Walking With Dinosaurs – en vacker besvikelse

Patchi är minstingen i kullen, men den absolut mest envisa. Efter att ha växt upp i motvind i skuggan av sin storebror kommer Patchi till att bli hjordens välbehövda hjälte på deras årliga vandringar från norr ner till varmare breddgrader över vassa bergspass och dalgångar fulla av lurpassande köttätare.

WalkingWithDinosaurs1

”Julens stora familjeäventyr”, kanske borde jag ha läst de orden lite tydligare. För det är det som tar sönder Walking With Dinosaurs för mig. Jag gick in i filmen i hopp om att få uppleva ett ovanligt vackert animerat äventyr om dinosaurier. Mina förhoppningar var att kunna hånskratta Jurassic Park rakt upp i ansiktet. Som du säkert förstår blev det inte på det här viset.

Istället satt jag under en timme och 27 minuter och tittade på ett, fortfarande vackert, äventyr om att växa upp som minstingen i kullen och överkomma faror från andra varelser lika ofta som från naturen själv. Jag fick hänföras av en datoranimering av dinosaurier jag tidigare inte skådat på den stora duken samtidigt som jag suckade långt och djupt varje gång filmen stannade upp för att berätta för mig vilken dinosaurie jag såg framför mig.

Jag fick se på när maktdynamiken i hjorden skiftade helt och hållet efter en skogsbrand och hungriga rovdjur när jag i samma veva irriterade mig på en infantil dubbning av det redan irriterande konceptet med voice over.

För i Walking With Dinosaurs pratar de inte. De låter, grymtar, vrålar och skriker precis som man kan tänka sig att de gjorde för alla de åren sedan. Över det har produktionen lagt röster. Det är alltså inget försök till läppsynk någonstans. Inte heller pratar alla; nej det är bara de karaktärer som är någorlunda viktiga för oss. Pluspoäng på det valet.

Walking With Dinosaurs är en fantastisk film som visas i 3D. Miljöerna är makalösa och animeringen mer därtill. Filmen är edukativ, vilket är mitt största problem. I en kommande DVD/BD-lanseringen håller jag tummarna för ett val att stänga av det edukativa såväl som alla röstspår.

Ge mig valet att se Walking With Dinosaurs som den naturfilm jag vill att den ska vara och jag kommer kola på den om och om igen. Som den är nu är det ett underhållande familjeäventyr som lekt runt med stora pengar och talangulle medarbetare.

WalkingWithDinosaurs2

Jag hade förhoppningar på Walking With Dinosaurs. Kanske har jag för höga förhoppningan. När eftertexterna började rulla kände jag mig snuvad på konfekten. Jag kände mig besviken. Inte på filmen i sig, nej. Allting landar på röstarbetet och att de valt barn som huvudsaklig målgrupp. Det här är en film jag ville se vara riktad till en äldre publik. Jag fick inte som jag ville.

Fredag 20 december är dagen som Patchi tar plats i Walking With Dinosaurs. Ett episkt äventyr om att växa upp i motvind och överkomma enorma faror.

YouTube Preview Image

Escape Plan – två legender bryter sig loss

Ray Bresling jobbar med att bryta sig ut ur fängelser för att testa deras säkerhet. När han ska testa den nya rymningssäkra anstalten går allting fel. Ray är fängslad på riktigt på ett ställe där ingen kan ta sig ut ifrån. Med hjälp av sin nya vän gör de två allt i sin makt för att ändra på detta och återta sin rättmätiga frihet.

EscapePlan1

Välkomna stå legender tillbaka till rutan. Den ena har figurerat som guvernör ett tag och den andra har de senaste åren sett sig själv som förbrukningsbar. Två gånger om. Nu står de tillsammans i Escape Plan. Under 115 minuter skapar de en actionrulle med klassiska vibbar. Det är hårt, rått, höga nivåer av testosteron och de onda skulle inte kunna träffa en fastbunden laduvägg om så världens undergång stod på spel. Allt är i sin ordning alltså.

Sylvester Stallone spelar mannen som testar landets säkerhetsanstalter. Han har skrivit en bok om det. En bok som andra använt för att förbättra sina verksamheter. Något som Ray, Stallones karaktär, snart får lära känna.

Inne i fängelset ställer sig hopplösheten på alla axlar. Det är tydligt för publiken att läsa av hos fångarna att här, här är man inte värd någonting. Våld är vardagsmat och inga rutiner sker rutinmässigt. Ingenting är omöjligt, som en svensk profil skulle säga. Bara man vill något tillräckligt mycket (och har kunskapen att lyckas) går det att uppnå.

Scenografin, kostymerna och egentligen hela filmen ligger i en grå dal. Allting från scendekoren till kläderna och skådespelarnas hår går i gråtoner. Det förstärker känslan av hopplöshet och den instängda känslan av fängelse men gör fotot i Escape Plan ganska platt och tråkigt. Mikael Håfström har regisserat en actionfilm med två legender vars trailer är bättre än filmen själv. Ändock är Escape Plan underhållande och full av små one-liners som gör mig som publik glad och nöjd!

EscapePlan2

Arnold och Sylvester underhåller mig, det kan jag inte ta ifrån dem. Escape Plan är en actionrulle i den bemärkelse den eftersträvar att vara. Jag gillar också att Faran Tahir, som jag intervjuade i och med sin roll i filmen Elysium, hade en större och mer betydande roll den här gången.

6 december kommer Arnold och Sly att göra allt i sin makt att bryta sig ut ur den rymningssäkra anstalten. Trånga rum och testosteronfighter väntar runt hörnet i Escape Plan.

YouTube Preview Image

Hälsningar från distrikten

I dag har portarna öppnats för dig, dig, dig och ja, faktiskt för dig också. The Hunger Games: Catching Fire har släppts ut på sitt grönbete och överallt i landet flockas fansen för att sätta sig i mörkret under två timmar och tjugosex minuter! Jag hoppas att du kommer iväg för att se Katniss och de andra, för det här är en verkligt underhållande film.

Jag har hittat en serie hälsningar till dig från de tolv olika distrikten som jag vill dela med dig. Så sätt dig ner en stund och lyssna. Kanske lär du dig vad de olika distrikten har för specialiteter!

Recensionen av Catching Fire hittar du här

vill inte spellistan fortsätta automatiskt – klicka på länken i videoklippet för att kolla vidare

The Hunger Games: Catching Fire – det hettar till i distrikten

Efter sin vinst i den 74e upplagan av Hungerspelen tror Katniss att hennes framtid är säkrad på alla plan möjliga. Capitolium är inte nöjda, Katniss och Peetas vinst har satt igång en rörelse ute i distrikten de börjar tappa kontrollen om. Samtidigt som Peeta och Gale kämpar om vem som ska få vara hennes sanna kärlek har huvudstaden och president Snow planerat den största hemligheten hittills. Katniss själv lägger mest energi på att hantera sitt tidigare trauma och att överleva för att se ännu en färgsprakande soluppgång.

HungerGamesCatchingFire2Den karga vintervärlden i distrikt 12 spär på känslan i Hunger Games: Catching Fire om Katniss post traumatiska stress syndrom från föregående års bravader. Aldrig tidigare har det varit så tydligt hur mycket folket i de många distrikten behövt någon att se upp till; någon som ger dem hopp. I huvudstaden spyr befolkningen upp maten för att orka smaka på allting samtidigt som folket ute i distrikten kämpar för att sätta mat på middagsbordet.

Det är tydligt hur president Snow och hans kompanjoner missbrukar sin makt för att få sin vilja igenom. Det märks som allra tydligast via de enorma insatser Snow lägger på att förtrycka de åsikter hans folk har inom sig. Allt som rör staden och spelen är genomsyrade av lurspel och rödridåer.

Hunger Games: Catching Fire gör ett fantastiskt jobb med att få mig och resten av den kommande publiken att bli emotionellt engagerad. Jag känner med Katniss, Peeta, Gale och alla andra. I min biostol kväver jag hulkningar när folket höjer sin hand med tre fingrar uppsträckta. Jag tänker tillbaka på Rue och biter mig själv i läppen.

Den tämligen välbehövda tempoväxlingen i och med spelets startskott kom som en frisk fläkt över Hunger Games: Catching Fire som strax innan blivit något långrandig med all karaktärsbyggande. För det är ett faktum; i den trilogi böckerna består av är Catching Fire mellanakten som ska ge oss en relation och en koppling till karaktärerna. Det är den här filmen som låser oss fast i magin.

Fotot i Hunger Games: Catching Fire har ingen speciell särprägel över sig, vilket är att vänta av en AAA-titel av det här slaget. Ändock har Francis Lawrence lyckats skapa den underbara känslan vi alla längtat efter så mycket sedan premiären av den första HungerGames: Hunger Games-filmen. Nu är det ett år kvar tills att vi får reda på (på bioduken) vad som kommer att hända härnäst!

HungerGamesCatchingFire1Catching Fire är en fruktansvärt underhållande film som griper tag emotionellt om sin publik. Det går inte att inte känna med Katniss, Peeta och de andra i deras kamp mot varandra och övermakten. Att filmen skulle ha klarat sig finfint med en nedklippning på ungefär tjugo minuter säger jag nu. Frågan är om jag kommer att känna likadant när jag sett filmen tre, fyra eller fem gånger om? För så bra är den faktiskt. Magin fastnar.

Och du, tar du lätt till tårar; bring ze tissues ‘cause you’ll need ‘em!

Hur äventyret i The Hunger Games: Catching Fire slutar kan du ta reda på i morgon onsdag 20 november varhelst i landet du sitter, ligger eller står och läser det här.

YouTube Preview Image

SFF13: Cold Eyes – spänning och förvandling

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetyg
BetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

ColdEyes1

När polisen står hjälplösa efter ett noga planerat och utfört bankrån kopplas ett högteknologiskt analysteam in för att hitta och fånga in de minitiösa brottslingarna. Little Piglet får chansen att visa framfötterna i sitt nya jobb i teamet. med Falcon, The Mole, Monkey och alla andra finkammar de staden på alla nivåer och ur alla otänkbara vinklar för att luska fram The Thirsty Hippo.

Cold Eyes är en rafflande actionthriller som börjar berättelsen med ena foten i actionkomedin. Den här lättsamma tonen kollegorna emellan och de lagom utspridda skämten ligger lagom och bryter mot den annars kalla färgtonen som går med ett grönstick med digitala känningar. Ju längre in i berättelsen vi får följa med och desto närmare teamet kommer rånarna, desto mer förvandlas Cold Eyes till en renodlad thriller med högt tempo fyllt av snabba klipp och biljakter.

Med The Departed i bakhuvudet får vi lära känna hjärnan bakom de laglösa och inser snart att även de med ett bredare samvete kan vilja lämna det farliga livet bakom sig. Att lämna brottsligheten bakom sig är svårare än man kan tro och mycket görs efter tvång, hot och våld.

Cold Eyes ackompanjeras av ett spännande score med, om vi ska använda stora och långa ord, asiatisk postmodern digital neoklassicism som kryper in under huden och springer upp och ner längs ryggraden på dig.

YouTube Preview Image

 

Thor: The Dark World – it’s out of this world

Thor kämpar för att återställa ordning i det kaos som efterföljde händelserna i New York med Avengers-gänget. Alla De Nio världarna föll i kaos och krig. Alltmedan Jane Foster väntar på Thors återkomst vaknar en fiende, äldre än universum själv, till liv. Den forntida rasen går till krig mot Asgård och hela kosmos med Malekith i spetsen. Thor måste offra allt för att rädda universum och alla däri, Jane Foster inkluderad.Thor21

Thor: The Dark World kan vara en av höstens största och kanske mest hajpade film. Kort och gott når den upp till sina förväntningar. Stilen är densamma och det går att väldigt snabbt känna sig hemma i miljöerna vi fick lära känna i den föregående filmen. Hål mellan de två olika berättelserna fylls igen och sys ihop på ett sätt som inte tar ifrån vad som komma skall. Det är rakt igenom en bra film och ännu en succé från Marvel som inte kan sluta spotta ur sig världsapokalyptiska superhjältefilmer numera. Inte mig emot dock.

Det är svårt att säga om Thor: The Dark World är bättre än sin föregångare. Båda har sina guldstunder som gör dem bra på sina egna sätt. Vad som gör skiljer dem åt som mest och som jag samtidigt gillar och uppskattar är att den här filmen har en lättare och mer skämtsam ton i sig. Regissören Alan Taylor har hämtat med sig element ur Iron Man-serien som visat sig vara så lyckat. Skämten är små men många, de sitter perfekt och är sådär lagom syrliga och ibland ren och ram satir. Dessutom är syskondynamiken i Thor: The Dark World något som jag älskar att se. Thor och Loke tvingas samarbeta för att rädda universum och de gör det genom att vara det de uppfostrades till att vara: syskon. Och som alla vet är det inte alltid frid och fröjd mellan syskon…

Musiken är, precis som i ettan, fantastisk. Skriven av samma man bakom Iron Man 3 är stråksymfonin avvägd och mäktig tillsammans med de oändliga vyerna över Asgård, Svartalfheim, Midgård och de andra världarna. Soundtrack finns tillgängligt på Spotify HÄR.

Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Natalie Portman. Alla gör sitt jobb helt till min tillfredsställelse och jag är ledsen när eftertexterna börjar rulla. Jag vill se mer av Thor. Jag vill se både filmerna på rad nu på en gång.

Thor22

Tidigare i år fick vi den första filmen i omgång två av Avengers-serien. Iron Man var först ut med sin tredje film och nu får vi den andra i form av Thor: The Dark World. De är båda större än de tidigare och framförallt snyggare. Det får mig att undra och drömma hur stor och vacker Avengers 2 kommer att vara när vi får se den 2015…

YouTube Preview Image

Thor: The Dark World tar över den här världen och alla andra 25 oktober. Gillar du superhjältar och/eller stora explosioner eller kanske bara fornnordisk mytologi eller bara Chris Hemsworth eller kanske Tom Hiddleston – missa inte den här!

PS. Sitt kvar tills allt är slut. Det kommer mer än bara scenen mid- end credits. Tänkte bara så att du vet. DS.

 

 

SFF13: The Necessary Death of Charlie Countryman – allt för kärlekens skull

Betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här
TheNecessaryDeathOfCharlieCountryman1

Charlie tar första bästa plan till Bukarest på order post mortum av sin mamma. På flygplanet avlider mannen bredvid honom som likt modern, ger honom hänvisningar från andra sidan. Det är mössan han ska leverera till mannens vackra dotter Gabi. Det här är bara början på en serie oväntade händelser som suger in Charlie i en härva av organiserad brottslighet och droger men framför allt kärlek.

The Necessary Death of Charlie Countryman är regidebut för svenska Fredrik Bond och är en svindlande historia om att släppa taget, bearbeta sorg, starta om på nytt, våga kasta sig ut i det okända, hitta kärleken och att offra allt för att behålla den.

Filmen är bra på många sätt och står på egna ben som just det, något eget. Berättelsen slänger hit och dit; det är svårt att förstå vad det är meningen att få ut av den. Det är så många historier i varandra att jag närapå får ont i huvudet. Shia LaBeouf gör trots allt en solid insats som den virriga och inte alltid så närvarande Charlie Countryman och hans motspelare klarar av att göra det bästa med ett manus som är välskrivet om än, igen, virrigt.

Fotot i The Necessary Death of Charlie Countryman är mastigt och mörkt. Färgerna är mätta och förstärker känslan av inträngd stadsmiljö. Bukarest har sina mörka sidor och Fredrik Bond vågar visa upp dem för vad de är med schabbig kvinnosyn i nattlivet och ett flöde av droger som öppnar upp för en organiserad brottslighet som inte skyr några metoder för att få jobbet gjort.

YouTube Preview Image

2 Guns – skottlossning och underhållning

Stig är från militärens underrättelsetjänst. Bobby är från narkotikaroteln. Från sitt eget håll med sin egen agenda har de gått undercover det senaste året för att komma åt knarkbaronen Papi Greco. Fötterna slås undan för dem båda, igen från var sitt håll, av deras egna myndigheter när deras enligt utsago sanktionerade uppdrag att återbörda miljontals dollar går i stöpet och de två istället blir jagade som usla bankrånare. När alla vill se dem bakom galler eller under två meter jord kan de bara lita på varandra för att ställa saker tillrätta igen!

2Guns1Precis som Riddick är 2 Guns en tvättäkta popcornfilm. Berättelsen innehåller inte överdrivet många oväntade vändningar och de vändningarna som faktiskt överraskar mig är de som ger filmen nytt liv och knuff i rätt riktning. Det är kul att se de här två Oscarsbelönade skådespelarna i en explosionfylld actionkomedi i sann buddy cop-anda. Även fast det tar ett tag för dem att faktiskt inse att det är just det de håller på med.

Den isländska regissören Baltasar Kormákur har tillsammans med de här erfarna männen tagit vad som med lite vilja skulle kunna vara ett avsnitt ur tv-serien Weeds, dubblerat längden, slängt in en hög statister att mörda och ett par pistoler med tillhörande lastbilskonvoj av ammunition. De skakade ihop allting och mixade ner fler explosioner än någon kanske skulle tycka vara lagom och toppat med lagom avvägd humor och serverat 2 Guns med bara en liten gnutta romantik.

2Guns2En popcornfilm var det ja. 2 Guns kräver inte mycket från sin publik. Så länge jag tittar mot bioduken och inte låter tisslandet och tasslandet i salongen störa mig kan jag äta näve efter näve med popcorn. 2 Guns är en underhållande film. En blockbuster som ska underhålla de allra flesta, och det lyckas den med.

YouTube Preview Image

2 Guns går upp på biograferna med rykande vapen 11 oktober. En en actionkomedi med stenhårda Denzel Washington och den alltid lika charmiga och lätt vilsna Mark Wahlberg.

The World’s End – Cornettotrilogin är ledsamt nog nu avslutad

Tjugo år har gått sedan de fem vännerna drog ut på stan för att klara av, inte bara för sig själva utan för varandra och livet självt, den gyllene milen. En kväll. Fem grabbar. Tolv pubar och barer. Sextio öl. Problemet är att ingen av de fem klarade sig hela vägen till den mytomspunna mållinjen på puben The World’s End.

Skam den som ger sig, efter viss övertygelse av Gary King samlas gänget ännu en gång med handen fast omsluten kring ett ölglas. Men allt är inte som det brukade vara i den tysta lilla staden. Snart står det klart att det inte handlar om att dricka öl, det handlar om att rädda världen från undergång.TheWorldsEnd1 Simon Pegg och Nick Frost är tillbaka i The World’s End efter Cornettotrilogins två första delar (Hot Fuzz & Shaun of The Dead). Den sista delen utspelar sig i den tysta staden där målet är att nå den sista puben. Namnet på den sista puben är passande nog The World’s End, inte bara för att grabbarna kommer att känna sig stå på existensens vingliga kant. Nej, vägen dit blir inte lika enkel som det var tänkt när de inser att sina gamla lärare och skolkamrater inte är sig själva. De har blivit utbytta av robotar som inte är robotar.

Med Gary i täten, fast besluten om att lyckas återskapa den oförglömliga kvällen från tjugo år tillbaka trotsar de som de för Blanka. Berättelsen blir alltmer intensiv när ”invånarna” försöker att stoppa gänget som nu inte bara måste dricka öl utan samtidigt måste rädda världen från den kommande undergången.

Jag gillade The World’s End, trots att den inte höll upp till de förväntningar jag hade givit den under de senaste månaderna. Birollerna är svagt skrivna och når inte upp till den nivån jag väntade mig att se vid sidan av Pegg och Frost. Berättelsen är rolig i sitt koncept och påminner mig starkt (exklusive: utomjordingar) om Götgatsrally som ägt rum ett par gånger här i Stockholm. En öl per ställe; ta dig så långt du orkar längs Götgatan.

Medan jag kollade på filmen kunde jag inte slita bort leendet från mina läppar på grund av det. För tyvärr ville jag i fler scener än jag vill erkänna inte le. De föll kort och kändes emellanåt mjäkiga och lite för kliché, även efter Cornettotrilogins mått.TheWorldsEnd2

 

Det här är alltså den sista delen i en nio år lång trilogi som började med Shaun of The Dead som följdes upp av Hot Fuzz och nu alltså The World’s End. Någongång, någonstans i varje film är det någon som äter en Cornetto, därav namnet. Det här är en kul film. Dock inte den bästa av de tre som Peter Jackson gått ut och sagt.

”My favorite of the three! Funny and highly original! A very entertaining night at the movies! I loved it! The guys have knocked it out of the park.” – Peter Jackson

YouTube Preview Image

The World’s End har legat på lager tillräckligt nu. Allt som fattas är att 9 oktober, en onsdag, ska komma så att filmen kan tappas upp på biografer runtom i landet.

Metallica Through The Never – surrealism utanför, surrealistiskt bra inuti

I över trettio år har Metallica släppt låt på låt som blivit minst lika välkända och gjutna i historien som stentavlorna med de tio buden. Under en kväll av tung odödlig rock måste den unge roadien Trips lämna den smockfulla arenan för att hämta något bandet behöver. Väskan finns i en lastbil med soppatorsk. Väl utanför arenan upptäcker Trips att allt inte är som det brukar vara. Någonting har hänt och händer fortfarande, nu har han hamnat mitt i smeten.

MetallicaThroughTheNever1Metallica Through The Never är inte som alla andra filmer. Sedan den 25 september har det fysiska soundtracket funnits på marknaden för dig att köpa. I morgon, och på onsdag kommer du att kunna se filmen med 31 år av odödliga klassiker genom ljudsystem i samma kvalitetsnivå som konserten själv. Följ med Trips på hans jakt efter den mystiska väskan samtidigt som Lars och hans vänner rockar loss på scen till ett publikhav av dedikerade fans.

Det är nämligen så att samtidigt som vi följer Trips på hans äventyr får du och jag som publik också njuta av ett live-framträdande som aldrig tidigare sett dagens ljus. Okej, ska vi dra det hårt kommer konserten aldrig göra det. Biosalonger har få fönster och avstängda lampor. Men du förstår vad det är jag försöker att berätta.

Såg du det där jag lite snabbt nosade förbi för ett par stycken sedan? Precis, det där om i morgon och på onsdag. Det är nämligen så att Metallica Through The Never inte är som alla filmer. Konserten och det surrealistiska äventyret kommer till landets 33 största biografer, en dag per stad. Inte mer, inte mindre.MetallicaThroughTheNeve2Är musik någonting för dig? Är rock någonting för dig? Älskar du Metallica? Då är Metallica Through The Never vad du ska gå och se efter jobbet eller skolan i morgon här i Stockholm. Eller på onsdag om du bor i Göteborg eller Malmö. I väldigt uppskattad 3D!

 YouTube Preview Image

En dag, nästan två timmar. MetallicaThroughTheNever är en stund av tung musik som får hela salongen att småsjunga och sittdansa i biosalongens mörker. Som sagt, 7 och 9 oktober. Missa inte det här! Surrealismen ligger tät och tung untanför arenan, men inuti är det rentut sagt surrealistiskt bra.