SFF13: Autumn Blood – patriarkat och hagel

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här
(slutsåld)

AutumnBlood1

16 år gammal lever den naiva Flickan med sin bror Pojken ensamma i enskildhet från den lilla bergsbyn. När den naiva Flickan blir brutalt våldtagen måste hon fly ut i skogen undan de tre bröderna. Med sin redan traumatiserade, efter att ha bevittnat sin pappa bli kallblodigt mördad, bror ut i skogen i hopp om att överleva den sadistiskt kvinnohatande trion.

Högt uppe i bergen står en väder-ruggad bondgård med några djur. Utanför de fallfärdiga staketen står bergstopparna i ett ståtligt antal. På gården är Flickan och Pojken ensamma utan någon som tar hand om dem. Autumn Blood är överröst med en gemytlig kornighet och avmättad dammighet i sina färger som för mig till 80-talet. Ändå är berättelsen nutida modern och samtidigt tidlös.

De trolska skogarna som aldrig verkar ta slut rymmer en syskonkärlek mellan Pojken och Flickan som aldrig hindrats av samhällets regler och normer. Det är en fri och genuin kärlek de känner till varandra. Därför vrider det extra hårt i magen när Pojken varken kan greppa allvaret eller hjälpa sin syster efter den brutala våldtäkten. Han står vid sidan om sängen, maktlös.

Autumn Blood är en visuellt slående berättelse med sparsam dialog. Istället har regissören Markus Blunder använt ljudscenen till sitt yttersta. Det visuella gifter sig magiskt med musiken. Samklanget skapar ett djup, mer dynamik och intensivare spänning än en enkel dialog skulle kunna ge. Dramat rör sig med tryckande scener mot thriller-genren när det korta skärpedjupet hindrar oss att se allting den snabba kameran flyr tillsammans med syskonen.

Drama-thrillern är ett praktexempel på hur set design, kroppsspråk, musik och kamerateknik tillsammans stänger ute behovet av det orala språket. Autumn Blood talar inte bara lite engelska, Autumn Blood talar människa. En berättelse som visar viljan att överleva när makt över kvinnan tar form av våld.

YouTube Preview Image