Hobbit: Smaugs ödemark – långt och alldeles, alldeles…underbart

Bilbo, Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld fortsätter sin resa mot Ensliga berget och Erebor. På sin väg dit kantas bandets väg av vildsinta och mordlystna patruller av Orcher, jättelika spindlar i förhäxade skogar, skepnadsväxlande människor och mycket mer. De måste nå fram till berget innan Durins dag när hösten går över till vinter, annars kommer de aldrig hitta den gömda dörren. Innanför dörren väntar deras största och farligaste utmaning – draken Smaug.

HobbitSmaugsÖdemark1

Vi välkomnas tillbaka in i J.R.R. Tolkiens enorma magiska värld ännu en gång när vi nu får följa Bilbo och de andra i den andra etappen av den oväntade resan. Framför sig väntar stora faror, värre än Azog. En mörk kraft lurar i skuggorna i väntan på att återfå sin fulla styrka. En kraft som inte stannar för någonting.

Den nya stora antagonisten som kommer till att bli Sauron vi möter i Sagan om ringen-trilogin höljer Hobbit: Smaugs ödemark i en dimma av spänning och nyfikenhet. Trots att vi vet vem denna kraft är lyckas Peter Jackson skapa en spänning mellan de onda och de goda. Våra vänner är på ständig flykt och rör sig mer ofta än sällan i riktning bort från där de kom. De är jagade och deras bästa hopp är att springa vidare.

Peter Jackson har lyckats med att göra uppföljaren Hobbit: Smaugs ödemark till en bättre film. Ett bättre äventyr. 3D-effekterna används mer än i första, men på ett smak- och ansvarsfullt sätt. De förhöjer stämningen och bygger intensitet genom de många och långa stridsscenerna.

Bilder fortsätter i Hobbit: Smaugs ödemark att hålla hemligt om ringen han tog från Smeagol. Dess krafter må komma den lilla hobbiten till nytta, men till vilket pris? Orkar Bilbo med konsekvenserna som kommer med att använda ringen. De korta linserna och fria kameran maximerar känslan hos Bilbo och hans krackelerade inre.

Från att i första delen av filmen fokusera på de ljuvligt vackra miljöerna och landskapen i Tolkiens värld går Hobbit: Smaugs ödemark över till att fånga den mörkare essensen av världen med en kamera som utmanar publiken att hänga med på vad som är upp och vad som är ner.

De visuella effekterna i filmen lever upp till alla mina förväntningar på en produktion av dessa mått, och jag är säker på att de kommer känna detsamma. Även personerna bakom kostymarbetet och scendekoren förtjänar en applåd. Att skapa den värld vi får se är inte en uppgift för den lata och talanglöse.

HobbitSmaugsÖdemark2

Att jag ska behöva vänta i ett drygt år, ändå till 17 december för att få fortsätta äventyret gör mig ont. Jag vill veta vad som kommer att hända. Jag vill få reda på konsekvenserna av dvärgarnas; Bilbos; Orchernas; Gandalfs och alla de andras handlingar. Jag vill se mer och höra mer av Smaugs ljuvliga röst.

Ungefär 280 biodukar runtom i landet kommer att visa Hobbit: Smaugs ödemark från och med 11 december i 2D och 3D. Mellanakten av den tredelade episka resan för den lilla hobbiten väntar på dina trånande ögon.

YouTube Preview Image

Battle of the Year – dansfilmernas obligatoriska vals

Följ med den alkoholiserade baskettränaren som tar med sig den drömmande assistenten till en nedlagd ungdomsanstalt för att svetsa samman en grupp av hormonstinna och aggressiva grabbar som alla vill dansa för sig själva tillsammans i ett lag i Frankrike.

BattleoftheYear1

Manuset i Battle of the Year vill mer än vad skådespelarna kan frammana. Och ja, i många fall brukar det tyda på att manus har en styrka inom sig och en kvalitet att luta sig mot. Så är tyvärr inte fallet. Battle of the Year har ett manus fullt av klichéer och pinsamheter. Det är dialoger jag inte längre trodde att förstaårsstudenter på filmakademierna fick godkänt för. Och skådespelarna ger liv till orden på ett sätt som inte alls övertyger mig.

Battle of the Year är en dansfilm. En dansfilm som gör mig besviken. Jag älskar dans och dess filmer gör mig varm i hjärtat och alldeles glad. Förstå då min besvikelse när filmen istället blir en svag PR-kampanj för en dansstil som inte längre är väldigt populär, men fortfarande tillräckligt färsk i minnet för att bli pinsam i försöket till en revival. USA kom på dansstilen, nu vill de ta tillbaka titeln som bäst i världen.

Koreografin i Battle of the Year var vad jag såg fram emot mest. Även om skådespeleriet i dessa filmen gång på gång faller kort brukar de fantastiska dansscenerna väga tungt. Och upp. Ledsamt nog tröttnar jag snabbt på den upprepande koreografin som inte imponerar och bara gör om samma sak gång på gång. Det, tillsammans med ett soundtrack under all förväntan… jag är ledsen, Battle of the Year är inte en bra film.

BattleoftheYear2

Som det framgår och som jag tidigare nämnt: Battle of the Year var en film jag såg fram emot väldigt mycket och hade förhoppningar om att bli nästa bra dansfilm. Världen är en orättvis plats och jag kan inte vara ledsen länge för att det inte blev som jag hade hoppats.. Tycker du om B-boying kommer du säkert hitta coola saker! Jag gör inte det och gjorde det inte heller.

Battle of the Year har premiär 6 december här hemma i Sverige och visas i vanlig 2D. En matt dansfilm med klichéer och halvhjärtade insatser.

YouTube Preview Image

Escape Plan – två legender bryter sig loss

Ray Bresling jobbar med att bryta sig ut ur fängelser för att testa deras säkerhet. När han ska testa den nya rymningssäkra anstalten går allting fel. Ray är fängslad på riktigt på ett ställe där ingen kan ta sig ut ifrån. Med hjälp av sin nya vän gör de två allt i sin makt för att ändra på detta och återta sin rättmätiga frihet.

EscapePlan1

Välkomna stå legender tillbaka till rutan. Den ena har figurerat som guvernör ett tag och den andra har de senaste åren sett sig själv som förbrukningsbar. Två gånger om. Nu står de tillsammans i Escape Plan. Under 115 minuter skapar de en actionrulle med klassiska vibbar. Det är hårt, rått, höga nivåer av testosteron och de onda skulle inte kunna träffa en fastbunden laduvägg om så världens undergång stod på spel. Allt är i sin ordning alltså.

Sylvester Stallone spelar mannen som testar landets säkerhetsanstalter. Han har skrivit en bok om det. En bok som andra använt för att förbättra sina verksamheter. Något som Ray, Stallones karaktär, snart får lära känna.

Inne i fängelset ställer sig hopplösheten på alla axlar. Det är tydligt för publiken att läsa av hos fångarna att här, här är man inte värd någonting. Våld är vardagsmat och inga rutiner sker rutinmässigt. Ingenting är omöjligt, som en svensk profil skulle säga. Bara man vill något tillräckligt mycket (och har kunskapen att lyckas) går det att uppnå.

Scenografin, kostymerna och egentligen hela filmen ligger i en grå dal. Allting från scendekoren till kläderna och skådespelarnas hår går i gråtoner. Det förstärker känslan av hopplöshet och den instängda känslan av fängelse men gör fotot i Escape Plan ganska platt och tråkigt. Mikael Håfström har regisserat en actionfilm med två legender vars trailer är bättre än filmen själv. Ändock är Escape Plan underhållande och full av små one-liners som gör mig som publik glad och nöjd!

EscapePlan2

Arnold och Sylvester underhåller mig, det kan jag inte ta ifrån dem. Escape Plan är en actionrulle i den bemärkelse den eftersträvar att vara. Jag gillar också att Faran Tahir, som jag intervjuade i och med sin roll i filmen Elysium, hade en större och mer betydande roll den här gången.

6 december kommer Arnold och Sly att göra allt i sin makt att bryta sig ut ur den rymningssäkra anstalten. Trånga rum och testosteronfighter väntar runt hörnet i Escape Plan.

YouTube Preview Image

Philomena – Judi Dench briljerar

Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna efter att hon fått reda på en femtio år gammal hemlighet från sin mamma. Som ung kvinna i ett katolskt Irland födde hon ett barn utanför äktenskap. Ett barn som adopterad ifrån henne och hon aldrig lyckats hitta igen. Philomena flyttade sedan till England där hennes liv fortsatte men minnet bestod. Nu behöver hon Martins hjälp för att hitta sin son.

Philomena2Att i ett strikt religiöst land föda ett barn utanför äktenskapet var enkelbiljetten för Philomena till närmaste klosterhem. Där fick hon ha kvar sin son i tre år innan ett amerikanskt par adopterade hennes son och försvann över Atlanten. Philomena är berättelsen om att förlora sitt barn och jakten på att återfinna sin kärlek.

Judi Dench gör sin rolltolkning av den äldre kvinnan Philomena och gör henne magisk. Känslorna i de återberättande monologerna lämnar sällan ögonen torra och med en käck tant-charm bjuder hon in till skratt strax därpå. Philomena är tragedi med en rosett av humor som fungerar perfekt till manuset vilket berättar en varm och övertygande berättelse från ett kallt och kargt land.

Philomena tar en mörkare sväng mot slutet av sin speltid och förvandlar sig själv från att varit ett trevligt till något som jag vill kalla PRO-thriller. Ta det för vad det är och njut av en film du kommer vilja se igen, och igen.

”Var snäll mot dem som är på väg uppåt, du kan möta dem när du är på väg ner”, – Philomena om medmänsklighet, respekt och allmän hövlighet.

Philomena1Philomena må inte vara vintern gladaste film, men det är en av de allra mest välspelade och välskrivna. Trots den dystra tonen genom berättelsen är det en feel good-film där Judi Dench får visuellt och konstnärligt utrymme att visa oss, dig och mig, att hon är så mycket mer än Q.

Det här härliga och välskrivna dramat kommer få dig att brista ut i skratt och kanske lämnar du biografen efter att ha fällt en tår eller två. Philomena har premiär 6 december.

YouTube Preview Image

Första reaktion

För en halvtimme eller så kom jag ut från biografen och visningen av Hur många kramar finns det i världen. Det första jag kommer att tänka på, eller snarare vad jag säger till mig själv, är varför jag:

  • inte kollat på tv-serien
  • inte kollat på Hur många lingon finns det i världen
  • Filmen var så fin och jag var inte beredd på att en mörk och alkoholiserad Per Morberg skulle få mig att bli tårögd lika lite som jag väntade mig att fälla ett par ensamma tårar till Claes Malmberg.

    Det här är bara mina första tankar. En ren recension kommer att tillkomma. Kände mig bara tvungen att dela med mig av de här första initiala känslorna från en viktig svensk produktion.