Walking With Dinosaurs – en vacker besvikelse

Patchi är minstingen i kullen, men den absolut mest envisa. Efter att ha växt upp i motvind i skuggan av sin storebror kommer Patchi till att bli hjordens välbehövda hjälte på deras årliga vandringar från norr ner till varmare breddgrader över vassa bergspass och dalgångar fulla av lurpassande köttätare.

WalkingWithDinosaurs1

”Julens stora familjeäventyr”, kanske borde jag ha läst de orden lite tydligare. För det är det som tar sönder Walking With Dinosaurs för mig. Jag gick in i filmen i hopp om att få uppleva ett ovanligt vackert animerat äventyr om dinosaurier. Mina förhoppningar var att kunna hånskratta Jurassic Park rakt upp i ansiktet. Som du säkert förstår blev det inte på det här viset.

Istället satt jag under en timme och 27 minuter och tittade på ett, fortfarande vackert, äventyr om att växa upp som minstingen i kullen och överkomma faror från andra varelser lika ofta som från naturen själv. Jag fick hänföras av en datoranimering av dinosaurier jag tidigare inte skådat på den stora duken samtidigt som jag suckade långt och djupt varje gång filmen stannade upp för att berätta för mig vilken dinosaurie jag såg framför mig.

Jag fick se på när maktdynamiken i hjorden skiftade helt och hållet efter en skogsbrand och hungriga rovdjur när jag i samma veva irriterade mig på en infantil dubbning av det redan irriterande konceptet med voice over.

För i Walking With Dinosaurs pratar de inte. De låter, grymtar, vrålar och skriker precis som man kan tänka sig att de gjorde för alla de åren sedan. Över det har produktionen lagt röster. Det är alltså inget försök till läppsynk någonstans. Inte heller pratar alla; nej det är bara de karaktärer som är någorlunda viktiga för oss. Pluspoäng på det valet.

Walking With Dinosaurs är en fantastisk film som visas i 3D. Miljöerna är makalösa och animeringen mer därtill. Filmen är edukativ, vilket är mitt största problem. I en kommande DVD/BD-lanseringen håller jag tummarna för ett val att stänga av det edukativa såväl som alla röstspår.

Ge mig valet att se Walking With Dinosaurs som den naturfilm jag vill att den ska vara och jag kommer kola på den om och om igen. Som den är nu är det ett underhållande familjeäventyr som lekt runt med stora pengar och talangulle medarbetare.

WalkingWithDinosaurs2

Jag hade förhoppningar på Walking With Dinosaurs. Kanske har jag för höga förhoppningan. När eftertexterna började rulla kände jag mig snuvad på konfekten. Jag kände mig besviken. Inte på filmen i sig, nej. Allting landar på röstarbetet och att de valt barn som huvudsaklig målgrupp. Det här är en film jag ville se vara riktad till en äldre publik. Jag fick inte som jag ville.

Fredag 20 december är dagen som Patchi tar plats i Walking With Dinosaurs. Ett episkt äventyr om att växa upp i motvind och överkomma enorma faror.

YouTube Preview Image

Sune på bilsemester – var är närmaste avfart?

Sune och hans familj beger sig ut på Europas vägar ner mot Sydtyrolen för att finna rikedom. En tavla de haft sittande hemma i tjugo år efter pappa Rudolfs och mamma Karins bröllopsresa dit visar sig vara värd mycket. Synd bara att den saknar signering. Ett äventyr med bil, maskerad som en repris på föräldrarnas bröllopsresa tar dem genom Europa. Så klart inte utan svårigheter, tokigheter och oskyldiga serieoffer.

SunePåBilsemester2

Ska jag skratta eller gråta. Jag vet verkligen inte. Sune på bilsemester börjar rulla på duken framför mig och jag förstår efter ett par minuter att det kommer bli en lång resa. Inte helt olik en bilsemester brukar kännas. Film presenterar den pengablinda fadern, den känslostyrda modern, dum-impulsiva Håkan, tonårsstereotypa dottern Anna och såklart den alltid så obekväma Sune.

Sune på bilsemester gör mig väldigt intresserad av insidan av min hand. Flera gånger. Det undermåliga manuset kryllar av scener av obekvämligheter som gör ont att bevittna. Skådespeleriet och regin påminner mig om varför jag i alla år suttit med i skepsis-gängets hörn till svensk filmindustri.

Att den stackars norrlands-rockaren råkar ut för familjen gång på gång genom filmen är ett försök att hålla ”formen” av Sune-filmer kan jag köpa. Dock så fungerar det inte längre. Regissören Hannes Holm försöker skaka liv i en stil av svensk film vilken fungerade ypperligt under åttiotalet och tidigt nittiotal. Nu, not so much.

SunePåBilsemester1

På juldagen har barnen runtom i landet redan glömt bort hälften av sakerna de fick på julafton och tröttnat på den andra hälften. Då är det bra att en film som Sune på bilsemester går upp på biodukarna i landet för barnen att skratta ett par gånger åt bajshumor och ett par fåniga situationer. Föräldrar, ni kan se fram emot 95 minuter av avkoppling i form av mörk biosalong.

Sune på bilsemester har premiär på juldagen, 25 december. En komedi om att åka bil med en tokig familj genom Europa i jakt på pengar och pling-plong.

YouTube Preview Image

Percy Jackson: Monsterhavet – godkänt äventyr

Halvguden Percy Jackson är tillbaka för ett nytt äventyr. Tillsammans med Annabeth, Grover och sin till nyligen okända halvbror Tyson beger dem sig efter det enda som kan rädda dem själva och de andra halvgudarna från titanerna. För att rädda sina vänner måste de hitta det gyllene skinnet. Det är det enda som kan hela trädet som skapar den ogenomträngliga barriären kring deras läger. Titanen Luke förgiftade inte bara trädet och förstörde barriären via en tämligen förbannad bronstjur. Han är, som våra äventyrare, ute efter det gyllene skinnet. Skillnaden dem emellan är vad de vill använda skinnets hela förmåga till. Luke vill väcka någonting gammalt. Någonting ont.Luke vill väcka Kronos.
PercyJacksonMonsterhavet1Percy Jackson: Monsterhavet underhåller och är, tack och lov, en uppgradering från sin föregångare. Även om det vid en första anblick bävar för att uppföljaren är en fantastisk film faller den kort på sig själv. De faktiskt fina undertonerna som genomsyrar äventyret kommer i skymundan bakom händelserika scener som egentligen inte innehåller någonting.

Det tar inte lång tid in i berättelsen innan jag förstår vad som kommer hända, hur det kommer sluta och ungefär hur resan dit kommer att te sig. Manuset klänger sig fast vid förvånansvärt bra skådespelarinsatser från det unga gänget. De tar sig fram genom historien och träffar på älskvärda karaktärer på vägen mot slutmålet; monsterhavet, karaktärer jag vill se mer av. Karaktärer som skulle ge Percy Jackson: Monsterhavet ett djup och emotionella handtag. Nu faller den kort över sina egna fötter.

Jag ser en berättelse som visar och berättar om acceptens, vänskap, mod och en gnutta kärlek samtidigt som jag ser klichéer inklämda i skämt som manuset utan tvekan skulle ha överlevt utan. Med det sagt är Percy Jackson: Monsterhavet en underhållande berättelse som med effekter och mytologi ändå underhåller mig som publik.

YouTube Preview Image

Med det ur mitt bröst rekommenderar jag Percy Jackson: Monsterhavet till dig som tyckte om föregångaren och till dig som vill se något lätt och underhållande. Ett fantasy-äventyr med godkänt betyg, kort och gott. Ute på bio nu!

Hokus Pokus Alfons Åberg – ska bara få tag på en hund

Man måste vara stor för att få ha en hund, det har Alfons pappa sagt till honom. Det finns inget Alfons vill ha mer i hela världen än en hund, och med bara en vecka kvar till sin födelsedag gör Alfons nästan vad som helst för att kunna köpa en med egna pengar. När han inte leker sjörövare med sina vänner lär Alfons känna Zingo, en liten terrier som ägs av trollkarlen Gustav. Det är inte så lätt man kan tro att uppfylla sin innersta dröm, även om man har hjälp av magi. Men med lite snits och tur ska nog allting bli bra tillslut ändå.
2001407_hokuspokusalbertaaberg_still_new_nor_printEfter tjugofem böcker skrivna och illustrerade i 41 år av Gunilla Bäckström från Göteborg gör den älskade pojken med sin pappa äntligen debut på den stora bioduken. Hokus Pokus Alfons Åberg är regisserad av norskfödde och Oscarsbelönade Torill Kove. Med lite digital hjälp har hon skapat den första långfilmen med Alfons där också alla karaktärerna har sina egna röster. Rösten till Alfons och hans låtsasvän Mållgan spelas av Markus Engdahl. Sällan har jag sett en lika spänd och nervös kille sitta i en biostol precis bakom mig när han, precis som jag, väntade på att få se filmen för första gången.

Pappa Åberg är den morala kompassen i Hokus Pokus Alfons Åberg. Mannen som sköter familjen och håller ordning och reda i lägenheten, belägen i vilken modern förort som helst. När Alfons bara ska göra saker och när han bara skulle låna något är pappa alltid där för att berätta och förklara på bästa möjliga sätt. Filmen handlar lika mycket om önskan att bli tillräckligt stor för att få ta hand om sin egen hund som den är att se verkligheten och dess illusioner; magiska eller inte.

2001407_hokuspokusalbertaaberg_still_singo_albert_lufter_singo_i_regnet_nor_printHokus Pokus Alfons Åberg är rolig att se. Komedin med de allvarliga undertonerna lockar fram skratt hos femåringen såväl som hos femtioåringen. Alfons är en älskad figur i barnens fantasifulla värld. Långfilmsdebuten bygger på det kulturhistoriska värdet hos den nyfikna pojken som bara ska göra saker.

YouTube Preview Image

Hokus Pokus Alfons Åberg har premiär över hela landet den 23 augusti. Följ med Alfons och hans vänner när de lär sig om vad som är rätt och fel, ansvar och så klart om magi.

 

Guldkorn: För evigt tillsammans med ett magiskt band mellan människa och hund

Sedan urminnes tider har hunden varit människans bästa vän. Hon älskar och och ber aldrig om något tillbaka annat än vår kärlek. Hachiko är en film om lojalitet långt förbi livets gränser.

Hunden Hachiko hittas av universtitetsprofessorn Parker Wilson på tågstationen en mörk kväll på väg hem från jobbet. Under sökandet efter den lilla hundvalpens ägare fäster sig både Parker och i förlängning också hans familj sig an till den lilla krabaten.

Varje dag följer Hachiko med till tågstationen för att säga adjö till sin husse och sen på egen hand gå tillbaka hem till husets säkra boning, för att på eftermiddagen springa tillbaka till stationen för att hälsa husse välkommen hem.

I regn och rusk, sommar och vinter hoppar Hachiko upp i universtitetsprofessorns lyckliga famn när tåget rullar in på stationen vid fem.

Parker råkar ut för en olycka på jobbet och kommer inte med tåget hem. Ändå står han trofast och väntar. Timma ut och timma in. Husse kommer aldrig hem, Hachiko väntar fortfarande varje dag utanför stationshuset.

Inte ens flytten från området hindrar denna oändligt trofasta hund från att hålla sitt löfte att vänta på sin bästa vän. I tio år väntar Hachiko på han som aldrig kommer tillbaka.

 

Det är svårt att med ord beskriva hur ”Hachiko – a dog’s story” på ett primalt sätt kniper om tittarens hjärta. Hur lojaliteten och kärleken mellan två individer kan växa sig så stark. En styrka som för traditioner och trofasthet förbi livet och dess gränser.

Filmen är baserad på en verklig historia och när eftertexterna rullar har inte ett öga förblivit torrt.