Filmerna flyttar till ny sajt

Igår länkade jag för första gången till filmernas nya hem. Det är det första steget i den kommande förändringen jag berättade om skulle komma under början av 2014. Från och med nu kommer alltså jag inte att posta nya filmrecensioner här. Istället kommer recensioner, nyheter och allt det andra gottiga att från och med igår postas och publiceras på film.snajvid.com.

Det är synd att tappa alla de fantastiska sökmotorplaceringarna vi tillsammans skapat här. Att göra den här flytten har för filmerna varit något jag velat göra väldigt länge men skjutit på otaligt många gånger om. Nu är sidan skapad och justerad (det är dock fortfarande lite byggstök i arkiven).

Som det ser ut nu kommer jag att fortsätta med det andra här tills jag får mer tid på händerna och kan utveckla resten. Alltså: det är bara filmerna flytten gäller.

Jag hoppas innerligt att du gillar den nya designen och att du vill följa med mig till film.snajvid.com. Med lite tålamod kan jag lova dig att det kommer bli betydligt enklare att läsa mer än antingen eller.

Välkommen till en rakt igenom renodlad filmblogg!

Header-film.snajvid.com

 

Bamse och tjuvstaden – en ny kula

Efter att Bamse varit tillräckligt snäll mot Vargen och han blivit snäll följde resten av de dumma skurkarna efter. Alla förutom Reinard Räv. Reinard vill att de gamla skurkarna ska falla in i sina gamla vanor och hjälpa honom stjäla världens största godistransport. Skalmans kalas måste ställas in när Farmor försvinner med all dunder-honung. Bamse, Lille-Skutt, och Skalman måste hitta Farmor och rädda henne, även om det innebär att de måste korsa den läskiga Trollskogen.

Bamse2

För första gången springer Rune Andréassons värld med den starka björnen upp på biodukarna. Bamse och tjuvstaden känns med en gång som en berättelse där det nya möter det gamla. Då inte bara i själva berättelsen. Det första jag tänker på när jag sitter med anteckningsblocket i högsta hugg är att filmen ter sig blanda den nya digitala tekniken för att skapa de karaktärer vi alla känner igen med gamla handmålade bakgrunder och detaljer. Mötet är ett glatt möte för mig och teckningarna ger mig lika mycket glädje som den avskalade politiken.

Bamse har för mig alltid varit ett barnprogram med tydlig politisk tillhörighet. Tycka vad man vill om block hit och block dit, jag vill försöka undvika politik i barnens värld. I Bamse och tjuvstaden ser jag så gott som ingen politik. Uppenbarelsen skänker mig glädje till berättelsen, som jag tidigare nämnde. Istället har regissören Christian Ryltenius skopat in ännu fler moralkakor för samhällets små att lyssna och lära sig om.

Bamse och tjuvstaden är lika mycket en berättelse om grupptryck som det är om godistjuvar. Det är också en berättelse om öppenhet, förståelse, tålamod och förlåtelse. Vi får träffa alla gamla goda karaktärer, goda som onda. De stora skillnaderna är att skurkarna blivit goda; sjörövarna har blivit trädgårdsmästare, Knocke och Smocke driver bilskola, för att nämna ett par. Trollskogen återupplivas med klassiska jakter genom mörka grottgångar. Bamse och tjuvstaden är lika mycket en mysig nostalgitimme för de äldre som det är ett lagom avmättat äventyr.

Bamse1

Jag kan inte säga att jag inte satte mig i biosalongen tillsammans med en skepsis. Bamse är inte my cup of tea, Kalle har alltid varit min grej. Varför jag inte tycker om Bamse grundar sig i politiska-, såväl som personliga övertygelser och tankar. Bamse och tjuvstaden överraskade dock och under de 65 minuter filmen rullade på den stora duken var jag nöjd. Filmen gav mig mer än jag trodde att den skulle kunna, eller vilja, ge.

Och jag kan inte skriva den här texten utan att nämna hur bra det kändes när Knocke tyckte om sin förklädnad och valde att fortsätta ha klänning på sig och ingen annan skurk eller karaktär tyckte det var jobbigt eller fel på något sätt.

Det överraskande familjeäventyret med världens starkaste björn har premiär 17 januari. Bamse och tjuvstaden är en fräsch nystart på en kär klassiker.

YouTube Preview Image

Portal: No Escape – dimensionslös

Nu under jul och nyår har det kommit en hög med nya filmer. Men från juldagen och framåt har det varit, och är, ganska tyst. Det har inte varit pressvisningar och premiärerna för årets första filmer närmar sig. Först ut bland AAA-titlarna är filmen vi alla väntat på i veckor. Ja, jag pratar om The Wolf of Wall Street. Men medan du och jag har väntat på att se DiCaprio tjäna multum har jag också kikat runt på Internet efter lite kortfilmer. Jag tipsade om Croft-filmen förra veckan. I somras någongång tipsade jag om tårdryparen Sintel.

Skärmavbild 2014-01-04 kl. 18.16.47

I dag vill jag tipsa dig om den knappt sex minuter långa kortfilmen Portal: No Espace. Här har man tagit ett underbart roligt och populärt spel och skapat en kortfilm med relativt awesome effekter. Vet egentligen inte varför jag la till ”relativt”. Men det är en indie och det var möjligtvis därför ordet smög sig in och befäste en position. Portal: No Escape må vara kort och på många vis fristående från sin inspirationskälla, men för oss som spelet spelet ser också alla de små likheterna. Detaljrikedomen och berättelsen är skapat med vacker fingertoppskänsla och ett massivt intellekt. Se själv!

YouTube Preview Image

 

Guldbaggar och SAGs

Om två veckor är det dags för den årliga SAG Awards. Screen Actors Guild Awards har sedan sin premiär 1995 vuxit sig till att bli ett av de mest prestigefyllda prisen en skådespelare/-erska kan ta emot. I ärlighetens namn hade galan, som nu närmar sig med stormsteg, fallit ur min kalender och jag påmindes så snällt om den av Linda. Hon säger att det luktar uppesitterkväll; jag gillar doften.

Två dagar senare är det dags för femtioårsjubileumet av Guldbaggegalan. På Cirkus i Stockholm kommer de bästa svenska filmerna att tävla om att gå hem med priset. Jag har (tyvärr) inte haft tid att skriva ett längre inlägg om vilka som är nominerade i vilka kategorier. Det går dock att läsa mer om galan jag så klart kommer att täcka via bloggen och via Popmani i artikeln om just de nominerade filmerna HÄR.

Fanmade film av rang!

De flesta av oss har säkert läst fanfiction av våra favorithistorier. Eller så har vi i alla fall hört talas om att det finns sådant. Det finns också fan film. Samma sak, fans av en karaktär eller berättelse hittar på egna versioner, den här gången via film istället för ”bara” text.

Jag har inte sett många fan filmer som har varit av hög kvalitet. Men den här som min vän Andreas delade med sig av på Facebook tidigare i veckan. Ungefär tjugo minuter lång är filmen och det är inte många minuter, om någon alls, som inte är spänningsfylld. Jag gillar den som tusan och kan ärligt säga att dess effekter och speciellt dess koreografi är bättre än många storproduktioner. Att jag själv gillar Lara Croft (Tombraider) hjälper till. Croft står dock obehindrat på sina egna ben. Se själv, vettja!

YouTube Preview Image

Walking With Dinosaurs – en vacker besvikelse

Patchi är minstingen i kullen, men den absolut mest envisa. Efter att ha växt upp i motvind i skuggan av sin storebror kommer Patchi till att bli hjordens välbehövda hjälte på deras årliga vandringar från norr ner till varmare breddgrader över vassa bergspass och dalgångar fulla av lurpassande köttätare.

WalkingWithDinosaurs1

”Julens stora familjeäventyr”, kanske borde jag ha läst de orden lite tydligare. För det är det som tar sönder Walking With Dinosaurs för mig. Jag gick in i filmen i hopp om att få uppleva ett ovanligt vackert animerat äventyr om dinosaurier. Mina förhoppningar var att kunna hånskratta Jurassic Park rakt upp i ansiktet. Som du säkert förstår blev det inte på det här viset.

Istället satt jag under en timme och 27 minuter och tittade på ett, fortfarande vackert, äventyr om att växa upp som minstingen i kullen och överkomma faror från andra varelser lika ofta som från naturen själv. Jag fick hänföras av en datoranimering av dinosaurier jag tidigare inte skådat på den stora duken samtidigt som jag suckade långt och djupt varje gång filmen stannade upp för att berätta för mig vilken dinosaurie jag såg framför mig.

Jag fick se på när maktdynamiken i hjorden skiftade helt och hållet efter en skogsbrand och hungriga rovdjur när jag i samma veva irriterade mig på en infantil dubbning av det redan irriterande konceptet med voice over.

För i Walking With Dinosaurs pratar de inte. De låter, grymtar, vrålar och skriker precis som man kan tänka sig att de gjorde för alla de åren sedan. Över det har produktionen lagt röster. Det är alltså inget försök till läppsynk någonstans. Inte heller pratar alla; nej det är bara de karaktärer som är någorlunda viktiga för oss. Pluspoäng på det valet.

Walking With Dinosaurs är en fantastisk film som visas i 3D. Miljöerna är makalösa och animeringen mer därtill. Filmen är edukativ, vilket är mitt största problem. I en kommande DVD/BD-lanseringen håller jag tummarna för ett val att stänga av det edukativa såväl som alla röstspår.

Ge mig valet att se Walking With Dinosaurs som den naturfilm jag vill att den ska vara och jag kommer kola på den om och om igen. Som den är nu är det ett underhållande familjeäventyr som lekt runt med stora pengar och talangulle medarbetare.

WalkingWithDinosaurs2

Jag hade förhoppningar på Walking With Dinosaurs. Kanske har jag för höga förhoppningan. När eftertexterna började rulla kände jag mig snuvad på konfekten. Jag kände mig besviken. Inte på filmen i sig, nej. Allting landar på röstarbetet och att de valt barn som huvudsaklig målgrupp. Det här är en film jag ville se vara riktad till en äldre publik. Jag fick inte som jag ville.

Fredag 20 december är dagen som Patchi tar plats i Walking With Dinosaurs. Ett episkt äventyr om att växa upp i motvind och överkomma enorma faror.

YouTube Preview Image

Hours – glöm inte att andas

Nolan anländer till sjukhuset mitt under stormen Katrinas förödande besök i New Orleans tillsammans med sin fru Abigail. Det som var tänkt att bli ett lyckligt minne, en dag av total lycka, vänder till att bli en sorgens dag. Tragedin är ett faktum och Nolan hittar sig själv i ett rum ensam tillsammans med sin nyfödda dotter i en kuvös. När elen går och sjukhuset evakueras börjar en lång kamp mot klockan och viljan att hålla sitt enda barn vid liv.

Hours1

Hours är intensiv och ihållande. De 96 minuterna är alla fulla av panik, ångest och den värsta av alla rädslor; den att förlora sitt barn. När sjukhusets nödgeneratorer översvämmas av vattenmassorna som tränger in i byggnaden måste Nolan hålla sitt barns respirator och kuvös vid liv på egen hand genom en handdriven generator. Det gamla och slitna batteriet måste laddas med den lilla ström den orkar hålla var tredje minut. Till en början. Mellan de utmattande laddningarna av batteriet som lyckas hålla kvar mindre och mindre ström i takt med en mer utmattad Nolan lär han känna sin dotter. Rörande monologer fyller hålrummen mellan de isbitande rädslan av sorg och kaos.

Det tar inte mycket för att känna paniken i Nolan när han lämnas kvar ensam på sjukhuset. allt han vill är att lära känna den lilla personen som ligger däri. Den lilla flickan vilken är hans enda länk kvar till hustrun han förlorade i operationsrummet. Innan chocken har lagt sig och Nolan insett att hans fru är borta tar han avstånd från sin lilla. Det sliter i hjärtat hus mig när kameran håller kvar i närbilden. Kampen inuti Nolan; kampen mellan den lycka han väntade sig med sjukhusbesöket och den sorg han nu står inför är lika vacker som den är just hemskt.

Fotot pendlar mellan de få men så välbehövliga tillbakablickarna hos Nolan och Abigail när de träffades för första gången, helgen de de förlovade sig och den glada parmiddagen i ett mjukt, lugnande gulstick som ställer sig i ett klart motstånd till sorgens grönstick innanför sjukhusets kalla väggar. Hours tar sig fram i de långa korridorerna med en kamera sällan över brösthöjd. Den låga kameran håller berättelsen spännande och thriller-genren gör sig väl påmind.

Hours2Paul Walker har tagit sig an rollen som Nolan och gjort den till sin egen. Ingenting är kvar av den unga killen vi sett så många gånger om i The Fast & The Furious-serien. Istället är det en man med breda, tunga känslor som berättar för oss om det värsta någon någonsin kan vara med om. Jag tror att alla föräldrar lätt kan känna igen sig i ångesten som sprider sig upp längs ryggraden. Hours tar paniken ett steg längre, du behöver inte ha barn för att dra efter andan i den här filmen. Nej, långtifrån. Flera gånger än jag kom ihåg att räkna satt jag och höll andan.

Jag är glad att Nolan har koll på sin dotters maskin, för när hon behöver mer ström för att fortsätta andas påminns också jag att jag behöver ett andetag då och då också.

Hours är den sista film som Paul Walker hann avsluta innan den tragiska olyckan. Det är aldrig förenat med lycka när någon tas ifrån oss för tidigt, men jag är glad att den här titeln är den avslutande biten i hans karriär.

Det här är en film som överraskade mig och är helt klart värd sin plats omslagen i papper och lagd under julgranar runtom i landet nästa vecka.

Hours släpps på DVD och Blu-Ray i Sverige 18 december. En perfekt nagelbitare för de mysiga hemmakvällarna med en film om benen och popcorn i knät.

YouTube Preview Image

En ny ”Into the Wild”?

update

Under förmiddagen damp det ner ett mejl i inkorgen som berättade för mig att det visst är en distributör här hemma i Sverige som tagit sig an rättigheterna till Tracks. Något exakt datum är inte satt ännu, men mot slutet av sommaren verkar det som att vi får sätta oss och kolla på den här! Glada nyheter alltså! Helt klart en bra start på en bra dag 🙂

***

Jag sitter med känslan av att jag precis har kollat på en trailer till en film som kan vara den näst Into the Wild. Skönheten i filmen, som så klart är baserad på verkliga händelser, är stor. Äventyret episkt. Och jag är arg, för i skrivande stund verkar det inte som att filmen Tracks kommer att komma till de svenska biograferna. Än finns det hopp och tid för distributörerna att köpa upp rättigheterna, och jag håller alla tummar tillgängliga. Ta en titt och känn efter, mina ögon tårades för en stund.

YouTube Preview Image

Anchorman 2: The Legend Continues – stora skor blir fyllda

Med sjuttiotalet bakom sig lämnar det före detta nyhetsankaret San Diego för att vara med när historia skapas. Han får chansen att komma tillbaka världen där Ron Burgundy har snyggt hår och läser nyheterna. Denna gång i New York. Han samlar ihop sina gamla vänner för en återkomst världen aldrig hade väntat sig.

Anchorman21

Will Ferrell drar på sig mustaschen igen för att återvända till nyhetsvärlden. Den här gången lämnar vi sjuttiotalet bakom oss och siktar mot nya höjder. Det är dags för världen att lära känna nyhetskanalerna som aldrig slutar sända nyheter. Ron Burgundy har fått chansen att, tillsammans med ett nyhetsteam av eget val, återvända dit han hör hemma.

Anchorman: The Legend Continues är rolig, den får publiken att skratta. Den sköna, knäppa humorn vi alla kommer ihåg från föregången med kultstämpel från 2004 ligger kvar i luften. Adam McKay har lyckats samla det gamla gänget och gjort filmen till en fortsättning med tyngd i sig.

Det går inte att kalla Anchorman: The Legend Continues för en rumsren film. Nej, på den stora bioduken får vi bland annat se hur det skämtas med hudfärg såväl som vad en person har mellan benen. Filmen lyckas ändå med att få dessa dåliga bitar att smälta in i berättelsen på ett sätt så att jag som publik kan fortsätta med mina två timmar av eskapism och bara få skratta en stund. Jag vet att Burgundy är inkompatibel till ett samhälle, men han får mig att skratta.

Brick hem filmen åt mig, det gör han verkligen. Hans repliker, kroppsspråk. Ja, egentligen allt han gör är för mig fantastiskt roligt, och det faktum att det är Steve Carrell som kliver i samma roll gör mig så glad.

Anchorman: The Legend Continues har lyckats med den sak de säger att de ska göra; de för legenden vidare.

Anchorman22

Det här är en film som jag sett fram emot personligen väldigt länge. Jag älskar den första filmen vilken jag tycker har uppnått en nivå av modern kultklassiker. Uppföljaren kommer kanske inte att leva kvar i filmhistorien på samma sätt som sin föregångare, men den fyller ändå i skorna väldigt väl!

20 december snörar nyhetsteamet i Anchorman: The Legend Continues på sig skorna igen. Skor som de fyller med humor och galenskap under 119 minuter.

YouTube Preview Image

The Wolf of Wall Street – Scorsese har hållit sig i form

Jordan Belfort kommer från en familj utan mycket pengar. I ung ålder inser han att Wall Street är det ställe han måste till. Det är där pengarna finns. Efter en konkurs hittar Belfort pengar som ligger och väntar i kombinationen hos ”de dödligas” plånböcker och frimärkesaktier. Härifrån bygger han ett företag som kommer att växa sig stora. Stora nog att kasta småväxta på pricktavlor och vara tvungna att införa knullförbud på kontoret mellan nio och fem.

TheWolfofWallstreet2

Inte på länge har det varit så svårt att sitta med datorn framför mig på skrivbordet och komma på ord att skriva. The Wolf of Wall Street är en film så många moment, scener, händelser, skeenden och saker som försiggår att jag har svårt att hålla reda på dem. Inte för att de blandar in sig i varandra, nej. Det är svårt att hålla reda på dem för att komma ihåg i vilken ordning de alla kom.

Martin Scorsese är tillbaka efter ett par år ur långfilmsscenen sedan Hugo från 2011. Ett sug efter långfilmsformatet verkar varit stort. The Wolf of Wall Street är tre timmar lång och innehåller allt från lyxiga kläder, snuskiga mängder pengar, kontorsfester, knark av alla slag du kan tänka dig och lika många till. Filmen tar oss med på resan hos Jordan Belfort som inte vill något annat än tjäna pengar. Det lyckas han med, och mer därtill.

Berättelsen är ett solitt block av marmor med vilken Scorsese, DiCaprio, Favreau och de andra skådespelarna mejslat fram till att bli ett intensivt och intressant konstverk. Tre timmar må låta som en lång tid. Men i The Wolf of Wall Street flyger tiden förbi. Det går alltid att hävda att filmer borde klippas ner. Jag tycker ofta gärna det, och under den sista timmen av filmen började jag tänka i dem banorna. Så glad jag ändå blir att jag får följa med på den sista etappen av Belforts resa hos USAs finansiella 1 %.

Korruption i det finansiella Amerika är vad The Wolf of Wall Street visar oss. Och som vi älskar det. Det är intensivt. Det är välskrivet. Scenografin är tidsenlig och välsmaklig; precis som bilarna, kostymerna. En produkt av en erfaren regissörs talangfulla händer. The World of Wall Street kommer tillsammans med det nya året och förlänger dess extas och känsla av geniun lycka och framgång.

TheWolfofWallstreet1

Filmen kräver lite planering från din och min sida. Den är lång. Sörj för god flyktväg om stora mängder dryck intas i början. Du vill inte missa något av filmen, speciellt inte när DiCaprio beklagar sig över hur lätt hans dotter får det att se ut när hon kryper på golvet. Det går nämligen inte lika bra för honom själv i sin cerebrala-festfas.

The Wolf of Wall Street kommer till biograferna 10 januari. Ett datum som inte kan komma snabbt nog. Det här är intensivt och efterlängtat. Det här är värt alla sina pengar.

YouTube Preview Image