimeo för avsmakning. Den jag vill visa för dig är filmen efter att Bleckan fyllde ett år (för oss). Kvällen då det var exakt ett år tidigare ett gäng törstiga och pratstinna twittrare hittade ett nytt ställe att hänga på en torsdagskväll.

Det är en passande video att visa upp. Varför? Jo, en fågel har nämligen viskat i mitt öra att det är denna torsdag som också Bleckan som inrättning fyller tio (10!) år. Och det måste firas!

 

För ikväll blir det ändring på det. Ikväll ska jag dit. Och jag ska känna all den lycka; all kärlek; alla skratt; alla nyttiga samtal; alla ‘extremt’ onödiga samtal (en gång i vintras diskuterades pepparkakan och dess effekt på snällhet i kontrast mot kroppshydda i dryga två timmar).

 

Känner mig pirrig och sådär nästan nyförälskad i kroppen. Det ska bli skoj! Har du inget bättre för dig, kom förbi ikväll. Alla är välkomna och ju fler, desto roligare!