Baguettebonanza

Prokrastinering (av lat. procrastinare, av prefixet pro-, och crastinus, hörande till morgondagen, av cras, i morgon) eller uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser.

baguettebonanzaJag tycker om att multitaska. Speciellt när det är saker jag har ett göra som det inte går att ta sig ur. Som att plugga till exempel. Eller som att läsa en intressant men lååångsam bok grafisk produktion och visuell forskning på engelska. Om du inte redan har förstått vad jag har sysselsatt mig med nu under eftermiddagen så är studier. Och då att läsa det sista av kurslitteraturen för det här momentet.

Hur kul är det, undrar du? Inte speciellt, men det är ett gott ont och även om texten inte är av det roligaste slaget är det fortfarande viktiga och intressanta saker som står däri. Speciellt om jag vill klara av att få ett betyg i kursen.

Ändock är det fredag. Och då vill man (läs:jag) inte bara ligga i soffan med en fet bok över bröstet. Nej, jag vill också göra någonting som inte har med skola att göra. Kanske om jag skulle ta och göra något av den där jästen som ligger i kylskåpet?
Ungefär i de här banorna gick tankegången någonstans när det var dags att göra något till lunch.

Till min förvåning är franska baguetter vansinnigt enkla att baka och det tar inte så lång tid (om man har annat att göra under de stunder man måste vänta och så sig det vill säga). Baguetter fick det bli och baguetter blev det! När jag också fick i mig ett av de åtta bröden till lunch med lite Bregott havssalt, brie-ost och vitlök-/örtfärskost är jag nu bekväm nog att döpa eftermiddagen till Baguettebonanza!

För att vara första gången jag bakar baguetter i mitt liv är jag helt sinnessjukt nöjd med hur de smakar (ja, de är himmelska). Vad kul att du ställer så många frågor i dag, självklart kan jag berätta receptet för dig!

  • 1 pkt jäst
  • 2 msk salt
  • (1/2 msk socker)
  • 2 msk olivolja
  • 2 msk tryffelsmaksatt olivolja
  • 10 dl vatten
  • ca 25 dl vetemjöl

Receptet är direkt från Google, närmare bestämt Tasteline, men har genomgått mindre förändringar som jag hellre vill kalla förbättringar.

Från första början följde jag receptet. Smulade jästen, hällde i vatten. Jag löste upp nämnda jästen i nämnda vatten och blandade sedan ner salt, olivolja och också lite socker. Hur man gör med olivoljan är nog upp till en själv, men jag tog i alla fall hälften hälften. Det där med sockret är också helt frivilligt. Jag hade, och har, i socker för att hjälpa degen att jäsa bättre och snabbare. Vet inte varifrån jag har lärt mig det, men i mitt huvud vet jag med mig att man kan alltid ha i lite socker i osöta degar eftersom jästen ”äter upp” sockret i jäsningsprocessen. Men vad vet jag, egentligen?

Det är vid den här punkten det blev lite jobbigare än först tänkt. För i receptet jag läste stod det självklart 13 dl vetemjöl och inte 26 som jag skulle ha. Tror du att jag kom ihåg det just vid mjölet? Nej, det gjorde jag inte. Så när jag hällt ner och rört om vartannat så står jag där med ansiktet över vad som fortfarande är en smet. Aja, tänkte jag och hällde i lite på måfå i omgångar (nu också med händerna smetkladdiga, för att arbeta med händerna efter 13 dl lät som en bra idé i mitt huvud). Efter mycket om och men blev degen bra. Så faktiskt får du ta måttet om mjölet med en nypa…mjöl, haha. För faktum är att jag inte vet exakt hur mycket jag landade på. Men jag vill gissa att det blev i rätt krokar, förmodligen för lite (jag baserar det på att degen inte riktigt släppte när jäsningen var klar).

Allt frid och fröjd i stugen. med en handduk över bunken gick jag och läste i en (1) timma. Sedan hällde jag ut den halv lossnande degen på mjölbelagd yta och delade upp den i åtta någotsånär lika stora bitar och formade till dem till ”baguette-form”. Jag knådade inte degen, precis som receptet bad mig att inte göra. Med bröden på bakplåtspapper på formar under handduk gick jag och la mig i soffan för en halvtimmes läsning.

Sen var det dags för bröden att, en plåt i taget, få spendera ungefär en kvart under ett hårt tryck av 275°C. Jag tog ut mina efter 12-13 minuter, men jag antar att allt hänger på var individs egen ugn och allt det där. Sen var det bara att förflytta dem från plåten till ett galler under soundtracket av ”aj aj aj aj vad varma de är ajajaj varför håller jag fortfarande i den?!”.

Och sen, sen ska du veta, då var jag klar! Efter en stunds väntan kunde jag skära upp den första som fortfarande var sådär mysigt varm inuti. Med lite Bregott Havssalt och olika sorters ost tillsammans med ett glas apelsinjuice anser jag mig ha ätit en riktigt god lunch!

 

..nej, jag tror inte att de är riktigt GI och sånt..