..och de nominerade är..!

I dag publicerades de nominerade till Golden Globe 2013. Golden Globe är priset för biofilmer och tv-serier som delas ut med hög prestige varje år. Sedan 1944 har priset delats ut av Hollywood Foreign Press Association och från 2005 har det varit 86 internationella journalister som tillsammans bestämt vinnarna.

Vem har vunnit flest Golden Globes? Mery Streep med åtta stycken vinster. Hon besitter också rekordet i flest nomineringar, 27 stycken av den sorten.

Årets nomineringar är som följer

GoldenGlobe17 nomineringar
12 Years A Slave – Best actor in drama movie (Chiwetel Ejiofor), Best director (Steve McQueen), Best drama movie, Best original score (Hans Zimmer), Best screenplay (John Ridley), Best supporting actor (Michael Fassbender), Best supporting actress (Lupita Nyong’o)

American Hustle – Best actor in musical/comedy movie (Christian Bale), Best actress in musical/comedy movie (Amy Adams) Best director (David O. Russel), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Eric Warren Singer och David O. Russel), Best supporting actor (Bradley Cooper), Best supporting actress (Jennifer Lawrence)

5 nomineringar
Nebraska – Best actor in musical/comedy movie (Bruce Dern), Best director (Alexander Payne), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Bob Nelson), Best supporting actress (June Squibb)

4 nomineringar
Captain Phillips – Best actor in drama movie (Tom Hanks), Best director (Paul Greengrass), Best drama movie, Best supporting actor (Barkhad Abdi)

Gravity –  Best actress in drama movie (Sandra Bullock), Best director (Alfonso Cuarón), Best drama movie, Best original score (Steven Price)

3 nomineringar
Mandela: Long Walk To Freedom
 – Best actor in drama movie (Idris Elba), Best original song (Ordinary Love), Best original score (Alex Heffes)

Philomena –  Best actress in drama movie (Judi Dench), Best drama movie, Best screenplay (Jeff Pope och Steve Coogan)

Her – Best actor in musical/comedy movie (Joaquin Phoenix), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Spike Jonze)

Inside Llewyn Davis – Best actor in musical/comedy movie (Oscar Isaac), Best musical/comedy movie, Best original song (Please, Mr. Kennedy)

2 nomineringar
Rush – Best drama movie, Best supporting actor (Daniel Brühl)

The Wolf of Wallstreet – Best actor in musical/comedy movie (Leonardo DiCaprio), Best musical/comedy movie

Blue Jasmine –  Best actress in drama movie (Cate Blanchett), Best supporting actress (Sally Hawkins)

Frozen – Best Animated Feature, Best original song (Let It Go)

Dallas Buyers Club – Best actor in drama movie (Matthew McConaughey), Best supporting actor (Jared Leto)

All Is Lost – Best actor in drama movie (Robert Redford), Best original score (Alex Ebert)

August: Osage County – Best actress in musical/comedy movie (Meryl Streep), Best supporting actress (Julia Roberts)

1 nominering
Hunger Games: Catching Fire – Best original song (Atlas)

The Book Thief – Best original score (John Williams)

Before Midnight – Best actress in musical/comedy movie (Julie Delpy)

Enough Said – Best actress in musical/comedy movie (Julia Louis-Dreyfus)

Despicable Me 2 – Best Animated Feature

Blå är den varmaste färgen – Best Foreign Film

Saving Mr. Banks –  Best actress in drama movie (Emma Thompson)

Labor Day –  Best actress in drama movie (Kate Winslet)

Frances Ha – Best actress in musical/comedy movie (Greta Gerwig)

Croodarna – Best Animated Feature

The Past – Best Foreign Film

The Hunt – Best Foreign Film

The Wind Rises – Best Foreign Film

The Great Beauty – Best Foreign Film

One Chance – Best original song (Sweeter than fiction)

Carrie – ny förpackning, lika mycket blod

Carrie White lever ett liv fyllt av mobbing. Varje dag blir hon retad, förödmjukad och fysiskt gjord till åtlöje. Hemma lever Carrie med sin fanatiskt religiösa mamma som närapå lever i sin egen värld. När Carrie upptäcker en ny sida hos henne, en sida endast ilska kan väcka till liv, förändras hela hennes liv och alla de kring henne. Ingen går säker när den inte längre blyga Carrie slår tillbaka med full kraft.

Carrie2

Ett matt, halvdammigt foto med urvattnade färger griper tag i publiken. De mörka skuggorna bygger en mystik runt den blyga flickan och skapar en ondska runt hennes skolkamrater och deras hat. Carrie White har inte gjort något mot dem, hennes mamma tillåts inte längre att hemskola henne. Hon är utanför, alla vet hur religiösa hon och hennes mamma är.

Väldigt tidigt in i Carrie är det svårt att inte känna med i hennes smärta, de långa bindande ögonkontakterna Chloë har med kameran kryper in under huden på dig efter att blivit arg på den rädda och pragrafryttande rektorn på skolan. Han vågar ingenting och skapar fler problem än han löser.

Julianne Moore spelar modern med den fanatiska, närapå psykotiska religiösa tron. Självskadebeteende och egoism står högt i hennes värld. Det går inte att hitta någon skådespelerska som skulle kunna axla den här rollen som Julianne kan. Chloë, vår stjärna i Carrie lever inte upp till förväntningarna. Kanske har det att göra med att stå bredvid en sådan stark insats som Julianne ger oss, jag vet inte. Men jag vet att Chloë Grace Moretz, som vi tidigare sett i Kick-Ass 1 & 2, kan bättre än hon stundvis är. Vilket är synd, för det känns verkligen hur hårt hon tar i för att verka så ondskefull och demonisk som möjligt. En kraftansträngning som blir för mycket och förstör…

Carrie1

Carrie är en klassiker som möjligtvis skulle ha blivit lämnad ifred, men det är svårt för mig att säga det med övertygelse. Jag gillar Chloë och Julianne är, som sagt, perfekt i rollen som modern. Och när Evil Dead i våras hade sin remake lanserades var jag mäkta imponerad och nöjd. Så jag vill säga att de skulle ha lämnat Carrie i sin klassiska form, men jag är också glad över att de inte gjorde det.

Den nya, visuellt uppfräschade versionen av Carrie har premiär 29 november. En blodfest med rötter i den klassiska skräckgenren.

 YouTube Preview Image

By the people, for the people

Mitt kök-mässan 2013 gick av stapeln för ett par veckor sedan. För de som var där fanns det, för det tränade ögat, inte bara nyheter för köket att titta och känna på. Nej, det pågick också en hel del olika provningar. En prövning var för att ta reda på, en gång för alla, vilket som är svenska folkets favoritvin 2013. ”Folkets Favorit 2013” blev ett vin från landet på andra sidan pölen.

bild 1-5

HandCraft Petite Sirah 2011 kan stoltsera med att vara det godaste vinet, om svenska folket själv får välja. För det var under en provning där 130 civila mässbesökare satte sig ner för en helt blind provsmakning av tjugo olika viner ur Systembolagets beställningssortiment som Petite Sirah uppenbarade sig från krigets tjocka dimma likt den segrare den kommit att bli.

Vinet har funnits på de beställlningsbara hyllorna hos bolaget sedan 2 maj i år och är från soliga Kalifornien, USA. Lagrade på fransk (90%) och amerikansk ek kommer sirah-vinet med en härlig mustighet som passar perfekt till lite starkare ostar. Eller varför inte passa på att steka upp det sista av höstens älgstek, Petite Sirah är nämligen utmärkt till alla sorters vilt.

Men en nästan svart ton i sin djupröda färg kommer Petite Sirah som en liten välkomnad smocka i munnen. Syltigt, mustigt och ”stort”. Mycket kryddor och mörka bär finns där på tungan om du letar extra länge, jag lovar. Jag vill också säga att lakrits och vanilj ligger däri och gömmer sig bland de 85% petite sirah-druvorna invid 15% syrah och zinfandel.

Finns alltså som tidigare nämnt i Systembolagets beställningssortiment och går loss på 99 välförtjänade kronor. Det fräscha vita systervinet HandCraft Chardonnay 2011 kommer att ge dig flashbacks tillbaka till sena augustikvällar tillsammans med underbara vänner. Också den rullar iväg på 99 kronor.

bild 3-1bild 2-4HandCraft Petite Sirah 2011
(nr 70534)
Alk. vol. 14,5 %

HandCraft Chardonnay 2011
(nr 79526)
Alk vol. 13,5 %

 

SFF13: Austenland – spretiga skrattsalvor

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg

Austenland1

Det finns de som gillar Jane Austens verk och sedan finns det de som är något större fans. Jane Husell är snäppet förbi det andra steget. Hon är förmodligen förbi de flesta steg. När hon får en chans att åka till på en tematisk resa till det enda stället i världen där någon kan få uppleva Austens värld på riktigt finns det ingenting som stoppar Jane att åka över Atlanten till Austenland.

Austenland är en hysteriskt rolig romantisk komedi med årets spretigaste manus. Den meningen sammanfattar på det stora hela hur jag känner inför filmen. Jag tycker inte illa om berättelsen eller är besviken på den. Visst, jag hade högre förväntningar på den. Men som verkligheten ser ut går det inte alltid att ha rätt.

Keri Russell gör en gemytlig roll som den fanatiska beundraren som väljer fel resepaket och hamnar med tjänstefolket. Hennes lugna, blyga stil sätter sig i kontrast med Jennifer Coolidge..ska vi säga..bryska stil? Allt som allt lockar Austenland till många skratt. Berättelsen är full av hål och i många lägen blir komedin nästan smärtsamt obekväm, men det är vad filmen är. Det är smärtsam humor och förlöjligande av den engelska accenten och dittendatten.

Helt klart en värd film att se hemma en trött söndagseftermiddag. Underhållande, men långt ifrån fulländad.

YouTube Preview Image

SFF13: American Dream in China – Doyle till undsättning

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg

AmericanDreamsInChina

De tre vännerna lär känna varandra under sina år på högskolan. Målet är att någon dag lyckas få ett visum för att få resa till USA och studera där. När inte allting går som planerat och det bara är Meng som får chansen att lyckas i det förlovade landet hankar de andra på hemma i Kina. Efter att blivit avskedad offentligt från skolan tar Cheng och Wang chansen att göra sin egen grej – de ska lära ut vad som krävs för att prata som, tänka som en amerikan för att få bli insläppt i landet.

American Dreams In China ter sig till en början som ett snyggt inslaget paket av cinemagrafen Christopher Doyle regisserat av Peter Hosun Chan. In bit in i historien känner jag inte att berättelsen har fattat något grepp om mig och för att vara en film om de juridiska problemen kring företaget och själva företagets födelse får jag se väldigt lite av det.

Istället behandlar filmen viljan hos kinesiska studenter att lämna landet för att få en ordentlig utbildning. USA målas upp som paradiset. När American Dreams In China inte sätter Staterna på en piedestal läggs det mycket energi på kärlekshistorier jag som publik bara får nosa på för att sedan inte gå vidare med.

Att American Dreams In China kan liknas vid en kinesisk version av The Social Network kan jag köpa till konceptet och fotot. Men hur berättelsen är som den är i dag kan jag inte säga annat än att det är ett försök till en kopia. Kudos skall dock ges för att på ett snyggt sätt visa en ny generation som vet vad den vill ha och är beredd att bända på lagar och regler för att nå dit.

YouTube Preview Image

SFF13: Autumn Blood – patriarkat och hagel

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här
(slutsåld)

AutumnBlood1

16 år gammal lever den naiva Flickan med sin bror Pojken ensamma i enskildhet från den lilla bergsbyn. När den naiva Flickan blir brutalt våldtagen måste hon fly ut i skogen undan de tre bröderna. Med sin redan traumatiserade, efter att ha bevittnat sin pappa bli kallblodigt mördad, bror ut i skogen i hopp om att överleva den sadistiskt kvinnohatande trion.

Högt uppe i bergen står en väder-ruggad bondgård med några djur. Utanför de fallfärdiga staketen står bergstopparna i ett ståtligt antal. På gården är Flickan och Pojken ensamma utan någon som tar hand om dem. Autumn Blood är överröst med en gemytlig kornighet och avmättad dammighet i sina färger som för mig till 80-talet. Ändå är berättelsen nutida modern och samtidigt tidlös.

De trolska skogarna som aldrig verkar ta slut rymmer en syskonkärlek mellan Pojken och Flickan som aldrig hindrats av samhällets regler och normer. Det är en fri och genuin kärlek de känner till varandra. Därför vrider det extra hårt i magen när Pojken varken kan greppa allvaret eller hjälpa sin syster efter den brutala våldtäkten. Han står vid sidan om sängen, maktlös.

Autumn Blood är en visuellt slående berättelse med sparsam dialog. Istället har regissören Markus Blunder använt ljudscenen till sitt yttersta. Det visuella gifter sig magiskt med musiken. Samklanget skapar ett djup, mer dynamik och intensivare spänning än en enkel dialog skulle kunna ge. Dramat rör sig med tryckande scener mot thriller-genren när det korta skärpedjupet hindrar oss att se allting den snabba kameran flyr tillsammans med syskonen.

Drama-thrillern är ett praktexempel på hur set design, kroppsspråk, musik och kamerateknik tillsammans stänger ute behovet av det orala språket. Autumn Blood talar inte bara lite engelska, Autumn Blood talar människa. En berättelse som visar viljan att överleva när makt över kvinnan tar form av våld.

YouTube Preview Image

 

SFF13: The Priest’s Children – gummi och satir

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ThePriestsChildren1

Don Fabijan anländer till den lilla ön i det Adriatiska havet. I sin roll som ny Pater för det lilla samhället är Fabijan besatt av att få upp antalet födda barn. För att nå sitt mål samarbetar han med den lokala kioskägaren som säljer kondomer till befolkning – nu med hål i.

The Priest’s Children är en berättelse från Kroatien och Serbien om två stora ämnen: sex och kyrkan. Filmen hoppar ner i grytan med en generös mängd satir och rak humor. Vi får se filmen ur ett berättarperspektiv när Fabijan bekänner sina synder och berättar sin historia som sjukhuspatient för en ung Pater.

I Sverige blir The Priest’s Children en ren tvättäkta komedi med några små onödigt stereotypa sekvenser. Däremot anar jag att filmen i sina hemländer har väckt och kommer att väcka många åsikter. Berättelsen sätter två stora, och i många fall känsliga, ämnen och rör runt i dem på ett modigt vis.

En satir och en törn i sidan på den katolska kyrkan och öppen komik om sex och dess konsekvenser. Den vackra stenbyn vid havet och det vackra landskapet binder en rosett runt The Priest’s Children som helt klart gör den sevärd.

YouTube Preview Image

SFF13: Manuscripts Don’t Burn – se mer än vad som visas

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ManuscriptsDontBurn1

Två agenter till staten beordras att ta hand om författaren. Men inte innan alla kopior av manuset hittats och beslagtagits. I det intellektuella samfundet finns tankar och åsikter som vill ut, men inte tillåts. Det är farligt att ta sig förbi och runt censuren. En risk somliga är beredda att ta, trots risken för sitt eget och de i ens närhets liv.

Jag ska vara ärlig och säga det absolut första jag tänkte när filmen tog slut. Jag tänkte nämligen ”den var bara sisådär bra, hur ska jag säga det på ett bra sätt?”. Det kan låta konstigt att uttrycka sig så, men jag menar det i den meningen att filmen inte höll upp till mina förväntningar och i och med känsliga ämnet blev jag lite rädd för att trampa på tår.

Manuscripts Don’t Burn flyter lugnt men bestämt som en flod fram med ett naturtroget foto med korta linser. Det som händer är vad vi tillåts se i fokus. Hierarkin mellan de två agenterna, vänskapen mellan författarna porträtteras vackert och tydligt för oss att förstå. Censuren i landet hindrar tankar och åsikter att komma upp till ytan, Manuscripts Don’t Burn lyfter problemet till just ytan och belyser detta på ett väl genomtänkt vis.

Som publik förstår jag frustrationen att inte få publicera sina verk. Jag känner rädslan när det tar hus i helvete. Jag ser att bödeln lyder order; det är ett jobb. Manuscripts Don’t Burn är skickligt framförd av den hyllade regissören Mohammad Rasoulof. Frågan som lägger sig framför alla andra frågor är ändå varför jag inte får en lättare ingång i det komplicerade ämnet. Jag känner mig i omgångar utelåst för att jag inte läst på innan jag satte mig i biostolen.

YouTube Preview Image

SFF13: A Story of Children and Film – det stora ligger i det minsta

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

AStoryOfChildrenAndFilm1

Mark Cousins tar oss med på en resa ner i filmvärldens arkiv där film efter film varken du eller jag hört talas om väntar. Efter den populära tv-serien SVT sände står nu barnet i fokus.

Konstformen vi kallar film är bara 120 år gammal, give or take a few years. Redan från första början har barnet funnits där för att berätta, visa, skildra och förädla. Cousins slår fast snabbt i A Story of Children and Film att det är någonting speciellt med barn i film. Genom barn går det att berätta så mycket mer. Olika länder har, generellt sätt, blivit bättre på att skapa filmer där barn porträtteras på olika vis för att få fram känslor. Blygsamhet kommer fram som allra bäst och gripande i filmer från Japan. Belysning av klasskillnader har Storbritannien lyckats bäst med, USA de mest talangfulla (sång/dans) och Iran har de argaste barnen. Varför det är såhär? Det bara är så.

A Story kretsar kring Cousins två syskonbarn som han en helgmorgon spontant filmade. Det klistrar ihop dokumentärens olika delar på ett ovanligt och charmigt vis. Men samtidigt som det är en fördel för filmen är det också det som drar ner betyget. Känslan jag får från klippen är att idén till filmen kom just från den här morgonen och det som fastnade på linsen. Ibland känns A Story helt enkelt ganska improviserad. Flytet mellan de olika filmerna Cousins tar upp är från gång till gång svåra att binda ihop, svårare än i The Story of Film.

Gillar du film är A Story än dokumentär vilken automatiskt borde skrivas upp på måste se-listan. Insikten Irländaren har till film och kunskapen han sitter på är för alla cineaster och världen som helhet ovärderlig.

YouTube Preview Image

SFF13: Harlock: Space Pirate – en universomsegling över haven

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

HarlockSpacePirate1

Den unga mannen Logan lyckas övertyga de ökända piraterna om en chans att göra rätt för sig på skeppet Acardia. Under ledningen av galaxens mest eftersökta och efterlysta person; den odödliga piratkaptenen Harlock reser besättningen runt i universum för att starta om allting och ge mänskligheten en andra chans på jorden.

Den anrika filmstudion Toei Animation har lagt ner rekordstora mängder pengar på Harlock: Space Pirate, 30 miljoner dollar har skapat den episka berättelsen om rymdpiraten, den mest efterlysta mannen i hel galaxen. Med rötter i den berömda manga-serien är den animerade upplevelsen banbrytande.

Gamla personliga aningar och teorier i hörnet kring om vi i framtiden kommer behöva mer än röstskådespelare dammas av i Harlock: Space Pirate. Med en slående kvalitet i sin animering från största planet till minst hudimperfektion vattnas det i munnen.

Filmen har segment vilka drar ner helhetsintrycket. Det första är bilden av de få kvinnorna i filmen. I enlighet med den närliggande spelindustrin är kropparna i Barbie-format med sina former framhävda av tätt åtsittande kläder. De två kvinnorna vi får träffa på spelar stor roll för berättelsen och är vad som håller ihop det annars torra manuset. Synd, i min mening, att de därför måste målas upp på det här förlegade viset.

För det andra är Harlock: Space Pirate lika mycket ett härligt science fiction-äventyr som det är en maktstämpel från Toei för att visa resten av marknaden hur mycket pengar de har att kasta omkring. Det är trist att de här två (för det finns fler saker) förstör än annars episk film med otaliga explosioner och vapen större än de flesta planeter i vårt solsystem.

YouTube Preview Image