Insidious: chapter 2 – jump scares, anyone?

Familjen Lambert har flyttat ut ur huset där de underliga sakerna hände med andevärlden. Josh, Renai och deras barn flyttar in hos Josh mamma i huset han växte upp. När konstiga saker fortsätter att hända växer paniken hos familjen. Ett mysterium som varit begravt sedan barnsben måste komma fram i sitt ljus om någon ska ha en chans överhuvudtaget.
Insidious22James Wan är tillbaka med uppföljaren till lågbudgetsuccén från 2011. Insidious: chapter 2 öppnar starkt med en till synes ny storyline. Allteftersom får vi veta att saker och ting hänger ihop mer än först trott. Kvinnan som stryker omkring i huset vill någonting, men vad? För att kunna förstå vad som händer med dem måste Renai sträcka ut en hand in i andevärlden och be om hjälp.

Trots sin låga budget lyckas Insidious: chapter 2 med bedriften att få mig att viska ”men förihelvete” i salongen. Jag visste att det skulle hända någonting, varför lät jag mig själv bli rädd..igen?! Det är frågan jag ställer mig själv om och om igen när jag kollar på filmen. Jag blir glatt överraskad av hur komplex berättelsen är utan att lägga till mycket nytt i grytan.

Det här är det andra kapitlet på en historia som exploderade ur sina startgropar med skrikande stråkar och ett mästerligt användande av ljus, scendekor och det bästa vapen en regissör kan arbeta med: det emotionella engagemanget från publiken. Insidious: chapter 2 är bra, rysligt bra!
Insidious21Jag är ledsen när jag tänker på Insidious: chapter 2 som den sista skräckfilmen vi någonsin kommer att få se från James Wan. Det fina i kråksången är just det att det är med den här filmen han lägger sina skräckskor som regissör. Insidious: chapter 2 är höstens skräckfilm otvivelaktigt flest jump scares. Det gillar jag, inte när jag hoppas till stolsraden bakom, utan nu efteråt när pulsen hunnit lägga sig.

YouTube Preview Image

Det sista kapitlet från James Wan har premiär 4 oktober. Insidious: chapter 2 är skräckfilmen som bevisar att det går att bli rädd utan att först lägga ner hundratalsmiljoner kronor.

Skumtimmen är långsam och dimmig

Julia har aldrig förlåtit sin pappa för vad som hände alla de där åren sedan när sonen Jens försvann. Utan att vilja ta på sig skulden har Gerlof bedrivit sin egna undersökning om vad som hände den där dimmiga dagen på Öland. Nils Kant, den ökända mördaren som spårlöst försvann skulle enligt legenden ha återvänt till ön just den sommaren. När Julia får reda på vad hennes pappa hållit på med alla dessa år bryter hon ut i vredesmod. I samma veva anländer en sandal i posten. Den sandalen Jens hade på sig dagen han försvann. En resa genom dimma och över hav tar vid som kommer att chockera alla inblandade.

Skumtimmen1 Titeln väver in berättelsen i ett dunkel den aldrig orkar ta sig ur. På ett underexponerat Öland är Lena Endre och resten av gänget och flänger omkring. Visst, vi tar en sväng förbi till Kuba också, även om den lilla semesterturen från kalla, blåsiga Öland skulle ha kunnat komma från arbetsmiljöverket.

Nej, okej. Skumtimmen är inte så illa som det verkar. Det är en tvättäkta svensk film med mysterium som ska lösas. Problemet är att berättelsen inte tar sig någonstans. Alldeles för lång tid hinner gå innan jag som publik får något grepp om vad det är filmen tillslut ska gå ut på. Det är ett hitta ett spöke och dess offer, om du inte orkar vänta en timme in i filmen.

Fotot. Ja, fotot är på storyboards riktigt snyggt. Jag ser hur Daniel Alfredson försökt att fånga mystiken som sveper över alvaret, över Atlanten hela vägen till Havanna i jakten på ortens ökända mördare. Men som jag nämnt känns hela filmen underexponerad. Färgskalan går i gråskala med vilken Skumtimmen blir kall och samtidigt väldigt otydlig. Det går inte att bestämma vilket tid på året det är. Vissa scener skulle det gissningsvis kunna vara sensommar, nästa skulle lika gärna kunna vara i sen oktober.

Skumtimmen2

För att knyta ihop säcken är Skumtimmen långsam, tråkig, grå. En klapp i ryggen ändå till en berättelse som inkluderar händelser i berättelsen jag inte såg komma!

YouTube Preview Image

Skumtimmen har premiär på ett femtotal orter över hela landet 27 september. Det här är ett drama för dig som älskar den svenska deckarindustrin!

Avslagen

I soffan. Äntligen! Efter tre filmer på raden var sardinpackad tunnelbana och sega medresenärer på bussen inte något som jag behövde, nej nej. Men det fick jag ändå, såklart. Har haft ont i ögonen hela dagen och varit överlag trött. Tror det kan ha att göra med snapsen och vinet från gårkvällen. Men är det självförvållat ska man inte klaga, inte för mycket i alla fall.

Nu ligger jag alltså i soffan. TVn är igång och jag halvkollar på Catch Me If You Can. Kan inte komma ihåg hur många år sedan det var jag såg filmen. Mat måste jag få i mig snart men just nu finns det ingen ork att resa mig upp ur soffan. Får vänta en liten stund innan jag får hitta på något att sätta i magen.

wallpaper-3030683

Mellanfilmsmat och kaffe

Nu har jag inte så mycket tid på mig. Om tjugo minuter börjar dagens andra film av tre. Började morgonen med Justin Timberlake i Runner, Runner. Efter filmen sprang jag och Camilla upp till Bamboo-någonting och åt asiatisk buffé. Kan säga att denna herre drog i sig inte bara en eller två dumplings!

Efter maten tog vi oss ner till Svenskt snus för en snabb kaffe innan det är dags för den andra filmen som blir filmen om Metallica. Jag har egentligen inte så stor koll å vad den handlar om, men det får reda på alldeles strax, och du lite efteråt. Sedan blir det back-2-back för att se Insidious: Chapter 2. Det är en film som jag ser fram emot väldigt, väldigt mycket!

Men i alla fall, nu måste jag supa i mig det här innan filmen börjar! Vi hörs i eftermiddag 🙂

I sängen med ett glas rött

Japp. Du läste rätt. Jag ligger, eller i alla fall halvligger, i sängen med ett glas rött vid min sida. För det är så man har det på tisdagar när vikter fallit från axlar och men druckit god återuppstånden sprit på O.P. Anderson på Urban Deli med vänner och nya såväl som gamla bekanta.

Det har varit en bra dag. Så enkelt är det bara. Om det inte hade varit för att jag blev någorlunda besviken på dagens Disney-film. Egtersom jag har druckit en del i eftermiddag och afton har jag fortfarande en del vett nog bakom pannbenet för att ”call it a day” här på bloggen och invänta bättre tider (dvs i morgon vid åttasnåret).

I morgon är det en lång dag. Tre (!) filmer på rad! Det kommer bli en bra dag, så enkelt är det 😉 Men det tar vi alltså i morgon, god natt!

Lock och skräck med Staffan

UnderFloden1Drygt sexhundra sidor omslutna av ett inbjudande rött omslag med stora vita bokstäver över sin framsida. Jag ville ta upp boken på en gång och börja läsa. Ännu mer när jag såg orden längst ner på framsidan: ”en roman baserad på verkliga händelser”. Under floden är en bok om en ung flickas väg från djungelbeklädda berg i Laos till turistparadiset Phuket och sexhandeln däri.

Som den första delen i en trilogi öppnar Staffan Nordstrand hårt med tonvis av detaljer och sidoberättelser. Det står snabbt klart för mig att för den unga flickan, Prim, är familjen väldigt viktig och att då utelämna deras historia och berättelser vore att halshugga hennes egen berättelse. För den stressade läsaren blir därför Under floden till en början seg; namnen är många, byarna har liknande namn och det känns emellanåt rörigt om vem det är som säger, berättar eller tänker vad.

Redan ett par, relativt korta, kapitel in i boken är jag som fast. En passage låser fast mig i berättelsen, det är när Prims farfar berättar om olika metoder Vietnameserna använde under kriget och nämner den som innefattar en verktygsfil och krigsfångars tänder. Ja, vi lämnar resten åt fantasin för tillfället. Historien fortsätter och jag vill veta mer om Prim och varför hon gör de val hon gör. Vetskapen om att även om just det som står skrivet på sidorna inte behöver ha hänt exakt som det står är det ändå en brutal och ärlig skildring av en undre värld väldigt få har någon som helst insyn i.

Staffan använder ett språk som på det stora hela fungerar bra för miljön han skriver om. De komplexa förklaringarna om hmong-folkets historia; de utdragna scenerna om övermakt mot de lokala kvinnorna på barerna i stan fyller huvudet med detaljrika sinnesbilder om vad som händer. Med tanke på vad som ofta skildras i sin brutala ärlighet är sinnesbilden en Pandoras ask.

Böckers kraft är att skapa de här inre bilderna hos oss som läser dem. Det är därför vi älskar dem och fortsätter att leta efter nya och bättre böcker hela tiden. Under floden har många sidor kvar till sin sista bokstav och sinnesbild, men jag vet att jag vill stå ut med de hemska bilderna för att få följa Prim på hennes resa genom Sydostasiens lockande, vackra natur och skräckinjagande, okontrollerade landsgränser.

 

Vroom, vroom!

Efter en vända in till stan för att se den kommande filmen Flygplan är jag nu hemflugen igen (ja, jag är såhär rolig i verkligheten också). Nåja, är i alla fall hemma igen nu efter att ha muttrat hela vägen om varför jag tänkte att det var så smart och smidigt att lämna datorn hemma. Nu blev jag alltså tvungen att åka hit för att skriva, bara för att åka tillbaka till stan om ett par timmar..suck

Som sagt var jag alltså och såg Flygplan, hur den var och hur jag känner inför filmen får vi tar om en liten stund. För just nu vet jag inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Därför får det ta slut här. Måste få i mig min Varma Koppen som får räknas som lunch och sedan skriva lite sådär du vet.

Tills dess, varför inte en nostalgitripp till en gammal teckad serie som jag absolut skulle vilja se återuppstå som långfilm (kanske till och med hellre än den här filmen)! …..jag presenterar för dig: Luftens hjältar!

YouTube Preview Image

Första jurymedlemmen bekräftad

StockholmFilmfestival1Den första personen att sitta med i juryn under årets upplaga av Stockholm Filmfestival är den inflytelserika och underbara kinesiska konstnären Ai Weiwei. Han är skulpör, arkitekt och konceptkonstnär boende i Peking.

Weiwei fyller stolen hos festivalen där medlemmen inte är aktiv i filmbranschen. Det ger en bättre bredd, i mina tankar, till hur juryn ser på filmerna som har en chans att vinna de åtråvärda priserna. Problemet med årets upplaga av festivalen är att Weiwei kanske inte kommer att närvara under själva festivalen eftersom de kinesiska myndigheterna har ett utreseförbud på honom.

Varför vet jag inte och efter en snabb googling blev jag inte mycket klokare. Vet du varför får du gärna berätta och förklara för mig!

Festivalen närmar sig med stormsteg och jag håller tummarna tillsammans med festivalchefen Git Scheynius att myndigheterna kommer att häva förbudet i tid till festivalen. Temat för årets spotlight är nämligen frihet. Rätt passande, inte sant? Fortfarande, i dag en bit in på 2000-talet hindras filmskapare, konstnärer, journalister och gud vet hur många andra att verka inom sitt område helt fritt.

Nyklippt gräs eller elektricitet i shotsglaset?

Varför inte?! Så tänkte smaklabbet hos Oddka. Simsalabim, ett litet tag senare stod flaskorna klara för lansering. Då följde jag med John upp till Prat PR och lyssnade på folket bakom den polska vodkan. Sen fick vi smaka den. Efter det pratade vi en stund till och fick smaka lite olika drinkar gjorda på de tre sorterna Apple Pie, Electricity och Freshly Cut Grass.

Oddka1

Den första av de tre är god, det förnekar jag den inte, men kanske lite för söt för min smak. Och då gillar jag ändå söta saker att shotta. Däremot blev den mycket bättre med lite gammal hederlig sodavatten. Och ja, det är underligt att dricka äppelpaj, det är det verkligen!

Den andra, Elektricitet är en jävligt spännande smak. Tydligen ska den bara fungera på ungefär hälften av de som dricker den. Varför det inte fungerar på alla är ett stort mysterium till denna dag. En sur och en basisk smak bråkar längst fram på tungan och ger dig en käftsmäll som gör att vodkan växer i munnen, fast på ett bra sätt. Den här fajten mellan sur och bas skapar en ”kittlande” känsla som överraskade mig stort (kanske därför det kändes som en käftsmäll?). Riktigt häftigt! Och sen lite hallon längre bak på tungen för att fräscha upp det hela. Min favorit av de tre.

Den tredje och sista för dagen var nyklippt gräs. Ja, jag rynkade på näsan precis som du gör nu. Samtidigt lyfte jag på ögonbrynen och blev nyfiken på hur de lyckats det det här. Faktiskt lyckades de riktigt bra. Lite för mycket pepparrot i det här ‘gräset’ för min smak, men det kunde lätt neutraliseras med lite ginger beer.

~~~~

Oddka4

Med oss hem från den här trevliga eftermiddagen följde ett presskit av ovanligt slag. Den här gången var det inte bara en flaska och så är det med det. Nej, de här smakerna har fötts av experiment. Och varför ska inte vi vara sämre och lära känns dessa smaker med en kemilåda?! Gu’ vad jag längtar till att sätta mig ner och leka loss! Lovar att göra ett till inlägg bara om den här kvällsroligheten!

Formalian kring Oddka vodka är att den lanseras hos Systembolaget nu den första (1) oktober för en slant. Jag har faktiskt inga siffror på var prislappen kommer att landa, men jag vågar gissa runt tvåhundra svenska kronor. 

Min heliga regel

Kanske har jag inte hunnit ställa om mig helt och hållet till höstens temperaturskiftning. Kanske har jag varit övermodig i valet av kläder. Kanske har jag bara snubblat över något. Kanske är det ingenting alls mer än att jag behöver dricka lite vatten. Jag vet faktiskt inte. Kanske är det en kombination av alltihop eller ingen av dem.

Hur som helst kittlar det lite i halsen och har gjort det de senaste timmarna. Det är ingenting som jag är orolig för att åka dit på, absolut inte. Så illa är det inte. Men ändå hindrar det mig från att gå ut och träna i dag. Det är däremot jobbigare. Det är aldrig bra att hoppa över måndagen, aldrig.

Ändå måste jag göra det. För annars sviker jag mig själv på en helig regel hos mig själv: träna bäst du vill med feber och förkylning, men gör det ont i halsen stannar du hemma. Det är en bra regel som jag i åratal verkligen haft och levt som jag lärt. I alla fall så är det måndag och istället för den vanliga bilden med en andfådd David får du här en bild i samma svartvita film noir-stuk men med boken som det snart kommer en tvättäkta skolrapport på. Nej, jag skojar. Men en liten text om boken som underhåller mig här i soffan.

Bild 2013-09-23 kl. 18.48 #3