Second time around

IMG_8203Efter en förmiddag inne i stan med en filmvisning och sedan väldigt, väldigt trevlig och uppskattad lunch med farsgubben tog jag mig ut på en löprunda. Den andra i ordningen. Kan säga som så att det inte gick bättre, men det gick ändå bättre. Nej, jag har inte skrivit fel; det är faktiskt lite tanke bakom det fraseringen. Det gick nämligen inte bättre tidsmässigt. Jag tog samma runda som i fredags, den är tre kilometer lång vilket är rätt lagom när man inte har tränat på år och dagar.

Målet för i dag var att skrapa av lite av tiden från det första försöket. Det var på den nivån som det inte gick bättre, fick faktiskt precis samma tid. MEN jag kände inte att jag ville lägga mig ner och dö av andnöd som jag gjord i fredags, och det är därför jag känner att det gick bättre, även fast det inte gick bättre. Förstår du?

Nitton minuter ligger jag på nu. Jag vill ner på femton. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan jag når dit!

Vegansk rädsla!

IMG_7536De här sakerna på bilden ovan, schampoo, hårmask och lite arganolja har vuxit på mig mer än jag trodde att de skulle göra. Läste om dem och och tyckte det lät kul med att de skulle vara veganska och hitanditan. Hade egentligen inga stora förväntningar. Ett plus var också det att flaskorna var snygga, det måste jag erkänna!

Men i morse när jag stod i duschen så blev jag uppriktigt rädd när jag för ett par sekunder trodde att hårmasken tagit slut. Pumpade frenetiskt några gånger och andades ut när det tillslut ordnade sig. Och det var precis där och då som jag förstod att jag nog gillar DermOrganic mer än jag trott innan. För vem blir rädd när flaskorna håller på att ta slut?

Ombytta roller

20130729-095226.jpg

I dag är det, eftersom det var söndag igår, måndag. Och med det kommer i vanlig ordning en ny vecka. Den här började dock med en liten skillnad. Nämligen den att det i dag inte var jag som kunde låta bli att stänga av väckarklockan. Det var inte jag som inte behövde tänka på att det kanske inte är den superbästa idén att stänga av alarmen och sen fortsätta att blunda ‘bara ett par sekunder’. Varje gång som rollerna är ombytta slås jag av insikten om hur hemskt det är att gå upp tidigt om morgonen och behöva sakna den där speciella någon som fortfarande ligger och är sov-varm i sängen när man själv skördar på sig skorna.

Väldigt avundsjuk på Vian som fick göra det..! Nej, i dag var det inte jag som fick ta en sovmorgon. Uppe med tuppen och snart framme vid SF Park för att möta veckans första film. Totalt tre (om jag inte missminner mig) blir det den här veckan. En i dag och två på rad i morgon.

Men nu ska jag återgå till att se extra sömnig och grinig ut här på tunnelbanan. Jag menar, det är ändå måndag morgon i semestertider i kollektivtrafiken. Här finns det inte utrymme för bra humör inte, nej nej.

In i Natten

20130727-220940.jpg
Sitter i ett fönster i slutet av en backe utanför Färgfabriken. Ikväll är det äntligen dags för det fantastiska konceptet Natten. Sist detta fenomen anordnades avslutades kvällen tidigt på grund av hälsoproblem från min sida. Det efter att ha stått i kö längre än jag någonsin har gjort tidigare.

I dag planerade vi bättre, både före ankomst och vid ankomst. Vi kom tidigare och därför slapp allt som heter kö. Nu är det bara att vänta på att natten ska skölja över oss med alt vad det innebär!

Dags att byta lösenord på Instagram!

Blev väckt med ett av de mindre roliga meddelandena. Nämligen det att mitt Instagram-konto tydligen hade blivit kapat. Någon eller någonting hade lyckats ta sig in på mitt konto och ändrat min bio, länkat till någon redirect-länk och lagt upp en bild på någon smoothie. Enligt kaparen ska jag tydligen ha börjat med någon ny mirakelkul för att gå ner i vikt via smoothies.

Det var Vian som väckte mig med nyheten. ”Eem…kolla din Instagram..” var de första orden jag hörde när jag kom tillbaka från drömmarnas land.

Att återställa ordningen var inte svårt och tog inte lång tid. Radera bilden, byta ut mitt lösenord och ställa länkarna och bion tillbaka till normal. Det är inte bara jag som har råkat ut för det här, minst en till i mitt flöde precis vid tiden som jag blev kapad hade tydligen också börjat med någon smoothie-diet. På Twitter några fler därtill.

Nu är det inte så att jag vill verka paranoid eller så, men det lösenord som jag hade på mitt Instagram-konto var väldigt starkt. I alla fall om man ser till de vanligaste sätten att skapa lösenord på. Så i mitt huvud finns det två alternativ; antingen är det någon som har kommit över en lista med Instagram-konton och dess lösenord, eller så har någon utvecklat ett relativt hyfsat program för att knäcka tidigare nämnda lösenord.

Med det sagt kan det vara läge också för dig att byta lösenord. Kanske även om du sysslar med smoothie-dieter. Jag menar, vi vill inte att Instagramska bli nästa Playstation Network-skandal. Eller hur?

(Inte så värst) glad löpare

IMG_8184Avslutade för en mindre stund sedan den första löprundan sedan…2011, om jag inte minns fel. När jag var yngre sprang jag hela tiden och jag har faktiskt tre halvmaraton under mitt bälte. Däremot kan jag inte påstå att jag i dag är i form för 21,1 km asfalt, nej absolut inte. Måste ändå erkänna att det kändes bättre än förväntat. Visst, jag råkade gå ut i ett för hårt tempo, men ganska snart hittade jag ett tempo som höll mig på gränsen vad jag orkade. I mitt huvud och muskelminne kändes det som ett 5:30~5:45-tempo.

Vad huvudet trodde och kroppen kände stämde tydligen inte. Dagens tre kilometer i 25°C låg närmare 6:20. Inte ett tempo som jag vill ligga på, men ändå ett hyggligt bra utgångsläge. Det där med tre kilometer ska väl också ändras och förlängas, men inte förrän tiden på den här rundan är mycket bättre och jag inte behöver ”fuska” med att gå 100 meterspurten för att kunna andas.

Det finns tydligen någonting som kallas för glad löpare. Jag vill inte påstå att jag är en sådan, inte ännu. Jag är en nöjd löpare i nuläget.

Gick loss med kniven

Bild 2013-07-25 kl. 18.17 #3Mer korrekt är det om jag skulle säga att jag gick loss med rakhyveln, men det kändes inte lika slagkraftigt som rubrik. I alla fall så känns det som att jag skalat av några år av åldern min.

Netflix har gått varm, fick för mig att se var man hamnar om man efter en film är slut väljer den första av de tre rekommenderade filmerna. Började med Welcome to the Jungle och har nu hamnat på CrankFast all fokus har inte varit på TVn, nej jag har faktiskt varit tämligen effektiv när det kommer till att fortsätta med det där lilla projektet jag nämnde så snabbt igår. Precis som alltid är det mer jobb än vad man tror att det ska bli, men det hör till. Och jag gillar det!

Så gott som ute ur nikotinträsket

Jag ser fimparna på marken och i askfaten. Jag ser snusdosornas kanter mot jeans överallt. Jag ser dem på bord bredvid cigarettpaket. Jag känner doften av röken innan jag har chans att se pinnen mellan fingrarna. Jag ser prillan under läppen oftare än någonsin tidigare.

För lite mer än tre veckor sedan lämnade jag nikotinträsket. Och vad jag har insett är att det just är det, ett träsk. Ett djupt, klibbigt och svårgenomträngligt träsk av beroende. Dyrt är det också, men det är det ingen som kan påstå sig vara omedveten om. Tre veckor har gått, ja. Och jag har sparat in kanske sjuhundra kronor under dessa dagar. Men jag har vunnit så mycket mer. Jag har vunnit tillbaka en liten bit av mig själv, och även om jag inte är ute ur träsket helt och hållet har jag i alla fall balansen tillbaka.

Fortfarande känner jag suget efter en snus. Speciellt efter en måltid, herregud vad jag saknar ‘efter maten-prillan’. Men frestelsen har inte tagit överhanden. Monstret innanför mitt pannben, den lilla ihärdiga skruven med sin ilande smärta. Känslan av att huvudet är för litet för sitt eget bästa. Irritationen och spänningen när tänder trycks ihop med all möjlig kraft.

Tjugotvå dagar har gått sedan min sista snus och ännu har känslan inte försvunnit. Jag räknar inte med att den kommer försvinna på bra länge. Jag tar styrka från att det inte är lika jobbigt längre. Abstinensirritationen smyger fram mer sällan och när de väl kommer är de inte lika intensiva.

Jag är så glad att jag tog det här beslutet, tuggummin är min räddning nu om dagarna, Onico när det verkligen krisar. Jag är glad därför att det inte bara är den ekonomiska aspekten. Nej, jag känner mig bättre fysiskt. Hungern har kommit tillbaka och jag äter bättre, min kropp blir trött mycket lättare än förut. De här sakerna behöver inte vara kopplade till nikotinet, men jag vill att de ska vara det och när de blev bättre ungefär samtidigt som det här beslutet togs känner jag att de får vara det.

Det må kanske vara fusk att ta en Onico-prilla emellanåt, men jag tycker att det är okej. För det är nikotinfritt och är väldigt, och då menar jag väldigt, effektiv mot abstinens. För så gott som all den där viljan ligger i rutinen; att ha någonting under läppen. Då är en ”fusk-snus” precis vad som behövs. Annars är tuggummit räddningen, att alltid ha någonting i munnen att tugga på, att lägga under läppen för att simulera en snus. Man det substitutet räcker bara en stund. Har du tuggat tuggummi flera timmar i sträck vet du själv, det spelar ingen roll hur gott det smakar, du kommer inte vilja ha mer på grund av kramp i käkarna.

Du och jag, vi lever fortfarande i ett nikotininfesterat samhälle och det går inte att komma undan. Jag kan inte säga att jag inte fått i mig nikotin sedan jag slutade. Det går inte att säga så, inte med den andrahandsrökning som kommer med att leva i en stad i dag. Men jag kan säga att jag inte har använt nikotin själv på mer än tre veckor och jag ser inte varför jag skulle ge upp nu när jag kommit så långt.

Det säger jag med stolthet. Stolthet över mig själv och envisheten i mig som inte låter mig ge upp. Inte den här gången. Jag ska fullfölja. Jag kommer fullfölja.