Bakom biobuken – Cosmonova

I ett försök att få en lugn stund och hinna hämta andan beslöt jag mig för att i dag ta mig ut till universitetet och vidare med den korta promenaden över till Naturhistoriska riksmuseet. I stora hallen väntade Camilla på mig tillsammans med sin son. Väl där mötte vi upp med Björn som är maskinist på Cosmonova. Vi fick gå in i projektorrummet…och mer därtill!

Cosmonova – 750 m² bioduk med ett ljudsystem på 15 000 watt, en analog projektor med lampa på lika många watt och dubbla digitala 2K-projuektorer med 3D-kapacitet för 259 personer. Sveriges största IMAX-biograf i OmniMAX-format.20131031-102920.jpg

Rummet må vara på en någorlunda ansenlig mängd kvadratmeter. Men det spelar inte så stor roll när de enorma rullarna ligger utplacerade på hyllor med stora vindor på. Valsarna var många och även om Björn fick det att se lätt ut skulle jag inte våga mig på att försöka ladda en film på korrekt vis utan övervakning. Mest också för att om filmen går sönder har jag inte 200 000 kronor till att skicka efter en kopia.
Cosmonova3

Rullarna är enorma. Större än jag någonsin sett förut. Rullen nedanför är för en film á cirka fyrtio minuter och väger i runda slängar sjuttio kilo. Ingenting man vill tappa på tårna alltså. När filmen rullar på går det åt ungefär 24 bildrutor per sekund. Hur lång den här filmrullen är får du dra fram gamla dammiga matematikkunskaper själv för.Cosmonova2

Den stora projektorn hissas upp ett par meter från golvet och sticker ut sitt objektiv genom en liten lucka ut i salongen för att lysa upp den enorma duken. I salongen hörs projektorn inte alls. Men bakom kulisserna låter det överallt, och det låter överraskande mycket. Det är främst lufttryck som skapar ljudet när filmen ska matas fram och läggas rätt. Besten är för övrigt vattenkyld. Det känns tämligen rimligt med tanke på värmen dess lampa måste alstra!Cosmonova5 Cosmonova4 Cosmonova1

Andra sorters projektorer och högtalare står utplacerade bakom Sveriges största bioduk. Duken själv är gjord av aluminiumplåt; perforerad för att släppa fram ljudet från de fem kanalerna och basenheten. 15 000 watt går det att klämma fram, men det är väldigt sällan om ens någonsin det behövs så mycket ljud. Personligen håller jag möjligtvis inte med, men barnfamiljerna kanske inte sitter på samma åsikt.Cosmonova6 Cosmonova7 Cosmonova8

Innan vi begav oss ut bakom skärmen skickades frågan ”är någon av er rädd för höjder?” ut i rummet. Alla slog ifrån sig frågan. När man däremot klättrade i så gott som lodräta trappor och gick på inte helt och hållet stillestående gångar 15 meter upp i luften är det inte lika självklart. Kanska inte rädsla, men om något en väldans respekt för betonggolvet nedanför.Cosmonova10 Cosmonova9

SFF13: The Selfish Giant – desperationens hopp

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter härTheSelfishGiant1

Två pojkar som inte längre är välkomna att gå i skola efter en incident på skolgården där knytnävar var involverade. I en nedgången förort bebodd av familjer och personen utan någon vidare hög inkomst får arbetarklasspojkarna att söka lyckan och pengarna i det skrot som ligger utspritt överallt. Den lokala skrothandlaren rekryterar de två för att som minderåriga göra hans smutsgöra: stjäla koppartråd från varstans det än går.

The Selfish Giant har redan hyllats av bland andra Financial Times och är verkligen en berättelse att ta till sig och bära med sig ut från salongen. Arbor och Swifty kastas ut från sin skola efter ett slagsmål de två hamnat i på skolgården. Arbor har koncentrationssvårigheter och hans humör hjälps inte av att storebrodern stjäl hans medicin för att kunna köpa droger. Swifty är trångbodd med sin familj om väldigt många syskon och indrivarna står på rad utanför dörren.

De två finner frälsning hos skrothandlaren Kitten som skickar ut dem på stan för att hitta skrot och då framförallt kopparskrot. Girighet och övermod drar de djupare in i problemen.

The Selfish giant är kall i sin berättelse om desperata tider i ett samhälle där vuxna inte skyr att använda barn för deras egen vinning. Berättelsen griper tag om en tillsammans med ett vackert men matt foto som ger skenet av att livet aldrig är enkelt. Ett mästerverk från regissören Clio Barnard. Ett måste, helt enkelt.

YouTube Preview Image

The Summit – svindlande fara

Berget K2 i Himalaya har ett blodigt rykte kring sig och anses hos de allra flesta bergsbestigare vara det svåraste berget i världen. De första 48 timmarna av augusti 2008 skulle skrivas in i historieböckerna som de allra dödligaste någonsin. 25 erfarna klättrare begav sig upp från basläger 4 och attackerade toppen på en dag med perfekt väder. Elva stycken kom aldrig tillbaka.

TheSummit2Världens näst högsta berg. En trailer som utlovar action, mystik och intensitet. Visst låter det bra? Det tycker jag också. Men det är trailern det. Filmen är långrandig och den spänning trailern innan byggt upp försvinner inte ens. Nej, den är borta och glömd innan den dokumentära berättelsen ens har satt igång.

The Summit, regisserad av Nick Ryan ger sken av att på ett så fartfyllt sätt som möjligt återberätta, beskriva och hypotetisera runt de mystiska dygnen när så många liv sorgligt nog avslutades. Filmen handlar om mycket mer än de faktiska händelserna, absolut. Ryan vill belysa de moraliska dilemman som bergsklättrarna ställdes inför när vänner till höger och vänster försvann och dog.

Problemet är att det inte finns någon spänning i The Summit. Jag kan inte lyckas upprätta någon koppling till överlevarna och deras berättelser. De olika delarna av dokumentären blandas ihop till ett virrvarr av intervjuer, återberättelser som sedan motsäger sig själva blandat med förstklassiga iscensättningar och autentiska bilder och videoklipp från händelserna. Förvirringen är total, jag måste lägga ihop pusselbitarna själv för att orka hänga med och därför hinner jag inte känna efter hur bergsklättrarna måste ha känt där uppe i ”dödens zon (<8000 möh)”.

TheSummit1Fotot i The Summit är i sina iscensättningar snyggt och väl genomförda. Helikopterturer förbi berget med sin svarta sten mot den kritvita snön och klarblå himmel snor gärna åt sig din anda. Likaså bergets skugga sedd från toppen som sträcker sig jag-vet-inte-hur många mil in in Kina. Mäktigt, minst sagt. Är du inte personligen insatt eller intresserad av bergsklättring är det för dessa scener och sekvenser som du vill se The Summit.

YouTube Preview Image

The Summit kanske inte når sin pik den 1 november, men det är åtminstone datumet för dokumentärens premiär på bio såväl som VOD.

 

 

Studiebesöksbryt

I dag hoppar jag över i alla fall den första av festivalens två pressvisningar till fördel för något helt, men ändå inte, annat. Nämligen det att jag om en mindre stund möter upp med Camilla ute på Naturhistoriska museet.

Där ska vi få följa med på en rundtur inne på Cosmonova upp bakom dukar och in i projektorrum. Att få göra det här är faktiskt något som jag har tänkt på att göra under åren som gått. Att då tacka nej till möjligheten vore bara ren och skär dumhet.

Efter studiebesöket blir det ilfart tillbaka in till city för att se eftermiddagsfilmen vilken är Eastern Boys. Den kan bli lite hur som helst. Antingen är den jättebra eller väldigt dålig.

20131031-102920.jpg

SFF13: Jimi – All Is By My Side

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köpbiljetter här

JimiAllIsByMySide1Året är 1966 och på scenen i en klubb står det en ung man med en gitarr på magen och fingrar snabbare än blixten själv. Det är Jimi Hendrix som står på scenen och det är Linda Keith som ser honom där uppe på scenen. Jimi är inte den enklaste personen att arbeta med och det tar tid innan saker släpper och han hittar sig själv i London för att spela in sitt debutalbum. Året som leder upp till den stora spelningen i Monterey, Kalifornien kantas av nya vänner, droger, kärlek, svek och underbar gitarrmusik.

Jimi: All Is By My Side skildrar året som rocklegenden hittar sig själv samtidigt som världen upptäcker honom. Outkast-medlemmen André 3000 är det som axlar rollen som gitarrvirtuosen Jimi Hendrix och så fort det går att koppla bort Ms. Jackson ur huvudet är han en duktig skådespelare som lyckas skapa en bra form och karaktär. Självfallet är det hjälpt av ett gediget och genomarbetat manus skrivet av John Ridley som också regisserat filmen.

London bubblar av energi och det är staden vars hjärta varje artist måste vinna för att ha en chans att bli någon någonstans. Med en fri kamera får vi följa med Jimi i hans jakt på det stora genombrottet sida vid sida av flickvännen Kathy och hjärnspöken. Jimi: All Is By My Side är ett vackert porträtt om legenden som rycktes bort från världen i alldeles för ung ålder.

Ett måste för alla som uppskattar hans musik, musikhistoria eller gärna lutar sig tillbaka och blundar till fräna gitarrsolon.

[Trailer ännu ej publicerad]

SFF13: 12 Years A Slave – mer än bara slaveri

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

12_Years_A_Slave1

Det går att säga mycket om 12 Years A Slave. Så mycket att jag sitter med all information jag tog in under visningen och inte riktigt vet vad jag ska göra av med det eller var jag ska börja. För hur börjar man att berätta om en film så mastig och vi viktig som 12 Years A Slave? Hur börjar man att prata om en film som tar upp slaveri på ett sådant brutalt ärligt och rått sätt utan att vandra in i subjektivitetens land? Det går inte, men jag hoppas att jag kan komma att berätta om filmen på ett sätt att du vill gå och se den. Och det utan att jag avslöjar alltför mycket.

Solomon Northrups liv som respekterad violinist i såväl vita som svarta sammanhang luras efter en blöt kväll på stan och vaknar upp i bojor. Såld in i slaveriets hårda värld efter att ha varit en fri svart man med en fri svart familj försvinner de goda tiderna. Timmer ska sågas, bomull plockas och sockerrör skäras. Allt under hotet och förtrycket från den vita mannen.

12 Years A Slave är baserad på verkliga händelser. Berättelsen baseras nämligen på den biografiska boken med samma namn; skriven av Solomon Northrup själv. På bokens 160-årsjubileum för hela världen nu ta del av de tolv hårda åren som Solomon, eller Platt som hans slavnamn blir, får uthärda innan rättvisan når fram.

Det går att skriva en bok om filmen, regisserad av Steve McQueen, själv. Det är en mastig historia om slavhandeln under 1800-talets USA. Den belyser problemet som fanns med fria svarta personer som kidnappades för att säljas tillbaka in i slaveriet. Filmen tar upp de brutala förhållandena slavarna levde och arbetade under. Samtidigt visar 12 Years A Slave att bland alla rötägg fanns det också de som trodde på jämlikhet och inte behandlade slavarna som egendom. Inte bara som egendom i alla fall.

Skulle jag inte säga att 12 Years A Slave är en emotionellt laddad film är det ingen mening med att skriva någonting alls om den. Det är nämligen så att filmen rakt igenom är laddad med så mycket känslor genom det uppenbart mästerliga regisserandet, det övertygande skådespeleriet från den breda ensemblen till det intelligenta fotot.

Filmens foto berättar mer än man först kan tro. Ta exempel det faktum att när Solomon, någon annan slav eller ingen alls är i bild visas gärna himmel upp. När slavarna visas i grupp eller på annat sätt riktar in sig på dem försvinner allt som heter himmel och därmed också allt som heter hopp.

12 Years A Slave är också den filmen som för första gången fått mig att må snudd på illa under en ”pisknings-scen”. Filmen är på det stora hela brutal men också vacker och underbar att kolla på!

YouTube Preview Image

SFF13: Luton – kontextlös

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

Luton1Jimmy går i gymnasiet och verkar inte trivas. Det finns annat han hellre vill göra än att sitta stilla i ett tråkigt klassrum hela dagarna. Mary är advokat och går ut på klubbar om nätterna för att krydda till sitt annars tråkiga liv med sin make. Makis är familjefadern som driver den lilla butiken som låter livet rulla på i den takt det redan gör. Deras liv vävs sakta men säkert samman till ett.

Luton är en långfilmsdebut av den tidigare prisbelönta kortfilmsregissören Michalis Konstantatos. Det är svårt att säga att allt kring de tre berättelserna är gott och att filmen på det stora hela är bra. För det är den inte. En timme in i det etthundra minuter långa dramat finns det ännu inte än röd tråd om vad filmen vill säga mig. Tre olika personer skildras från sina egna perspektiv och det finns väldigt, och då menar jag ytterst lite som binder dem samman.

Filmen har ett vackert, om än säreget foto med långsamma och stillastående tagningar av det längsta laget som gärna drar sig in till karaktären. Vi går från helbild till nära zoom över en längre stund. Färgerna är kalla och avmättade vilket skapar en tonskala över bilden som inte kan beskrivas på ett annat sätt än en grå hinna av damm. Det är dock fotot som gör att Luton kan vara värd att se just på grund av den säregna stilen från regissören med bakgrund inom teater och arkitektur.

YouTube Preview Image

 

SFF13: Ilo Ilo – ung envishet och samhällsklasser

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

IloIlo1Teresa har lämnat sitt hem och sitt spädbarn hemma i Filippinerna för att resa till Singapore. I Singapore väntar ett jobb som hushållerska och drömmen om ett bättre liv. Familjen som Teresa får anställning hos verkar till en början vara som vilken annan familj som helst. Ganska direkt inser hon att även om familjen ser perfekt ut utåt är det innanför husets väggar tomt på kärlek.

Ilo Ilo är Anthony Chens långfilmsdebut och skildrar en invandrarkraft som tar plats i det moderna Singapore. Fattiga personer reser till det rikare landet i hopp om pengar och ett bättre liv. Men trots att lönerna är bättre och arbetstillfällena flera har Singepore precis som resten av världen känt av finanskrisens bittra vingslag. Alltfler i medelklassen har svårt att få ihop räkningarna och de som åker ut först är den hushållshjälpen.

Teresa vill göra sitt jobb så gott hon kan för att tjäna ihop pengar och någon dag kunna återvända till sitt barn hemma i Fillipinerna. Familjens son, Jiale, gör inte jobbet lätt för henne med sin envishet och motvillighet till att samarbeta. Jiale blir retad av vänner och i skolan för att hans familj skaffat sig en hushållerska och motsätter sig därför genast hennes närvaro.

Genom en serie tappra och sinnrika försök lyckas Teresa bryta sig genom denna kulturvägg och en vänskap utvecklas dem emellan. Ilo Ilo utvecklas till en berättelse om klassöverskridande vänskap och hur personer av olika ursprung, ålder och kultur kan komma samman och älska varandra.

Ett vackert och lätt foto som gärna berättar från en roterande axel får vi följa rollernas dagliga liv och såklart också en beskärd del av Singapores magnifika skyline.

YouTube Preview Image

Morgonstund

20131030-075348.jpg
Om en timma lite drygt börjar dagen och se tre filmer som är inplanerade. För att orka bättre i dag än igår sitter jag i skivande stund och äter frukost. YTTERST ovanligt ska tilläggas.

Ja ställde mig och kokade lite havregrynsgröt och sitter nu framför datorn med videoklipp från Battlefield 4 som släpptes i USA igår! Sverige får vänts en stund till, men som det det ut. Omnåmnåm!!!

Och ja, jag äter min hemmagjorda äppelmos till gröten, det stämmer mycket riktigt.

SFF13: Mig äger ingen – den lämnar ingen oberörd

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg
köp biljetter här

MigÄgerIngen2Sverige på sjuttiotalet och Lisas mamma lämnar en redan haltande familj i en liten lägenhet ute i förorten. Kvar blir pappa Hasse med sin dotter och vet inte vad han ska ta sig till. Med ett jobb på smältverket och utan kunskap såväl som erfarenhet om att ta hand om och uppfostra ett barn sätter de båda två ut på en resa. Kantat av fattigdom, alkoholism och en kommunistisk ideologi lär de sig både om allt. Vare sig de vill det eller inte.

Mig äger ingen är fritt baserad på Åsa Linderborgs självbiografi med samma namn om en ensamstående fars relation till sin dotter. Filmen lämnar ingen berörd med sitt vackra, om än kalla foto, som griper tag ända in i benmärgen. Fotot berättar också för dig och mig att allt inte står rätt till. Mig äger ingen skildrar barns utsatthet och Lisa får i sina unga år sällan vara i bild utan att alltid ha någonting i förgrunden som skymmer och gömmer. Barn ser och förstår mer än vi tror, ändå blundar vi för deras intelligens och låter de inte komma till tals.

Mikael Persbrandt gör en fullkomligt fenomenal insats i rollen som den alkoholiserade proletärfadern. Jag kan inte se att någon annan man i svensk filmindustri skulle klara av att axla den här rollen och spela den med så mycket övertygelse som han gör. Den hårda rösten. De tomma ögonen. Uppgivenheten och paniken. Alla är där i precis rätt tillfälle.

YouTube Preview Image