Game on, Frisk & Fri

Jag åt ju igår och då fick jag i mig över hamburgare på trehundra gram med ost och bacon tillsammans med pommes. Det slank ner på tio minuter. Då klarar jag mig för i dag också, eller hur Frisk & Fri? För det är ju den signalen ni har skickat ut till mig.

wallpaper-1809858

Ni informerar mig efter en väldigt dåligt planerad kampanj om vilka teckan det finns för att se om någon har en ätstörning. Jag kan räcka upp handen på i stort sätt allihopa. Ja, om jag vore en kvinna då alltså. För det är tydligt att det är kvinnorna ni har satt i främsta och enda rum. Det är tydligt för mig, kanske har jag missat något någonstans djupt på er sajt, men då är jag nog inte ensam om att ha missat det.

Enligt er uppfyller jag alltså de flesta sakerna man kan/ska titta efter vid misstanke om ätstörning. Med de flesta menar jag alla förutom de som, när jag läser, verkar direkt livsfarliga. Det går alltså att ”vara värre”, det går att ”vara mer illa ute”. Jag är inte där. Det är bra att veta, för då behöver jag inte tänka på vad jag gör, eller hur?

Och det här är ju tecken man ska leta hos bland kvinnorna, inte sant? Innebär det då att jag inte uppfyller någon av ”kraven” och därför inte har några problem alls. Om så är fallet, jippi! Då kan jag applicera de här sakerna som står på er sajt utan någon risk. Det kan kanske till och med bli lite kul att se hur många rutor jag kan lyckas kryssa för.

Jag borde ju försöka att vara bäst på att vara värst, för jag är ju kille och det är ju så det ska vara. Visst? Jag ska vara den som klarar mest och inte räds någonting! Allra minst ätstörningar.

Jag har haft problem att äta ordentligt längre än jag kan komma ihåg. Det är nog bara min pappa som kan svara på frågan när jag sist åt frukost regelbundet. Det har aldrig spelat någon roll hur mycket jag äter eller vad jag äter. Inte ens när jag har försökt att äta regelbundet och efter konstens alla regler.

Det går inte att gå upp i vikt, så varför ens försöka? Det händer precis samma sak med min vikt om jag äter två eller tre mål mat om dagen med massor av vitaminer och sådant som när jag lever veckovis på en diet och chips.

Att gå ner i vikt däremot, det kan ge dig resultat på ett par dagar. Exempel? Varsågod.
1. När jag var åtta år gick jag ner någonstnas mellan fem och tio kilo över loppet på ungefär en månad. Den vikten jag landade på höll sig tämligen konstant de kommande åren trots att jag växte på längden.
2. Sommaren 2011 gick jag ner 15 kilo på en dryg vecka. Varför? För att jag gjorde annat än att äta. Äta innebär att slösa tid från annat, därför lät jag bli att bli hungrig.
3. Två vintrar i rad har jag tappat ungefär tio kilo på ett par dagar. Visserligen har det varit på grund av indluensa, men det gör inte ont att gå ner så mycket så snabbt.

Det jag menar är att jag gärna gör det jag är bra på. Och jag är jävligt bra på att gå ner i vikt. När ni på Frisk & Fri försöker lyfta frågan, som absolut är en viktig fråga, missar ni den biten om att jag ser er checklista som en utmaning snarare än varningsklockor. Ni ger mig bättre insikt och kunskap om hur illa det kan gå, och hur långt jag kan ta mig innan det blir farligt på riktigt riktigt.

Min relation till mat är mycket bättre i dag än den var för upp till inte så länge sedan. Men nu, en dag som den här, när mitt psykiska humör är Marianergravsnivåer blir jag väldigt sugen på att se om jag kan klara av 15 kilo lika lätt som den där sommaren.

Ja, jag åt igår. Men jag är inte hungrig nu. Och jag har inte några större planer på att bli det för resten av kvällen. Game on, Frisk & Fri, lek med elden. Jag står redo med en dunk bensin.