The Wolf of Wall Street – Scorsese har hållit sig i form

Jordan Belfort kommer från en familj utan mycket pengar. I ung ålder inser han att Wall Street är det ställe han måste till. Det är där pengarna finns. Efter en konkurs hittar Belfort pengar som ligger och väntar i kombinationen hos ”de dödligas” plånböcker och frimärkesaktier. Härifrån bygger han ett företag som kommer att växa sig stora. Stora nog att kasta småväxta på pricktavlor och vara tvungna att införa knullförbud på kontoret mellan nio och fem.

TheWolfofWallstreet2

Inte på länge har det varit så svårt att sitta med datorn framför mig på skrivbordet och komma på ord att skriva. The Wolf of Wall Street är en film så många moment, scener, händelser, skeenden och saker som försiggår att jag har svårt att hålla reda på dem. Inte för att de blandar in sig i varandra, nej. Det är svårt att hålla reda på dem för att komma ihåg i vilken ordning de alla kom.

Martin Scorsese är tillbaka efter ett par år ur långfilmsscenen sedan Hugo från 2011. Ett sug efter långfilmsformatet verkar varit stort. The Wolf of Wall Street är tre timmar lång och innehåller allt från lyxiga kläder, snuskiga mängder pengar, kontorsfester, knark av alla slag du kan tänka dig och lika många till. Filmen tar oss med på resan hos Jordan Belfort som inte vill något annat än tjäna pengar. Det lyckas han med, och mer därtill.

Berättelsen är ett solitt block av marmor med vilken Scorsese, DiCaprio, Favreau och de andra skådespelarna mejslat fram till att bli ett intensivt och intressant konstverk. Tre timmar må låta som en lång tid. Men i The Wolf of Wall Street flyger tiden förbi. Det går alltid att hävda att filmer borde klippas ner. Jag tycker ofta gärna det, och under den sista timmen av filmen började jag tänka i dem banorna. Så glad jag ändå blir att jag får följa med på den sista etappen av Belforts resa hos USAs finansiella 1 %.

Korruption i det finansiella Amerika är vad The Wolf of Wall Street visar oss. Och som vi älskar det. Det är intensivt. Det är välskrivet. Scenografin är tidsenlig och välsmaklig; precis som bilarna, kostymerna. En produkt av en erfaren regissörs talangfulla händer. The World of Wall Street kommer tillsammans med det nya året och förlänger dess extas och känsla av geniun lycka och framgång.

TheWolfofWallstreet1

Filmen kräver lite planering från din och min sida. Den är lång. Sörj för god flyktväg om stora mängder dryck intas i början. Du vill inte missa något av filmen, speciellt inte när DiCaprio beklagar sig över hur lätt hans dotter får det att se ut när hon kryper på golvet. Det går nämligen inte lika bra för honom själv i sin cerebrala-festfas.

The Wolf of Wall Street kommer till biograferna 10 januari. Ett datum som inte kan komma snabbt nog. Det här är intensivt och efterlängtat. Det här är värt alla sina pengar.

YouTube Preview Image

Mandela: den långa vägen till frihet

Från den ensliga landsbygden i Sydafrika hela vägen till att bli landets första demokratiskt valda president kantades Nelson Mandelas liv av orättvisor genom den vita mannens apartheid och brutalitet. Genom sin kamp för folkets frihet blir Mandela inspärrad i fängelse med löftet att aldrig igen få röra en kvinna igen. Efter 27 år kom han att få röra en kvinna igen, och en hel värld i och med sitt arbete med att frigöra landet från dess maktherravälde

Mandela1

Hans namn betyder ”Troublemaker”. Att Mandela skapade problem är en underdrift, men problemen var inte bara för honom själv. Nej, världen har fått lära känna mannen som satte makthavarna i ett land på sin ända och krävde jämlikhet och frihet för folket i sitt land.

En kamp behöver ett ansikte att ansluta sig till, det har regissören Justin Chadwick insett och räds inte att leverera närbild på närbild i en film som har potential att vara väldigt landskapsberoende. De afrikanska slätterna används visserligen och kommer som en kanvas till Mandelas romanser och lycka utanför politiken. Fotot i Mandela: den långa vägen till frihet smusslar också in subtila toner av att lycka är frihet med öppna vidder där hans folk kan och får göra precis som de vill till skillnad mot de instängda, korta linserna med den vita mannen i fokus när berättelsen går runt ett hörn och möts av rasism och hat

Det är tydligt i Mandela: den långa vägen till frihet att Mandela inte är rädd att ta för sig av det han vill ha. Inte heller är han rädd att offra familjen för the greater good. Han offrar en stor del av sitt liv för att tillslut lyckas med det ingen i riket lyckats med tidigare; att störta apartheid och skapa ett demokratiskt land där allas röst är lika värd.

Idris Elba är en skådespelare vars karriär verkar fastnat i den bästa av uppåtspiraler nu, och det är inte av ren tur. Nej, Elba är en skådespelare som kan göra mycket mer än att hålla i ett stort svärd i Asgård. Elba kan också porträttera en av vår tids största hjältar och viktigaste förebilder i kampen mot rasism och frihet för alla på ett karriärspikande vis.

Alex Heffes har skrivit och komponerat ett score till berättelsen som förgyller och driver dig till ilska och glädje. Även soundtracket till Mandela: den långa vägen till frihet är av hög kvalitet. Så pass att de båda blivit nominerade till Golden Globes 2013.

Mandela2

Strax över två timmar kommer Mandela: den långa vägen till frihet att ta från ditt liv. Det är ingenting i jämförelse med den tid Mandela själv blev bestulen på. Och du kommer inte att känna dig bestulen på 139 minuter, du kommer känna dig glad, nöjd och belåten över minnet av att nu ha sett denna film.

Mandela: den långa vägen till frihet berör alla som ser filmen. En hyllning till mannen som gjort så mycket för så många har premiär 24 januari överallt i Sverige.

YouTube Preview Image

Lovelace – djupt gripande

När Chuck Taynor kommer in i unga, vackra och naiva Linda Boremans liv ser hon det som en chans att komma ifrån sin strikt katolska mor. Genom Chuck kommer Linda i kontakt med en värld som tidigare varit främmande för henne. En värld som tar henne steg för steg närmre porrbranschen. Linda sitter på en oanad talang, en talang som skulle göra henne världsberömd. Det glamorösa livet med fester, kändisskap, tidningsomslag och bedåran skymmer för den trasiga flickan och hennes vacklande steg i en skugga som lutar sig över henne med hårda slag bakom stängda dörrar.

Lovelace1

Lovelace berättar den sanna historien om den unga kvinnan som hamnade i en bransch under 17 dagar. Två och en halv vecka som skulle komma att ge henne berömmelse och en stämpel för resten av sitt liv. Till en lön på drygt 8 000 kronor. Linda Boreman bytte namn till Linda Lovelace i och med sin nya karriär i porrbranschen. Hennes orala specialitet spelade in 600 miljoner dollar. Pengar som gick rakt förbi henne ner i äldre mäns redan djupa fickor.

Amanda Seyfried ger rollen Linda ett ärligt och levande ansikte. En fantastisk insats från en skådespelerska som tidigare briljerat i bl.a. Les Miserables. Hennes förmåga att fånga glädjen i att vara ung och fri kommer lika enkel och övertygande som skräcken i hennes ögon glödgar sig i mig när hon ensam och liten inte kan försvara sig mot sex fullvuxna män. Eller en, för den delen.

Det korniga fotot från ett regi av Rob Epstein kommer som ett brett fönster in i en värld som utspelade sig för fyrtio år sedan när livet var enkelt, glatt och fyllt av nyliberalism i sina startgropar. Kostymarbetet i Lovelace är för mina ögon oklanderligt tillsammans med en övertygande scendekor. Sträcker du fram handen i biosalongen är det inte långt från att de kan ta på 1970-talet.

Lovelace2Lovelace är ett vackert porträtt om en industri som fullkomligt exploderade i och med Lindas insatser. Men det är ett viktigare vittne om den kvinnobild som figurerade då (och fortfarande i dag) där kvinnor var mannens egendom.

29 november går Lovelace upp på biografer i hela landet. Ett ärligt drama med noir-vibbar om 17 dagar som skulle komma att forma ett helt liv.

YouTube Preview Image

SFF13: Get The Picture – han gav oss sanningen

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter

GetThePicture1

Get The Picture är dokumentären om bildredaktören som jobbat med att välja ut bilder för världen att se innan andra världskriget bröt ut. I dag jobbar han inte som redaktör, men med 96 år under bältet har John G. Morris ännu inte gått i pension. I dag är han upptagen med att skriva artiklar, prata på seminarier och workshops. Men framförallt är han upptagen med att vara lycklig och kär.

John G. Morris har arbetat med några av samtidens mest erkända och mästerliga fotografer. Däribland finner vi namn som Robert Capa och Henri Cartier-Bresson. I dokumentären som sträcker sig från innan andra världskriget fram till i dag får vi skrapa på ytan till en man som sett mer än de flesta någonsin får se.

Trots alla hemskheter Morris upplevt och bevittnat är han i sin grund an obotlig optimist med fasta principer om vad som är rätt och vad som är fel. Enligt honom själv har det inte utkämpats ett krig sedan andra världskriget som går att rättfärdiga. Och det är den här vägen som Get The Picture tar; det blir nämligen en dokumentär som pratar om krig i alla dess namn från världens alla kontinenter med fotojournalisten som ankarpunkt, såklart.

Bilden är det sista ordet och ska i första hand vara sanning, sedan kommer skönhet. Det här har Morris och hans kollegor fått lära sig samtidigt som alltfler fallit offer för de kulor och bomber de under så många år rapporterat om. Under drygt tjugo är har ungefär 650 fotojournalister skjutits och dödats i konflikter världen över.

Get The Picture handlar lika mycket om dem och deras dedikation för att låta dig se sanningen om världen och människans brutalitet.

OBS En varning för starka och emellanåt magvridande bilder OBS

[Trailer ej tillgänglig]

SFF13: Kill Your Darlings – upptäck din frihet

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

KillYourDarlings1

I andra världskrigets slutskede kom tre unge män att lära känna varandra genom en serie händelser och incidenter som leder upp till ett mord. På Columbia University i New York lär Allan Ginsberg känna den unga Lucien (Lou) Carr. De två blir snabbt vänner och Lou presenterar Allan för hans vänner. Den litterär-elitistiska gruppen vill förändra de förlegade reglerna skolan. Med radikala metoder påbörjar de den andra Gutenberg-revolutionen samtidigt som Allan försöker hitta sig själv och sortera ut sin känslor till och kring Lou.

Den forna Harry Potter-stjärnan Daniel Radcliffe träffar huvudet mitt på spiken i Kill Your Darlings i rollen som den unga Allan Ginsberg i sina litterära startgropar vilka skulle komma att ta honom till att bli en av Nordamerikas mest framgångsrika poeter. Den spensliga rösten passar perfekt till det jazzinfluerade samhället i slutet av krigstiden och de bångstyriga lockarna eggar. 

Kill Your Darlings hänför i sitt korniga foto i handhållet Cinemascope-format. De tjocka ylle- och tweedtygerna omsluter berättelsen med hjälp av kabelstickade koftor och vackra kostymer en mysig känsla. Det poetiskt välskrivna manuset för mig tillbaka till 1945 och när tre män utmanade gränserna. Inte bara polisens gränser utan samhällets normskrivna lagar om kärlek och mänskliga rättigheter.

YouTube Preview Image

 

SFF13: The Fifth Estate – release the data

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

TheFifthEstate1

En intelligent man med hybris kantad av dåligt självförtroende och en nedsatt empatisk förmåga är ett sätt att beskriva mannen som i dag bor på Ecuadors ambassad i London. The Fifth Estate är berättelsen om mannen som startade webbplatsen som varit delaktig och ansvarig för att läcka ut fler hemligstämplade dokument de senaste åren än resten av historien sammanlagt. Att ge sken av att vara en stor orubblig organisation lyckas Julian att rekrytera David till att bli hans högra hand. Tillsammans tar de ner stora banker och exponerar regeringar på ett sätt ingen tidigare trodde var möjligt. Men det kommer inte utan ett pris.

The Fifth Estate tar fram ungefär samma saker som dokumentären, vilken hade premiär tidigare i år, visar på. Dock med stora skillnader, bland annat nämns inte åtalen i Sverige med ett endaste ord. Med stora skygglappar följer regissören Bill Condon Assange resa från ensamvarg med en idé till en av världens mest omskrivna män som förvisso fortfarande är en ensamvarg.

Benedict Cumberbatch gör ett utmärkt arbete att porträttera paranoian i Julians beteende. Det går att höra hur genomtänkt varje ord Assange yttrar är och kroppsspråket Cumberbatch anammat till filmen ger sken av lika mycket självförakt som stolthet.

The Fifth Estate är en spännande historia om några få personers kamp för att skapa ett samhälle av informationsfrihet. Sevärd, utan tvekan. En thriller av det längsta slaget? Ja, kanske.

YouTube Preview Image

Jobs – förhastad potential

Bakom de rundade glasögonen, samma modell som Gandhi, glöder ett par ögon. Ögonen ser in i framtiden som är full av innovationer och elektroniska enheter ingen tidigare kunde tänka sig vilja ha. Steve Jobs hoppar av college men ränner runt på området ändå. Av en slump hittar han kärleken i kalligrafin och konsten att skapa vackra typsnitt. Resan från den egensinniga hippien till världens mest respekterade IT-legend är lång och full av sidospår.

Jobs1

Ashton Kutcher i rollen som Steve Jobs har jag aldrig sett framför mig. Ändå står han där och är mer lik Steve själv än någon annan skådespelare jag kan tänka på. Så ja, Kutcher har i filmen Jobs stora likheter till utseendet. Men det slutar inte där. De klipp, intervjuar och presentationer jag har sett med den legendariska IT-visionären sitter som ett smäck i Ashtons rolltolkning. Jag ser och jag känner Steve på bioduken. Jag gillar Wozniak men inte alls lika mycket som Steve. Samtidigt bara älskar jag skådespelarinsatsen av Giles Matthey som Jonathan Ive. Snacka om att pricka rätt i tal- och kroppsspråk!

Jobs är biopicen som skildrar den kända företagsledarens liv från de tidiga hippie-åren fram till dagen Steve själv presenterar iPoden. Det är en mäktig historia som utan att sopa något under mattan visar på de sämre sidorna hos Steve. Ilskan, perfektionismen, förmågan att hålla personer har behöver i sin närhet bara för att dumpa dem när han är klar visas tydligt upp i Jobs.

Det är den delen av filmen som lyser starkast hos mig, men tyvärr inte tillräckligt starkt. För överallt finns det något att sakna. Jag vill veta mer om Steves liv och historien kring Apple. Jag vill se sidospåren och hans personliga problem. JAg vill verkligen det, och det får jag också göra. Problemet är att ingenting fastnar hos mig. Istället för att bli något underbart snubblar de olika delarna på varandra och berättelsen känns pö om pö förhastad och stressad.

På ett enkelt och sinnrikt sätt porträtteras mannen som satte en buckla i universum på ett massivt vis med långsamma närbilder tillsammans med välkomponerad musik för att verkligen stava ut det för publiken: ”här händer det saker, är du beredd?”.

Jobs2

Det är med blandade känslor jag kollar på Jobs. På ena sidan sitter jag som fastlimmad med ögonen på skärmen för att inte missa någonting av vad filmen har att berätta för mig. Men på den andra sidan kämpar jag med att hålla mig från att somna. Det är här filmens största problematik ligger: det är nämligen en väldigt intressant film proppfull av modern historia om en man som på många sätt format dagens tekniksamhälle. Men regissören Joshua Michael Stern har missat målet och skapat en halvdan biopic om en legend.

YouTube Preview Image

Jobs är en fantastisk biopic snubblar över sig själv när den inte behöver göra det. Trots sina brister finns det ingen anledning att inte gå och se filmen när den har premiär 8 november.

SFF13: Jimi – All Is By My Side

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köpbiljetter här

JimiAllIsByMySide1Året är 1966 och på scenen i en klubb står det en ung man med en gitarr på magen och fingrar snabbare än blixten själv. Det är Jimi Hendrix som står på scenen och det är Linda Keith som ser honom där uppe på scenen. Jimi är inte den enklaste personen att arbeta med och det tar tid innan saker släpper och han hittar sig själv i London för att spela in sitt debutalbum. Året som leder upp till den stora spelningen i Monterey, Kalifornien kantas av nya vänner, droger, kärlek, svek och underbar gitarrmusik.

Jimi: All Is By My Side skildrar året som rocklegenden hittar sig själv samtidigt som världen upptäcker honom. Outkast-medlemmen André 3000 är det som axlar rollen som gitarrvirtuosen Jimi Hendrix och så fort det går att koppla bort Ms. Jackson ur huvudet är han en duktig skådespelare som lyckas skapa en bra form och karaktär. Självfallet är det hjälpt av ett gediget och genomarbetat manus skrivet av John Ridley som också regisserat filmen.

London bubblar av energi och det är staden vars hjärta varje artist måste vinna för att ha en chans att bli någon någonstans. Med en fri kamera får vi följa med Jimi i hans jakt på det stora genombrottet sida vid sida av flickvännen Kathy och hjärnspöken. Jimi: All Is By My Side är ett vackert porträtt om legenden som rycktes bort från världen i alldeles för ung ålder.

Ett måste för alla som uppskattar hans musik, musikhistoria eller gärna lutar sig tillbaka och blundar till fräna gitarrsolon.

[Trailer ännu ej publicerad]

SFF13: 12 Years A Slave – mer än bara slaveri

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

12_Years_A_Slave1

Det går att säga mycket om 12 Years A Slave. Så mycket att jag sitter med all information jag tog in under visningen och inte riktigt vet vad jag ska göra av med det eller var jag ska börja. För hur börjar man att berätta om en film så mastig och vi viktig som 12 Years A Slave? Hur börjar man att prata om en film som tar upp slaveri på ett sådant brutalt ärligt och rått sätt utan att vandra in i subjektivitetens land? Det går inte, men jag hoppas att jag kan komma att berätta om filmen på ett sätt att du vill gå och se den. Och det utan att jag avslöjar alltför mycket.

Solomon Northrups liv som respekterad violinist i såväl vita som svarta sammanhang luras efter en blöt kväll på stan och vaknar upp i bojor. Såld in i slaveriets hårda värld efter att ha varit en fri svart man med en fri svart familj försvinner de goda tiderna. Timmer ska sågas, bomull plockas och sockerrör skäras. Allt under hotet och förtrycket från den vita mannen.

12 Years A Slave är baserad på verkliga händelser. Berättelsen baseras nämligen på den biografiska boken med samma namn; skriven av Solomon Northrup själv. På bokens 160-årsjubileum för hela världen nu ta del av de tolv hårda åren som Solomon, eller Platt som hans slavnamn blir, får uthärda innan rättvisan når fram.

Det går att skriva en bok om filmen, regisserad av Steve McQueen, själv. Det är en mastig historia om slavhandeln under 1800-talets USA. Den belyser problemet som fanns med fria svarta personer som kidnappades för att säljas tillbaka in i slaveriet. Filmen tar upp de brutala förhållandena slavarna levde och arbetade under. Samtidigt visar 12 Years A Slave att bland alla rötägg fanns det också de som trodde på jämlikhet och inte behandlade slavarna som egendom. Inte bara som egendom i alla fall.

Skulle jag inte säga att 12 Years A Slave är en emotionellt laddad film är det ingen mening med att skriva någonting alls om den. Det är nämligen så att filmen rakt igenom är laddad med så mycket känslor genom det uppenbart mästerliga regisserandet, det övertygande skådespeleriet från den breda ensemblen till det intelligenta fotot.

Filmens foto berättar mer än man först kan tro. Ta exempel det faktum att när Solomon, någon annan slav eller ingen alls är i bild visas gärna himmel upp. När slavarna visas i grupp eller på annat sätt riktar in sig på dem försvinner allt som heter himmel och därmed också allt som heter hopp.

12 Years A Slave är också den filmen som för första gången fått mig att må snudd på illa under en ”pisknings-scen”. Filmen är på det stora hela brutal men också vacker och underbar att kolla på!

YouTube Preview Image

Captain Phillips – en uppenbar nagelbitare

Det amerikanska fraktfartyget MV Maersk Alabama ska leverera vatten, mat och andra nödvändigheter till drabbade områden i Afrika. När skeppet rör sig ner längs Somalias kust attackeras fartyget av pirater. Pirater som med möda lyckas ta sig ombord på skeppet och ta över detsamma. När allt inte går enligt planerna kidnappar piraterna kapten Richard Phillips. USA, såväl som piraterna, går till enorma längder för att få bollen att rulla i sina respektive rätta riktningar.

CaptainPhillips2

 Captain Phillips är en historia om två grupper och det är också så vi får följa filmen. Den ena sidan är de somaliska piraterna och den andra är den amerikanska besättningen på fraktfartyget. Det här är en spännande film, en nagelbitare trots att det inte är svårt att lista ut att vi i slutändan kommer att få ett vackert, amerikanskt patrotism-slut på kaptenens pärs. Det spelar ingen roll hur mycket du följde händelse som ägde rum 2009, det är ett enkelt slut att inte ens gissa sig till utan faktiskt anta.

Det absolut första jag märkte och tyckte om med Captain Phillips var, och är, att även om berättelsen är skildrad ur ett amerikanskt perspektiv och antagonisterna i dramat är de afrikanska piraterna gör Paul Greengrass det väldigt klart för oss att de här personerna inte är annat än fiskare till yrket och mer eller mindre tvingas till att bedriva sjöröveri av lokala krigsherrar. Visst, de tycker nog om att tjäna pengar på att råna skepp. Men det ska nämnas att piraterna, utan undantag, tuggade khat för att hålla moral..och vad jag kan ana, också mod, uppe.

Captain Phillips utmålas som en patriotisk film som helt klart sträcker sig efter en hög av Oscarsnomineringar. Nomineringar den med stor sannolikhet kommer att få just av den anledningen att det är en väldigt patriotisk berättelse; en man hamnar i trubbel och USA sätter in halva flottan för att rädda denna man. Personligen har jag absolut ingenting emot den här sortens filmer, snarare tvärtom med tanke på ansträngningen för att inte falla i tårar i slutscenerna. Captain Phillips är årets motsvarighet till Zero Dark Thirty och Argo. Den som har bra minne vet hur det gick för dem förra året (ni andra kan klicka HÄR).

Med 134 minuter kring sin midja är Captain Phillips en långkörare, och det är en en guldstjärna i kanten till Tom Hanks och hans medarbetare. De lyckas utan ansträngning hålla mig intresserad och på tå så länge. Trots att jag vet hur det kommer att sluta. Jag är intresserad och behåller mitt intresse därför att piraterna inte hängs ut som renodlade terrorister och som måste utrotas så fort som möjligt. Jag är intresserad för att alla i filmen behandlas som människor och tillåts ha känslor.

Jag är intresserad därför att Tom Hanks är en makalös skådespelare som tagit sig an en väldigt färsk roll och händelse på ett väldigt bra sätt. Med det sagt känner jag att du Tom, du kunde ha hoppat över ditt skrik á la nej-jag-har-tappat-Wilson-i-havet. Hade du bara hoppat över de tio sekunderna i filmen så..ja, då skulle den bli ännu bättre än vad den är i nuläget.

CaptainPhillips1

För mig personligen, jag som har en liten förkärlek till musik i film, var filmmusiken utomordentligt intressant och framförallt bra. I början av filmen när piraterna har överhanden och de är från deras sida filmen skapar en dramatik och spänning följer en lokalinspirerad ton i musiken. Allteftersom piraterna tappar greppet och de amerikanska militärkrafterna vinner mark följer också musiken efter och slutar i vad som enklast liknas vid Transformers-inspirerade stycken. Detta intelligenta och smidiga arrangemanget har vi Henry Jackman att tacka – mannen som gjort musik till bl.a. The Dark Knight.

YouTube Preview Image

Från och med fredagen den 18 oktober ger över etthundra biografer runtom i landet dig chansen att få följa med som flugan på väggen på en stor och väldigt färsk medial händelse längs längs Somalias kust med Captain Phillips.

PS. Gruppen av somaliska fiskare lyckades med något ingen annan gjort på tvåhundra år. De lyckades kapa ett amerikanskt skepp. DS.