Hours – glöm inte att andas

Nolan anländer till sjukhuset mitt under stormen Katrinas förödande besök i New Orleans tillsammans med sin fru Abigail. Det som var tänkt att bli ett lyckligt minne, en dag av total lycka, vänder till att bli en sorgens dag. Tragedin är ett faktum och Nolan hittar sig själv i ett rum ensam tillsammans med sin nyfödda dotter i en kuvös. När elen går och sjukhuset evakueras börjar en lång kamp mot klockan och viljan att hålla sitt enda barn vid liv.

Hours1

Hours är intensiv och ihållande. De 96 minuterna är alla fulla av panik, ångest och den värsta av alla rädslor; den att förlora sitt barn. När sjukhusets nödgeneratorer översvämmas av vattenmassorna som tränger in i byggnaden måste Nolan hålla sitt barns respirator och kuvös vid liv på egen hand genom en handdriven generator. Det gamla och slitna batteriet måste laddas med den lilla ström den orkar hålla var tredje minut. Till en början. Mellan de utmattande laddningarna av batteriet som lyckas hålla kvar mindre och mindre ström i takt med en mer utmattad Nolan lär han känna sin dotter. Rörande monologer fyller hålrummen mellan de isbitande rädslan av sorg och kaos.

Det tar inte mycket för att känna paniken i Nolan när han lämnas kvar ensam på sjukhuset. allt han vill är att lära känna den lilla personen som ligger däri. Den lilla flickan vilken är hans enda länk kvar till hustrun han förlorade i operationsrummet. Innan chocken har lagt sig och Nolan insett att hans fru är borta tar han avstånd från sin lilla. Det sliter i hjärtat hus mig när kameran håller kvar i närbilden. Kampen inuti Nolan; kampen mellan den lycka han väntade sig med sjukhusbesöket och den sorg han nu står inför är lika vacker som den är just hemskt.

Fotot pendlar mellan de få men så välbehövliga tillbakablickarna hos Nolan och Abigail när de träffades för första gången, helgen de de förlovade sig och den glada parmiddagen i ett mjukt, lugnande gulstick som ställer sig i ett klart motstånd till sorgens grönstick innanför sjukhusets kalla väggar. Hours tar sig fram i de långa korridorerna med en kamera sällan över brösthöjd. Den låga kameran håller berättelsen spännande och thriller-genren gör sig väl påmind.

Hours2Paul Walker har tagit sig an rollen som Nolan och gjort den till sin egen. Ingenting är kvar av den unga killen vi sett så många gånger om i The Fast & The Furious-serien. Istället är det en man med breda, tunga känslor som berättar för oss om det värsta någon någonsin kan vara med om. Jag tror att alla föräldrar lätt kan känna igen sig i ångesten som sprider sig upp längs ryggraden. Hours tar paniken ett steg längre, du behöver inte ha barn för att dra efter andan i den här filmen. Nej, långtifrån. Flera gånger än jag kom ihåg att räkna satt jag och höll andan.

Jag är glad att Nolan har koll på sin dotters maskin, för när hon behöver mer ström för att fortsätta andas påminns också jag att jag behöver ett andetag då och då också.

Hours är den sista film som Paul Walker hann avsluta innan den tragiska olyckan. Det är aldrig förenat med lycka när någon tas ifrån oss för tidigt, men jag är glad att den här titeln är den avslutande biten i hans karriär.

Det här är en film som överraskade mig och är helt klart värd sin plats omslagen i papper och lagd under julgranar runtom i landet nästa vecka.

Hours släpps på DVD och Blu-Ray i Sverige 18 december. En perfekt nagelbitare för de mysiga hemmakvällarna med en film om benen och popcorn i knät.

YouTube Preview Image

En ny ”Into the Wild”?

update

Under förmiddagen damp det ner ett mejl i inkorgen som berättade för mig att det visst är en distributör här hemma i Sverige som tagit sig an rättigheterna till Tracks. Något exakt datum är inte satt ännu, men mot slutet av sommaren verkar det som att vi får sätta oss och kolla på den här! Glada nyheter alltså! Helt klart en bra start på en bra dag 🙂

***

Jag sitter med känslan av att jag precis har kollat på en trailer till en film som kan vara den näst Into the Wild. Skönheten i filmen, som så klart är baserad på verkliga händelser, är stor. Äventyret episkt. Och jag är arg, för i skrivande stund verkar det inte som att filmen Tracks kommer att komma till de svenska biograferna. Än finns det hopp och tid för distributörerna att köpa upp rättigheterna, och jag håller alla tummar tillgängliga. Ta en titt och känn efter, mina ögon tårades för en stund.

YouTube Preview Image

Anchorman 2: The Legend Continues – stora skor blir fyllda

Med sjuttiotalet bakom sig lämnar det före detta nyhetsankaret San Diego för att vara med när historia skapas. Han får chansen att komma tillbaka världen där Ron Burgundy har snyggt hår och läser nyheterna. Denna gång i New York. Han samlar ihop sina gamla vänner för en återkomst världen aldrig hade väntat sig.

Anchorman21

Will Ferrell drar på sig mustaschen igen för att återvända till nyhetsvärlden. Den här gången lämnar vi sjuttiotalet bakom oss och siktar mot nya höjder. Det är dags för världen att lära känna nyhetskanalerna som aldrig slutar sända nyheter. Ron Burgundy har fått chansen att, tillsammans med ett nyhetsteam av eget val, återvända dit han hör hemma.

Anchorman: The Legend Continues är rolig, den får publiken att skratta. Den sköna, knäppa humorn vi alla kommer ihåg från föregången med kultstämpel från 2004 ligger kvar i luften. Adam McKay har lyckats samla det gamla gänget och gjort filmen till en fortsättning med tyngd i sig.

Det går inte att kalla Anchorman: The Legend Continues för en rumsren film. Nej, på den stora bioduken får vi bland annat se hur det skämtas med hudfärg såväl som vad en person har mellan benen. Filmen lyckas ändå med att få dessa dåliga bitar att smälta in i berättelsen på ett sätt så att jag som publik kan fortsätta med mina två timmar av eskapism och bara få skratta en stund. Jag vet att Burgundy är inkompatibel till ett samhälle, men han får mig att skratta.

Brick hem filmen åt mig, det gör han verkligen. Hans repliker, kroppsspråk. Ja, egentligen allt han gör är för mig fantastiskt roligt, och det faktum att det är Steve Carrell som kliver i samma roll gör mig så glad.

Anchorman: The Legend Continues har lyckats med den sak de säger att de ska göra; de för legenden vidare.

Anchorman22

Det här är en film som jag sett fram emot personligen väldigt länge. Jag älskar den första filmen vilken jag tycker har uppnått en nivå av modern kultklassiker. Uppföljaren kommer kanske inte att leva kvar i filmhistorien på samma sätt som sin föregångare, men den fyller ändå i skorna väldigt väl!

20 december snörar nyhetsteamet i Anchorman: The Legend Continues på sig skorna igen. Skor som de fyller med humor och galenskap under 119 minuter.

YouTube Preview Image

The Wolf of Wall Street – Scorsese har hållit sig i form

Jordan Belfort kommer från en familj utan mycket pengar. I ung ålder inser han att Wall Street är det ställe han måste till. Det är där pengarna finns. Efter en konkurs hittar Belfort pengar som ligger och väntar i kombinationen hos ”de dödligas” plånböcker och frimärkesaktier. Härifrån bygger han ett företag som kommer att växa sig stora. Stora nog att kasta småväxta på pricktavlor och vara tvungna att införa knullförbud på kontoret mellan nio och fem.

TheWolfofWallstreet2

Inte på länge har det varit så svårt att sitta med datorn framför mig på skrivbordet och komma på ord att skriva. The Wolf of Wall Street är en film så många moment, scener, händelser, skeenden och saker som försiggår att jag har svårt att hålla reda på dem. Inte för att de blandar in sig i varandra, nej. Det är svårt att hålla reda på dem för att komma ihåg i vilken ordning de alla kom.

Martin Scorsese är tillbaka efter ett par år ur långfilmsscenen sedan Hugo från 2011. Ett sug efter långfilmsformatet verkar varit stort. The Wolf of Wall Street är tre timmar lång och innehåller allt från lyxiga kläder, snuskiga mängder pengar, kontorsfester, knark av alla slag du kan tänka dig och lika många till. Filmen tar oss med på resan hos Jordan Belfort som inte vill något annat än tjäna pengar. Det lyckas han med, och mer därtill.

Berättelsen är ett solitt block av marmor med vilken Scorsese, DiCaprio, Favreau och de andra skådespelarna mejslat fram till att bli ett intensivt och intressant konstverk. Tre timmar må låta som en lång tid. Men i The Wolf of Wall Street flyger tiden förbi. Det går alltid att hävda att filmer borde klippas ner. Jag tycker ofta gärna det, och under den sista timmen av filmen började jag tänka i dem banorna. Så glad jag ändå blir att jag får följa med på den sista etappen av Belforts resa hos USAs finansiella 1 %.

Korruption i det finansiella Amerika är vad The Wolf of Wall Street visar oss. Och som vi älskar det. Det är intensivt. Det är välskrivet. Scenografin är tidsenlig och välsmaklig; precis som bilarna, kostymerna. En produkt av en erfaren regissörs talangfulla händer. The World of Wall Street kommer tillsammans med det nya året och förlänger dess extas och känsla av geniun lycka och framgång.

TheWolfofWallstreet1

Filmen kräver lite planering från din och min sida. Den är lång. Sörj för god flyktväg om stora mängder dryck intas i början. Du vill inte missa något av filmen, speciellt inte när DiCaprio beklagar sig över hur lätt hans dotter får det att se ut när hon kryper på golvet. Det går nämligen inte lika bra för honom själv i sin cerebrala-festfas.

The Wolf of Wall Street kommer till biograferna 10 januari. Ett datum som inte kan komma snabbt nog. Det här är intensivt och efterlängtat. Det här är värt alla sina pengar.

YouTube Preview Image

Dagen i sammandrag

Hej,

Vad jag har gjort i dag? Mycket, men ändå inte så mycket faktiskt.

Jag började med att åka in till stan för att kolla på filmen Walking With Dinosaurs som jag inte har skrivit klart om i skrivande stund. Efter att jag gick från SF Park vid lunchtid mötte jag upp med en vän för ett möte om en sak. Jag vill berätta precis vad det var. Och jag får göra det, men det känns lite tafatt att bara slänga ur sig det såhär på en ensam mening. Tänker att den nyheten förtjänar att få sig ett helt inlägg faktiskt.

Hur som helst åkte jag därifrån hem för att inte riktigt veta vad jag ville få i mig i magen som lunch. Väl hemma kände jag för att spela en stund, vilket jag också gjorde. Det blev en ensam men tämligen lång runda av Battlefield 4 som såhär i efterhand kan betygsättas med ett VG-. Det satt liksom inte helt rätt. Istället började jag titta på ett nytt avsnitt av American Horror Story. Började med den här serien för ett par dagar sedan och kan inte riktigt ställa den ifrån mig. Så himla spännande!

Dock att hungern från den ännu uteblivna lunchen gjorde sig påmind genom ett ihållande kurr från magen fick mig att gå till köket.

När jag stod och tittade förstrött i kylskåpet såg jag tärningen jäst för matbröd. Nåväl, det fick duga. Ett par timmar senare hade jag i och för sig inte fått i mig någon lunch, men jag hade i alla fall fem stora ciabatte (en ciabatta, flera ciabatte). Lyckades inte riktigt sådär som jag hade väntat mig med bröden. Men det var mitt första försök på ciabatta, får försöka igen helt enkelt. Några avsnitt AHS hann jag med också, så det var bra.

Skärmavbild 2013-12-17 kl. 18.46.31Nu sitter jag med inte alls rak rygg här i stolen och har avslutat två texter. Det är recensionerna till The Wolf of Wall Street och Anchorman: The Legend Continues som publiceras i natt. Skulle gärna låta dig sitta och läsa dem redan nu, men det är inte alltid upp till mig när recensioner från skickas ut till den stora massan. Vid midnatt tar det beslutet slut i alla fall.

”Elton John – I’m Still Standing” spelas från mina Bose desktops som jag hämtade från Tyresö förra veckan och jag undrar om jag orkar eller inte orkar att skriva om Walking With Dinosaurs i kväll. Jag funderar nämligen också på att se till att kolla på Hours i kväll, den släpps på DVD/BD i morgon och är den sista filmen som Paul Walker hann avsluta innan den tragiska bilolyckan.

En förhistorisk jul

Har fått stressa in till stan som ett resultat av trött människa. Ska se Walking With Donisaurs i 3D. En titel som jag tror kommer att dra bytta av tekniken absolut. Förhoppningsvis blir det ett äventyr för mer än bara familjen. En härlig julfilm med lite stuns i, det är vad jag hoppas på!

20131217-092213.jpg

Only Lovers Left Alive – en ny tappning av blod

OnlyLoversLeftAlive1

Den ensliga men ack så musikaliskt begåvade vampyren Adam bor i ett övergivet hus i ett öde Detroit. Hans kärlek Eve bor i staden Tangier i norra Marocko. Deras romans har pågått under århundraden och deras vägar flätas samman till en igen efter år av separation. De behöver varandra och vill undkomma människans begränsningar. När Eves lillasyster kraschar in i deras liv testas relationens sömmar ordentligt.

Only Lovers Left Alive med Tom Hiddleston i rollen som den introverta vampyren med en enorm inlåst ilska är en berättelse om två långa liv som förs samman. Det är inte tydligt från en början vilka de är eller vad filmen vill visa dig och mig. Kopplingarna till faktiskt historiska skeenden håller intresset vid liv och skapar en nyfikenhet till om deras namn är mer än bara namn.

Det finns två huvudsakliga ting i Only Lovers Left Alive som gör underbar att se på. Den första är de fantastiska rolltolkningarna Tom Hiddleston och Tilda Swinton tagit sig an och spelar ut. Den andra är filmens röriga scendekor; lägenheten i det skitiga och fallfärdiga huset är till synes en stor oreda av tusentals saker, men vid en närmare titt blir det tydligt hur genomtänkt och fängslande dekoren faktiskt är.

Ett lugnt, melankoliskt drama om vampyrer med premiär på Alla hjärtans dag, 14 februari. Grundkonceptet är där, men regissören Jim Jarmusch har tagit det här konceptet och gjort det till något nytt. Till något eget. Till något riktigt bra.

 

YouTube Preview Image

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – ångerfri

Efter att minst sagt händelserikt liv har Allan Karlsson hamnat på ålderdomshemmet där han levt vidare i tron om att vara på sitt livs slutstation. På sin hundrade födelsedag ser han sin chans att fylla dagarna med äventyr och minnen. Genom fönstret försvinner den pigga hundraåringen. Nya vänskapsband, äventyr och aggregat-relaterade misstag står för dörren.

Hundraåringen1

Att ha Robert Gustafsson i rollen som en beresta och fortfarande pigga hundraåringen skrämde mig. Jag var rädd att filmen skulle bli en i raden av skräniga och tramsiga Gustafsson-sketcher. Rädslan var befogad, absolut. Däremot var resultatet på den stora duken inte illa alls. Gustafsson är sig själv, men i första rum är han den roliga hundraåringen. Vid väldigt få tillfällen känns Allan fånig eller tramsig som en följd av det (ändå solklara) skådespelarvalet.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är lättsinnig, proffsig och framförallt skrattvänlig. Känslan av Felix Herngren är närvarande från första till sista stund. Här har han stått med en ensemble av huvudkaraktärer som har lång erfarenhet i ena handen och en fantastisk berättelse från Jonas Jonasson i den andra. Tyglarna har varit avslappnade men bestämda. Filmen är en underhållande produktion vilken har plockat de flesta av guldkornen och visualiserat dem för att skratta till.

De flesta av guldkornen ur boken är med i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men absolut inte alla. I filmen ges också ett stort utrymme till karaktärer jag gärna hade sett klippas ner till hälften. Allan har haft ett långt och händelserikt liv. Genom dessa minnen får vi träffa på personer som Stalin och Truman för att nämna ett par. I nutid jagas han och de nya vännerna av ett MC-gäng som tyvärr inte alls är lika bevandrade på skådespelets betesmark; något som förstör helhetskänslan av historien.

Jag blir lite ledsen när eftertexterna börjar rulla. Inte för att jag inte är nöjd med filmen, för det är jag. Nej, jag är ledsen därför att filmen är slut och jag inte har fått se allting jag ville se från boken!

Hundraåringen2

Berättelsen om Allan Karlsson och hans Forrest Gump-aktiga liv fick mig att skratta jag-vet-inte-hur-många gånger i sin bästsäljande bokform. När han nu är tillbaka i storbildsformat skrattar jag fortfarande och det är ett bra försök till att efterlikna boken. Men det är helt enkelt inte lika bra, som väntat.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en solid kandidat till biofilmsvalet under mellandagarna i år. Ett roligt äventyr som att inte vänta ut livet i ett litet tråkigt rum. Filmen har premiär 25 december.

YouTube Preview Image

En smak av Chile i varje droppe

Visste du att det inte spelar lika stor roll på vilken latitud druvorna odlas på i Amerika som det gör här hemma i Europa? Jag visste inte det, nu vet jag däremot. Och du också. Varsågod. Man kan odla exempelvis pinot noir där det egentligen ska vara för varmt, men det kyliga havet ser till att balansera det hela.

Errazuriz2Vinhuset Errázuriz från Chile har flanerat omkring länge. På Systembolaget har de stått på hyllorna i mer än ett decennium. Vinet härstammar från byn Panquehue där det odlats, skördats, jästs sedan 1870. I flaskorna har det tappats ett vin som via projektet ”The Berlin Tasting” där betyget MVG utlysts utan problem. Då i relation till tungviktare från Bordeaux, Toscana och Napa.

Errázurir Pinot Noir 2012 är det vin du har kunnat hitta i många år i hyllorna. Nyheten för i år är mer än bara en ny etikett och ny årgång på druvorna. Nej, det är druvorna själva som är den stora nyheten. Det är nämligen så att man har planterat nya vingårdar till det cericeröda vinet med sina exklusiva toner av rostbrunt.

Det är viktigt att ha så kort väg som möjligt till där druvorna ska avskjälkas och pressas eftersom risken för spontan oxidation minster med varje meter och sekund. Vinet blir helt enkelt godare. Speciellt med de nya rankorna som ger en bättre skörd. En skörd som får ligga i 6°C temperatur i fem dagar för att lyfta den ljusa fruktigheten och den angenäma doften av vildblomster.

Med jäsning i ståltank till viss del på egen hand men också med pinot-jäst blir Errázuriz Pinot Noir 2012 lagom mer komplex i sin doft med lakrits och fuktiga skogsrötter som kittlar. En närvaro av fat väntar tålmodigt när du för glaset till din mun och får smaka på tanninernas mjuka beröring.

Jag vill mig känna röda bär och hallon i det allra första ögonblicket. De åtta månader vinet vilat på fat av fransk ek har inte gjort vinet torrt utan istället bara väcker en nyfikenhet till nöt och sötma. Det är ett sött vin med en tydlig fruktighet och också lakrits som växer sig starkare i smaken än vad jag tidigare kände i doften när den slingrade sig runt innanför blykristallens väggar.

Errazurir1Det här är ett väldigt gott vin. Ett vin som lätt slinker ner i halsen redan när man står vid spisen och tillagar maten den är tänkt att passa med. Med ett ursprung i Chile och att vinet enligt vinmakaren själv ska serveras någorlunda kylt ( +14-16°C) känns Errázuriz Pinot Noir 2012 som ett bra höstvin med vänner inom kulinariska skapelser á la havet. Eller en enklare kötträtt. Den söta fruktigheten kommer inte att orka stå på sig med starkare mat och tyngre köttbitar.

Allra bäst tycker jag att Errázuriz Pinot Noir 2012 fungerar som ett sällskapsvin. Det är mjukt, lätt och ”ljust” i sin smak. Upplevelsen av drycken är långt ifrån simpel men ändå inte svår alls att njuta av.


Errázuriz Pinot Noir 2012
(nr 6294)
Vol. 750 ml
Alk Vol. 13,5 %

Klev ut ur sängen och har ännu inte försvunnit

Recension HÄR

 

Däremot är jag trött. Inte lika trött som igår morse när jag klev (läs: gled motvilligt av kanten) ur sängen för att vakna till.

I skrivande stund är jag så gott som framme på SF Rigoletto för att börja morgonen med utlovat kaffe innan det är dags för att kolla på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann . En svensk film som jag har sett fram emot ett bra tag.

Jag hoppas att Felix Herngren lyckats göra en komedi som inte blir flamstramsig. Jag menar, det är ändå Gustafsson i rollen som Allan.

Boken är en av de, om inte den, roligaste jag någonsin läst. Det var på min Asien-resa som en av mina resekamrater hade den med sig men ännu inte påbörjat. Så i vår etapp i Kambodja var boken i mitt förvar. Och som berättelsen underhåller. Åh, den är så rolig.

Nu hoppas jag på en värdig och respektfull filmatisering! Speciellt när pressvisningen är den tidigaste jag någonsin var med om. 8:30 (!!), vad är det för gudsförgäten tid att bestämma.. Hrrhm! Aja, jag är vaken, uppe och nästan framme.