Dagen i sammandrag

Hej,

Vad jag har gjort i dag? Mycket, men ändå inte så mycket faktiskt.

Jag började med att åka in till stan för att kolla på filmen Walking With Dinosaurs som jag inte har skrivit klart om i skrivande stund. Efter att jag gick från SF Park vid lunchtid mötte jag upp med en vän för ett möte om en sak. Jag vill berätta precis vad det var. Och jag får göra det, men det känns lite tafatt att bara slänga ur sig det såhär på en ensam mening. Tänker att den nyheten förtjänar att få sig ett helt inlägg faktiskt.

Hur som helst åkte jag därifrån hem för att inte riktigt veta vad jag ville få i mig i magen som lunch. Väl hemma kände jag för att spela en stund, vilket jag också gjorde. Det blev en ensam men tämligen lång runda av Battlefield 4 som såhär i efterhand kan betygsättas med ett VG-. Det satt liksom inte helt rätt. Istället började jag titta på ett nytt avsnitt av American Horror Story. Började med den här serien för ett par dagar sedan och kan inte riktigt ställa den ifrån mig. Så himla spännande!

Dock att hungern från den ännu uteblivna lunchen gjorde sig påmind genom ett ihållande kurr från magen fick mig att gå till köket.

När jag stod och tittade förstrött i kylskåpet såg jag tärningen jäst för matbröd. Nåväl, det fick duga. Ett par timmar senare hade jag i och för sig inte fått i mig någon lunch, men jag hade i alla fall fem stora ciabatte (en ciabatta, flera ciabatte). Lyckades inte riktigt sådär som jag hade väntat mig med bröden. Men det var mitt första försök på ciabatta, får försöka igen helt enkelt. Några avsnitt AHS hann jag med också, så det var bra.

Skärmavbild 2013-12-17 kl. 18.46.31Nu sitter jag med inte alls rak rygg här i stolen och har avslutat två texter. Det är recensionerna till The Wolf of Wall Street och Anchorman: The Legend Continues som publiceras i natt. Skulle gärna låta dig sitta och läsa dem redan nu, men det är inte alltid upp till mig när recensioner från skickas ut till den stora massan. Vid midnatt tar det beslutet slut i alla fall.

”Elton John – I’m Still Standing” spelas från mina Bose desktops som jag hämtade från Tyresö förra veckan och jag undrar om jag orkar eller inte orkar att skriva om Walking With Dinosaurs i kväll. Jag funderar nämligen också på att se till att kolla på Hours i kväll, den släpps på DVD/BD i morgon och är den sista filmen som Paul Walker hann avsluta innan den tragiska bilolyckan.

En förhistorisk jul

Har fått stressa in till stan som ett resultat av trött människa. Ska se Walking With Donisaurs i 3D. En titel som jag tror kommer att dra bytta av tekniken absolut. Förhoppningsvis blir det ett äventyr för mer än bara familjen. En härlig julfilm med lite stuns i, det är vad jag hoppas på!

20131217-092213.jpg

Only Lovers Left Alive – en ny tappning av blod

OnlyLoversLeftAlive1

Den ensliga men ack så musikaliskt begåvade vampyren Adam bor i ett övergivet hus i ett öde Detroit. Hans kärlek Eve bor i staden Tangier i norra Marocko. Deras romans har pågått under århundraden och deras vägar flätas samman till en igen efter år av separation. De behöver varandra och vill undkomma människans begränsningar. När Eves lillasyster kraschar in i deras liv testas relationens sömmar ordentligt.

Only Lovers Left Alive med Tom Hiddleston i rollen som den introverta vampyren med en enorm inlåst ilska är en berättelse om två långa liv som förs samman. Det är inte tydligt från en början vilka de är eller vad filmen vill visa dig och mig. Kopplingarna till faktiskt historiska skeenden håller intresset vid liv och skapar en nyfikenhet till om deras namn är mer än bara namn.

Det finns två huvudsakliga ting i Only Lovers Left Alive som gör underbar att se på. Den första är de fantastiska rolltolkningarna Tom Hiddleston och Tilda Swinton tagit sig an och spelar ut. Den andra är filmens röriga scendekor; lägenheten i det skitiga och fallfärdiga huset är till synes en stor oreda av tusentals saker, men vid en närmare titt blir det tydligt hur genomtänkt och fängslande dekoren faktiskt är.

Ett lugnt, melankoliskt drama om vampyrer med premiär på Alla hjärtans dag, 14 februari. Grundkonceptet är där, men regissören Jim Jarmusch har tagit det här konceptet och gjort det till något nytt. Till något eget. Till något riktigt bra.

 

YouTube Preview Image

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – ångerfri

Efter att minst sagt händelserikt liv har Allan Karlsson hamnat på ålderdomshemmet där han levt vidare i tron om att vara på sitt livs slutstation. På sin hundrade födelsedag ser han sin chans att fylla dagarna med äventyr och minnen. Genom fönstret försvinner den pigga hundraåringen. Nya vänskapsband, äventyr och aggregat-relaterade misstag står för dörren.

Hundraåringen1

Att ha Robert Gustafsson i rollen som en beresta och fortfarande pigga hundraåringen skrämde mig. Jag var rädd att filmen skulle bli en i raden av skräniga och tramsiga Gustafsson-sketcher. Rädslan var befogad, absolut. Däremot var resultatet på den stora duken inte illa alls. Gustafsson är sig själv, men i första rum är han den roliga hundraåringen. Vid väldigt få tillfällen känns Allan fånig eller tramsig som en följd av det (ändå solklara) skådespelarvalet.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är lättsinnig, proffsig och framförallt skrattvänlig. Känslan av Felix Herngren är närvarande från första till sista stund. Här har han stått med en ensemble av huvudkaraktärer som har lång erfarenhet i ena handen och en fantastisk berättelse från Jonas Jonasson i den andra. Tyglarna har varit avslappnade men bestämda. Filmen är en underhållande produktion vilken har plockat de flesta av guldkornen och visualiserat dem för att skratta till.

De flesta av guldkornen ur boken är med i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men absolut inte alla. I filmen ges också ett stort utrymme till karaktärer jag gärna hade sett klippas ner till hälften. Allan har haft ett långt och händelserikt liv. Genom dessa minnen får vi träffa på personer som Stalin och Truman för att nämna ett par. I nutid jagas han och de nya vännerna av ett MC-gäng som tyvärr inte alls är lika bevandrade på skådespelets betesmark; något som förstör helhetskänslan av historien.

Jag blir lite ledsen när eftertexterna börjar rulla. Inte för att jag inte är nöjd med filmen, för det är jag. Nej, jag är ledsen därför att filmen är slut och jag inte har fått se allting jag ville se från boken!

Hundraåringen2

Berättelsen om Allan Karlsson och hans Forrest Gump-aktiga liv fick mig att skratta jag-vet-inte-hur-många gånger i sin bästsäljande bokform. När han nu är tillbaka i storbildsformat skrattar jag fortfarande och det är ett bra försök till att efterlikna boken. Men det är helt enkelt inte lika bra, som väntat.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en solid kandidat till biofilmsvalet under mellandagarna i år. Ett roligt äventyr som att inte vänta ut livet i ett litet tråkigt rum. Filmen har premiär 25 december.

YouTube Preview Image

Klev ut ur sängen och har ännu inte försvunnit

Recension HÄR

 

Däremot är jag trött. Inte lika trött som igår morse när jag klev (läs: gled motvilligt av kanten) ur sängen för att vakna till.

I skrivande stund är jag så gott som framme på SF Rigoletto för att börja morgonen med utlovat kaffe innan det är dags för att kolla på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann . En svensk film som jag har sett fram emot ett bra tag.

Jag hoppas att Felix Herngren lyckats göra en komedi som inte blir flamstramsig. Jag menar, det är ändå Gustafsson i rollen som Allan.

Boken är en av de, om inte den, roligaste jag någonsin läst. Det var på min Asien-resa som en av mina resekamrater hade den med sig men ännu inte påbörjat. Så i vår etapp i Kambodja var boken i mitt förvar. Och som berättelsen underhåller. Åh, den är så rolig.

Nu hoppas jag på en värdig och respektfull filmatisering! Speciellt när pressvisningen är den tidigaste jag någonsin var med om. 8:30 (!!), vad är det för gudsförgäten tid att bestämma.. Hrrhm! Aja, jag är vaken, uppe och nästan framme.

Mandela: den långa vägen till frihet

Från den ensliga landsbygden i Sydafrika hela vägen till att bli landets första demokratiskt valda president kantades Nelson Mandelas liv av orättvisor genom den vita mannens apartheid och brutalitet. Genom sin kamp för folkets frihet blir Mandela inspärrad i fängelse med löftet att aldrig igen få röra en kvinna igen. Efter 27 år kom han att få röra en kvinna igen, och en hel värld i och med sitt arbete med att frigöra landet från dess maktherravälde

Mandela1

Hans namn betyder ”Troublemaker”. Att Mandela skapade problem är en underdrift, men problemen var inte bara för honom själv. Nej, världen har fått lära känna mannen som satte makthavarna i ett land på sin ända och krävde jämlikhet och frihet för folket i sitt land.

En kamp behöver ett ansikte att ansluta sig till, det har regissören Justin Chadwick insett och räds inte att leverera närbild på närbild i en film som har potential att vara väldigt landskapsberoende. De afrikanska slätterna används visserligen och kommer som en kanvas till Mandelas romanser och lycka utanför politiken. Fotot i Mandela: den långa vägen till frihet smusslar också in subtila toner av att lycka är frihet med öppna vidder där hans folk kan och får göra precis som de vill till skillnad mot de instängda, korta linserna med den vita mannen i fokus när berättelsen går runt ett hörn och möts av rasism och hat

Det är tydligt i Mandela: den långa vägen till frihet att Mandela inte är rädd att ta för sig av det han vill ha. Inte heller är han rädd att offra familjen för the greater good. Han offrar en stor del av sitt liv för att tillslut lyckas med det ingen i riket lyckats med tidigare; att störta apartheid och skapa ett demokratiskt land där allas röst är lika värd.

Idris Elba är en skådespelare vars karriär verkar fastnat i den bästa av uppåtspiraler nu, och det är inte av ren tur. Nej, Elba är en skådespelare som kan göra mycket mer än att hålla i ett stort svärd i Asgård. Elba kan också porträttera en av vår tids största hjältar och viktigaste förebilder i kampen mot rasism och frihet för alla på ett karriärspikande vis.

Alex Heffes har skrivit och komponerat ett score till berättelsen som förgyller och driver dig till ilska och glädje. Även soundtracket till Mandela: den långa vägen till frihet är av hög kvalitet. Så pass att de båda blivit nominerade till Golden Globes 2013.

Mandela2

Strax över två timmar kommer Mandela: den långa vägen till frihet att ta från ditt liv. Det är ingenting i jämförelse med den tid Mandela själv blev bestulen på. Och du kommer inte att känna dig bestulen på 139 minuter, du kommer känna dig glad, nöjd och belåten över minnet av att nu ha sett denna film.

Mandela: den långa vägen till frihet berör alla som ser filmen. En hyllning till mannen som gjort så mycket för så många har premiär 24 januari överallt i Sverige.

YouTube Preview Image

..och de nominerade är..!

I dag publicerades de nominerade till Golden Globe 2013. Golden Globe är priset för biofilmer och tv-serier som delas ut med hög prestige varje år. Sedan 1944 har priset delats ut av Hollywood Foreign Press Association och från 2005 har det varit 86 internationella journalister som tillsammans bestämt vinnarna.

Vem har vunnit flest Golden Globes? Mery Streep med åtta stycken vinster. Hon besitter också rekordet i flest nomineringar, 27 stycken av den sorten.

Årets nomineringar är som följer

GoldenGlobe17 nomineringar
12 Years A Slave – Best actor in drama movie (Chiwetel Ejiofor), Best director (Steve McQueen), Best drama movie, Best original score (Hans Zimmer), Best screenplay (John Ridley), Best supporting actor (Michael Fassbender), Best supporting actress (Lupita Nyong’o)

American Hustle – Best actor in musical/comedy movie (Christian Bale), Best actress in musical/comedy movie (Amy Adams) Best director (David O. Russel), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Eric Warren Singer och David O. Russel), Best supporting actor (Bradley Cooper), Best supporting actress (Jennifer Lawrence)

5 nomineringar
Nebraska – Best actor in musical/comedy movie (Bruce Dern), Best director (Alexander Payne), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Bob Nelson), Best supporting actress (June Squibb)

4 nomineringar
Captain Phillips – Best actor in drama movie (Tom Hanks), Best director (Paul Greengrass), Best drama movie, Best supporting actor (Barkhad Abdi)

Gravity –  Best actress in drama movie (Sandra Bullock), Best director (Alfonso Cuarón), Best drama movie, Best original score (Steven Price)

3 nomineringar
Mandela: Long Walk To Freedom
 – Best actor in drama movie (Idris Elba), Best original song (Ordinary Love), Best original score (Alex Heffes)

Philomena –  Best actress in drama movie (Judi Dench), Best drama movie, Best screenplay (Jeff Pope och Steve Coogan)

Her – Best actor in musical/comedy movie (Joaquin Phoenix), Best musical/comedy movie, Best screenplay (Spike Jonze)

Inside Llewyn Davis – Best actor in musical/comedy movie (Oscar Isaac), Best musical/comedy movie, Best original song (Please, Mr. Kennedy)

2 nomineringar
Rush – Best drama movie, Best supporting actor (Daniel Brühl)

The Wolf of Wallstreet – Best actor in musical/comedy movie (Leonardo DiCaprio), Best musical/comedy movie

Blue Jasmine –  Best actress in drama movie (Cate Blanchett), Best supporting actress (Sally Hawkins)

Frozen – Best Animated Feature, Best original song (Let It Go)

Dallas Buyers Club – Best actor in drama movie (Matthew McConaughey), Best supporting actor (Jared Leto)

All Is Lost – Best actor in drama movie (Robert Redford), Best original score (Alex Ebert)

August: Osage County – Best actress in musical/comedy movie (Meryl Streep), Best supporting actress (Julia Roberts)

1 nominering
Hunger Games: Catching Fire – Best original song (Atlas)

The Book Thief – Best original score (John Williams)

Before Midnight – Best actress in musical/comedy movie (Julie Delpy)

Enough Said – Best actress in musical/comedy movie (Julia Louis-Dreyfus)

Despicable Me 2 – Best Animated Feature

Blå är den varmaste färgen – Best Foreign Film

Saving Mr. Banks –  Best actress in drama movie (Emma Thompson)

Labor Day –  Best actress in drama movie (Kate Winslet)

Frances Ha – Best actress in musical/comedy movie (Greta Gerwig)

Croodarna – Best Animated Feature

The Past – Best Foreign Film

The Hunt – Best Foreign Film

The Wind Rises – Best Foreign Film

The Great Beauty – Best Foreign Film

One Chance – Best original song (Sweeter than fiction)

Sune på bilsemester – var är närmaste avfart?

Sune och hans familj beger sig ut på Europas vägar ner mot Sydtyrolen för att finna rikedom. En tavla de haft sittande hemma i tjugo år efter pappa Rudolfs och mamma Karins bröllopsresa dit visar sig vara värd mycket. Synd bara att den saknar signering. Ett äventyr med bil, maskerad som en repris på föräldrarnas bröllopsresa tar dem genom Europa. Så klart inte utan svårigheter, tokigheter och oskyldiga serieoffer.

SunePåBilsemester2

Ska jag skratta eller gråta. Jag vet verkligen inte. Sune på bilsemester börjar rulla på duken framför mig och jag förstår efter ett par minuter att det kommer bli en lång resa. Inte helt olik en bilsemester brukar kännas. Film presenterar den pengablinda fadern, den känslostyrda modern, dum-impulsiva Håkan, tonårsstereotypa dottern Anna och såklart den alltid så obekväma Sune.

Sune på bilsemester gör mig väldigt intresserad av insidan av min hand. Flera gånger. Det undermåliga manuset kryllar av scener av obekvämligheter som gör ont att bevittna. Skådespeleriet och regin påminner mig om varför jag i alla år suttit med i skepsis-gängets hörn till svensk filmindustri.

Att den stackars norrlands-rockaren råkar ut för familjen gång på gång genom filmen är ett försök att hålla ”formen” av Sune-filmer kan jag köpa. Dock så fungerar det inte längre. Regissören Hannes Holm försöker skaka liv i en stil av svensk film vilken fungerade ypperligt under åttiotalet och tidigt nittiotal. Nu, not so much.

SunePåBilsemester1

På juldagen har barnen runtom i landet redan glömt bort hälften av sakerna de fick på julafton och tröttnat på den andra hälften. Då är det bra att en film som Sune på bilsemester går upp på biodukarna i landet för barnen att skratta ett par gånger åt bajshumor och ett par fåniga situationer. Föräldrar, ni kan se fram emot 95 minuter av avkoppling i form av mörk biosalong.

Sune på bilsemester har premiär på juldagen, 25 december. En komedi om att åka bil med en tokig familj genom Europa i jakt på pengar och pling-plong.

YouTube Preview Image

Träsmak där bak

Hej,

har precis kommit hem efter en heldag på SF Park. Filmdistributören UIP bjöd nämligen till med filmdag där i dag. Alltid lika trevligt att spendera massor av timmar i mörkret och bli bjuden på kaffe och lunch i andningspauserna däremellan. Yasmine som jag lärde känna under filmfestivalen i år och jag hängde under dagen. Vi var sådär rysligt coola och hamnade på plats först av alla vilket gjorde att vi fick första val på mackorna och kanelbullarna som stod upplagda och väntade på oss.

En andra frukost alltså (eftersom jag åt havregrynsgröt hemma), tämligen passande i och med att Hobbit: Smaugs ödemark har premiär i dag och så. Första filmen vi kollade på var Anchorman 2: The Legend Continues. Oj oj oj, så rolig den var. Jag gillade den verkligen! Sen, efter lunchen med mer kaffe, lite vatten och goda rostbiffswraps var det dags för dagens höjdpunkt – The Wolf of Wallstreet.

Den sistnämnda ligger det ett embargo över, så jag får inte säga så mycket alls. Däremot kan jag säga att jag är väldigt nöjd med dagen och dess innehåll som en helhet! Dock att jag är trött på att sitta ner, det smakar trä där bak så att säga.

Till och med är det så att jag, i min annars vanliga glömska, kom ihåg att smita in på Stadium för att köpa en reflexväst. Så nu om en liten stund, när jag ska ut i mörkret för onsdagsrundan!

Marshmallows, snart är väntan över

VeronicaMars1

I våras, den 13 mars för att vara exakt, frågade Rob Thomas, skaparen av TV-serien Veronica Mars, om några fans därute någonstans ville vara med på ett Kickstarter-projekt för att ta den älskade serien och återuppväcka den på den stora bioduken. Stödet var enormt och den efterfrågade summan för att filmen skulle vara finansiellt möjlig att genomföra nåddes snabbt och flera gånger om.

Nu är ett premiärdatum satt. Passande nog är det på (så gott som) ettårsdagen av projektet. Filmen om Veronica Mars är nämligen planerad att ha premiär 14 mars nu i vår. Alla vi som sett serien väntar med spänning på filmen som rätt och slätt döpts till Veronica Mars.

I skrivande stund vet jag inte med mig att någon svensk distributör plockat upp filmen för lansering på biografer här i Sverige. Så fort jag får reda på mer kommer jag naturligtvis att uppdatera, men jag förmodar att filmen med stor sannolikhet kommer gå direkt till DVD/BD här hemma.