Skippar det väntade

Ingen årslista, ingen årets bästa filmer, inga bilder på nyårsoutfit, ingen ”nästa år ska bli det bästa i mitt liv”. Ingenting sådant kommer att få se dagens ljus här. Inte för att jag inte vill berätta för er vilka filmer jag tycker varit bäst i år eller visa er hur stilig jag kommer att vara ikväll, för det vill jag. Men jag har helt enkelt inte tid.

Igår stod jag ungefär elva timmar i köket och lagade mat och förberedde till i dag. I dag har jag ”bara” stått ungefär fyra timmar och förberett. Inte har jag varit själv heller. Nej, jag och Vian har samarbetat gott och väl!

Egentligen har jag nog inte ens tid att skriva det här. Bore klä på mig och fixa håret och packa ner det sista av maten och ditten datten.

Just det, kan i alla fall säga vad vi kommer äta; det blir dubbelmarinerad lammfilé med brocollifrittets och en god fetaostsås till det. I dryckesform ett gott italienskt vin, en bättre cava och en torr, härlig champagne. Vad ska du äta/dricka ikväll?

 

Hur som helst. GOTT NYTT ÅR önskar jag dig. Vi hörs i morgon (aka, nästa år), hehe! Tusentals kramar och tack till er alla för det här året. Nu fortsätter vi!

Mer Malte åt folket!

Det kan aldrig blir för mycket gos med den här lilla hunden. Följande bilder är från en liten mys-session när jag och Vian var i Göteborg. Bilderna är från söndagen efter några dagar av långa nätter och oräkneliga skratt. Han låg såhär i ett par timmar. Och jag, jag klagade inte.

bild 2-16 bild 2-17 bild 5-5 bild 2-15

Fanmade film av rang!

De flesta av oss har säkert läst fanfiction av våra favorithistorier. Eller så har vi i alla fall hört talas om att det finns sådant. Det finns också fan film. Samma sak, fans av en karaktär eller berättelse hittar på egna versioner, den här gången via film istället för ”bara” text.

Jag har inte sett många fan filmer som har varit av hög kvalitet. Men den här som min vän Andreas delade med sig av på Facebook tidigare i veckan. Ungefär tjugo minuter lång är filmen och det är inte många minuter, om någon alls, som inte är spänningsfylld. Jag gillar den som tusan och kan ärligt säga att dess effekter och speciellt dess koreografi är bättre än många storproduktioner. Att jag själv gillar Lara Croft (Tombraider) hjälper till. Croft står dock obehindrat på sina egna ben. Se själv, vettja!

YouTube Preview Image

Malte

Precis innan jul, dagen innan till och med, kom Christofer upp till Stockholm för att hinna träffa familj och vänner. Självklart följde Malte med till storstan. Eller ja, så självklart var det inte. Jag trodde inte att han skulle följa med när han bara skulle vara här över natten, men ibland har man fel.

Jag blev, utan motstånd, designerad hundhållare. Ansvaret för hunden kulminerade när vi, klara med shoppingen, satte oss i Bouqerian för ett par snabba öl innan det var dags att springa över till Centralen och vinka adjö. Vad hände? Bra fråga, jag ska berätta. Det var nämligen så att den lilla Malte la sig i mitt knä och la sig tillrätta varpå han glatt somnade.

Och som den här lilla hunden gör när han somnar började snarkandet. Jag skojar inte hur sött det är att lyssna på!

Skärmavbild 2013-12-29 kl. 16.00.22

Ta en stund och minns sommaren

Visste du att glaset är minst lika viktigt som vinet själv när det kommer till att få fram det allra bästa, och också tänkta, från ditt vin? Det är en stor vetenskap bakom och mycket att lära sig. Men vill du ha en snabbkurs är den som följer: Vita viner mår bättre av smalare glas, ungefär som det på bilden nedan. (glaset på bild är för Riesling-vin på vita sidan och Zinfandel för de röda). Unga röda viner tycker också om smalare glas med små munnar; de flesta smakerna sitter nämligen högt upp i vätskan. Äldre röda varianter har de smaskigaste smakerna ner mot bottnen; välj därför ett glas med bred botten och stor mun. Varsågod.

bild 2-14

Jag dricker sällan vitvin. Inte för att jag inte tycker om det, nej nej. Det är bara det är jag älskar rödvin. Vitvin blir lätt alldeles för sött och jag har haft otur i mina tidigare dagar med söta vitviner som varit i så dålig balans att de både smakat och luktat som gamla äpplen. Inte trevligt alls. Men att ge upp en hel dryckeskategori på grund av dåliga erfarenheter vore dumt, speciellt när det är så förbaskat gott när det träffar rätt!

Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 är en av de viner som faktiskt fungerar för mig. Precis som sin röda syster är hon från Chile skickad med en tydlig sommar i sig; inte bara i den blekgula färgen med sina ytterst subtila gröna nyanser. Enligt vinmakaren själv är Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 perfekt till nyår och ska enligt utsago gå bäst tillsammans med skaldjur i dess lättare form.

Nu har inte jag testat vinet till skaldjur. Jag har testat vinet på samma sätt som jag alltid testar viner: som sällskapsvin. Som sällskapsvin klarar sig Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 väldigt bra. Jag kan inte säga att de fräscha sommardoften med sina enorma fruktighet är det bästa vita vinet jag har druckit i år, det kan jag inte. Men jag kan säg att med varje sniff i glaset dras jag tillbaka till sommarens värme och glädje. Den druvtypiska doften från sauvignon blanc hänger tung med päron och nyklippt gräs.

Errazuriz3När jag äntligen tillåter mig själv att smaka vinet förvånas jag över att Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012  är så väldigt mjuk. Endast pyttelite av de där syrliga bubblorna kittlar min tungtipp. Syran är jämn och välbalanserad från första kontakt tills att klunken tagit sig ner i halsen. Smaken är sommarnostalgiska päron virvlar runt med vinteräpplen på den balanserade plattan av syra och druvtypisk sötma.

Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 ger sken av komplexitet utan att sätta sig på en hög häst. Det chilenska vinet är inte det bästa vitvinet jag druckit i år, men är det i toppen. Det som drar ner helheten för mig är druvan. Sauvignon blanc är för mig i grunden för söt helt enkelt. Undertecknad gillar alltså de torrare flaskorna.

Vinet med sin 2012 års årgång har funnits på bolaget sedan mars i år, men nu har vi ärats en ny etikett. Flaskan ingår i Systembolagets ordinarie sortiment.


Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012
(nr 6630)
Alk. Vol. 13,5%
Vol. 750 ml
Pris: 119 kr

Nu är det slut på juluppehåll

Jul20131

Hej!

Det var ett tag sedan sist, hur är det med dig? Har du haft en bra jul? Kanske har du ätit kopiösa mängder mat; även efter att kroppen egentligen sagt till dig att det kanske är dags att luta sig tillbaka och ta det lugnt? Det är okej att göra det, speciellt när det är jul. Jag tycker att det är okej mest därför att det är precis så jag har gjort under de här dagarna.

Min jul började på söndagen 22 dec och fortsatte till 25 december med ingenting annat i magen än hederlig julmat! Det här med vad vågen visar nu efter dessa dagar spelar ingen roll heller. För det hör inte julen till att slå ner på sig själv. Julen är till för att må bra och skratta med vänner och familj. Det är det jag har gjort.

Lite julklappar har det rullat in också. Jag är nöjd. Julen 2013 kom till att bli en väldigt bra jul.

 

Det var som sagt ett bra tag sedan sist vi hördes. Jag gick nämligen på lite juluppehåll. Det var inte planerat eller någonting, det var bara så det blev. Och jag är faktiskt glad över det. Jag har kunnat stänga av och bara vara om dagarna istället för att fundera på vad nästa inlägg ska handla om och varför jag inte sitter på tjugoåttahundra idéer att bara mata ut till dig. Jag har kunnat ta semester helt enkelt. Det var, och är, jag värd!

Nu var det dock över en vecka sedan det senaste inlägget och det har så smått börjat att klia i fingrarna. Det är med den meningen jag berättar att uppehållet är slut och jag är tillbaka i rutan. Kanske inte i samma 2-5 inlägg om dagen-tempo som vanligt, men dit kommer vi nog efter nyår ska du se!

Jag har lagt in min egen chilli

Härom förmiddagen att jag och hade egentligen inte sådär väldigt överdrivet mycket att göra. Som det alltid blir vid de tillfällena, och fler därutöver, är att man börjar söka efter saker på Internet man annars aldrig kanske skulle göra. Jag började med att leta efter goda recept på pizzadegar. Därifrån hamnade jag på hamburgerbröd efter några omväger kring tomatbröd och pizzasås från grunden. Där bredvid hamburgarbröden, som enligt utsago ska vara godre än Max Frisco-bröd såg jag någonting som fångade min uppmärksamhet. Inlagd chilli! Hur svårt är det egentligen, tänkte jag. Jag som äter en hel jalapeños till tacos och hamburgare. Det var inte så svårt, och när jag läste deras beskrivande text insåg jag hur illa det faktiskt var med den köpta.

Jag hade längre inget val, jag var tvungen att testa mig på att lägga in min egen chilli. Det här är resultatet.

Chilli5Bilden här ovanför är precis de tre steg som tillagningen av den inlagda chillin består av. Receptet jag använde tog jag i stort sett rakt av härifrån. De enda små justeringarna jag gjorde var för att få plats i den fina burk jag köpt från Granit och det faktum att min lokala Coop-butik bara hade hälften av den mängd chilli jag letade efter. Tur det dock, eftersom den mängd jag producerade var perfekt till tidigare nämnda burk.

Steg ett är alltså att inhandla allting. Du behöver:

  • 200-240g chilli (blanda och mixtra bäst du vill efter eget behag av styrka)
  • 2 dl hederligt kranvatten
  • 2 dl äppelcidervinäger
  • 2 msk socker
  • 1 knapp tsk salt
  • 1 tsk natriumbensonat (frivilligt)

Steg två innebär att frammana kramp i handen du håller kniven. För det är mer att skära än det ser ut. Jag antar att det fungerar som enklast med bra teknik och en riktigt vass kniv. Ingetdera var något jag hade tillgängligt. När du skurit upp allting gör du så enkelt för att du hivar i allting i en kastrull och slänger i allt det andra som står i listan ovanför. FÖRUTOM natriumbensonatet. Den väntar du med till senare. Medan allting kokar upp kan du passa på att se till så att burken/-arna du kommer att använda är rena och förberedda. Vill du vara på den säkra sidan slår du ner ett par deciliter stekhett vatten i burken tillsammans med en tesked natriumbensonat och skakar ordentligt. Efter det är den redo för härlig chilli!

Du, förresten, se till att vädra ordentligt medan du gör det här. Det luktar. Ganska mycket. Vi skyller allting på vinägern, för det är den som faktiskt är den skyldiga.

Känn efter då och då hur mycket spänst det är kvar i chillin. När du känner att den är så pass spänstig du vill ha den, du vet sådär precis lagom mycket al dente så tar du helt enkelt av den från plattan. Låt det hela svalna ett par minuter. NU slänger du i en tesked natriumbensonat (om du vill) och rör om ordentligt.

Härifrån är den rätt så enkelt. Slå upp allting i den burk eller de burkar du hade tänkt dig använda och kyl ner! Så var det klart! Grattis, du har nu i din ägo inlagd chilli som smakar så mycket bättre än den mjöliga jalapeño vi annars köper per automatik i butiken.

Chilli4

Walking With Dinosaurs – en vacker besvikelse

Patchi är minstingen i kullen, men den absolut mest envisa. Efter att ha växt upp i motvind i skuggan av sin storebror kommer Patchi till att bli hjordens välbehövda hjälte på deras årliga vandringar från norr ner till varmare breddgrader över vassa bergspass och dalgångar fulla av lurpassande köttätare.

WalkingWithDinosaurs1

”Julens stora familjeäventyr”, kanske borde jag ha läst de orden lite tydligare. För det är det som tar sönder Walking With Dinosaurs för mig. Jag gick in i filmen i hopp om att få uppleva ett ovanligt vackert animerat äventyr om dinosaurier. Mina förhoppningar var att kunna hånskratta Jurassic Park rakt upp i ansiktet. Som du säkert förstår blev det inte på det här viset.

Istället satt jag under en timme och 27 minuter och tittade på ett, fortfarande vackert, äventyr om att växa upp som minstingen i kullen och överkomma faror från andra varelser lika ofta som från naturen själv. Jag fick hänföras av en datoranimering av dinosaurier jag tidigare inte skådat på den stora duken samtidigt som jag suckade långt och djupt varje gång filmen stannade upp för att berätta för mig vilken dinosaurie jag såg framför mig.

Jag fick se på när maktdynamiken i hjorden skiftade helt och hållet efter en skogsbrand och hungriga rovdjur när jag i samma veva irriterade mig på en infantil dubbning av det redan irriterande konceptet med voice over.

För i Walking With Dinosaurs pratar de inte. De låter, grymtar, vrålar och skriker precis som man kan tänka sig att de gjorde för alla de åren sedan. Över det har produktionen lagt röster. Det är alltså inget försök till läppsynk någonstans. Inte heller pratar alla; nej det är bara de karaktärer som är någorlunda viktiga för oss. Pluspoäng på det valet.

Walking With Dinosaurs är en fantastisk film som visas i 3D. Miljöerna är makalösa och animeringen mer därtill. Filmen är edukativ, vilket är mitt största problem. I en kommande DVD/BD-lanseringen håller jag tummarna för ett val att stänga av det edukativa såväl som alla röstspår.

Ge mig valet att se Walking With Dinosaurs som den naturfilm jag vill att den ska vara och jag kommer kola på den om och om igen. Som den är nu är det ett underhållande familjeäventyr som lekt runt med stora pengar och talangulle medarbetare.

WalkingWithDinosaurs2

Jag hade förhoppningar på Walking With Dinosaurs. Kanske har jag för höga förhoppningan. När eftertexterna började rulla kände jag mig snuvad på konfekten. Jag kände mig besviken. Inte på filmen i sig, nej. Allting landar på röstarbetet och att de valt barn som huvudsaklig målgrupp. Det här är en film jag ville se vara riktad till en äldre publik. Jag fick inte som jag ville.

Fredag 20 december är dagen som Patchi tar plats i Walking With Dinosaurs. Ett episkt äventyr om att växa upp i motvind och överkomma enorma faror.

YouTube Preview Image

Perfekt till ett barnfritt julbord

bild 2-12

Julen står och väntar runt hörnet. I dag kan det vara bra att springa förbi Systembolaget för att slippa de ofantliga köerna jag spår kommer att ringla sig runt landets gator och torg på måndag. Visst kan man hoppa över spriten om man så vill. Vill man däremot inte det kan det vara onödigt att köpa stora, dyra flaskor om suget ligger på ett brett spann. Varför inte testa lite av varje?

Avec är inte en nykomling på den svenska marknaden som hämtat sin inspiration från fransmännens digestif. Vad som däremot är nytt är designen på förpackningen. Får jag säga det själv, vilket jag tycker att jag får, så tycker jag om den. Den känns lagom enkel och elegant.

Det breda innehållet hjälper naturligtvis. Här finns allt från en härligt ektonade och vällagrade cognacen Martell. Häri ligger också en skotskt liten Glenlivet 12 years old bredvid en irländsk kollega vid namn Jameson. Två varumärken de flesta av oss är bekanta med. Och för dig som inte är det kan jag avslöja att den irländska är ”enklare” att tycka om, även om den skotska är godare enligt mina personliga smakpreferenser. För den sötsugna väntar en söt Kahlúa som gärna låter sig inmundigas väl kyld eller som oväntad sås till efterrätten. Avslutningsvis har Avec lagt med den sjuåriga versionen av Havana Club. Min erfarenhet är att de flesta sträcker sig efter den yngre, treåriga versionen på bogalets hyllor. Jag skulle råda dessa att våga sig på den mörkare och äldre varianten. Den är godare. Så enkelt är det, vare sig den dricks rent eller i en klassiskt Cuba Libre.

Avec – slutet gott, allting gott
(nr 530)
Vol. 10 x 5 cl
Pris: 295 kr
bild

Ninjakaffe på stan

20131219-142735.jpg
Jag och Ninja har gått på stan ett par timmar. Ärenden har uträttats och ben har blivit trötta. Julklappar vi inte trodde oss hitta och även några impulsköp har lämnat butiker med oss.

Nu sitter vi med våra påsar med rumpan mot en varsin stol och en kopp varmt kaffe framför oss.

Det var allt.