Only Lovers Left Alive – en ny tappning av blod

OnlyLoversLeftAlive1

Den ensliga men ack så musikaliskt begåvade vampyren Adam bor i ett övergivet hus i ett öde Detroit. Hans kärlek Eve bor i staden Tangier i norra Marocko. Deras romans har pågått under århundraden och deras vägar flätas samman till en igen efter år av separation. De behöver varandra och vill undkomma människans begränsningar. När Eves lillasyster kraschar in i deras liv testas relationens sömmar ordentligt.

Only Lovers Left Alive med Tom Hiddleston i rollen som den introverta vampyren med en enorm inlåst ilska är en berättelse om två långa liv som förs samman. Det är inte tydligt från en början vilka de är eller vad filmen vill visa dig och mig. Kopplingarna till faktiskt historiska skeenden håller intresset vid liv och skapar en nyfikenhet till om deras namn är mer än bara namn.

Det finns två huvudsakliga ting i Only Lovers Left Alive som gör underbar att se på. Den första är de fantastiska rolltolkningarna Tom Hiddleston och Tilda Swinton tagit sig an och spelar ut. Den andra är filmens röriga scendekor; lägenheten i det skitiga och fallfärdiga huset är till synes en stor oreda av tusentals saker, men vid en närmare titt blir det tydligt hur genomtänkt och fängslande dekoren faktiskt är.

Ett lugnt, melankoliskt drama om vampyrer med premiär på Alla hjärtans dag, 14 februari. Grundkonceptet är där, men regissören Jim Jarmusch har tagit det här konceptet och gjort det till något nytt. Till något eget. Till något riktigt bra.

 

YouTube Preview Image

Carrie – ny förpackning, lika mycket blod

Carrie White lever ett liv fyllt av mobbing. Varje dag blir hon retad, förödmjukad och fysiskt gjord till åtlöje. Hemma lever Carrie med sin fanatiskt religiösa mamma som närapå lever i sin egen värld. När Carrie upptäcker en ny sida hos henne, en sida endast ilska kan väcka till liv, förändras hela hennes liv och alla de kring henne. Ingen går säker när den inte längre blyga Carrie slår tillbaka med full kraft.

Carrie2

Ett matt, halvdammigt foto med urvattnade färger griper tag i publiken. De mörka skuggorna bygger en mystik runt den blyga flickan och skapar en ondska runt hennes skolkamrater och deras hat. Carrie White har inte gjort något mot dem, hennes mamma tillåts inte längre att hemskola henne. Hon är utanför, alla vet hur religiösa hon och hennes mamma är.

Väldigt tidigt in i Carrie är det svårt att inte känna med i hennes smärta, de långa bindande ögonkontakterna Chloë har med kameran kryper in under huden på dig efter att blivit arg på den rädda och pragrafryttande rektorn på skolan. Han vågar ingenting och skapar fler problem än han löser.

Julianne Moore spelar modern med den fanatiska, närapå psykotiska religiösa tron. Självskadebeteende och egoism står högt i hennes värld. Det går inte att hitta någon skådespelerska som skulle kunna axla den här rollen som Julianne kan. Chloë, vår stjärna i Carrie lever inte upp till förväntningarna. Kanske har det att göra med att stå bredvid en sådan stark insats som Julianne ger oss, jag vet inte. Men jag vet att Chloë Grace Moretz, som vi tidigare sett i Kick-Ass 1 & 2, kan bättre än hon stundvis är. Vilket är synd, för det känns verkligen hur hårt hon tar i för att verka så ondskefull och demonisk som möjligt. En kraftansträngning som blir för mycket och förstör…

Carrie1

Carrie är en klassiker som möjligtvis skulle ha blivit lämnad ifred, men det är svårt för mig att säga det med övertygelse. Jag gillar Chloë och Julianne är, som sagt, perfekt i rollen som modern. Och när Evil Dead i våras hade sin remake lanserades var jag mäkta imponerad och nöjd. Så jag vill säga att de skulle ha lämnat Carrie i sin klassiska form, men jag är också glad över att de inte gjorde det.

Den nya, visuellt uppfräschade versionen av Carrie har premiär 29 november. En blodfest med rötter i den klassiska skräckgenren.

 YouTube Preview Image

Insidious: chapter 2 – jump scares, anyone?

Familjen Lambert har flyttat ut ur huset där de underliga sakerna hände med andevärlden. Josh, Renai och deras barn flyttar in hos Josh mamma i huset han växte upp. När konstiga saker fortsätter att hända växer paniken hos familjen. Ett mysterium som varit begravt sedan barnsben måste komma fram i sitt ljus om någon ska ha en chans överhuvudtaget.
Insidious22James Wan är tillbaka med uppföljaren till lågbudgetsuccén från 2011. Insidious: chapter 2 öppnar starkt med en till synes ny storyline. Allteftersom får vi veta att saker och ting hänger ihop mer än först trott. Kvinnan som stryker omkring i huset vill någonting, men vad? För att kunna förstå vad som händer med dem måste Renai sträcka ut en hand in i andevärlden och be om hjälp.

Trots sin låga budget lyckas Insidious: chapter 2 med bedriften att få mig att viska ”men förihelvete” i salongen. Jag visste att det skulle hända någonting, varför lät jag mig själv bli rädd..igen?! Det är frågan jag ställer mig själv om och om igen när jag kollar på filmen. Jag blir glatt överraskad av hur komplex berättelsen är utan att lägga till mycket nytt i grytan.

Det här är det andra kapitlet på en historia som exploderade ur sina startgropar med skrikande stråkar och ett mästerligt användande av ljus, scendekor och det bästa vapen en regissör kan arbeta med: det emotionella engagemanget från publiken. Insidious: chapter 2 är bra, rysligt bra!
Insidious21Jag är ledsen när jag tänker på Insidious: chapter 2 som den sista skräckfilmen vi någonsin kommer att få se från James Wan. Det fina i kråksången är just det att det är med den här filmen han lägger sina skräckskor som regissör. Insidious: chapter 2 är höstens skräckfilm otvivelaktigt flest jump scares. Det gillar jag, inte när jag hoppas till stolsraden bakom, utan nu efteråt när pulsen hunnit lägga sig.

YouTube Preview Image

Det sista kapitlet från James Wan har premiär 4 oktober. Insidious: chapter 2 är skräckfilmen som bevisar att det går att bli rädd utan att först lägga ner hundratalsmiljoner kronor.

Dark Skies – vad är det du inte ser i mörkret?

Gifta och lyckliga flyttar Daniel och Lacy ut till den tysta, lugna och säkra förorten med sina två barn. Underliga saker börjar hända i huset: mat är uppäten, konserver och annat står på torn i köket. Allt utan att någon vet vem som gjort det. Polisen avfärdar inbrott snabbt. När deras inbrottslarm börjar spöka samtidigt som episoderna hos familjemedlemmarna blir värre och värre måste de förstå vad som händer så att de kan skydda sig själva och sin familj.

DarkSkies1Ta två delar Signs, en del Paranormal Activity, en nypa Boogeyman och blanda ihop det med producenterna från Insidious och grädda i 97 minuter på lagom läskig nivå och vips, så har du den paranormala skräckfilmen Dark Skies.

Dark Skies är en hygglig skräckfilm. När jag sprang på trailern i sent omsider i somras sköt mina förväntningar i höjden. Mycket, vet jag nu, har jag att tacka de ansvariga för just trailern. Trots att det är, som nämnt, en skräckfilm som står på egna ben och lyckas med att få mig att hoppa till ett par gånger är den inte mycket mer än så.

Kanske har det att göra med det faktum att filmens antagonist är av den sorten jag inte finner mig väldigt skrämd av. Dark Skies är en trevlig skräckfilm, hur udda det än låter att skriva. Den är som den där eleven i skolan som gör precis vad som krävs för att få godkänt, inte mer.

YouTube Preview Image

Nu skriver jag aldrig uttryckligen betyg om filmer, men ska det göras ett undantag är det just efter den här liknelsen. Dark Skies får betyg godkänt. Skräckfilmen är värd en titt och finns på DVD och Blu-Ray varstans du än vill hitta den, bland annat på CDON för en spottstyver.

The Conjuring – får dig att hoppa upp ur stolen om och om igen

 

Talar man om övernaturliga händelser är det svårt att undvika Ed och Lorraine Warren. Det äkta paret är världskända när det gäller paranormala utredningar och utdrivningar. Baserad på verkliga händelser tar sig Ed och Lorraine an att hjälpa en familj som hemsöks och attackeras i sitt nya hus. Mitt ute i ingenstans där mer har hänt än någon skulle kunnat ana blir de indragna i en demonisk kamp av större proportioner än de tidigare stött på.TheConjuring1Det finns bra skräckfilmer och så finns det dåliga skräckfilmer. Att The Conjuring hamnar i den tidigare kategorin råder det inga tvivel om. Först och främst är berättelsen baserad på verkliga händelser, och då inte bara genom hörsägen eller liknande utan från faktiskt arkivmaterial och genomgående intervjuer.

Två saker inom skräckvärlden får mig att hålla om armstöden lite hårdare, och det är 1. barn och 2. verkliga händelser. När de två kommer i kombination blir det bara mycket värre. The Conjuring har båda två i sig tillsammans med Oscarsnominerade skådespelare, fantastiska effekter och ett manus som håller rakt igenom.

Genom hela filmer var det bara ett tillfälle, ett par sekunder av en nästan två timmar lång film som jag kände inte riktigt passade in utan istället gjorde att filmen blev billigare än den borde vara. Men när berättelsen tagit sig vidare kände jag att den lilla sekvensen faktiskt gjorde sig rätt. Och i all ärlighet var det en av de tillfällena när jag nästan hoppade till raden bakom mig för att söka skydd.

Är det någonting som The Conjuring lyckades med var det att skrämma mig. Och det får mig att kunna garantera dig att bli skrämd. När en film med en hög budget blir regisserad av mannen som tidigare regisserat Saw med en ensemble, som tidigare nämnt, varit nominerad till ett av filmvärldens mest prestigefyllda pris.

YouTube Preview Image

Höstens kanske mest intensiva skräckfilm The Conjuring har premiär i dag den 6 september. Jag håller tummarna för att ingen kommer tappa mobiler på golvet eller smälla i dörrar, det suger verkligen när man sitter på nålar!

Sharknado – lysande skrattattack!

Allt är frid och fröjd i Los Angeles när hajar kommer in mot stranden och börjar attackera surfare och intet ont anande strandbesökare. En storm är på väg in mot staden och den har tvingat tusentals hajar framför sig som tar sig in över land och överallt där du inte vill ha hajar. Hajarna är precis överallt och de är aggressiva. De attackerar allt de ser och mer därtill genom agila hopp och precisa överraskningsattacker genom fönsterrutor.

När det värsta ser ut att vara över hamnar Fin, Nova, April och resten av gänget rakt in i elden igen. Hajregnet må ha försvunnit, men istället drar tre tornados in över staden, och de är sprängfyllda med hajar. Det är upp till dem och inga andra att rädda staden och alla däri.sharknado-1Hur mycket jag än vill säga att Sharknado är en bra film går det inte. Fast ändå.. jo, det är en bra film just därför att den är så fruktansvärt dålig och rent ut sagt löjlig. Skådespeleriet är precis som det ska vara i den här sortens filmer; hemskt. Inte ens Tara Reid som har haft en kort men ändå hyfsad karriär som skådespelerska kan leverera en replik från det billiga manuset. Ian Ziering, före detta Beverly Hills-stjärna som nu gått och blivit strippa spelar sin roll som Fin precis på det sättet vi vill att han ska göra det; nämligen med klichéer på klichéer varvat med omotiverade insatser som inte hjälper storyn fram på något konkret vis alls.

Ser man på dessa omotiverade räddningsaktioner, krypskyttet med pistol eller motorsågsexperten är det bara kul. För det kan inte bli annat än humor när filmen har fler hål i handlingen än en sil.

Alltså måste jag säga att jag älskar Sharknado. Det är en underbar film med ett underhållningsvärde över många av de stora Hollywood-produktionerna. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade rakt ut och bokstavligen pekade mot TV-rutan för att jag inte riktigt visste vad jag ska ta mig till. Berätta gärna för mig vilken film som får dig att göra det?

Nej, Sharknado är inte en bra film. Men det är samtidigt en av de bästa filmer jag har sett på lång tid. Sharknado hamnar under en speciell genre jag inte riktigt kan sätta fingret på. En genre med filmer som Sandsharks, SuperXX vs. MegaYY, en genre som är full av guldkorn, eller kanske egentligen kattguldkorn, men ändå!

9h60Internet har tagit emot Sharknado med öppna armar och när filmen sändes på amerikansk TV sågs den av miljontals personer. Sharknado är en publiksuccé, det går inte att ta ifrån den. Men att den har blivit så pass populär att en uppföljare redan nu är i planeringsstadium med trolig premiär nästa år, det är stort. Väldigt stort! Om Oscarsgalan skulle ”tillåta” sådana här filmer skulle jag be till alla gudar tillgängliga för att regissören Anthony C. Ferrante skulle gå hem med ett par, tre statyetter!

YouTube Preview Image

Som nämnt i ett tidigare inlägg ser det inte i nuläget ut som att Sharknado kommer att ta sig över atlanten. Men vi ska inte ge upp hoppet, det är säkert någon kanal där ute som är smarta nog att nappa!

 

World War Z kommer svärma sig upp på toppen

WWZ-02502Rv2Det är snabba vändningar i World War Z. Åtminstone om man ser till klippningen och de koffeinstinna kameraoperatörerna. Kameran svajar fram och tillbaka, tempot är högt som tror sig efterapa en ruggigt bra film. Viljan är där, men det räcker inte hela vägen fram, och det är bara på grund av allt mörker. Ryckiga kameror och mörker lämpar sig inte helt perfekt i en 3D-film, om jag får säga vad jag tycker, vilket jag får.

Det är inte en dålig film på grund av det, inte alls. Visserligen är det ett hemskt försök om man jämför filmen med den underbara boken skriven av Max Brooks. Enligt utsago ska World War Z vara baserad på nämnd bok, jag är inte övertygad. Inte alls. Hur den utsagon kommit till existens är omöjligt att besvara. Nu är det inte så att vi ska jämföra boken med filmen, det är en helt annan diskussion. World War Z är en bra zombiefilm. Du vill se den här action-skräckisen. Du vill inte se den för att Brad Pitt är snygg eller för att zombierna kan bygga höra torn. Nej, du vill se World War Z för att fotot är, även om det är mörkt, väldigt snyggt och skapar en väldigt hög spänningsfaktor. Du vill se den för att, ja, vem vill inte se miljontals zombier springa som galningar och döda allt i sin väg?! Du vill se den för att det är en ny zombiefilm i den mening att antalet exploderande huvuden är näst intill obefintligt eftersom de är snabbare än 100 meters-sprintarna. Du vill se den för att den är spännande; den är snygg och den är underhållande. Du vill se den för att den är välspelad. Om du sen tycker att Brad Pitt är snygg, ja då ill du se den därför…också.

WWZ-VFX-001Det går att säga lika mycket och mer om huruvida World War Z är en bra film eller inte. Och det är när man jämför filmen mot boken. Jag har inte och kommer inte göra det här, för filmen är bra. Tillräckligt bra för att undslippa den slakten. Du och jag tar det en annan kväll istället.

YouTube Preview Image

Den 12 juli tar World War Z över biograferna runt om i Sverige. Zombiefilm i högt tempo som tar dig på en resa mest överallt i världen!

Evil Dead – blod kommer att spillas

 Är du känslig för blod känner jag mig tvingad till att berätta för dig att inlägget innehåller grova bilder.

För 32 år sedan hade en film vid namn Evil Dead premiär och satte blod, häxkraft och lemlästade kroppar på näthinnor runtom i världen. Världen har mognat, en ny generation vilken inte ännu hunnit grotta ner sig ordentligt bland de klassiska skräckfilmerna står redo för att bli skrämda. Nu är det dags igen. Evil Dead har blivit återinspelad. Historien är över trettio år gammal, effekterna och sminket är purfärskt.
ED-00797

Fem vänner tar sig till en gammal stuga, till synes övergiven. Från olika håll har Eric, Olivia och Natalie slutit upp med David och hans syster Mia. Under arbetet med att rusta upp stugan till den grad att det går att bo i den för den tiden det krävs för Mia att en gång för alla bli kvitt drogerna hittar de en gammal bok i källaren. Boken, bunden i mänsklig hud och tätt förseglad med taggtråd innehåller någonting. Men vad?

När Erics nyfikenhet tar överhanden och drar honom till boken släpper han loss en förbannelse. Någonting. Någon.
0000013

Med originalversionen vagt i minnet älskar jag den nya versionen. Känslan av åttiotals-gore är hela tiden närvarande. Även om berättelsen är lätt att hänga med i och det som är tänkt att vara läskigt lätt att förutse fick Evil Dead mig att hoppa till i stolen ett par gånger. Just det faktum att det är lätt att veta vad som kommer att hända är vad som förstärker känslan av skräckfilm från åttiotalet. Demonen är kåt och oanständig, kroppsdelar kapas i desperation, huvudkaraktären slåss inte bara fysiskt utan också psykiskt hos sig själv. Ja, filmen har det den ska ha.

Evil Dead är en underbar film på många sätt. Sminket är i mina ögon helt otroligt och klippningen tillsammans med musik och ljudeffekter väl genomtänkt. Det är svårt att misslyckas med rätt ljud vid precis rätt tillfälle när det är en gammal film och gammal form av genre som ska fabriceras.

Skådespeleriet är i mångt och mycket bättre än i originalversionen. En extra hyllning till Jane Levy i rollen som Mia. Kudos till dig Jane!

Intensiteten är högre och känslan av obehag blandad med rädslan för verklighet är lätt att hitta.

0000002Jag må gilla de gamla klassiska skräckfilmerna med de enorma mängderna blod som en människokropp kunde hålla på den tiden tillsammans med de enkla händelseförloppen, men jag gillar VERKLIGEN Evil Dead. Jag fylls av känslan att det är såhär effekterna kändes som och såg ut som för trettio år sedan är i den åldern jag är nu. Evil Dead ger mig precis det jag vill ha och det som den ska leverera. Och mer därtill.

YouTube Preview Image

Evil Dead går upp över hela landet den 10 maj. En omtappning av skräckfilmen som tappar ordentliga mängder blod. Och skräck.

 

Mama – hitta en hand att hålla, det kommer att behövas

Victoria är ung och Lilly inte mycket mer än ett spädbarn när finanskrisen slår till och deras panikslagna pappa kidnappar de två. En tom stuga ute i ingenstans blir deras uppehälle, dolt från polisens sökande öga och ett skydd mot vinterns karga klor. Men det är inte bara vintern som har klor. Fem år har deras farbror ägnat för att hitta dem och deras far. De hittas ensamma men vid liv i samma stuga. Vid första anblick har du vuxit upp och uppfostrat sig själva i vildmarken. Har de verkligen varit själva hela den här långa tiden? Mama är den nya skräck-rysaren från Guillermo del Toro, mannen som bland annat tidigare gett oss mästerverk som Pans labyrint.

CC18_TP_00041R Victoria och Lilly hamnar i Dr. Dreyfuss trygga och erfarna händer. Victoria har lyckats behålla stora delar av det tunna ordförråd hon har lärt sig innan den hemska händelsen men hon och hennes syster är så gott som vilda. Både hon och hennes syster tar sig fram på alla fyra. Lillys förmåga till tal är väldigt liten och när hennes storasyster svarar på behandlingen verkar Lilly själv vara fast. Farbror Lucas och hans flickvän Annabel tar med dem hem i ett försök att hjälpa flickorna. Victoria kommer allt närmre sitt forna själv men Lilly leker med någonting i huset. Har någon eller någonting följt med dem till deras nya hem? Vem är denna Mama de pratar om?

CC18_00014Det var flera år sedan en film i den här genren verkligen satte sig hos mig. Jag älskar skräck, rysare och psykologiska thrillers. Mama är en perfekt blandning av alla tre. Bara några minuter in i filmen känner jag mina fingrar leta sig längre och längre in i biostolens armstöd. Känslan håller i sig ända till slutet när historien gradvis blir mörkare och mer intensiv samtidigt som fler hemligheter och glömda händelser kommer upp till ytan. Etthundra minuter av förhöjd puls och en känsla av oro. Det är något speciellt med skräckfilmer där barn är inblandade. Det är bara fel. O så fel. Men det blir så bra.
CC18_TP_00009R_CROP

 

 

Den 3 april går Mama upp på den stora skärmen. En gripande historia som håller dig kvar i stolen eftersom du inte vågar röra dig därifrån. En underbart läskig historia som du kommer minnas när du tappat något under sängen.

YouTube Preview Image

SFF12: The Last Will and Testament of Rosalind Leigh

När mörkret faller över det tysta lilla bostadsområdet börjar udda saker hända runtomkring Leon och hans hus. Han är en antikhandlare som ärvt huset av sin nyligen bortgångna mor. Dörrar utan nycklar är låsta, saker i huset verkar flytta på sig och märkliga ljud sätter Leon på spänn.

Han misstänker att den troende modern försöker kontakta honom från den andra sidan genom objekt i huset. Särskilt genom de oräkneligt många änglastatyerna utplacerade i hemmet. Leo får kontakt med någonting. Men är det hans mamma eller någonting annat?

Kan Leon lista ut vad det är hans mor försöker berätta för honom innan paniken tar överhanden? Den underliga grannen varnar för ett skadat djur som springer omkring i områdets skogar. Frågan är nog mest om huruvida Leon är mer rädd för sig själv eller tingestar från den här världen eller nästa.

 

Rodrigo Gudiño långfilmsdebut The Last Will and Testament of Rosalind Leigh är inte den vanliga skräckfilmen vi är så vana vid. Rodrigo lyfter fram mer av den psykologiska aspekten hos det ockulta och ger publiken subtila anledningar till obehag med hjälp av små, nästan obemärkta detaljer.

The Last Will and Testament of Rosalind Leigh var inte riktigt den typ av skräckfilm jag kan uppskatta helhjärtat. Den stora fokusen på konstnärligt svepande kamerarörelser där kameran själv blir till en karaktär tog för stort fokus från spänningen. Ändå passade det bra ihop den lugna rösten från Rosalind själv när hon mjukt försöker prata med Leon.

Kanada är inte den första nationen jag tänker mig när det diskuteras skräckfilm. Men det är inte en dålig första långfilm från långfilmsdebutanten. Absolut inte.

YouTube Preview Image