Tog ut steget lite för långt

IMG_8409Du trodde väl inte att jag började den här veckan med att fortsätta fusket med löpningen? Nej, icke då! Jag kom ut i vad som var varmare väder än vad jag trodde att det skulle vara. Sen tänkte jag ännu mer än vanligt på att springa med rätt hållning. Lägg på att jag också tänkte på att sträcka ut höften (som jag annars aldrig gör sådär mycket). Spritsla sedan på ett övermod som höjde tempot lite extra.

Blanda allting och snöra på smeten ett par skor så har du mig och hur min löptur var igår. Det gick bra, jag tyckte verkligen det. Enda tills dess att jag tog en bild i språnget. Det var då jag märkte att jag möjligtvis höll ett liiiiite för högt tempo. Inte sådär farligt för högt, men fortfarande för högt. Det här var alltså snudd på halvvägs runt rundan. Så jag tänkte mig för och saktade ner, men det hjälpte inte. För när det bara (!) var ungefär 1,5 kilometer kvar gick det inte längre. Eller alltså det gicks, bokstavligt talat, för jag kunde inte springa mer. Var tvungen att stanna för att inte gå sönder. Kändes nästan som om att jag var på väg att ramla flera gånger. Fast ändå kanske inte, vill tro att jag överdriver det en del i huvudet. Jo, så är det nog.

Så det var inte så himla roligt att behöva gå. Jag hatar att gå när jag är ute och springer. Det är inte rätt och jag känner mig besviken. Jag sviker mig själv och min envishet. Usch som jag hatar det! Jag kom i varje fall runt och jag känner mig redo för en ny runda i morgon. En runda som jag inte kommer att gå på. En runda som inte kommer gå makalöst mycket snabbare än de tidigare, men en runda som kommer gå glidandes lätt (kanske).

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *