Manipedi på en måndag

luxurynailsIgår bjöds det till trevligheter borta på Lästmakargatan. Luxury Fingers & Toes bjöd in till herrkväll med lite gott ur glas och från tallrik. Vi blev ett ganska bra gäng som satt i massagestolarna och fick manikyr och pedikyr. Självklart passade man (läs:jag) på att bli extra ompysslad genom att fråga efter påfyllning av vin eller be om en ny flaska öl när jag ändå satt där.

Jag har testat manikyr en gång tidigare och även om jag skulle klara av att aldrig ge mig själv chansen att fixa naglarna är det väldigt skönt att bli ompysslad, få fina produkter insmorda, nagenbanden klippta och naglarna klippta och filade. Samma sak gäller absolut fötterna, med den skillnaden att jag aldrig gjort pedikyr förut. Herregud vad skönt det var! Tänkte först inte låta någon se eller röra mina fötter, men när jag ändå satt där och allt var så skönt och trevligt kunde jag inte låta bli. Är så glad att jag övertalade mig själv.

På eventet hade hängde jag med Ludwig, Robin och lärde känna nya bekanta. Överhuvudtaget är jag nöjd med kvällen och vill tacka Luxury Fingers & Toes för en ytterst trevlig kväll. Får jag lägga till hur smart det var att lägga det här på en måndag? Jo, det får jag. Och nu var gjort.

På väg hem från eventet fick jag en goodiebag i handen, och vem är dum att inte tycka om dem, speciellt när de är utformade för män (hör till ovanligheterna). Med mig hem fick jag ReCharge som är en livräddare! Tre olika produkter från Recipe For Men, en tvål från Fiasco, någonting som jag inte riktigt vet vad det är ännu men heter Man-e-cure, ett par nyheter från Absolut Torr och assorterade krämer och dylikt.

Ska bli kul att testa de olika sakerna, men i alla ärlighet är jag som mest glad över ReCharge:n, det är en livräddare för mig och fungerar så mycket bättre än kaffe! Plus det uppenbara faktum att man kan svepa det istället för att smutta på kokhet dryck.

bild-4Tack så mycket för igår! En förgylld måndag, absolutely!

Ingen vidare granskning

*EDIT*

Det här meddelandet nådde mina notiser för en liten stund sedan! Glada besked från Facebook. Trycket måste ha blivit för stort, så stort att någon faktiskt kollade upp vad det var för sida som de tillät vara kvar. Efter en sådan _riktig_ granskning måste det också varit omöjligt att låta den vara kvar. Därför kom det reviderade beslut om rapporterna. Glada sådana. Kanske kan man säga bättre sent än aldrig, kanske ska man vara arg på Facebook för att det tog så lång tid. Mig kvittar det egentligen, sidan är nu borta och det är det som är det viktiga!fb4

~~~~~

Igår satt jag på bussen på väg in mot stan, lite halvstressad och uppe i varv. Inte bara för att jag hade varit ute och sprungit en stund innan jag åkte utan också för att jag hade fått svar från Facebook angående den sidan som jag, och många andra, rapporterade. Självklart var svaret inte det som man hade hoppats på, men igår kändes det som att det faktiskt kunde ha varit någon som satt någonstans och kollade vad det var för sida som jag hade rapporterat. Det tog ändå ungefär en halvtimme för dem att svara. Jag vet inte, det bara kändes så, kanske var det så enkelt att deras servrar låg under lite tryck just då.

För i dag gick jag och rapporterade sidan igen. Den här gången för hate speech (igår rapporterade jag för harassment). Och istället för att det tog en halvtimme att få svar kom notisen om att Facebook hade granskat min rapport fem sekunder, om ens det, efter att jag hade klickat på ”submit”. Går det så fort är det uppenbart att den granskning som Facebook själva säger att de gör inte går via mänskliga ögon. Nej, den går via någon screener i deras system och har man undvikit särskilda nyckelord klarar man sig säkert. Kanske klarar man sig nästan automatiskt så länge man håller sig undan från att skriva på engelska? fb3Det är pinsamt att sidan får ligga kvar uppe på det här forumet. Det är också pinsamt, för att inte säga ledsamt, att se hur gruppen blir större och större. Långsamt, i och för sig, men ändock större.. Jag skulle vilja försöka prata med någon från Facebook själva, men det verkar vara ännu svårare än att få bort gruppen.

Återhämtningsvecka – dag 1

20130826-182320.jpg
Helt ärligt så verkar inte min kropp ha samma definition på ‘återhämtningspass’ som mitt huvud har. Att vi, jag och min kropp, skulle ta den korta rundan var vi överens om. Men att man kropp tänkte att eftersom det var så kort sträcka så kan man ju ta i. Det var inte det huvudet mitt hade i åtanke.

Nej, det blev lite tug-of-war ute på gångvägarna i dag. Hur som helst tog jag mig runt på en någorlunda tid. För jag lyckades faktiskt sänka tempot i slutet så att jag inte skulle dö.

I alla fall så måste jag lära mig att ta det lugnt. Jag känner verkligen att en lugn vecka är vad kroppen behöver. Det får kännas obekvämt och så, jag måste vila lite.

Facebook strikes again

Blev tipsad, eller egentligen inte tipsad; jag blev uppmärksammad om en sida på Facebook. En sådan där sida som inte ska existera. En sådan där sida som borde sållats ut genom de filtren man antar att Facebook har satt upp på sina servrar för att skydda sin användare.

Ja, man kan ju tycka det. Men ungefär en halvtimme senare fick jag svar från Facebook med ett svar på min rapport.
20130826-180755.jpg
Det var inte det svaret jag ville ha av dem. Så naturligtvis fyller jag i efterrapporten. I det här läget hämtade jag fortfarande andan från löprundan (min ursäkt till möjliga språkfel på sekundärt lingo).

20130826-180934.jpg
Om du kan och vill (vilket jag hoppas), klickar du på länken i början på inlägget och do your thing!

Sådana här sidor får inte existera, in och anmäl nu!

Uppladdat och klart

Så! Då var det äntligen klart. Det har tagit mest hela dagen, men nu när det är uppladdat och klart känner jag mig nöjd och det var värt all den tid som gick åt. Säkert finns det tekniker, knep och tjofadderittan som kunde delat strapatsens tid på hälften, fast jag kan inte de knepen. Jag är som sagt nöjd och glad över att få lite tips och råd med de allra sista justeringarna!

Vad tycker du om förändringen? 
Header-collage

Headerpussel

Det är ett stort jävla pussel. Ett irriterande pussel som måste mätas, justeras och hoppas det bästa på. Sitter nämligen och leker med en ny header till bloggen. Hur mycket jag än älskar bilden som Cimon tog på mig för ungefär exakt ett år sedan så är det dags för en ny. Och då en header som stämmer bättre överens med vad som skrivs här på bloggen. Du kan inte säga emot mig när jag säger att det har blivit mer och mer film, därför kommer headern att genomsyras av detta. Men som sagt, sitter och pusslar med det. …kommer nog att ta en stund

Vad tycker du om idén? Av det som syns, alltså.
nyheader

Fredagens missöde

bild-2Har inte riktigt haft tid att prata om min löprunda i fredags. Inte heller har jag velat prata om den, så dåligt gick det. Öppnade (för en gångs skull) inte alldeles för snabbt, istället höll jag det något för snabba tempot väldigt länge istället. Så när drygt halva rundan var över vet jag inte riktigt vad det var som hände. Kanske var jag bara trött. Kanske spände jag mig tokigt. Kanske hade jag ätit för lite. Kanske var jag uttorkad. Jag vet faktiskt inte, det behöver inte ha varit någon av de anledningarna, det kan ha varit allihopa. I alla fall så vinglade det till där på trottoaren och en buske av större modell var det som hindrade mig från att falla pladask.

Det, om något, var ett tecken till att promenera en stund. Ungefär en kilometer fick jag traska och svära för mig själv. Jag har nämnt det förut; jag hatar, verkligen hatar, att gå när jag borde jogga. Det tar emot så fruktansvärt mycket och jag låter inte mitt psyke komma undan för en sekund. Det hjälptes inte med att jag var tvungen att gå så lång stund att jag blev kall och aldrig riktigt kom igång igen..suck.

Satt sedan av någon anledning och surfade runt lite om löpning och såg att de allra flesta träningsprogram, vad det än handlade om att uppnå, innehöll i alla fall en återhämtningsvecka. Ser jag tillbaka på hur länge jag har varit igång med min träning och hur hårt jag verkligen har försökt att pressa mig själv är jag inte dummare än att förstå… en återhämtningsvecka är vad jag behöver. Det kanske kan förklara knä- och bensmärtan också. Så… alltså, den här veckan blir det lite lugnare. Kanske bäst att gå tillbaka till den korta rundan. Jo, så får det nog med stor sannolikhet förmodligen bli tror jag.

Filmhistoriesöndag

TheStoryOfFilmSöndagen i soffan, det är vad det är i dag. Eller jag mer eller mindre halvligger ner. Vian sitter upp i alla fall. På TVn rullar The Story of Film. En dokumentärserie om filmens historia. Har bara sett ett avsnitt av de femton som finns, så det kommer ta en stund. Men det kommer att bli kul, har redan lärt mig en del nya saker. Som det faktum att världens första close up var på en katt som blev matad. Vem hade trott det liksom? Eller det att världens första filmstjärna hette Florence Lawrence. Hon tog livet av sig med myrgift, hoppsan.

Ja, det är massor av små mumsbitar kunskap och information att lyssna på och lära sig! Därför måste jag återgå och kolla på avsnitt nummer två!

PS på SVT Play finns avsnitt nio till 14 om du är intresserad! DS

‘Nsync – nu måste det fan hända

6e7532470550a952deEem, alltså jag vill inte vara den som är den men kommer du ihåg inlägget jag skrev om häromdagen när jag pushade för rapporterna om att ‘Nsync kanske förmodligen kommer att återförenas på söndag under MTV Video Music Awards? Bra, annars kan du klicka här för att läsa det inlägget. Det tar inte så lång tid och kan vara bra att läsa om du missat detta potentiella mirakel.

Det där är alltså den enda tweeten. Skrivet från ett konto som skapades igår. Från ett band som inte har uppträtt på nästan tio år. Ett band som varit officiellt splittrade i åtta år. Dagen före ryktets händelsecentrum. Nu måste det fan hända.

Sammandrabbning på Dalarö

Är tillbaka från Dalarö, fortfarande med årets ostinducerade matkoma. Sitter i fåtöljen, har på musik i bakgrunden och kontemplerar över mina val att äta så mycket mat, och då mest ost, till lunchen. I mitt försvar blev det väldigt gott med grillad halloumi, majskolv och mozzarella-stoppad paprika med jalapeño-överraskning.

Efter maten och ett par glas vin kom badminton-racketen fram och snabbt efter att kubbet ramlade ur sin papperskasse stod planen redo. En match utbröt. Inte för att verka överlägsen eller missunnsam, men mitt lag vann två av två matcher.

Allt som allt har det varit en väldigt trevlig eftermiddag med släkten. Det som gjorde gjorde dagen lite speciell var det att vi blev så många (tror vi var ungefär 40 stycken)! Kul med så många. Synd bara att det händer så fruktansvärt sällan. Men vad vet jag, man kanske måste dra i trådarna själv för att lyckats få ihop någonting.

Blev fler glas vin och bubbel än bilder, vilket såhär i efterhand kan te sig vara tråkigt. Men när man får dricka vin, spela badminton, äta gott, spela kubb, skratta och prata tycker jag det är förståeligt om kameran nedprioriteras. Man ska uppleva minnen, inte bara föreviga dem. Här är i alla fall de bilder som lyckades bli någonting från i dag 🙂

bild 1-1 bild 2-1 bild 4 bild 1-2 bild 1-3 bild 3-1 bild 2-2 bild 5-1

Tack allihopa för en fin dag!