Anchorman 2: The Legend Continues – stora skor blir fyllda

Med sjuttiotalet bakom sig lämnar det före detta nyhetsankaret San Diego för att vara med när historia skapas. Han får chansen att komma tillbaka världen där Ron Burgundy har snyggt hår och läser nyheterna. Denna gång i New York. Han samlar ihop sina gamla vänner för en återkomst världen aldrig hade väntat sig.

Anchorman21

Will Ferrell drar på sig mustaschen igen för att återvända till nyhetsvärlden. Den här gången lämnar vi sjuttiotalet bakom oss och siktar mot nya höjder. Det är dags för världen att lära känna nyhetskanalerna som aldrig slutar sända nyheter. Ron Burgundy har fått chansen att, tillsammans med ett nyhetsteam av eget val, återvända dit han hör hemma.

Anchorman: The Legend Continues är rolig, den får publiken att skratta. Den sköna, knäppa humorn vi alla kommer ihåg från föregången med kultstämpel från 2004 ligger kvar i luften. Adam McKay har lyckats samla det gamla gänget och gjort filmen till en fortsättning med tyngd i sig.

Det går inte att kalla Anchorman: The Legend Continues för en rumsren film. Nej, på den stora bioduken får vi bland annat se hur det skämtas med hudfärg såväl som vad en person har mellan benen. Filmen lyckas ändå med att få dessa dåliga bitar att smälta in i berättelsen på ett sätt så att jag som publik kan fortsätta med mina två timmar av eskapism och bara få skratta en stund. Jag vet att Burgundy är inkompatibel till ett samhälle, men han får mig att skratta.

Brick hem filmen åt mig, det gör han verkligen. Hans repliker, kroppsspråk. Ja, egentligen allt han gör är för mig fantastiskt roligt, och det faktum att det är Steve Carrell som kliver i samma roll gör mig så glad.

Anchorman: The Legend Continues har lyckats med den sak de säger att de ska göra; de för legenden vidare.

Anchorman22

Det här är en film som jag sett fram emot personligen väldigt länge. Jag älskar den första filmen vilken jag tycker har uppnått en nivå av modern kultklassiker. Uppföljaren kommer kanske inte att leva kvar i filmhistorien på samma sätt som sin föregångare, men den fyller ändå i skorna väldigt väl!

20 december snörar nyhetsteamet i Anchorman: The Legend Continues på sig skorna igen. Skor som de fyller med humor och galenskap under 119 minuter.

YouTube Preview Image

The Wolf of Wall Street – Scorsese har hållit sig i form

Jordan Belfort kommer från en familj utan mycket pengar. I ung ålder inser han att Wall Street är det ställe han måste till. Det är där pengarna finns. Efter en konkurs hittar Belfort pengar som ligger och väntar i kombinationen hos ”de dödligas” plånböcker och frimärkesaktier. Härifrån bygger han ett företag som kommer att växa sig stora. Stora nog att kasta småväxta på pricktavlor och vara tvungna att införa knullförbud på kontoret mellan nio och fem.

TheWolfofWallstreet2

Inte på länge har det varit så svårt att sitta med datorn framför mig på skrivbordet och komma på ord att skriva. The Wolf of Wall Street är en film så många moment, scener, händelser, skeenden och saker som försiggår att jag har svårt att hålla reda på dem. Inte för att de blandar in sig i varandra, nej. Det är svårt att hålla reda på dem för att komma ihåg i vilken ordning de alla kom.

Martin Scorsese är tillbaka efter ett par år ur långfilmsscenen sedan Hugo från 2011. Ett sug efter långfilmsformatet verkar varit stort. The Wolf of Wall Street är tre timmar lång och innehåller allt från lyxiga kläder, snuskiga mängder pengar, kontorsfester, knark av alla slag du kan tänka dig och lika många till. Filmen tar oss med på resan hos Jordan Belfort som inte vill något annat än tjäna pengar. Det lyckas han med, och mer därtill.

Berättelsen är ett solitt block av marmor med vilken Scorsese, DiCaprio, Favreau och de andra skådespelarna mejslat fram till att bli ett intensivt och intressant konstverk. Tre timmar må låta som en lång tid. Men i The Wolf of Wall Street flyger tiden förbi. Det går alltid att hävda att filmer borde klippas ner. Jag tycker ofta gärna det, och under den sista timmen av filmen började jag tänka i dem banorna. Så glad jag ändå blir att jag får följa med på den sista etappen av Belforts resa hos USAs finansiella 1 %.

Korruption i det finansiella Amerika är vad The Wolf of Wall Street visar oss. Och som vi älskar det. Det är intensivt. Det är välskrivet. Scenografin är tidsenlig och välsmaklig; precis som bilarna, kostymerna. En produkt av en erfaren regissörs talangfulla händer. The World of Wall Street kommer tillsammans med det nya året och förlänger dess extas och känsla av geniun lycka och framgång.

TheWolfofWallstreet1

Filmen kräver lite planering från din och min sida. Den är lång. Sörj för god flyktväg om stora mängder dryck intas i början. Du vill inte missa något av filmen, speciellt inte när DiCaprio beklagar sig över hur lätt hans dotter får det att se ut när hon kryper på golvet. Det går nämligen inte lika bra för honom själv i sin cerebrala-festfas.

The Wolf of Wall Street kommer till biograferna 10 januari. Ett datum som inte kan komma snabbt nog. Det här är intensivt och efterlängtat. Det här är värt alla sina pengar.

YouTube Preview Image

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – ångerfri

Efter att minst sagt händelserikt liv har Allan Karlsson hamnat på ålderdomshemmet där han levt vidare i tron om att vara på sitt livs slutstation. På sin hundrade födelsedag ser han sin chans att fylla dagarna med äventyr och minnen. Genom fönstret försvinner den pigga hundraåringen. Nya vänskapsband, äventyr och aggregat-relaterade misstag står för dörren.

Hundraåringen1

Att ha Robert Gustafsson i rollen som en beresta och fortfarande pigga hundraåringen skrämde mig. Jag var rädd att filmen skulle bli en i raden av skräniga och tramsiga Gustafsson-sketcher. Rädslan var befogad, absolut. Däremot var resultatet på den stora duken inte illa alls. Gustafsson är sig själv, men i första rum är han den roliga hundraåringen. Vid väldigt få tillfällen känns Allan fånig eller tramsig som en följd av det (ändå solklara) skådespelarvalet.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är lättsinnig, proffsig och framförallt skrattvänlig. Känslan av Felix Herngren är närvarande från första till sista stund. Här har han stått med en ensemble av huvudkaraktärer som har lång erfarenhet i ena handen och en fantastisk berättelse från Jonas Jonasson i den andra. Tyglarna har varit avslappnade men bestämda. Filmen är en underhållande produktion vilken har plockat de flesta av guldkornen och visualiserat dem för att skratta till.

De flesta av guldkornen ur boken är med i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men absolut inte alla. I filmen ges också ett stort utrymme till karaktärer jag gärna hade sett klippas ner till hälften. Allan har haft ett långt och händelserikt liv. Genom dessa minnen får vi träffa på personer som Stalin och Truman för att nämna ett par. I nutid jagas han och de nya vännerna av ett MC-gäng som tyvärr inte alls är lika bevandrade på skådespelets betesmark; något som förstör helhetskänslan av historien.

Jag blir lite ledsen när eftertexterna börjar rulla. Inte för att jag inte är nöjd med filmen, för det är jag. Nej, jag är ledsen därför att filmen är slut och jag inte har fått se allting jag ville se från boken!

Hundraåringen2

Berättelsen om Allan Karlsson och hans Forrest Gump-aktiga liv fick mig att skratta jag-vet-inte-hur-många gånger i sin bästsäljande bokform. När han nu är tillbaka i storbildsformat skrattar jag fortfarande och det är ett bra försök till att efterlikna boken. Men det är helt enkelt inte lika bra, som väntat.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en solid kandidat till biofilmsvalet under mellandagarna i år. Ett roligt äventyr som att inte vänta ut livet i ett litet tråkigt rum. Filmen har premiär 25 december.

YouTube Preview Image

Sune på bilsemester – var är närmaste avfart?

Sune och hans familj beger sig ut på Europas vägar ner mot Sydtyrolen för att finna rikedom. En tavla de haft sittande hemma i tjugo år efter pappa Rudolfs och mamma Karins bröllopsresa dit visar sig vara värd mycket. Synd bara att den saknar signering. Ett äventyr med bil, maskerad som en repris på föräldrarnas bröllopsresa tar dem genom Europa. Så klart inte utan svårigheter, tokigheter och oskyldiga serieoffer.

SunePåBilsemester2

Ska jag skratta eller gråta. Jag vet verkligen inte. Sune på bilsemester börjar rulla på duken framför mig och jag förstår efter ett par minuter att det kommer bli en lång resa. Inte helt olik en bilsemester brukar kännas. Film presenterar den pengablinda fadern, den känslostyrda modern, dum-impulsiva Håkan, tonårsstereotypa dottern Anna och såklart den alltid så obekväma Sune.

Sune på bilsemester gör mig väldigt intresserad av insidan av min hand. Flera gånger. Det undermåliga manuset kryllar av scener av obekvämligheter som gör ont att bevittna. Skådespeleriet och regin påminner mig om varför jag i alla år suttit med i skepsis-gängets hörn till svensk filmindustri.

Att den stackars norrlands-rockaren råkar ut för familjen gång på gång genom filmen är ett försök att hålla ”formen” av Sune-filmer kan jag köpa. Dock så fungerar det inte längre. Regissören Hannes Holm försöker skaka liv i en stil av svensk film vilken fungerade ypperligt under åttiotalet och tidigt nittiotal. Nu, not so much.

SunePåBilsemester1

På juldagen har barnen runtom i landet redan glömt bort hälften av sakerna de fick på julafton och tröttnat på den andra hälften. Då är det bra att en film som Sune på bilsemester går upp på biodukarna i landet för barnen att skratta ett par gånger åt bajshumor och ett par fåniga situationer. Föräldrar, ni kan se fram emot 95 minuter av avkoppling i form av mörk biosalong.

Sune på bilsemester har premiär på juldagen, 25 december. En komedi om att åka bil med en tokig familj genom Europa i jakt på pengar och pling-plong.

YouTube Preview Image

Last Vegas – skratt och rynkade näsor

Med sextioårs-skivan väl bakom sig är det äntligen dags för Billy att slå sig till ro med sin trettio år yngre flickvän. Ett litet bröllop i Las Vegas planeras omgående. När Billys vänner Paddy, Archie och Sam får reda på den glada nyheten att det är ett bröllop i antågande och inte prostatacancer samlas gänget som varit bästa vänner sedan barnsben för en helg av svensexa.

LastVegas2

Jag var tvungen att kolla på Last Vegas en andra gång för att släppa på mina tankar om att komedin inte var någonting annat än en berättelse om fyra gubbar som saknar ungdomen och hur det kändes att vara friska, starka och ha raka ryggar och inte ett endaste receptbelagt medel med sig i resväskan.

Vid en första anblick är Last Vegas just det. Skämten är inte speciellt rumsrena, vilket i många fall kan vara okej, men det blir i sin kontext och utförande gubbsjukt. Första gången jag lämnade biosalongen efter att ha sett filmen var jag lite ledsen. För den sista halvtimmen av filmen knyter ihop säcken med bra värderingar och ett och annat fint ögonblick.

Last Vegas står stadigt med en ensemble av legender inom skådespelaryrket. Med det sagt finns det ingenting hos dem att klaga på när det gäller ett annars tamt manus.

Filmen är en rolig berättelse med onödiga inslag. Sådana inslag som lätt skulle kunna klippas bort utan att förstöra någonting. Ja, jag pratar om den hipp som happ anordnade bikini-tävlingen.

LastVegas1Det här är ingen speciell film. Den har little-to no chanser att kamma hem priser, allra minst på Oscarsgalan. Det är inte heller målet med Last Vegas. Det här är en komedi som ska underhålla och locka till skratt. Det lyckas den med, men på bekostnad av att bli en film om ett Las Vegas där vi får följa föra Sköna Snubbar™ á la gubbsjuka.

Last Vegas må ha sina svaga punkter och brister i grundläggande jämställdhet. Ändock är det en komedi som sätter fyra legender i ett nytt ljus och lockar till fler än ett skratt. Dansa iväg med Morgan Freeman och de andra från och med 29 november.

YouTube Preview Image

Farväl till maffian – medioker ilskehantering

Familjen flyttar till den lilla staden i den franska regionen Normandie, känd för landstigningen och Calvados. Det är FBI som gjort i ordning en bostad till den tysta staden Cholong-sur-Avre. Pappa Fred skriver en bok om landstigningen som egentligen handlar om något annat medan mamma Maggie ägnar sig åt välgörenhet. Barnen är fortfarande unga nog att börja i den lokala skolan. Fred heter egentligen Giovanni och gömmer sig undan maffian efter att ha tjallat på dem. När verkligheten kommer tillbaka inser de snart att det är svårt att bryta gamla konflikthanteringsmönster.

TheFamily1De lätta korallfärgade tonerna i fotot till Farväl till maffian skapar ett. för familjen, välbehövligt lugn med låga kontraster. Den nya starten har inte gjort det lättare för dem att vara öppna om sina liv när det knappt hinner gå en dag innan de börjar hålla mer eller mindre stora (olagliga) hemligheter från varandra.

Farväl till maffian är en nutida berättelse som äger rum runt millenieskiftet. Franska francs är fortfarande valutan, som sonen Warren tar beslag på genom diverse tjänster och räder. Dottern Belle försvinner in i musikens värld genom sin Walkman efter att upptäcka sig själv och kärlekens starka krafter. Och möjligtvis efter att ha tagit reda på hur många revbensslag ett tennisracket av trä klarar.

Filmen är en tvättäkta fredagsfilm där inte mycket tankekraft måste användas för att hänga med. Det finns action, skämt, cynism, kärlek, sex. Ja, det finns helt enkelt det mesta av det mesta. Det är Farväl till familjens styrka men också dess största svaghet.

Och den omöjliga gåtan om filmens namnbyten, den tänker jag inte gå in på. Däremot tänker jag berätta för dig att det här är en film vars originaltitel är Malavita men fick en amerikansk titel vid namn The Family som nu i Sverige går under namnet Farväl till maffian. Malavita är för övrigt namnet på familjens hund.

TheFamily2Det här känns som ett försök att slänga in stora namn med enorm erfarenhet kopplat till talang blandat med några nya element för att på det viset komma fram till någon magisk gryta där ett uttjatat koncept ska återupplivas och ta publiken med storm. Tyvärr blir det inte så. Istället blir Farväl till maffian en halvfjärs high school-romkom-gangsterfilm.

Med premiär 22 november är Farväl till maffian inte vad man hade hoppats på, men det är alltid kul att se Robert DeNiro spöa på folk med basebollträ.

YouTube Preview Image

SFF13: Austenland – spretiga skrattsalvor

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg

Austenland1

Det finns de som gillar Jane Austens verk och sedan finns det de som är något större fans. Jane Husell är snäppet förbi det andra steget. Hon är förmodligen förbi de flesta steg. När hon får en chans att åka till på en tematisk resa till det enda stället i världen där någon kan få uppleva Austens värld på riktigt finns det ingenting som stoppar Jane att åka över Atlanten till Austenland.

Austenland är en hysteriskt rolig romantisk komedi med årets spretigaste manus. Den meningen sammanfattar på det stora hela hur jag känner inför filmen. Jag tycker inte illa om berättelsen eller är besviken på den. Visst, jag hade högre förväntningar på den. Men som verkligheten ser ut går det inte alltid att ha rätt.

Keri Russell gör en gemytlig roll som den fanatiska beundraren som väljer fel resepaket och hamnar med tjänstefolket. Hennes lugna, blyga stil sätter sig i kontrast med Jennifer Coolidge..ska vi säga..bryska stil? Allt som allt lockar Austenland till många skratt. Berättelsen är full av hål och i många lägen blir komedin nästan smärtsamt obekväm, men det är vad filmen är. Det är smärtsam humor och förlöjligande av den engelska accenten och dittendatten.

Helt klart en värd film att se hemma en trött söndagseftermiddag. Underhållande, men långt ifrån fulländad.

YouTube Preview Image

SFF13: The Priest’s Children – gummi och satir

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ThePriestsChildren1

Don Fabijan anländer till den lilla ön i det Adriatiska havet. I sin roll som ny Pater för det lilla samhället är Fabijan besatt av att få upp antalet födda barn. För att nå sitt mål samarbetar han med den lokala kioskägaren som säljer kondomer till befolkning – nu med hål i.

The Priest’s Children är en berättelse från Kroatien och Serbien om två stora ämnen: sex och kyrkan. Filmen hoppar ner i grytan med en generös mängd satir och rak humor. Vi får se filmen ur ett berättarperspektiv när Fabijan bekänner sina synder och berättar sin historia som sjukhuspatient för en ung Pater.

I Sverige blir The Priest’s Children en ren tvättäkta komedi med några små onödigt stereotypa sekvenser. Däremot anar jag att filmen i sina hemländer har väckt och kommer att väcka många åsikter. Berättelsen sätter två stora, och i många fall känsliga, ämnen och rör runt i dem på ett modigt vis.

En satir och en törn i sidan på den katolska kyrkan och öppen komik om sex och dess konsekvenser. Den vackra stenbyn vid havet och det vackra landskapet binder en rosett runt The Priest’s Children som helt klart gör den sevärd.

YouTube Preview Image

SFF13: The Boy Who Smells Like Fish – ett växande knyte av charm

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

TheBoyWhoSmellsLikeFish1

Efter att ha växt upp som ett ensamt barn med bara sina föräldrar och sin psykolog som vänner lämnas Mica ensam kvar för att ta hand om och förvalta museet de bor i. Museet är tillägnat den kända mexikanska sångaren och artisten Guillermo Garibai och Mica tar gamla fans på en rundtur i huset artisten en gång bodde i. Vattnet är det enda stället som Mica känner sig säker. Det är det enda stället som inga av de andra barnen retade honom. Det är det stället på jorden där Mica inte luktar fisk. Bokstavligen.

The Boy Who Smells Like Fish öppnar svagt och visar på brister hos den debuterande regissören Analeine Cal Y Mayor lika väl som manus gapar stort efter något kvalitativt att visa upp. Så fort du och jag tagit oss genom den närapå pinsamma första halvtimmen och vi kommer den den punkt i berättelsen när vi får följa Mica tar berättelsen, manuset och regin fart. The Boy Who Smells Like Fish förvandlas likt en fjäril till något vackert. Filmen blir en otroligt charmig berättelse om spirande kärlek mellan två lagom udda tonåringar. Douglas Smith och Zoë Kravitz dansar en vals tillsammans på bioduken som räddar The Boy Who Smells Like Fish från totalt haveri och styr in den i hamn med god marginal från att klassas som ”bara bra”.

Det är film som växer med varje minut som går, och det är med den anledningen som The Boy Who Smells Like Fish är värd att ge 88 minuter av sitt liv till.

YouTube Preview Image

 

SFF13: Drinking Buddies – när det oväntade bubblar upp

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köpbiljetter här

DrinkingBuddies1

Kate och Luke jobbar tillsammans på det lilla bryggeriet i Chicago där de spenderar dagarna åt att flirta med varandra och kvällarna till att dricka öl med de andra kollegorna såväl som deras respektive partner. När de fyra åker ut till Kates pojkvän Chris landställe för en helg skakar det i grundpelarna hos dem alla. När helgen är slut har allt blivit så många gånger om mer komplicerat.

Drinking Buddies är en avslappnad romantisk komedi fotad med en avslappnad handhållen kamera som fångar den vardag våra fyra roller lever i. Kate och Chris har ett förhållande trots sina stora skillnader till skillnad från Luke och Jill som lika gärna skulle kunna vara specialbeställda för varandra. Typ.

Ölen flödar och är med i så gott som varje litet hörn av berättelsen kring de två bästa vännerna vars relation just blev så mycket mer komplicerad. Joe Swanberg är tillbaka efter filmen Uncle Kent och regisserar nu den här romantiska komedin vars dialoger sitter som ett smäck och får dig att skratta, möjligtvis gråta och garanterat bli arg.

YouTube Preview Image