Hobbit: Smaugs ödemark – långt och alldeles, alldeles…underbart

Bilbo, Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld fortsätter sin resa mot Ensliga berget och Erebor. På sin väg dit kantas bandets väg av vildsinta och mordlystna patruller av Orcher, jättelika spindlar i förhäxade skogar, skepnadsväxlande människor och mycket mer. De måste nå fram till berget innan Durins dag när hösten går över till vinter, annars kommer de aldrig hitta den gömda dörren. Innanför dörren väntar deras största och farligaste utmaning – draken Smaug.

HobbitSmaugsÖdemark1

Vi välkomnas tillbaka in i J.R.R. Tolkiens enorma magiska värld ännu en gång när vi nu får följa Bilbo och de andra i den andra etappen av den oväntade resan. Framför sig väntar stora faror, värre än Azog. En mörk kraft lurar i skuggorna i väntan på att återfå sin fulla styrka. En kraft som inte stannar för någonting.

Den nya stora antagonisten som kommer till att bli Sauron vi möter i Sagan om ringen-trilogin höljer Hobbit: Smaugs ödemark i en dimma av spänning och nyfikenhet. Trots att vi vet vem denna kraft är lyckas Peter Jackson skapa en spänning mellan de onda och de goda. Våra vänner är på ständig flykt och rör sig mer ofta än sällan i riktning bort från där de kom. De är jagade och deras bästa hopp är att springa vidare.

Peter Jackson har lyckats med att göra uppföljaren Hobbit: Smaugs ödemark till en bättre film. Ett bättre äventyr. 3D-effekterna används mer än i första, men på ett smak- och ansvarsfullt sätt. De förhöjer stämningen och bygger intensitet genom de många och långa stridsscenerna.

Bilder fortsätter i Hobbit: Smaugs ödemark att hålla hemligt om ringen han tog från Smeagol. Dess krafter må komma den lilla hobbiten till nytta, men till vilket pris? Orkar Bilbo med konsekvenserna som kommer med att använda ringen. De korta linserna och fria kameran maximerar känslan hos Bilbo och hans krackelerade inre.

Från att i första delen av filmen fokusera på de ljuvligt vackra miljöerna och landskapen i Tolkiens värld går Hobbit: Smaugs ödemark över till att fånga den mörkare essensen av världen med en kamera som utmanar publiken att hänga med på vad som är upp och vad som är ner.

De visuella effekterna i filmen lever upp till alla mina förväntningar på en produktion av dessa mått, och jag är säker på att de kommer känna detsamma. Även personerna bakom kostymarbetet och scendekoren förtjänar en applåd. Att skapa den värld vi får se är inte en uppgift för den lata och talanglöse.

HobbitSmaugsÖdemark2

Att jag ska behöva vänta i ett drygt år, ändå till 17 december för att få fortsätta äventyret gör mig ont. Jag vill veta vad som kommer att hända. Jag vill få reda på konsekvenserna av dvärgarnas; Bilbos; Orchernas; Gandalfs och alla de andras handlingar. Jag vill se mer och höra mer av Smaugs ljuvliga röst.

Ungefär 280 biodukar runtom i landet kommer att visa Hobbit: Smaugs ödemark från och med 11 december i 2D och 3D. Mellanakten av den tredelade episka resan för den lilla hobbiten väntar på dina trånande ögon.

YouTube Preview Image

Thor: The Dark World – it’s out of this world

Thor kämpar för att återställa ordning i det kaos som efterföljde händelserna i New York med Avengers-gänget. Alla De Nio världarna föll i kaos och krig. Alltmedan Jane Foster väntar på Thors återkomst vaknar en fiende, äldre än universum själv, till liv. Den forntida rasen går till krig mot Asgård och hela kosmos med Malekith i spetsen. Thor måste offra allt för att rädda universum och alla däri, Jane Foster inkluderad.Thor21

Thor: The Dark World kan vara en av höstens största och kanske mest hajpade film. Kort och gott når den upp till sina förväntningar. Stilen är densamma och det går att väldigt snabbt känna sig hemma i miljöerna vi fick lära känna i den föregående filmen. Hål mellan de två olika berättelserna fylls igen och sys ihop på ett sätt som inte tar ifrån vad som komma skall. Det är rakt igenom en bra film och ännu en succé från Marvel som inte kan sluta spotta ur sig världsapokalyptiska superhjältefilmer numera. Inte mig emot dock.

Det är svårt att säga om Thor: The Dark World är bättre än sin föregångare. Båda har sina guldstunder som gör dem bra på sina egna sätt. Vad som gör skiljer dem åt som mest och som jag samtidigt gillar och uppskattar är att den här filmen har en lättare och mer skämtsam ton i sig. Regissören Alan Taylor har hämtat med sig element ur Iron Man-serien som visat sig vara så lyckat. Skämten är små men många, de sitter perfekt och är sådär lagom syrliga och ibland ren och ram satir. Dessutom är syskondynamiken i Thor: The Dark World något som jag älskar att se. Thor och Loke tvingas samarbeta för att rädda universum och de gör det genom att vara det de uppfostrades till att vara: syskon. Och som alla vet är det inte alltid frid och fröjd mellan syskon…

Musiken är, precis som i ettan, fantastisk. Skriven av samma man bakom Iron Man 3 är stråksymfonin avvägd och mäktig tillsammans med de oändliga vyerna över Asgård, Svartalfheim, Midgård och de andra världarna. Soundtrack finns tillgängligt på Spotify HÄR.

Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Natalie Portman. Alla gör sitt jobb helt till min tillfredsställelse och jag är ledsen när eftertexterna börjar rulla. Jag vill se mer av Thor. Jag vill se både filmerna på rad nu på en gång.

Thor22

Tidigare i år fick vi den första filmen i omgång två av Avengers-serien. Iron Man var först ut med sin tredje film och nu får vi den andra i form av Thor: The Dark World. De är båda större än de tidigare och framförallt snyggare. Det får mig att undra och drömma hur stor och vacker Avengers 2 kommer att vara när vi får se den 2015…

YouTube Preview Image

Thor: The Dark World tar över den här världen och alla andra 25 oktober. Gillar du superhjältar och/eller stora explosioner eller kanske bara fornnordisk mytologi eller bara Chris Hemsworth eller kanske Tom Hiddleston – missa inte den här!

PS. Sitt kvar tills allt är slut. Det kommer mer än bara scenen mid- end credits. Tänkte bara så att du vet. DS.

 

 

This Is The End – apokalyptisk skrattfest

Jay Baruchel landar i Los Angeles för att hänga och ta det lugnt med sin kompis Seth Rogen. Första kvällen i stan hamnar de på en fest hemma hos James Franco i hans nybyggda kåk. När Seth och Jay springer ner till macken för att köpa cigaretter börjar skumma och sjuka grejer hända. Apokalypsen är ett faktum och mänsklighetens goda fräls och flyger upp till himmelriket. Kvar är Hollywoods skådespelare. Nu måste grabbgänget överleva farorna utanför husets väggar.

ThisIsTheEnd1Först och främst: det här är en film som skall tas med åtminstone en matsked salt. När en sådan här stor del av Hollywoods komedi-elit sluter samman tillsammans med ett bra gäng andra talangfulla namn under regi av Seth Rogen kan man inte vänta sig annat än larv, satir och idioti. Den meningen summerar This Is The End ganska bra måste jag säga. Och det är på ett bra sätt jag menar det.

This Is The End är en den absolut roligaste filmerna jag har sett i år. Ja, det är grabbigt och ”sköna snubbar”-sekvenser finns att välja mellan. Det är grötig grabbhumor när den är som bäst. Jag kan inte komma ihåg senast jag på riktigt satt och storskrattade rakt ut i biosalongen tillsammans med en massa främlingar.

Apokalypsen tar fram det bästa och sämsta hos gänget som hängt sig kvar vid livet efter den första kvällen. Snart står det klart att saker som inte är av denna jord, i alla fall inte på jordens yta, stryker omkring i området. Emma Watson har överlevt och återvänder till festen dagen efter och…ja, hon rånar gänget. Simple as that.

ThisIsTheEnd2Utan att förstöra filmen på något vis är slutet av This Is The End i sig självt värt nog för att se allt som leder upp dit. Sista scenen. Den får alla att känna någonting: nostalgi, glädje, skratt, tårar..everybody’s gonna feel it all! Och som jag har sagt, ur många synvinklar är det här är en skitfilm; strukturellt som cineastiskt. Men det är inte det som är det viktiga i berättelsen. Det viktiga är att slippa undan verkligheten och se 2013 års roligaste film på bio!

YouTube Preview Image

Hösten och vinterns go to-film när man behöver ett gott skratt från en film som inte tar sig själv på allvar? Ja, helt klart. This is The End har premiär 25 oktober.

Sintel träffar i känsloregionen

Sintel har varit ensam så länge hon kan komma ihåg, letat mat bland soptunnor i stadens gränder. När hon träffar på den skadade draken Scales tar hon hand om denne. När Scales blir bortförd av en vuxen drake sätter Sintel efter för att hitta sin vän.

Sintel1Utvecklad i Nederländerna är Sintel är rak höger rake i magen, precis där det gör extra ont i känslorna. Kortfilmen är knappt femton minuter och på den korta stunden hinner jag ändå skapa ett emotionellt band till Sintel och Scales. Hur det slutar vill jag inte avslöja. Ge dig själv istället en kvarts rast från dagens måsten och kolla på indie-kortfilmen!

OBS! Hela filmen OBS!
YouTube Preview Image

 

Percy Jackson: Monsterhavet – godkänt äventyr

Halvguden Percy Jackson är tillbaka för ett nytt äventyr. Tillsammans med Annabeth, Grover och sin till nyligen okända halvbror Tyson beger dem sig efter det enda som kan rädda dem själva och de andra halvgudarna från titanerna. För att rädda sina vänner måste de hitta det gyllene skinnet. Det är det enda som kan hela trädet som skapar den ogenomträngliga barriären kring deras läger. Titanen Luke förgiftade inte bara trädet och förstörde barriären via en tämligen förbannad bronstjur. Han är, som våra äventyrare, ute efter det gyllene skinnet. Skillnaden dem emellan är vad de vill använda skinnets hela förmåga till. Luke vill väcka någonting gammalt. Någonting ont.Luke vill väcka Kronos.
PercyJacksonMonsterhavet1Percy Jackson: Monsterhavet underhåller och är, tack och lov, en uppgradering från sin föregångare. Även om det vid en första anblick bävar för att uppföljaren är en fantastisk film faller den kort på sig själv. De faktiskt fina undertonerna som genomsyrar äventyret kommer i skymundan bakom händelserika scener som egentligen inte innehåller någonting.

Det tar inte lång tid in i berättelsen innan jag förstår vad som kommer hända, hur det kommer sluta och ungefär hur resan dit kommer att te sig. Manuset klänger sig fast vid förvånansvärt bra skådespelarinsatser från det unga gänget. De tar sig fram genom historien och träffar på älskvärda karaktärer på vägen mot slutmålet; monsterhavet, karaktärer jag vill se mer av. Karaktärer som skulle ge Percy Jackson: Monsterhavet ett djup och emotionella handtag. Nu faller den kort över sina egna fötter.

Jag ser en berättelse som visar och berättar om acceptens, vänskap, mod och en gnutta kärlek samtidigt som jag ser klichéer inklämda i skämt som manuset utan tvekan skulle ha överlevt utan. Med det sagt är Percy Jackson: Monsterhavet en underhållande berättelse som med effekter och mytologi ändå underhåller mig som publik.

YouTube Preview Image

Med det ur mitt bröst rekommenderar jag Percy Jackson: Monsterhavet till dig som tyckte om föregångaren och till dig som vill se något lätt och underhållande. Ett fantasy-äventyr med godkänt betyg, kort och gott. Ute på bio nu!

The Fall – en historia om allt och ingenting

261224_351520861634842_745098248_n

Den unga amerikanske stuntmannen Roy drar en riktig rövarhistoria för den lilla flickan Alexandria. Allt i syftet att lura henne att stjäla medicin åt honom. En episk historia tar form. Banditer, slavar, kärlek, skurkar, andar och djur. Allt finns med och beskrivs med en fantastisk detaljrikedom.

Orden och äventyret målas upp fantastiskt. Fotot i filmen är lika magiskt som innehållet. De djupa färgerna, vinklarna som fångar upp varje liten skavank i den vackra världen. Alexandria följer med Roy längre ned i sin depression. Historien ändrar riktning. Det är någonting som inte står rätt till. Varför vill inte Roy leva? Varför lurar han den lilla mexikanska flickan att stjäla medicin åt honom?

På sin knackiga engelska berör hon ändå Roy. Och han i gengäld skapar en verklighet åt Alexandria. En värld fylld av äventyr där utanför sjukhuset. Hur ska sagan sluta? Hinner Roy avsluta sagan för henne innan tabletterna tar tag i hans styrka och låter honom sova, sova länge? Så länge det går?

Filmen slog mig med ambivalenta känslor. Jag är svag för filmer som rör sig mot fantasy-hållet. Men jag kunde släppa hur dåligt Roy betedde sig mot lilla rara Alexandria. Hur han utnyttjade hennes oskuld gentemot det hemska i världen och rakt igenom ljög henne rakt upp i ansiktet. Utpressning.

TheFall1

 

I vilket fall som helst är den värd att se. Om inte för historien i sig, så i alla fall för det vackra fotografiet och scenerna.

YouTube Preview Image

Pacific Rim – slår ihop det bästa av två världar

I jakten på svaret om vi är ensamma i universum har vi människor tittat åt fel håll. Istället för att ha riktat via blickar mot skyarna skulle vi ha fokuserat på vad som är okänt under våra fötter. Monster vid namn Kaijus kommer upp från de mörka djupen av våra hav. I ett försök att stoppa dessa monster skapar mänskligheten det den är bäst på att skapa; egna monster. Åren går och de stora robotarna vi namn Jaegers förlorar allt oftare och tillslut är det bara en handfull kvar. Tillsammans med en oerfaren kadett måste Raleigh, en pensionerad Jaeger-veteran ta upp striden och rädda vad som är kvar av världen.
pr-trl2-0034Pacific Rim är den senaste kreationen från regissören Guillermo Del Toro (tidigare i år ute med skräckfilmen Mama) och aldrig tidigare har vi fått se något så storslaget som det här action-äventyret. Effekterna är massiva och det tar ett tag innan man förstår faktiskt hur stora de här mekaniska underverken är. Måste man använda ett fraktskepp för att stå emot enorma monster från underjorden kan man börja undra kring saker som hur man fått tag på tillräckligt med råmaterial för att bygga maskinerna.

Filmen har många minuter till sitt förfogande och det är inte många av dem som inte innehåller en scen där köttbitar flyger, kranium spräcks eller metaller förvrids. Pacific Rim är en sjukligt stor film och effekterna är rysligt snygga. Det finns inte en bildruta som gör mig besviken. Det är fantastiskt att se skapelse Del Toro och hans gäng har kommit på. Inget monster är det andra likt, men alla är baserade på djur vi har här hemma såsom hajar, ödlor och så vidare.

Sett till handlingen är det här episka äventyret inte särskilt komplicerad. Det är standardgrejer vi får se när huvudkaraktären råkar ut för något hemskt, försvinner ur bilden och gör något nytt med sitt liv ett tag innan hen tvingas tillbaka för att det är den enda lösningen på att förhindra apokalypsen. Något som jag uppskattar med den här filmen är att det är lätt att känna igen saker från tidigare favoriter. Jag hittade spår av filmer som: Godzilla, Transformers, Iron Man och Avatar; för att nämnda några stycken.

ss-kh-01682

Huliganen Pete har bytt ut  Stone Island-jackan mot en slimmad och tuff neurodräkt och tillsammans med den talangfulla skådespelerskan Rinko Kikuchi gör de så gott de kan med manuset de har blivit givna. Chefen över operationen, Heimdall från Thor i skjorta och kostym har ett eller två motiverande tal för många enligt min mening. Men jag kan förstå att de behövs och får saker att hända. Faktiskt är det så att just det, alla de motiverande ”nu tar vi dem”-talen, är vad som är det dåliga med filmen.

Del Toros vilja till att använda Hollywood-klichéerna på ett ironiskt men samtidigt seriöst vis som gör Pacific Rim till en av årets absolut mest underhållande filmer! Det är drygt två timmar av non stop underhållning. Och visst, det finns skavanker i storyn som lätt kunde ha fixats. Och ja, jag skulle ha velat se mer karaktärsbygge av birollerna tidigare i filmen. Men det gör ingenting, för Pacific Rim får mig att vilja sitta kvar i biostolen bara lite lite längre. Pacific Rim får mig att vilja be maskinisten höja volymen lite lite till!

pr-tlr-2935Vill man går det utan svårigheter att dra paralleller mellan Pacific Rim och den japanska animeserien Neon Genesis Evangelion. Nu är det svårt för mig personligen att dra några direkta jämförelser då jag inte har sett serien med egna ögon. Men efter en snabb sökning efter klipp på Internet ser jag att det finns likheter. Även om Pacific Rim har lånat mycket från den här serien står det storslagna och episka äventyret på egna ben och underhåller mig från första till sista stund.

YouTube Preview Image

Pacific Rim har premiär den 2 augusti och tittar jag ner i spåkulan kommer den här storproduktionen slå sig långt upp på biotopplistorna runt om i landet!

The Wolverine – upp i öst, precis som solen

Wolverine är tillbaka med sina Adamantiumklor och minst lika obräckliga mördarblick. Allt är dock inte som förut, Logan är långt ifrån lika stabil i sinnet som i kroppen. Efter de förfärliga händelserna i X-Men 3 hemsöks han av Jean. Mardrömmarna är i lager och vi får träffa honom fängslad i Nagasaki under en väldigt speciell dag. Du får själv gissa vilken men summa summarum räddar han livet på en ung vakt från en säker död av explosion och/eller strålning.

df-09527rv368 år senare är Logan densamma både utan och innan. Han har flytt undan civilisationen upp i bergen för att spendera resten av sin evighet med sig själv. När han av principer tar sig tillbaka till samhället för att skipa rättvisa tar den snabba visiten till byns lokala pub en oväntad vändning.
Femton timmar senare har Yukio, som hittade honom, tagit ett plan tillsammans med Logan till Tokyo. Yukio har sökt efter Logan i ett år för att ge honom ett svärd, ett svärd hennes far bett henne att lämna över. Samma man som vill träffa honom.

Någonting står inte rätt till och när en begravning attackeras måste Logan rädda barnbarnet alla vill åt. Vem är hon och varför är hon så viktig?

df-14722The Wolverine slår med häpnad. Mixen av det gamla vanliga Marvel-äventyret får en ny fräsch ton från landet i öst. Speciellt piggar det upp att se Logan, den stora biffiga amerikanen med polisonger så täta att självaste Elvis Presley skulle bli avundsjuk, i den traditionella och sköra miljön i kontrast till det supermoderna som är Japan.

Vårt universum blandas ihop med Marvels universum på ett smakfullt sätt och The Wolverine saknar inte spänning, snarare tvärtom. Striderna är förvisso inte överdrivet många, men längden på dem och sättet de utförs lyfter känslan av att filmen aldrig saktar ner.

Mystiken tätnar när Logan ställs inför filmens stora brottsling. Har du bra koll på Marvel och alla deras superskurkar känner du kanske igen även denna, men för mig var det ingen annan än en ny, lätt modifierad Uma Thurman från 1997. Och varför har farfar Yashida samlat på sig enorma mängder Adamantium samtidigt som Logan inte längre kan läka sig själv?

YouTube Preview Image

The Wolverine har premiär den 26 juli över hela Sverige. Precis som solen går upp varje morgon har vi sett tidigare filmer, men aldrig har någon av dem lyst såhär ljust.

ps. kan vi bara snabbt se och sen glömma hur rippad Hugh Jackman är i den här rollen? ds.

SFF12: Ruby Sparks

Pressen Calvin Weir-Fields sätter på sig själv efter den stora succén med sin debutroman han publicerade vid sin ringa ålder av nitton år ger nu konsekvenser. Han sitter fast. Skrivkrampen är sitter hårt i huvudet och inte ett ord tillåts lämna fantasin.

I ett försök att råda bot på skrivkampen besöker Calvin en psykriatiker regelbundet. Frågor och svarar studsar fram och tillbaka mellan de två. Men det är inte förrän Calvin ombeds skriva en sida, ett enda ark av meningar. Hur bra texten är spelar ingen roll, den ska vara usel.

Calvin skriver om kvinnan från hans drömmar, Ruby från Dayton, Ohio. Någonting med henne får skrivkrampen att försvinna. Han skriver sida efter sida, det går inte att sluta.

En dag står Ruby mitt framför ögonen på Calvin. Livs levande, fullt synlig. Han vägrar först att tro på det. Men snart visar det sig att universum har låtit Calvin göra någonting ingen tidigare har gjort. Han har manifesterat en kvinna från ren fantasi.

 

Regissörduon Jonathan Dayton och Valerie Faris som tidigare levererat Little Miss Sunshine är nu tillbaka med den intelligenta romantiska komedin Ruby Sparks.

Zoe Kazan (Revolutionary Road, It’s Complicated) spelar den sockersöta Ruby som kommer från ingenstans in i Calvins liv. Men hon spelar inte bara i filmen, det är också Zoe som skrivit manuset. I rollen som författaren Calvin ser vi Paul Dano (Little Miss Sunshine, Looper, There Will Be Blood).

Helt ärligt kan Ruby Sparks vara den filmen jag väljer som favorit från hela festivalen. Redan när jag satt och planerade veckan tog filmen platsen som ”högst förväntad”. Och jag tycker att den håller måttet. Med en liten fallenhet för de romantiska komedierna kniper filmen extra hårt om hjärtat. Oväntade moment och scener får mig att aldrig släppa koncentrationen. Ruby Sparks är filmen som tar över rollen som bästa feel good-film efter 500 Days of Summer.

YouTube Preview Image

SFF12: Painless

David Martel är neurokirurg, en dag på väg hem från sitt jobb kraschar han med bilen. Mirakulöst överlever han det hela, men till ett pris. När sjukhuspersonalen gör allt de kan för att rädda hans liv upptäcker de att David har cancer, elakartad sådan.

Det enda som kan ge honom en chans till överlevnad är en benmärgstransplantation. Benmärgen måste komma från någon av Davids föräldrar. Problematik uppstår när de vägrar ge David vad han behöver för att stå pall mot den långt framskridna sjukdomen.

I sin jakt på svar till varför hans föräldrar förvägrar honom den här möjligheten söker han sig djupare och djupare i sitt egna förflutna. För varje genombrott och uppdagad sanning blir hans upptäckter allt mer grymma och vridna.

En grupp barn med en okänd sjukdom förs till ett sanatorium ute på landsbygden. Det spanska inbördeskriget är i sina startgropar. Barnen anses vara en fara, inte bara för sig själva utan också för samhället. De har fötts utan möjligheten att känna fysisk smärta. Isolerade var för sig i vadderade celler hålls barnen inspärrade utan ett sista datum.

Inrättningens överläkare tar tids nog hjälp av en krigsflykting från Tyskland. De upprättar ett rehabiliteringsprogram för barnen i hopp om att lära dem vad smärta är, och hur man undviker det. Det är inte alla som svarar på rehabiliteringen och det ger livslånga konsekvenser för den unga pojken.

 

Regissören Juan Carlos Medina har tidigare producerat kortfilmer men thrillern Painless är hans debut som långfilm.

Painless är en film du inte riktigt vet var du har den. Handlingen är tät och greppbar och ändå fumlar du som publik i ett rysligt mörker. Det skär i hjärtat och kalla kårar kittlar mig i nacken när glasbitar dras ut ur djupa skärsår; när det frasande ljudet av hud i brand når mina öron; rysningar tvingar bort min blick från filmen när naglar plockas av fingrar bakom ljudet av två små barns oskyldiga fnitter.

Är du på jakt efter en innovativ thriller med rysartendenser är Painless din film. Du kommer tro dig veta var filmen kommer sluta, men tro mig vid mina ord: resan dit lämnar dig hänförd.

YouTube Preview Image