SFF13: 12 Years A Slave – mer än bara slaveri

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

12_Years_A_Slave1

Det går att säga mycket om 12 Years A Slave. Så mycket att jag sitter med all information jag tog in under visningen och inte riktigt vet vad jag ska göra av med det eller var jag ska börja. För hur börjar man att berätta om en film så mastig och vi viktig som 12 Years A Slave? Hur börjar man att prata om en film som tar upp slaveri på ett sådant brutalt ärligt och rått sätt utan att vandra in i subjektivitetens land? Det går inte, men jag hoppas att jag kan komma att berätta om filmen på ett sätt att du vill gå och se den. Och det utan att jag avslöjar alltför mycket.

Solomon Northrups liv som respekterad violinist i såväl vita som svarta sammanhang luras efter en blöt kväll på stan och vaknar upp i bojor. Såld in i slaveriets hårda värld efter att ha varit en fri svart man med en fri svart familj försvinner de goda tiderna. Timmer ska sågas, bomull plockas och sockerrör skäras. Allt under hotet och förtrycket från den vita mannen.

12 Years A Slave är baserad på verkliga händelser. Berättelsen baseras nämligen på den biografiska boken med samma namn; skriven av Solomon Northrup själv. På bokens 160-årsjubileum för hela världen nu ta del av de tolv hårda åren som Solomon, eller Platt som hans slavnamn blir, får uthärda innan rättvisan når fram.

Det går att skriva en bok om filmen, regisserad av Steve McQueen, själv. Det är en mastig historia om slavhandeln under 1800-talets USA. Den belyser problemet som fanns med fria svarta personer som kidnappades för att säljas tillbaka in i slaveriet. Filmen tar upp de brutala förhållandena slavarna levde och arbetade under. Samtidigt visar 12 Years A Slave att bland alla rötägg fanns det också de som trodde på jämlikhet och inte behandlade slavarna som egendom. Inte bara som egendom i alla fall.

Skulle jag inte säga att 12 Years A Slave är en emotionellt laddad film är det ingen mening med att skriva någonting alls om den. Det är nämligen så att filmen rakt igenom är laddad med så mycket känslor genom det uppenbart mästerliga regisserandet, det övertygande skådespeleriet från den breda ensemblen till det intelligenta fotot.

Filmens foto berättar mer än man först kan tro. Ta exempel det faktum att när Solomon, någon annan slav eller ingen alls är i bild visas gärna himmel upp. När slavarna visas i grupp eller på annat sätt riktar in sig på dem försvinner allt som heter himmel och därmed också allt som heter hopp.

12 Years A Slave är också den filmen som för första gången fått mig att må snudd på illa under en ”pisknings-scen”. Filmen är på det stora hela brutal men också vacker och underbar att kolla på!

YouTube Preview Image