Hälsningar från distrikten

I dag har portarna öppnats för dig, dig, dig och ja, faktiskt för dig också. The Hunger Games: Catching Fire har släppts ut på sitt grönbete och överallt i landet flockas fansen för att sätta sig i mörkret under två timmar och tjugosex minuter! Jag hoppas att du kommer iväg för att se Katniss och de andra, för det här är en verkligt underhållande film.

Jag har hittat en serie hälsningar till dig från de tolv olika distrikten som jag vill dela med dig. Så sätt dig ner en stund och lyssna. Kanske lär du dig vad de olika distrikten har för specialiteter!

Recensionen av Catching Fire hittar du här

vill inte spellistan fortsätta automatiskt – klicka på länken i videoklippet för att kolla vidare

The Hunger Games: Catching Fire – det hettar till i distrikten

Efter sin vinst i den 74e upplagan av Hungerspelen tror Katniss att hennes framtid är säkrad på alla plan möjliga. Capitolium är inte nöjda, Katniss och Peetas vinst har satt igång en rörelse ute i distrikten de börjar tappa kontrollen om. Samtidigt som Peeta och Gale kämpar om vem som ska få vara hennes sanna kärlek har huvudstaden och president Snow planerat den största hemligheten hittills. Katniss själv lägger mest energi på att hantera sitt tidigare trauma och att överleva för att se ännu en färgsprakande soluppgång.

HungerGamesCatchingFire2Den karga vintervärlden i distrikt 12 spär på känslan i Hunger Games: Catching Fire om Katniss post traumatiska stress syndrom från föregående års bravader. Aldrig tidigare har det varit så tydligt hur mycket folket i de många distrikten behövt någon att se upp till; någon som ger dem hopp. I huvudstaden spyr befolkningen upp maten för att orka smaka på allting samtidigt som folket ute i distrikten kämpar för att sätta mat på middagsbordet.

Det är tydligt hur president Snow och hans kompanjoner missbrukar sin makt för att få sin vilja igenom. Det märks som allra tydligast via de enorma insatser Snow lägger på att förtrycka de åsikter hans folk har inom sig. Allt som rör staden och spelen är genomsyrade av lurspel och rödridåer.

Hunger Games: Catching Fire gör ett fantastiskt jobb med att få mig och resten av den kommande publiken att bli emotionellt engagerad. Jag känner med Katniss, Peeta, Gale och alla andra. I min biostol kväver jag hulkningar när folket höjer sin hand med tre fingrar uppsträckta. Jag tänker tillbaka på Rue och biter mig själv i läppen.

Den tämligen välbehövda tempoväxlingen i och med spelets startskott kom som en frisk fläkt över Hunger Games: Catching Fire som strax innan blivit något långrandig med all karaktärsbyggande. För det är ett faktum; i den trilogi böckerna består av är Catching Fire mellanakten som ska ge oss en relation och en koppling till karaktärerna. Det är den här filmen som låser oss fast i magin.

Fotot i Hunger Games: Catching Fire har ingen speciell särprägel över sig, vilket är att vänta av en AAA-titel av det här slaget. Ändock har Francis Lawrence lyckats skapa den underbara känslan vi alla längtat efter så mycket sedan premiären av den första HungerGames: Hunger Games-filmen. Nu är det ett år kvar tills att vi får reda på (på bioduken) vad som kommer att hända härnäst!

HungerGamesCatchingFire1Catching Fire är en fruktansvärt underhållande film som griper tag emotionellt om sin publik. Det går inte att inte känna med Katniss, Peeta och de andra i deras kamp mot varandra och övermakten. Att filmen skulle ha klarat sig finfint med en nedklippning på ungefär tjugo minuter säger jag nu. Frågan är om jag kommer att känna likadant när jag sett filmen tre, fyra eller fem gånger om? För så bra är den faktiskt. Magin fastnar.

Och du, tar du lätt till tårar; bring ze tissues ‘cause you’ll need ‘em!

Hur äventyret i The Hunger Games: Catching Fire slutar kan du ta reda på i morgon onsdag 20 november varhelst i landet du sitter, ligger eller står och läser det här.

YouTube Preview Image

SFF13: Harlock: Space Pirate – en universomsegling över haven

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

HarlockSpacePirate1

Den unga mannen Logan lyckas övertyga de ökända piraterna om en chans att göra rätt för sig på skeppet Acardia. Under ledningen av galaxens mest eftersökta och efterlysta person; den odödliga piratkaptenen Harlock reser besättningen runt i universum för att starta om allting och ge mänskligheten en andra chans på jorden.

Den anrika filmstudion Toei Animation har lagt ner rekordstora mängder pengar på Harlock: Space Pirate, 30 miljoner dollar har skapat den episka berättelsen om rymdpiraten, den mest efterlysta mannen i hel galaxen. Med rötter i den berömda manga-serien är den animerade upplevelsen banbrytande.

Gamla personliga aningar och teorier i hörnet kring om vi i framtiden kommer behöva mer än röstskådespelare dammas av i Harlock: Space Pirate. Med en slående kvalitet i sin animering från största planet till minst hudimperfektion vattnas det i munnen.

Filmen har segment vilka drar ner helhetsintrycket. Det första är bilden av de få kvinnorna i filmen. I enlighet med den närliggande spelindustrin är kropparna i Barbie-format med sina former framhävda av tätt åtsittande kläder. De två kvinnorna vi får träffa på spelar stor roll för berättelsen och är vad som håller ihop det annars torra manuset. Synd, i min mening, att de därför måste målas upp på det här förlegade viset.

För det andra är Harlock: Space Pirate lika mycket ett härligt science fiction-äventyr som det är en maktstämpel från Toei för att visa resten av marknaden hur mycket pengar de har att kasta omkring. Det är trist att de här två (för det finns fler saker) förstör än annars episk film med otaliga explosioner och vapen större än de flesta planeter i vårt solsystem.

YouTube Preview Image

Gravity – nagelbitaren deluxe

asdDr. Ryan Stone är uppdragsspeciallist för NASA med målsättningen att uppgradera Hubbleteleskopet med ny och förbättrad teknik. När en satellit går sönder och dess delar skickas iväg i omloppsbana runt jorden hamnar Ryan, astronauten Matt Kowalski och resten av besättningen på rymdfärjan Explorer i skottlinjen för metallskräp som rör sig i 32 000 km/h. Katastrofen är ett faktum och Matt måste tillsammans med Ryan rädda sig själva från den oändliga rymden.Gravity1Det finns ingenting som heter upp eller ner. Det gör Sandra Bullock och George Clooney sitt bästa att berätta för oss tillsammans med mannen bakom bland andra Children of Men och Harry Potter och fången från Azkaban – Alfonso Cuarón. Gravity har lyckats att hålla fast i allt som bör hållas fast vid när gravitationen plockas bort ur ekvationen. Från första scenen hela vägen till upplösningen och de sista bildrutorna som lämnar en smak av att vilja ha mer kvar på tungan.

Effekterna, effekterna i Gravity går inte att klaga på. Inte någonstans kunde jag se, inte ens när jag letade, en enda bit av datoranimerad rekvisita som produktionen misslyckats med att göra visuellt övertygande. Det är riktigt snyggt, så enkelt är det! Övertygelsen grundar sig på att ingenting har skapats för att verka futuristiskt eller fantasifullt. Teleskopet är vad det är, rymdfärjan är som de är, ISS är den station som den är.

Inget mer, inget mindre. Ja, om man bortser från när i stort sett allting splittras till miljarder småbitar. Men det är en annan femma.

Just på grund av verklighetsaspekten som Cuarón lyckats fånga perfekt är Gravity en film som jag inte kan sitta still till. Jag måste röra huvudet tillsammans med kameran som snurrar utan någon fast axel i tid och otid. Jag sitter på nålar när ingenting går som det ska för rymdveteranen Matt och nybörjaren Ryan. Gravity är ingenting annat än ruskigt snygg, underhållande och väl värd sin väntan. En riktig nagelbitare deluxe!

Gravity2

Länge drömde människan om att ta sig ut bland stjärnorna. Drömmen om rymden väntade många år, men nu var det ändå 52 är sedan Gagarin blev den första människan i rymden och 44 år sedan Neil Armstrong satte det första steget på månen. Ändå hade jag aldrig någonsin kunnat drömma mig till att se Sandra Bullock tillsammans med George Clooney i en film som denna. Jag är glad att det fungerar så bra som det faktiskt för.

YouTube Preview Image

Med två helt oväntade huvudrollsinnehavare är Gravity höstens absoluta nagelbitare om en rädsla få ens kan drömma om att riskera uppleva. Ändå skrämmer science fiction-thrillern varje man och kvinna. Premiären drar över Sverige i omloppsbana 25 oktober.

 

The World’s End – Cornettotrilogin är ledsamt nog nu avslutad

Tjugo år har gått sedan de fem vännerna drog ut på stan för att klara av, inte bara för sig själva utan för varandra och livet självt, den gyllene milen. En kväll. Fem grabbar. Tolv pubar och barer. Sextio öl. Problemet är att ingen av de fem klarade sig hela vägen till den mytomspunna mållinjen på puben The World’s End.

Skam den som ger sig, efter viss övertygelse av Gary King samlas gänget ännu en gång med handen fast omsluten kring ett ölglas. Men allt är inte som det brukade vara i den tysta lilla staden. Snart står det klart att det inte handlar om att dricka öl, det handlar om att rädda världen från undergång.TheWorldsEnd1 Simon Pegg och Nick Frost är tillbaka i The World’s End efter Cornettotrilogins två första delar (Hot Fuzz & Shaun of The Dead). Den sista delen utspelar sig i den tysta staden där målet är att nå den sista puben. Namnet på den sista puben är passande nog The World’s End, inte bara för att grabbarna kommer att känna sig stå på existensens vingliga kant. Nej, vägen dit blir inte lika enkel som det var tänkt när de inser att sina gamla lärare och skolkamrater inte är sig själva. De har blivit utbytta av robotar som inte är robotar.

Med Gary i täten, fast besluten om att lyckas återskapa den oförglömliga kvällen från tjugo år tillbaka trotsar de som de för Blanka. Berättelsen blir alltmer intensiv när ”invånarna” försöker att stoppa gänget som nu inte bara måste dricka öl utan samtidigt måste rädda världen från den kommande undergången.

Jag gillade The World’s End, trots att den inte höll upp till de förväntningar jag hade givit den under de senaste månaderna. Birollerna är svagt skrivna och når inte upp till den nivån jag väntade mig att se vid sidan av Pegg och Frost. Berättelsen är rolig i sitt koncept och påminner mig starkt (exklusive: utomjordingar) om Götgatsrally som ägt rum ett par gånger här i Stockholm. En öl per ställe; ta dig så långt du orkar längs Götgatan.

Medan jag kollade på filmen kunde jag inte slita bort leendet från mina läppar på grund av det. För tyvärr ville jag i fler scener än jag vill erkänna inte le. De föll kort och kändes emellanåt mjäkiga och lite för kliché, även efter Cornettotrilogins mått.TheWorldsEnd2

 

Det här är alltså den sista delen i en nio år lång trilogi som började med Shaun of The Dead som följdes upp av Hot Fuzz och nu alltså The World’s End. Någongång, någonstans i varje film är det någon som äter en Cornetto, därav namnet. Det här är en kul film. Dock inte den bästa av de tre som Peter Jackson gått ut och sagt.

”My favorite of the three! Funny and highly original! A very entertaining night at the movies! I loved it! The guys have knocked it out of the park.” – Peter Jackson

YouTube Preview Image

The World’s End har legat på lager tillräckligt nu. Allt som fattas är att 9 oktober, en onsdag, ska komma så att filmen kan tappas upp på biografer runtom i landet.

Dark Skies – vad är det du inte ser i mörkret?

Gifta och lyckliga flyttar Daniel och Lacy ut till den tysta, lugna och säkra förorten med sina två barn. Underliga saker börjar hända i huset: mat är uppäten, konserver och annat står på torn i köket. Allt utan att någon vet vem som gjort det. Polisen avfärdar inbrott snabbt. När deras inbrottslarm börjar spöka samtidigt som episoderna hos familjemedlemmarna blir värre och värre måste de förstå vad som händer så att de kan skydda sig själva och sin familj.

DarkSkies1Ta två delar Signs, en del Paranormal Activity, en nypa Boogeyman och blanda ihop det med producenterna från Insidious och grädda i 97 minuter på lagom läskig nivå och vips, så har du den paranormala skräckfilmen Dark Skies.

Dark Skies är en hygglig skräckfilm. När jag sprang på trailern i sent omsider i somras sköt mina förväntningar i höjden. Mycket, vet jag nu, har jag att tacka de ansvariga för just trailern. Trots att det är, som nämnt, en skräckfilm som står på egna ben och lyckas med att få mig att hoppa till ett par gånger är den inte mycket mer än så.

Kanske har det att göra med det faktum att filmens antagonist är av den sorten jag inte finner mig väldigt skrämd av. Dark Skies är en trevlig skräckfilm, hur udda det än låter att skriva. Den är som den där eleven i skolan som gör precis vad som krävs för att få godkänt, inte mer.

YouTube Preview Image

Nu skriver jag aldrig uttryckligen betyg om filmer, men ska det göras ett undantag är det just efter den här liknelsen. Dark Skies får betyg godkänt. Skräckfilmen är värd en titt och finns på DVD och Blu-Ray varstans du än vill hitta den, bland annat på CDON för en spottstyver.

Riddick – bring out the popcorn

Kvarlämnad på en planet ärrad av sol och tid är Riddick inte så ensam som han tror sig vara. På planeten med honom finns vilda hundliknande djur i flock och minst lika farliga vattenlevande skorpionormar. När Riddick hittar en station för galaxens legosoldater har antihjälten inget val än att locka dit de som i ett decennium letat efter honom. Legosoldaterna får extra betalt om de lyckas leverera honom död. Frågan är om det inte är bäst att låta honom leva, för allas skull.
Riddick1

Riddick är det tredje kapitlet i berättelsen om den minst sagt speciella Riddick. Före tretton år sedan fick vi bekanta oss med mannen som ser perfekt i mörkret. Fyra år senare får vi lagt i våra knän ett till äventyr med Vin Diesel i samma roll. Nu är alltså det tredje kapitlet här och det är mer actionpackat än någonsin tidigare.

Vin Diesel är, så klart, lika stor och pumpad som alltid. Den tunga basrösten som aldrig hört talas om ordet stress eller skyndsamhet ekar mellan karga berg i en sepiafärgad värld. Precis som det är väntat är Riddick är skildring av badass-het. Filmen blir sekvens efter sekvens av blodiga mord med sargade offer som inte ger ifrån sig så mycket som ett ljud när de mördas. Med lite självövertygelse och blickar som nog kan döda kuvar Riddick ett ungt exemplar av den inhemska hundrasen och lyckas i samma veva göra både sig själv och hunden immun mot skorpionormens dödliga gift genom att utsätta sig för gifter om och om igen.

Riddick försöker med en kort sammanfattning i början och pikar genom filmen återberätta vad som hänt det senaste decenniet för att ge dig och mig i biostolen lite kontext och välbehövlig substans till varför Riddick och legosoldaterna gör det de gör. Notera att jag använde ordet ”försöker” i sammanhanget.

Ändock är Riddick en film jag gärna ser igen. Riktigt snygga effekter kommer in i en värld lika hård och rå som Riddick själv. En actionrulle som utger sig för att vara det och inte mer.

Riddick2

Riddick är det tredje kapitlet i en franchise som definierar popcorn-rullen. Så spring iväg och bli äcklad av Vin Diesel  när han trycker in spikar i sitt ben, sedan är det fritt fram att hålla munnen full med popcorn av spänning i två timmar framåt. Please do enjoy!

YouTube Preview Image

Riddick är bioaktuell sedan i fredags! Come for the movie, stay for the movie, love the popcorn while you’re at it.

Sharknado – lysande skrattattack!

Allt är frid och fröjd i Los Angeles när hajar kommer in mot stranden och börjar attackera surfare och intet ont anande strandbesökare. En storm är på väg in mot staden och den har tvingat tusentals hajar framför sig som tar sig in över land och överallt där du inte vill ha hajar. Hajarna är precis överallt och de är aggressiva. De attackerar allt de ser och mer därtill genom agila hopp och precisa överraskningsattacker genom fönsterrutor.

När det värsta ser ut att vara över hamnar Fin, Nova, April och resten av gänget rakt in i elden igen. Hajregnet må ha försvunnit, men istället drar tre tornados in över staden, och de är sprängfyllda med hajar. Det är upp till dem och inga andra att rädda staden och alla däri.sharknado-1Hur mycket jag än vill säga att Sharknado är en bra film går det inte. Fast ändå.. jo, det är en bra film just därför att den är så fruktansvärt dålig och rent ut sagt löjlig. Skådespeleriet är precis som det ska vara i den här sortens filmer; hemskt. Inte ens Tara Reid som har haft en kort men ändå hyfsad karriär som skådespelerska kan leverera en replik från det billiga manuset. Ian Ziering, före detta Beverly Hills-stjärna som nu gått och blivit strippa spelar sin roll som Fin precis på det sättet vi vill att han ska göra det; nämligen med klichéer på klichéer varvat med omotiverade insatser som inte hjälper storyn fram på något konkret vis alls.

Ser man på dessa omotiverade räddningsaktioner, krypskyttet med pistol eller motorsågsexperten är det bara kul. För det kan inte bli annat än humor när filmen har fler hål i handlingen än en sil.

Alltså måste jag säga att jag älskar Sharknado. Det är en underbar film med ett underhållningsvärde över många av de stora Hollywood-produktionerna. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade rakt ut och bokstavligen pekade mot TV-rutan för att jag inte riktigt visste vad jag ska ta mig till. Berätta gärna för mig vilken film som får dig att göra det?

Nej, Sharknado är inte en bra film. Men det är samtidigt en av de bästa filmer jag har sett på lång tid. Sharknado hamnar under en speciell genre jag inte riktigt kan sätta fingret på. En genre med filmer som Sandsharks, SuperXX vs. MegaYY, en genre som är full av guldkorn, eller kanske egentligen kattguldkorn, men ändå!

9h60Internet har tagit emot Sharknado med öppna armar och när filmen sändes på amerikansk TV sågs den av miljontals personer. Sharknado är en publiksuccé, det går inte att ta ifrån den. Men att den har blivit så pass populär att en uppföljare redan nu är i planeringsstadium med trolig premiär nästa år, det är stort. Väldigt stort! Om Oscarsgalan skulle ”tillåta” sådana här filmer skulle jag be till alla gudar tillgängliga för att regissören Anthony C. Ferrante skulle gå hem med ett par, tre statyetter!

YouTube Preview Image

Som nämnt i ett tidigare inlägg ser det inte i nuläget ut som att Sharknado kommer att ta sig över atlanten. Men vi ska inte ge upp hoppet, det är säkert någon kanal där ute som är smarta nog att nappa!

 

Man of Steel – hård som stål

Zack Snyder har regisserat tidigare i sin karriär släppt lös filmer som 300 och Watchmen för oss att tycka om och komma ihåg för livet. Nu ger han oss också Man of Steel. Rebooten på DC Comics-universumets Stålmannen. Henry Cavill ålar sig ner i de tajta trikåerna och lyckas få dig, mig, oss att glömma bort dem och istället ryckas med i ett äventyr som aldrig tycks ta en paus för att andas.
mos-0001rvCivilisationen på planeten Krypton har använt alla sina naturtillgångar och i ett desperat försök att få ut det allra sista gör de skada på själva planetens kärna. Krypton är dödsdömt. Folket på Krypton är dödsdömda. Jor-El lyckas stjäla, eller rädda (beroende på var du står och ser på saken), kodexen deras folk är uppbyggd från. Jor-El placerar kodexen i samma skyttel som sin son, det första barnet fött naturligt på flera århundraden.

Clark växer upp på familjen Kents gård i Kansas. Hans hemligheter; styrkan, synen, hörseln, alla sinnesförbättrningar och fysiska uppgraderingar hålls i det dolda för resten av världen. I alla fall så gott det går.

Det är inte förrän Clark Kent är i sina tidiga vuxna år som mannen av stål sipprar fram och tar form. En gammal fiende till det Kryptonska folket har hittat till jorden och vill ha Kal-El (Clarks riktiga namn). Nu måste han rädda mänskligheten från sitt eget folk eller ansluta till dem han inte trodde sig någonsin få se.

Utan hopp till den unga Clark Kent är mänskligheten dömd till förödelse och död.

mos-fp-r5-11871Man of Steel slog biorekord för det här året med nästan 32 tusen besökare på öppningsdagen. Zack Snyder har gjort om Stålmannen. Och han har gjort det rätt. Det är snygg film och är rakt igenom en klar förbättring från vad vi tidigare fått se av världens största superhjälte. Henry Cavill har anammat rollen som Kent bara genom serietidningarna och struntat i att hämta inspiration från filmerna. Jag tror att det är det som gör Man of Steel till en stålsäker vinst hos publiken.

Jag är säker på att jag är nöjd, rentav övernöjd med filmen. Tempot är högt och det striderna verkar aldrig ebba ut i en stunds lugn. Man of Steel som höjer din puls och får adrenalinet i dina, tyvärr mänskliga, ådror att rusa.

YouTube Preview Image

Man of Steel har premiär 26 juni. Världens största superhjälte går att beskåda i 143 minuter över hela landet.

Det episka äventyret Jurassic Park

Tjugo är har gått sedan Jurassic Park gick upp på den stora vita bioduken. Två årtionden av teknisk utveckling. Nya skådespelartalagner har hunnit komma och gå. Ändå är den episka berättelsen om John Hammonds unika nöjespark lika bra nu som då. Det är ingenting annat än bevis på det mästerverk Steven Spielberg skapade.
2422_TP_00014RAlan Grant och Ellie Sattler bjöds med av magnaten och visionären John Hammond för en helg på hans nya skapelse; en nöjespark utöver det vanliga. En nöjespark världen aldrig tidigare skådat. På den lilla ön strax utanför Costa Ricas kust är parken belägen och dess attraktioner och invånare slår Alan och Ellie med obeskrivlig häpnad. Dinosaurierna går på jorden igen. Aldrig hade någon av dem trott att få se livs levande dinosaurier och det är inte förrän förhandstitten spårar ur som deras åsikt om parken ändras från det positiva till, ja, mindre positivt.

När en av parkens rundtursbilar attackeras av den väldiga och ursinta T-rexen sätter Alan, tillsammans med Hammonds barnbarn, på en resa i överlevnadens tecken tillbaka till turistcentret genom parkens inhängnader. Sida vid sida om de tidigare utdöda livsformerna. 65 miljoner år av utveckling mellan dem bävar för problem, och problem stöter de på. Gång på gång.
2422_TP_00064R

Jurassic Park är en episk berättelse i tungviktsklassen. Det är svårt att försöka göra den rättvis i en kort summering när en summering är för de allra flesta fullständigt onödig. Jag älskar den här filmen på alla sätt och vis. Jag har växt upp med den även om den de första gångerna gav mig mardrömmar. Den har format en generation och både skapat och bibehållit en fascination för dinosaurier världen över i alla åldrar.

Nu är de tillbaka på den stora duken och även om berättelsen är densamma är det med nya ögon vi får se parken. Alla de klassiska scenerna och replikerna har gått tillbaka in i studion för att bearbetas till att ge oss en ny upplevelse i 3D. Som alltid när det är en konvertering är effekterna inte lika slående som en film där 3D varit med redan i produktionen. Ändå känns det annorlunda. Det är nygammalt och fräscht. De tillfällen som 3D-effekterna kommer till rätta gör Jurassic Park 3D till en film för alla som har sett filmen en, två, fem eller femtio gånger tidigare värd att se igen.

2422_FPT_00215R

Om du, som jag, var för ung för att se Jurassic Park på bio när det hade premiär i september 1993 får du inte missa den nu. Det är en klassiker. Den är grym och det är helt enkelt ett måste!

YouTube Preview Image

Möt T-rex, Veloricaptorerna, Triceratopsen och de andra välbekanta ansiktena som hör till Jurassic Park den 5 juni. Nu med ett större djup och risken att bli biten av 3D-effekterna.