Jag har lagt in min egen chilli

Härom förmiddagen att jag och hade egentligen inte sådär väldigt överdrivet mycket att göra. Som det alltid blir vid de tillfällena, och fler därutöver, är att man börjar söka efter saker på Internet man annars aldrig kanske skulle göra. Jag började med att leta efter goda recept på pizzadegar. Därifrån hamnade jag på hamburgerbröd efter några omväger kring tomatbröd och pizzasås från grunden. Där bredvid hamburgarbröden, som enligt utsago ska vara godre än Max Frisco-bröd såg jag någonting som fångade min uppmärksamhet. Inlagd chilli! Hur svårt är det egentligen, tänkte jag. Jag som äter en hel jalapeños till tacos och hamburgare. Det var inte så svårt, och när jag läste deras beskrivande text insåg jag hur illa det faktiskt var med den köpta.

Jag hade längre inget val, jag var tvungen att testa mig på att lägga in min egen chilli. Det här är resultatet.

Chilli5Bilden här ovanför är precis de tre steg som tillagningen av den inlagda chillin består av. Receptet jag använde tog jag i stort sett rakt av härifrån. De enda små justeringarna jag gjorde var för att få plats i den fina burk jag köpt från Granit och det faktum att min lokala Coop-butik bara hade hälften av den mängd chilli jag letade efter. Tur det dock, eftersom den mängd jag producerade var perfekt till tidigare nämnda burk.

Steg ett är alltså att inhandla allting. Du behöver:

  • 200-240g chilli (blanda och mixtra bäst du vill efter eget behag av styrka)
  • 2 dl hederligt kranvatten
  • 2 dl äppelcidervinäger
  • 2 msk socker
  • 1 knapp tsk salt
  • 1 tsk natriumbensonat (frivilligt)

Steg två innebär att frammana kramp i handen du håller kniven. För det är mer att skära än det ser ut. Jag antar att det fungerar som enklast med bra teknik och en riktigt vass kniv. Ingetdera var något jag hade tillgängligt. När du skurit upp allting gör du så enkelt för att du hivar i allting i en kastrull och slänger i allt det andra som står i listan ovanför. FÖRUTOM natriumbensonatet. Den väntar du med till senare. Medan allting kokar upp kan du passa på att se till så att burken/-arna du kommer att använda är rena och förberedda. Vill du vara på den säkra sidan slår du ner ett par deciliter stekhett vatten i burken tillsammans med en tesked natriumbensonat och skakar ordentligt. Efter det är den redo för härlig chilli!

Du, förresten, se till att vädra ordentligt medan du gör det här. Det luktar. Ganska mycket. Vi skyller allting på vinägern, för det är den som faktiskt är den skyldiga.

Känn efter då och då hur mycket spänst det är kvar i chillin. När du känner att den är så pass spänstig du vill ha den, du vet sådär precis lagom mycket al dente så tar du helt enkelt av den från plattan. Låt det hela svalna ett par minuter. NU slänger du i en tesked natriumbensonat (om du vill) och rör om ordentligt.

Härifrån är den rätt så enkelt. Slå upp allting i den burk eller de burkar du hade tänkt dig använda och kyl ner! Så var det klart! Grattis, du har nu i din ägo inlagd chilli som smakar så mycket bättre än den mjöliga jalapeño vi annars köper per automatik i butiken.

Chilli4

Söndagskvällen vid spisen

bild 1-4När det ligger en påse äpplen i kylen som legat där i snart två veckor och undertecknad börjar undra om det inte är dags att göra något av dem innan de blir dåliga, då ställer sig undertecknad och gör en sats äppelmos på söndagskvällen.

Förra gången när jag gjorde mos var det ju från början tänkte att det skulle bli äppelkräm till lunch. Så den här gången när mos faktiskt var målet från första början tog jag så klart fram ett recept på ändamålet. Alltså kan jag inte säga exakt hur moset smakar ännu eftersom det står i sina glasburkar och svalnar sakta men säkert.

Hur gör man då mos? Jo, man kan gör som jag gjorde och skalade, klyftade och urkärnade sju stycken äpplen. De slängde jag ner i en kastrull tillsammans med ungefär två (2) deciliter vatten. Det här fick koka upp och sen koka på lite lägre värme i tio (10) minuter för att sen tas av plattan och krossas till lagom konstistens uppnåtts.

Det är vid det här läget som du ställer din kastrull tillbaka på plattan. Slå ner två eller tre deciliter socker. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur mycket jag slog i. Men ta i så mycket du känner för, receptet tror jag sa sex (6) deciliter, men så roligt tyckte inte jag att vi skulle ha. Det här rörde jag runt en stund och lät koka upp igen. Ner med ett par nypor kanel och en skvätt eller två av vaniljsocker. Rör om och förbered glasburkarna genom att värma dem i varmt vatten.

Häll över moset i burkarna, skruva på locket och ställ dig och diska. Ja, det jag att den sista biten inte är så rolig. Kan du få någon annan att göra disken åt dig; låt denna göra detta medan du sätter dig i soffan och kollar på TV.

För att knyta ihop säcken. Du behöver:

  • ca 7 äpplen (syrliga)
  • 2 dl vatten
  • 2-3 dl socker
  • lite kanel
  • lite vaniljsocker

Det här ska nog kunna hålla sig fräscht i kylskåpet en månad eller så. Receptet innehöll ursprungligen lite citronsyra och så. Det hade jag inte hemma, och då får det faktiskt vara! Hoppas att det smakar!

bild 2-2

Baguettebonanza

Prokrastinering (av lat. procrastinare, av prefixet pro-, och crastinus, hörande till morgondagen, av cras, i morgon) eller uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser.

baguettebonanzaJag tycker om att multitaska. Speciellt när det är saker jag har ett göra som det inte går att ta sig ur. Som att plugga till exempel. Eller som att läsa en intressant men lååångsam bok grafisk produktion och visuell forskning på engelska. Om du inte redan har förstått vad jag har sysselsatt mig med nu under eftermiddagen så är studier. Och då att läsa det sista av kurslitteraturen för det här momentet.

Hur kul är det, undrar du? Inte speciellt, men det är ett gott ont och även om texten inte är av det roligaste slaget är det fortfarande viktiga och intressanta saker som står däri. Speciellt om jag vill klara av att få ett betyg i kursen.

Ändock är det fredag. Och då vill man (läs:jag) inte bara ligga i soffan med en fet bok över bröstet. Nej, jag vill också göra någonting som inte har med skola att göra. Kanske om jag skulle ta och göra något av den där jästen som ligger i kylskåpet?
Ungefär i de här banorna gick tankegången någonstans när det var dags att göra något till lunch.

Till min förvåning är franska baguetter vansinnigt enkla att baka och det tar inte så lång tid (om man har annat att göra under de stunder man måste vänta och så sig det vill säga). Baguetter fick det bli och baguetter blev det! När jag också fick i mig ett av de åtta bröden till lunch med lite Bregott havssalt, brie-ost och vitlök-/örtfärskost är jag nu bekväm nog att döpa eftermiddagen till Baguettebonanza!

För att vara första gången jag bakar baguetter i mitt liv är jag helt sinnessjukt nöjd med hur de smakar (ja, de är himmelska). Vad kul att du ställer så många frågor i dag, självklart kan jag berätta receptet för dig!

  • 1 pkt jäst
  • 2 msk salt
  • (1/2 msk socker)
  • 2 msk olivolja
  • 2 msk tryffelsmaksatt olivolja
  • 10 dl vatten
  • ca 25 dl vetemjöl

Receptet är direkt från Google, närmare bestämt Tasteline, men har genomgått mindre förändringar som jag hellre vill kalla förbättringar.

Från första början följde jag receptet. Smulade jästen, hällde i vatten. Jag löste upp nämnda jästen i nämnda vatten och blandade sedan ner salt, olivolja och också lite socker. Hur man gör med olivoljan är nog upp till en själv, men jag tog i alla fall hälften hälften. Det där med sockret är också helt frivilligt. Jag hade, och har, i socker för att hjälpa degen att jäsa bättre och snabbare. Vet inte varifrån jag har lärt mig det, men i mitt huvud vet jag med mig att man kan alltid ha i lite socker i osöta degar eftersom jästen ”äter upp” sockret i jäsningsprocessen. Men vad vet jag, egentligen?

Det är vid den här punkten det blev lite jobbigare än först tänkt. För i receptet jag läste stod det självklart 13 dl vetemjöl och inte 26 som jag skulle ha. Tror du att jag kom ihåg det just vid mjölet? Nej, det gjorde jag inte. Så när jag hällt ner och rört om vartannat så står jag där med ansiktet över vad som fortfarande är en smet. Aja, tänkte jag och hällde i lite på måfå i omgångar (nu också med händerna smetkladdiga, för att arbeta med händerna efter 13 dl lät som en bra idé i mitt huvud). Efter mycket om och men blev degen bra. Så faktiskt får du ta måttet om mjölet med en nypa…mjöl, haha. För faktum är att jag inte vet exakt hur mycket jag landade på. Men jag vill gissa att det blev i rätt krokar, förmodligen för lite (jag baserar det på att degen inte riktigt släppte när jäsningen var klar).

Allt frid och fröjd i stugen. med en handduk över bunken gick jag och läste i en (1) timma. Sedan hällde jag ut den halv lossnande degen på mjölbelagd yta och delade upp den i åtta någotsånär lika stora bitar och formade till dem till ”baguette-form”. Jag knådade inte degen, precis som receptet bad mig att inte göra. Med bröden på bakplåtspapper på formar under handduk gick jag och la mig i soffan för en halvtimmes läsning.

Sen var det dags för bröden att, en plåt i taget, få spendera ungefär en kvart under ett hårt tryck av 275°C. Jag tog ut mina efter 12-13 minuter, men jag antar att allt hänger på var individs egen ugn och allt det där. Sen var det bara att förflytta dem från plåten till ett galler under soundtracket av ”aj aj aj aj vad varma de är ajajaj varför håller jag fortfarande i den?!”.

Och sen, sen ska du veta, då var jag klar! Efter en stunds väntan kunde jag skära upp den första som fortfarande var sådär mysigt varm inuti. Med lite Bregott Havssalt och olika sorters ost tillsammans med ett glas apelsinjuice anser jag mig ha ätit en riktigt god lunch!

 

..nej, jag tror inte att de är riktigt GI och sånt..

Åh, du fagra purjolök

20130804-215631.jpg
Jag har börjat använda purjolök alltmer när jag lagar mat. Kan inte riktigt motivera varför jag inte testat det förut. Eller jo, nu ljuger jag. Jag vet visst varför jag dröjt med att våga tycka om den hör löken. Sanningen är inte enklare än att jag har svårt för all lök förutom vitlöken. Fast jag tror nog att det börjar släppa. Ha inte för höga förväntningar på mig dock, det är inte på horisonten än att jag ska lära mig att uppskatta smaken från djävulens påfund…rödlöken!

Hur som helst har jag börjat använda purjolök, speciellt när det kommer till att steka quornfiléer. De två fungerar väldigt bra ihop och jag tycker att filéerna suger upp smaken på ett bra sätt. Sen att de blir lite halvbrända och knapriga lagom till servering är bara välkommet! Detsamma gäller för vitlöken förresten. Den som ligger på filéerna på bilden men som sen hamnade runt i allt kaos.

Till det här kokade jag upp lite tortellini och snurrade ihop en liten snabb ädelostsås. Det var längesen jag gjorde den såsen och både Vian och jag kände oss sugna på den.

Vill du göra ett försök på det här (jag lovar, det är busenkelt) så behöver du:

  • 1 paket quornfiléer
  • 1 purjolök
  • 3 vitlöksklyftor
  • smör eller annat matfett
  • 1 paket tortellini
  • 3 dl crème fraîche
  • 1 stycke ädelost
  • Det är väldigt rättfram hur det går till. Jag tror nog att du kan lista ut vad som ska sköras hur och hur man ska smälta osten i smält crème fraîche, och så vidare!

    Lycka till!

    Köttfritt: 1,2,3 så var det klart

    Quornfiléer och spenatfettucini med halloumi och ädelostsås serverad med enkel sallad

    2-3 pers

    ~~~~~

    Det är inte alltid som man har tid att stå vid spisen en längre stund. speciellt inte när hungern gör sig påmind varje sekund av varje minut. Det var med den känslan i kroppen jag drog ihop den här middagen. Allt som allt tog det drygt tio minuter. Måste erkänna att jag är ganska stolt att det gick så fort att göra något som ändå smakade så gott.

    Vad måste jag se till att ha hemma?

    • 1 paket quornfiléer
    • 200g spenatfettuccini (eller annan pasta av eget val)
    • 2,5 dl creme fraiche
    • ca 50g ädelost
    • 1 paket halloumi
    • 1 näve mangoldsallad
    • 1 näve sockerärtor

    Värm stekpannan med lite matfett samtidigt som du slår på vattnet till pastan. När du väntar på att allting ska bli varmt tar du fram en till kastrull, förslagsvis modell mindre, där såsen kommer att tillredas i. När jag gjorde det här kom allting lite på en gång. Ner med creme fraiche i den lilla kastrullen, hiva i fyra stycken filéer i stekpannan och salta pastavattnet. Medan du har saltet i din hand kan du passa på att salta och peppra de (annars) tråkiga filéerna. Smula ner osten (ädelosten, inget annat) i den lilla kastullen och rör om lite då och då. När osten är ”borta” är den klar. Eller ja, du kan salta och peppra efter behag där också. Det gjorde jag. Nu borde du ha vänt på filéerna i alla fall en gång. Salta och peppra igen, men bara om du vill. Känn ingen press eller att jag tvingar dig till att göra det.

    Kokar vattnet? Bra. Släng ner pastan! Du hade saltat vattnet? Bra. Fan, du kan det här! Jag gjorde som så att jag petade undan filéerna åt sidan i stekpannan så att de behåller mer av sin värme (som annars försvinner väldigt snabbt). lägg ner den skivade (för du har väl skivat halloumin?) i stekpannan och håll ständig koll. Halloumi är lite (har jag märkt) som mjölk, det går väldigt snabbt så fort man vänder ryggen till.

    Upp med allting på det antal tallrikar du vill servera på, skölj grönsakerna och slå dig/er till bords.

     

    Ett, tu, tre så var maten klar. Snabbt va? Hoppas du uppskattar den lika mycket som jag gjorde.

    IMG_7182

    Köttfritt: lets pump(a) it up!

    Pumpasoppa med chili-sting

    4-6 pers

    ~~~~~

    Har du gjort pumpasoppa förut? Inte? Bra, för då är vi två. Hur gör man? Vad ska man ha mer än pumpa? Hur lång tid tar det? Ja, frågorna var många och i ärlighetens namn vet jag inte om jag lyckades besvara dem alla själv. Men om något så vet jag mer än jag gjorde innan. Det är inget man ska ta lätt på. Jag lär mig för varje måltid som tillagas och det värdesätter jag. Hoppas att du också gör det! I alla fall, pumpasoppa är vad som stod på menyn och snart också kanske din. Ser jag tillbaka på mitt liv om fem, tio, tjugo eller femtio år kommer jag alltid kunna se tillbaka och komma ihåg att den här soppan var den första som jag tillagat från grunden.

    Vad måste jag se till att ha hemma?

    • Ca 1kg pumpa
    • 4 tärningar grönsaksbuljong
    • 1 stor potatis
    • 2 färska chili-frukter
    • 1 gul lök
    • Några klickar creme fraiche
    • 1 matberedare/ stavmixer

    Börja med att försöka lista ut gåtan om hur man på bästa, enklaste och mest tidseffektiva sättet skalar pumpan. När du listat ut det är det precis det du ska göra. Fast inte förrän du har skurit upp både löken och chili-frukterna. Ett hett (hehe, kunde inte låta bli) tips är att skölja bort alla kärnor, annars kommer det bli väldigt, väldigt starkt. Men som alltid är det upp till dig. Fräs chilin och löken försiktigt med lite olja i en eller två kastruller samtidigt som du nu ger dig på den skrämmande svåra uppgiften att skala pumpan. Akta så att du inte droppar svett på fruktköttet när du gör detta då det är en jobbig uppgift. Hacka sedan pumpan i lagom stora tärningar. Upprepa proceduren men denna gång med potatisen.

    Släng dem båda i kastrullen/kastrullerna och låt det fräsa en liten stund tills du känner dig redo att hälla på vatten och kasta ner buljongtärningarna. Nu har vi kommit till den lätta biten, nämligen den att vänta. Låt alltsammans stå och småkoka i en kvart ungefär. Både potatisen och pumpan ska vara mjuk. Jag vet inte man jag gissar på att det är för att den på det stora hela är klar då och samtidigt gör det lättare att göra nästa moment; mixandet.

    Mixa allting till en slät sak och koka upp igen. Här är ett ypperligt tillfälle för att salta och peppra efter behag. Det går också finfint att hiva i en klick creme fraiche. Inget måste, den går att ha direkt på tallriken istället om man hellre känner för den varianten. Du gör som du vill.

    Ja, som sagt, koka upp soppan igen. Sen är det redo att servera. Garnera med något fint om du tänker ladda upp maten på en blogg, Instagram eller något annat. Mackor är också gott att ha till. Det är ändå en soppa och en macka är både god och bra för att ha någonting hårt att tugga på.

     

    Det smakade fantastiskt och jag hoppas att din version också gör det.

    IMG_7105

    Köttfritt: en ädel upplevelse

    Ädelostindränkta quornbitar med tärnad zucchini, spenat-tagliatelle serverad med en krispig rucola-sallad

    2-3 PERS
    ~~~~~~~

    Den här veckan gick jag ifrån det starka som genomsyrade förra receptet och började sniffa in i den underbara världen av ost. Vad är bättre än ost? Precis, inte mycket. Det finns alltid nya saker att leka med, men quornbitarna är lätta att göra så mycket med. Den kanske inte är stark, men det innebär inte att den var smaklös. Ädelosten är proppfylld av smak och karaktär (känner mig lite som Carl-Jan just nu).

    Vad måste jag se till att ha hemma?

    • Quorn i bitar (200-300g)
    • 1 klump ädelost av valfri smakstyrka (ca 100g)
    • 2 dl matlagningsgrädde
    • 5 dl Creme Fraiche
    • 200g färsk spenat-tagliatelle
    • 1 näve Rucola
    • 1 paprika (av valfri färg)
    • 1 handfull cocktailtomater
    • 1 gurka
    • 1 zucchini
    • 1 påse spanska mandlar

    Värm upp stekpannan lugnt och försiktigt tillsammans med lite matfett av valfri sort. Samtidigt som du gör det; smula ner osten i en liten kastrull på låg värme. När hela osten (med en viss acceptabel kvalitetskontrolls-andel som hamnat i din mage) är i kastrullen häller du på grädden och värmer försiktigt. Glöm inte bort att röra runt lite då och då. Vi vill ju inte att det ska skära sig eller något annat hemskt.

    Stressa inte när det kommer till osten. Det är bra om den tar tid för det ger dig tid och lugn att göra annat samtidigt. Du kanske tänker att du måste starta vattnet till pastan. Då tänker du lite för snabbt. Pastan är färsk och behöver bara ett par minuter i vattnet, så vänta lite med just det. Ta istället den här extra tiden osten ger dig för att hacka, skära och tärna grönsakerna.

    Tärna en gedigen men inte överdriven bit zucchini och lägg åt sidan. Den ska ner i såsen lite senare. Just det, har du slängt ner quornbitarna i stekpannan? Ja, jag glömde säga det, jag vet. Men gör det nu då. Seså, jag väntar….perfekt. Ha pannan på medelvärme så att det inte bränns vid, ingen tycker om när det är för bränt i kanterna. Nu kan du fortsätta med att skära upp paprikan, gurkan och tomaterna. Hur mycket av varje del du vill ha kan inte jag bestämma över.

    Ställ grönsakerna vid sidan om, eller häll upp det redan nu på tallrikarna. Jag sköljde rucola och hällde upp direkt, men det betyder inte att du måste göra så. App app app, låt zucchinin ligga kvar. Kommer du inte ihåg vad jag sa? Den är inte till salladen, det har jag redan berättat. Håll huvudet kallt, jag vet att det är mycket att hålla reda på men det kommer gå bra det här.

    Quornbitarna borde vid det här laget vara halvt om halvt upptinade och stekta. Har osten gift sig med grädden är det dags att hälla ner såsen i stekpannan. Fräs och sprak, visst låter det härligt? Skynda att klumpa ner creme fraiche. Du behöver inte köra ner allting om du inte vill. Se bara till att det blir en lagom mängd sås till andelen quorn. Nu är det hög tid att starta pastavattnet. Under tiden vattnet kokar upp är det bara att hålla koll på stekpannan så att det inte är för varmt. Låt det stå och småputtra försiktigt.

    Koka pastan så lång tid som det står att den ska koka fast lite mindre än det. Passa på att hiva i zucchinin i såsen när pastan hälls av.

    Rör om, häll upp och servera!

    IMG_7024

    Köttfritt: Kittlar dödsskönt på tungan

    Hot habanero-marinerade quornbitar med tabascostekt blomkål och paprika samt chilihalloumi serverad på bädd av spenatblad.

    2-3 pers
    ~~~~~~~

    Namnet berättar egentligen allt. När jag smulade fram den här maträtten trodde jag att det skulle bli klurigt och avancerat. Jag grundade det på hur långt namnet blev. Men frukta inte, det var inte alls svårt och tar inte lång tid att tillaga. Räkna med ungefär tjugo minuter. Det tog kanske trettio minuter för mig men det det var för att jag aldrig tidigare ansat (säger man så?) blomkål. Jag lärde mig för tusan bara veckan innan hur blomkål ser ut. Ha lite överseende. Nåväl…

    Vad måste jag se till att ha hemma?

    • Quorn i bitar (200-300g)
    • 1 Santa Maria BBQmarinade Hot habanero
    • 1 ICA Chilihalloumi
    • 1 paprika (jag valde röd, du får välja helt själv)
    • 1 bukett blomkål (du kommer inte använda hela, den är också cool att ha hemma)
    • Tabasco
    • Bladspenat
    • Turkisk yoghurt (valfritt)

    Häll ner quornbitarna i en skål, mörsa ner marinaden och rör om tills du känner dig nöjd. Försök att se till så att alla små bitar får vara med och leka. Ingen vill vara den stackars lilla biten som inte får marinad på sig. Inkludera alla, det är mitt måtto. Börja med det här, på baksidan av påsen står det att det ska dra sig i minst en timme. Pyttsan säger jag, låt det stå tills du är nöjd. Själv lät jag det stå i kanske femton minuter. Vi lever i ett fritt land, gör lite som du vill. Det är ändå din mat du lagar.

    Medan marinaden gottar sig (så länge du har lust med) förbereder du grönsakerna. Hacka upp paprikan i den storlek du känner dig bekväm med. Skär loss ungefär en tredjedel (1/3) av blomkålsbuketten och decimera de stora träden till små träd (bryt isär den i mindre bitar). Sen går det nog att hitta ännu mindre träd, gör som du känner för. Lägg blomkålen och paprikan i en skål (en annan skål, inte den som har quornbitarna i sig) och häll ner lite tabasco tillsammans med en gnutta salt och peppar. Sen häller du på lite mer tabasco, bara för att vara säker. Var inte rädd, jag vet att du kan.

    Nu kommer det det gottigaste…halloumin. Jag måste säga att jag var skeptisk till en smaksatt variant av denna makalösa ost. Men den är faktiskt väldigt, väldigt god. Skär upp den, lämpligen på en skärbräda, i behagliga skivor.

    Någonstans här när du gjort ovanstående saker borde du ha satt igång en stekpanna. Har du två bör du ha gjort det för då är chansen dubbelt så stor att allting kommer att vara tipp topp-varmt i slutändan. Virvla elegant lite olivolja (eller annat matfett) ner i pannan så ingenting fastnar och stökar till det. Halloumin behöver inte stekas med matfett i pannan. Den klarar sig finfint helt på egen hand. Något jag märkte var att inte ha för hög värme på quornet, marinaden fastnar och bränner vid lätt.

    Nu är det bara att steka på allting tills det verkar klart. Är det någonting jag har lärt mig så är det det att verkar något vara klart så var det nog det redan för flera minuter sedan. Kan du be någon annan att lägga upp en bädd av spenatblad på önskat antal tallrikar är det bra, annars borde du göra det ungefär precis nu.

    Så var allting klart, hiva upp så mycket av varje del du vill ha och hugg in. Är det lite starkt i kanten är det bra att ha vatten och vitt bröd i närheten. Mjölk ska också vara bra men jag tycker inte om att dricka det. Många gör tydligen det så feel free liksom. Jag hade lite turkisk yoghurt i närheten och tog lite i slutet för att runda av smaken.

    Det du har framför dig kanske ser ut som här nedan, eller så gör det inte det. Hur som helst hoppas jag att det smakar lika gott som det gjorde för mig! Enkelt, gott, nyttigt och framförallt vegetariskt.

    IMG_6934

    Ny experimentell bloggserie

    Efter att i många år varit en inbiten köttätare med en tämligen lam attityd till den vegetariska kosthållningen har jag nu lärt mig att det faktiskt går att laga god och smakrik mat som inte innehåller kött. Jag trodde till en början att det skulle bli en smått omöjlig uppgift och lät matlagningen skötas av Vian. Matlagning har aldrig varit min grej. För ett par år sedan tilläts jag inte ens att vara inne i köket när det skulle stekas, kokas och skäras saker. Men det här var längesen nu (och ja, jag får vara i köket numera).

    Nu, efter ett par månader med många vegetariska maträtter under mitt bälte (och innanför) har jag blivit motbevisad. Det går faktiskt att laga god mat utan kött. Efter att ha kollat på och smått hjälpt till i ett par månader känner jag mig redo. Så till den grad att jag själv nu vågar hitta på middagar helt på egen hand. Det är just det jag tänker att jag ska dela med mig av; mina små, ska vi kalla dem experiment, som överraskar i smak. Du kommer att kunna följa, läsa och självklart testa på att laga rätterna själv i den nya serien ”Köttfritt”

    Vad kommer du att få läsa? Jo, du kommer att få läsa enkla recept som jag inte har hittat någonstans i någon bok eller på Internet. Varje måltid är ett äventyr och ett experiment i sig själva. Jag vet inte hur det kommer att smaka förrän det ligger på tallriken och besticken säkert och tryggt ligger i min händer. Smakar det inte bra kommer jag inte att lägga upp det. Jag menar, varför skulle jag dela med mig av något som inte smakar bra? Nej, just det.

    Hur ofta kommer du att få läsa? Som det ser ut kommer jag att lägga upp ett recept per vecka. Eftersom det är söndag nu när jag skriver det här tycker jag att det skulle passa sig fint att de också kommer upp på söndagar i framtiden.

    Kommer bloggen förvandlas till matblogg? Nej, det kommer inte hända. Jag har alltid haft svårt att laga mat och har alltid tyckt att det är fruktansvärt tråkigt. Det är först nu de senaste månaderna som jag har funnit lite lycka i att faktiskt laga mat. Att då få dela maten med någon annan än sig själv. För det är där det är svårt för mig, jag tycker att det är riktigt tråkigt att laga mat till bara mig själv. Och därför kan jag lova att det här inte kommer att bli en matblogg fullt ut. Det, tillsammans med löftet att bara lägga ut ett recept i veckan.

    Vad kan du vänta dig att få se? Ja, det vet jag inte själv. Lite det som är det roliga med dessa experiment. Du får helt enkelt vänta och hoppas på det bästa. Jag vet att jag gör det.

    Nu tar vi och börjar. Hoppas på det bästa och sätter tänderna i vad som kommer vara gott, och vegetariskt. Välkommen till Köttfritt

    Gårkvällens oväntat goda middag

    Ställde mig igår vid spisen och skulle laga kvällens födointag. Måndag, vad orkar man laga då egentligen? Ingenting om du skulle fråga mig nu. Men igår var det andra bullar som gällde (okej, inte riktiga bullar, jag lagade mat. Riktig mat). Det slutade med att det som låg på tallriken var en rätt bestående av Hot Habanero-marinerade quornbitar på en spenatbladsbädd täckt av tabascostekt blomkål och paprika tillsammans med chilli-halloumi.

    Och det ska jag säga dig; sablarns vad gott det blev. Det här vill jag laga igen. Jag vill äta det igen! Testa det själv gärna, helt ofattbart vad överraskad jag blev av den starka men inte för starka smaken på allting. En liten klick turkisk yoghurt mot slutet fick faktiskt komma till undsättning, men det gör mig ingenting alls.

    IMG_6934