Battle of the Year – dansfilmernas obligatoriska vals

Följ med den alkoholiserade baskettränaren som tar med sig den drömmande assistenten till en nedlagd ungdomsanstalt för att svetsa samman en grupp av hormonstinna och aggressiva grabbar som alla vill dansa för sig själva tillsammans i ett lag i Frankrike.

BattleoftheYear1

Manuset i Battle of the Year vill mer än vad skådespelarna kan frammana. Och ja, i många fall brukar det tyda på att manus har en styrka inom sig och en kvalitet att luta sig mot. Så är tyvärr inte fallet. Battle of the Year har ett manus fullt av klichéer och pinsamheter. Det är dialoger jag inte längre trodde att förstaårsstudenter på filmakademierna fick godkänt för. Och skådespelarna ger liv till orden på ett sätt som inte alls övertyger mig.

Battle of the Year är en dansfilm. En dansfilm som gör mig besviken. Jag älskar dans och dess filmer gör mig varm i hjärtat och alldeles glad. Förstå då min besvikelse när filmen istället blir en svag PR-kampanj för en dansstil som inte längre är väldigt populär, men fortfarande tillräckligt färsk i minnet för att bli pinsam i försöket till en revival. USA kom på dansstilen, nu vill de ta tillbaka titeln som bäst i världen.

Koreografin i Battle of the Year var vad jag såg fram emot mest. Även om skådespeleriet i dessa filmen gång på gång faller kort brukar de fantastiska dansscenerna väga tungt. Och upp. Ledsamt nog tröttnar jag snabbt på den upprepande koreografin som inte imponerar och bara gör om samma sak gång på gång. Det, tillsammans med ett soundtrack under all förväntan… jag är ledsen, Battle of the Year är inte en bra film.

BattleoftheYear2

Som det framgår och som jag tidigare nämnt: Battle of the Year var en film jag såg fram emot väldigt mycket och hade förhoppningar om att bli nästa bra dansfilm. Världen är en orättvis plats och jag kan inte vara ledsen länge för att det inte blev som jag hade hoppats.. Tycker du om B-boying kommer du säkert hitta coola saker! Jag gör inte det och gjorde det inte heller.

Battle of the Year har premiär 6 december här hemma i Sverige och visas i vanlig 2D. En matt dansfilm med klichéer och halvhjärtade insatser.

YouTube Preview Image

SFF13: ABCD Any Body Can Dance – årets dansfilm

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ABCDAnyBodyCanDance1

Den som säger att dansfilmen nådde sin pik under 1980-talet är bara inte väldigt dåligt informerad utan också helt fel. Det har alltid kommit dansfilmer och i början av 2000-talet kom det en smärre uppsving från USAs håll. I år kommer den första 3D-filmen från landet som producerar mer film än någon annan. Dansfilmen ABCD Any Body Can Dance är ett lycko- och skrattpiller från första stund.

Koreografen och nationella superstjärnan Vishnu säger upp sig och får sparken från sitt jobb som tränare för den starka dansgruppen JDC. Med ingenting kvar hamnar han hos sin vän Gopi där han genom ödets vingslag träffar två gäng, drivna av hämnd och rivalitet. De två kan dansa och har potential att bli bäst. Det är Vishnus jobb att lyckas föra dem samman och skapa magi på dansgolvet.

ABCD är en fantastiskt rolig film och får hela publikhavet att stämma i kör och skratta gång på gång. Med en speltid på nära 2,5 timmar är det överraskande hur lätt det är att sitta stilla i stolen. Förmodligen mest på grund av att det inte går att sitta stilla. De vackra färgerna och den glada musiken gör det omöjligt att inte, mer eller mindre försiktigt, dansa med i varje låt.

Dansfilmen om gänget från slummen som ger sig på den stora, rika dansgruppen är Bollywoods första 3D-film och det märks tydligt hur Remo D’souza vill visa publiken den nya tekniken. Koreografin i ABCD är ett lyckopiller i sig själv och den stora ensemblen av dansare sätter sina rörelser utan anmärkning.

Dansfilmen har dramatiska inslag som skulle sitta ännu hårdare om skådespeleriet legat ett eller två snäpp högre än vad det gör. Men det spelar ingen roll, för ABCD är så underhållande och gripande att det inte gör någonting. Faktiskt!

YouTube Preview Image

SFF13: Jimi – All Is By My Side

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köpbiljetter här

JimiAllIsByMySide1Året är 1966 och på scenen i en klubb står det en ung man med en gitarr på magen och fingrar snabbare än blixten själv. Det är Jimi Hendrix som står på scenen och det är Linda Keith som ser honom där uppe på scenen. Jimi är inte den enklaste personen att arbeta med och det tar tid innan saker släpper och han hittar sig själv i London för att spela in sitt debutalbum. Året som leder upp till den stora spelningen i Monterey, Kalifornien kantas av nya vänner, droger, kärlek, svek och underbar gitarrmusik.

Jimi: All Is By My Side skildrar året som rocklegenden hittar sig själv samtidigt som världen upptäcker honom. Outkast-medlemmen André 3000 är det som axlar rollen som gitarrvirtuosen Jimi Hendrix och så fort det går att koppla bort Ms. Jackson ur huvudet är han en duktig skådespelare som lyckas skapa en bra form och karaktär. Självfallet är det hjälpt av ett gediget och genomarbetat manus skrivet av John Ridley som också regisserat filmen.

London bubblar av energi och det är staden vars hjärta varje artist måste vinna för att ha en chans att bli någon någonstans. Med en fri kamera får vi följa med Jimi i hans jakt på det stora genombrottet sida vid sida av flickvännen Kathy och hjärnspöken. Jimi: All Is By My Side är ett vackert porträtt om legenden som rycktes bort från världen i alldeles för ung ålder.

Ett måste för alla som uppskattar hans musik, musikhistoria eller gärna lutar sig tillbaka och blundar till fräna gitarrsolon.

[Trailer ännu ej publicerad]

Metallica Through The Never – surrealism utanför, surrealistiskt bra inuti

I över trettio år har Metallica släppt låt på låt som blivit minst lika välkända och gjutna i historien som stentavlorna med de tio buden. Under en kväll av tung odödlig rock måste den unge roadien Trips lämna den smockfulla arenan för att hämta något bandet behöver. Väskan finns i en lastbil med soppatorsk. Väl utanför arenan upptäcker Trips att allt inte är som det brukar vara. Någonting har hänt och händer fortfarande, nu har han hamnat mitt i smeten.

MetallicaThroughTheNever1Metallica Through The Never är inte som alla andra filmer. Sedan den 25 september har det fysiska soundtracket funnits på marknaden för dig att köpa. I morgon, och på onsdag kommer du att kunna se filmen med 31 år av odödliga klassiker genom ljudsystem i samma kvalitetsnivå som konserten själv. Följ med Trips på hans jakt efter den mystiska väskan samtidigt som Lars och hans vänner rockar loss på scen till ett publikhav av dedikerade fans.

Det är nämligen så att samtidigt som vi följer Trips på hans äventyr får du och jag som publik också njuta av ett live-framträdande som aldrig tidigare sett dagens ljus. Okej, ska vi dra det hårt kommer konserten aldrig göra det. Biosalonger har få fönster och avstängda lampor. Men du förstår vad det är jag försöker att berätta.

Såg du det där jag lite snabbt nosade förbi för ett par stycken sedan? Precis, det där om i morgon och på onsdag. Det är nämligen så att Metallica Through The Never inte är som alla filmer. Konserten och det surrealistiska äventyret kommer till landets 33 största biografer, en dag per stad. Inte mer, inte mindre.MetallicaThroughTheNeve2Är musik någonting för dig? Är rock någonting för dig? Älskar du Metallica? Då är Metallica Through The Never vad du ska gå och se efter jobbet eller skolan i morgon här i Stockholm. Eller på onsdag om du bor i Göteborg eller Malmö. I väldigt uppskattad 3D!

 YouTube Preview Image

En dag, nästan två timmar. MetallicaThroughTheNever är en stund av tung musik som får hela salongen att småsjunga och sittdansa i biosalongens mörker. Som sagt, 7 och 9 oktober. Missa inte det här! Surrealismen ligger tät och tung untanför arenan, men inuti är det rentut sagt surrealistiskt bra.

Stone Roses: Made of Stone

Stone Roses: Made of Stone är dokumentären om den brittiska gruppen Stone Roses. Dokumentären är recenserad av Shane Meadows (This Is England) och berättar historien om Manchesterbandets återförening och dess historia. Det är ett porträtt om grabbgänget som inte lyckades hålla sig över ytan på åttiotalet och vill försöka igen.StoneRoses1

Säg och tyck vad du vill om gruppen och deras musik. Stone Roses: Made of Stone är inte en musikdokumentär som går till historien som en av de bästa. Nej, det är en feg dokumentär som känns felriktad med en sovande regissör. Vi får springa genom en rockpunkgrupps uppgång och fall utan att lära känna någon av bandmedlemmarna. Vi får veta att de hittade varandra genom musiken och inte genom skolan. De byggde skotrar och blev lurade av sin manager och sitt skivbolag. Sen har det gått tjugo år och det är dags att fylla på bankkontot.

Grabbarna, som nu är i övre medelåldern, återförenas och annonserar sin kommande världsturné för presskåren. Deras fans, som är en riktigt trogen skara människor, sluter upp utan tvekan när bandet värmer upp inför sin uppvärmningsturné med en liten gratisspelning. Personer springer för att få en av de tusen platserna, de överger jobb, barn och ljuger för sina chefer. Bara för att få se bandet spela för första gången på många, många år.

Det är fansen jag vill se mer av i Stone Roses: Made of Stone. Nu är dokumentären en lam och missriktad berättelse om en liten grupp män som vill få in lite pengar och minnas sina livs glansdagar. Publikhavet känner en eufori de aldrig trott sig kunna känna, artisterna lunkar runt på scen. När jag får se dedikationen och kärleken deras fans sitter, står och dansar med inser jag att filmen är missriktad. Det här ska inte vara en dokumentär om Stone Roses. Det här ska vara en dokumentär om deras publik. Det är de, och inge andra som ser till att fylla varje konsert med glädje, svett och tårar.

Regissören Shane Meadows står bakom dokumentären, men inte mycket mer. När saker utvecklas och ändrar ton under uppvärmningsturnén ger han upp. Han vill inte inkräkta på privatliv eller vara i vägen när saker tar emot. Det var sista spiken i kistan för mig. Hur ska jag; hur ska någon ta Stone Roses: Made of Stone när inte regissören vågar göra en dokumentär om återföreningen av ett av Englands mest hyllade band?

YouTube Preview Image

Den efterlängtade dokumentären Stone Roses: Made of Stone har premiär den 6 september. En musikfylld film för redan insatta fans.

One Direction: This Is Us är bättre än väntat

1D3D_S_07Berättelsen om det brittiska popbandet färd från ingenting till globala pseudogudar är vad One Direction: This Is Us handlar. Vi får följa med pojkarna på sin ”Take Me Home”-turné som avslutas i den kända arenan O2 i London. Det är kring den här spelningen som filmen sluter sig kring och det är härifrån som vi får följa med tillbaka till tiden under X Factor när de alla var solo-artister. Vi får också en inblick i vardera medlems familjeliv tillsammans med en fullkomligt oöverraskande porträttering av deras fans.

Jag har svårt att ta den här dokumentären seriöst av flera anledningar. Den första för att jag inte tycker om deras musik, jag har aldrig gjort det och jag vet inte om jag kan säga att jag någonsin kommer att göra det. Därför är det svårt för mig att ställa mig i något hörn förutom skeptikerns när det kommer till This Is Us. Jag behöver inte höra musiken och jag har svårt att få någon koppling till grabbarna i pojkbandet.

This Is Us är en harmlös liten dokumentär som förvånar mig och det har till största del att göra med att Morgan Spurlock (Supersize Me) har stått bakom kameran och försökt styra upp det här skeppet. Det, tillsammans med att filmen har sina stunder av snygga men minst lika kliché-aktiga 3D-effekter gör This Is Us till någonting harmlöst. Det är en film som kunde blivit mycket sämre men som med hjälp av duktiga filmskapare bakom kulisserna styrt upp projektet till någonting som faktiskt går att lägga över mot.

Det är en dokumentär som kommer dra in stora pengar. Det är en dokumentär som kommer flyga upp till biotoppar över hela världen. Men det är inte på grund av att det är en givande, fantastisk dokumentär. Nej, det är för att pojkbandsgruppen har bland de mest hängivna fansen som finns att få tag på och de kommer att gå och se den här igen, och igen, och igen, och igen.

För att avsluta på en god not tyckte jag om valet att spela in This Is Us i 3D. Först var jag skeptiskt, men en bit in i filmen insåg jag vilket härligt djup det gav när kameran pekade ut över det skrikande publikhavet. Mindre trevligt var det däremot att få deras mikrofoner upptryckta i ansiktet gång på gång.

YouTube Preview Image

One Direction: This Is Us har premiär i dag, den 28 augusti lite varstans i landet för dig att gå och se. En dokumentär om fem killar som inte vann ett TV-program utan istället vann hela världens hjärta.

 

Nej, här kommer det inte kännas någon sorg

Det är lite diffust om vilket år vi befinner oss i, men det hör inte hit. Vi kastas in i den färgsprakande och vilda världen som är sommar i Göteborg. I Håkan Hellströms blåsiga sommarstad lär vi känna Pål, Johnny, Lena och Eva. Pål bor med sin farfar men spenderar det mesta av sin tid till att umgås med Johnny och Lena. Det är när den vackra Eva kommer in i bilden allting förändras. Pål vill bli en framgångsrik artist, problemet är att han har grav panikångest och kan inte spela framför publik. Sommaren i Göteborg är fylld av livsavgörande händelser och det finns ingen väg tillbaka. Det är framåt som gäller, frågan är bara hur.

KIS_Kis5Jag har varit en Håkanskeptiker i många år. Så i all ärlighet såg jag inte väldigt mycket fram emot Känn ingen sorg, det även fast jag vet att filmen är baserad på musiken och inte hans liv. För mig har Håkan Hellström varit den där artisten alla älskar för att man ska älska honom. Det spelar liksom ingen roll att han inte kan sjunga ordentligt eller så, det har bara varit sött.

En sak har jag aldrig tagit ifrån honom, och det är talangen som poet. Hans texter är bra och de betyder mycket för väldigt många. Det är den själva musikaliska biten jag har haft väldigt svårt för. Orden ovanför är i preteritum av en anledning. Den anledningen är av enkel natur; jag är inte Håkanskeptiker längre. Känn ingen sorg är en fantastisk film fylld av musik jag tidigare inte kunde bry mig mindre om men som nu fått en kontext hos mig och fick mig att skratta såväl som gråta inne i den stora biosalongen.

Skådespeleriet är överraskande bra och fotot fångar den varma svenska sommaren och dess ungdomar fulla av kärlek och drömmar. Känn ingen sorg är mer än vackert foto och bra skådespel paketerat i snitsig och lekfull regi, nej det är också en berättelse om att hitta sig själv och våga satsa allt även när allt är svartare än tomrummet utanför ingenting. Jag rycks med i Påls äventyr från Andra lång, över Järntorget och runt om i Göteborg ända ut till Hisingen.

KIS_KIS33

Jag är ledsen att jag under åren betett mig illa mot dig som tyckt om Håkan och hans musik. Jag ber om ursäkt för att jag har hånat och häcklat. Förlåt för att jag dömt utan att ge en chans. Tack för att Känn ingen sorg nu för alla oss som inte vågat tycka om Håkan innan i dag.

YouTube Preview Image

Fredagen den 19 juli är det premiär för Känn ingen sorg. En berättelse om att hitta sig själv, hitta sitt kall. Det här romantiska dramat tar dig till nya världar, speciellt om du precis som jag har varit skeptisk till Hellströms musik.

Pitch Perfect – sets us on fire to give us joy

Välkommen till Pitch Perfect. En komedi av klass. Anna Kendrick spelar Beca tillsammans med bland andra Rebel Wilson och Skylar Astin. Det här, det är Glee på steroider.5671_D002_00151R Beca går första året på universitetet. Efter påtryckningar från sin pappa, professor på skolan går hon motvilligt med i en av de många studentföreningarna. A capella är ett stort intresse på campus och Beca ansluter till den enda gruppen bestående uteslutande av kvinnor. Alla möjliga personligheter är representerade i den lilla skaran. Det är de trevliga, otrevliga och skumma tjejer som har slutit samman i gruppen Barden Bellas. Där sjunger de covers på kända låtar utan några instrument. Ingenting annat än sina stämband skapar deras favoritlåtar.

För att rå på de regerande mästarna, killgruppen Treblemakers, måste Bellas-tjejerna uppdatera sin repertoar fullständigt. Beca, som mixar musik på sin fritid och drömmer om en karriär inom musikbranschen visar de andra vad som krävs och hur det ska gå till. I full harmoni skapar de helt nya låtar från färska listettor och favorithits.5671_D026_00269 Pitch Perfect är Jason Moores långfilmsdebut. Han har tidigare regisserat tv-serier som One Tree Hill, Everwood och Dawsons Creek. För att vara sin första långfilm har Moore på ett lättsamt sätt fångat de små och stora egenheterna hos var och varje karaktär. Den ena är inte den andra lik och det är en stor del till att Pitch Perfect är så rolig som den är. De kompletterar varandra och skapar en harmoni vilket lockar till många skratt.

Det är en film full av musik. Bra musik. Att få höra nygamla hits och kära favoriter i en ny tappning, a capella-tappning, är väldigt uppfriskande. De vackra stämmorna lyfter tidigare uttjänta toner till en ny nivå och det går att lyssna på dem om och om igen. Soundtracket finns att lyssna på här, men jag rekommenderar dig att kolla på filmen först. Då kommer låtarna betyda så mycket mer, och att få återuppleva filmen flera gånger om via musiken är svårt att slå.

5671_D015_00299RPitch Perfect fick mig att fälla några tårar av lycka, det ska jag erkänna. Jag har en fallenhet för filmer av den här sorten och när det är underbara toner och harmonier inbakad i en collegemiljö kantad av ung kärlek. Ja, då är jag såld. Jag vill se Pitch Perfect igen. Och sen igen. Och igen.

Just det, ett litet tips: håll koll på vad Lilly (Hana Mae Lee) säger och gör. Det är fasanfullt roligt och ger Pitch Perfect det där sista för att falla ut i totalt asflabb hos tittaren, alltså dig.

YouTube Preview Image

Pitch Perfect finns nu ute i butik på a-ca-DVD och a-ca-BD. Tryck in skivan i din spelare och låt skrattet komma. Och ja, det går att fälla en lyckotår eller två bland de instrumentfria cover-låtarna.