Har den äran, Edward

Hipp hurra, för här kommer bumbibjörnarna!

Nä, inte riktigt. Men faktist så fyller Edward Norton år i dag, och han spelade ju Hulken får några år sedan (du vet den där filmen som sedan fick en uppföljare men inte hade samma skådespelare som huvudkaraktär? Precis, den menar jag). Hulken är som en bumbibjörn. Fast större. Och grönare. Och inte alls som en bumbibjörn, men nu får det vara som det är.

Grattis Edward, har den äran och allt det där! 44 starka år, kör på!

EdwardNorton1

Tresiffrigt barnkalas

Idag är det dags för ett barnkalas. Men det är inte ett vanligt barnkalas, nej nej. Det är gammelmormor som fyller 101 (!) år! Trots sin fantastiska ålder är hon förvånandsvärt pigg och hon bor fortfarande hemma i sin egen boning.

Förra året fyllde hon naturligtvis etthundra år och det var också då jag fick det definitiva svaret på frågan om man får ett brev från kungen när man fyller tresiffrigt. För även om jag ville tro på det så hade frågans svar fått en status till skröna i min medvetenhet som följd av utebliven information.

Men icke längre.

Jag ser framemot att få träffa gammelmormor. Det händer så sällan. Faktiskt så är det ovanligt att jag träffar dem mer än på just den här dagen, den elfte september.

Gammelmormor

Telegram från kung och drottning. Kan väl tycka att de kunde tagit sig tiden att signera det för hand. Hur många kan det egentligen vara som lever till att se en sådan här ålder?

Gammelmormor och Huffe

Bleckan – återkomsten

I hörnet av Ringvägen och Södermannagatan uti i den nästintill bortglömda nedre delen av Södermalm står det ”Blecktornskällaren” på en skylt ovanför en tämligen mörk och mystisk inrättning.

bild: lånad från Linda

I folkmun (läs: twittrare) kallas den inte för något annat än ”Bleckan”! På Bleckan möts vi upp varje torsdag, i ur och skur. Mina vistelser där började någongång i oktober förra året och efter det första besöket blev jag en gedigen stammis. Varje vecka fram till min Asien-resa var jag där. Och även fortsättningsvis några månader efter jag kom hem från resan som blev mer av en jorden runt-resa tillslut var jag där. Varje torsdag.

Sen hände någonting. Livet ändrades på så många variabler att det inte ens är värt att försöka skriva ner dem allihopa. Resultatet blev hur som helst att Bleckan illa tvunget nedprioriterades. De senaste två (?) månaderna har besöken varit sporadiska och korta, om de har varit alls.

Ibland har Linda tagit med sig sin kamera och hon tar inte bara fina kort med den. Hon filmar också. Och ibland klipper hon ihop en fin film av det hon fick ihop under kvällen. Dessa filmer är alltid efterlängtade och det finns ett par tre stycken ute på hennes blogg och Vimeo för avsmakning. Den jag vill visa för dig är filmen efter att Bleckan fyllde ett år (för oss). Kvällen då det var exakt ett år tidigare ett gäng törstiga och pratstinna twittrare hittade ett nytt ställe att hänga på en torsdagskväll.

Det är en passande video att visa upp. Varför? Jo, en fågel har nämligen viskat i mitt öra att det är denna torsdag som också Bleckan som inrättning fyller tio (10!) år. Och det måste firas!

 

För ikväll blir det ändring på det. Ikväll ska jag dit. Och jag ska känna all den lycka; all kärlek; alla skratt; alla nyttiga samtal; alla ‘extremt’ onödiga samtal (en gång i vintras diskuterades pepparkakan och dess effekt på snällhet i kontrast mot kroppshydda i dryga två timmar).

 

Känner mig pirrig och sådär nästan nyförälskad i kroppen. Det ska bli skoj! Har du inget bättre för dig, kom förbi ikväll. Alla är välkomna och ju fler, desto roligare!