Galapremiär: The Host

Har hittat mig en stol att slå mig ner och slappna av i. Om en liten stund är det dags för galapremiären av The Host. Filmatiseringen av boken med samma namn från författarinnan bakom Twilight.

Recension kommer att komma på onsdag.

20130325-182509.jpg

Implosion

Hela dagen har imploderat på sig själv. Missade min tid hos psykologen, blev på dåligt humör. Missade bussen för att kunna stressa till Tyresö för att hämta telefon som inte kommit bara för att missa ännu en buss. Nu stressar jag tillbaka till stan för att med stor säkerhet missa första minuterna av G.I Joe.

Stress och irritation fyller mörka färger innanför linjerna på bilden av den här måndagen.

Men ikväll blir det fint med gala för The Host.

Förlåt för dålig uppdatering idag, men ingenting fungerar riktigt. Varken fysiskt eller psykiskt.

Köttfritt: Kittlar dödsskönt på tungan

Hot habanero-marinerade quornbitar med tabascostekt blomkål och paprika samt chilihalloumi serverad på bädd av spenatblad.

2-3 pers
~~~~~~~

Namnet berättar egentligen allt. När jag smulade fram den här maträtten trodde jag att det skulle bli klurigt och avancerat. Jag grundade det på hur långt namnet blev. Men frukta inte, det var inte alls svårt och tar inte lång tid att tillaga. Räkna med ungefär tjugo minuter. Det tog kanske trettio minuter för mig men det det var för att jag aldrig tidigare ansat (säger man så?) blomkål. Jag lärde mig för tusan bara veckan innan hur blomkål ser ut. Ha lite överseende. Nåväl…

Vad måste jag se till att ha hemma?

  • Quorn i bitar (200-300g)
  • 1 Santa Maria BBQmarinade Hot habanero
  • 1 ICA Chilihalloumi
  • 1 paprika (jag valde röd, du får välja helt själv)
  • 1 bukett blomkål (du kommer inte använda hela, den är också cool att ha hemma)
  • Tabasco
  • Bladspenat
  • Turkisk yoghurt (valfritt)

Häll ner quornbitarna i en skål, mörsa ner marinaden och rör om tills du känner dig nöjd. Försök att se till så att alla små bitar får vara med och leka. Ingen vill vara den stackars lilla biten som inte får marinad på sig. Inkludera alla, det är mitt måtto. Börja med det här, på baksidan av påsen står det att det ska dra sig i minst en timme. Pyttsan säger jag, låt det stå tills du är nöjd. Själv lät jag det stå i kanske femton minuter. Vi lever i ett fritt land, gör lite som du vill. Det är ändå din mat du lagar.

Medan marinaden gottar sig (så länge du har lust med) förbereder du grönsakerna. Hacka upp paprikan i den storlek du känner dig bekväm med. Skär loss ungefär en tredjedel (1/3) av blomkålsbuketten och decimera de stora träden till små träd (bryt isär den i mindre bitar). Sen går det nog att hitta ännu mindre träd, gör som du känner för. Lägg blomkålen och paprikan i en skål (en annan skål, inte den som har quornbitarna i sig) och häll ner lite tabasco tillsammans med en gnutta salt och peppar. Sen häller du på lite mer tabasco, bara för att vara säker. Var inte rädd, jag vet att du kan.

Nu kommer det det gottigaste…halloumin. Jag måste säga att jag var skeptisk till en smaksatt variant av denna makalösa ost. Men den är faktiskt väldigt, väldigt god. Skär upp den, lämpligen på en skärbräda, i behagliga skivor.

Någonstans här när du gjort ovanstående saker borde du ha satt igång en stekpanna. Har du två bör du ha gjort det för då är chansen dubbelt så stor att allting kommer att vara tipp topp-varmt i slutändan. Virvla elegant lite olivolja (eller annat matfett) ner i pannan så ingenting fastnar och stökar till det. Halloumin behöver inte stekas med matfett i pannan. Den klarar sig finfint helt på egen hand. Något jag märkte var att inte ha för hög värme på quornet, marinaden fastnar och bränner vid lätt.

Nu är det bara att steka på allting tills det verkar klart. Är det någonting jag har lärt mig så är det det att verkar något vara klart så var det nog det redan för flera minuter sedan. Kan du be någon annan att lägga upp en bädd av spenatblad på önskat antal tallrikar är det bra, annars borde du göra det ungefär precis nu.

Så var allting klart, hiva upp så mycket av varje del du vill ha och hugg in. Är det lite starkt i kanten är det bra att ha vatten och vitt bröd i närheten. Mjölk ska också vara bra men jag tycker inte om att dricka det. Många gör tydligen det så feel free liksom. Jag hade lite turkisk yoghurt i närheten och tog lite i slutet för att runda av smaken.

Det du har framför dig kanske ser ut som här nedan, eller så gör det inte det. Hur som helst hoppas jag att det smakar lika gott som det gjorde för mig! Enkelt, gott, nyttigt och framförallt vegetariskt.

IMG_6934

Ny experimentell bloggserie

Efter att i många år varit en inbiten köttätare med en tämligen lam attityd till den vegetariska kosthållningen har jag nu lärt mig att det faktiskt går att laga god och smakrik mat som inte innehåller kött. Jag trodde till en början att det skulle bli en smått omöjlig uppgift och lät matlagningen skötas av Vian. Matlagning har aldrig varit min grej. För ett par år sedan tilläts jag inte ens att vara inne i köket när det skulle stekas, kokas och skäras saker. Men det här var längesen nu (och ja, jag får vara i köket numera).

Nu, efter ett par månader med många vegetariska maträtter under mitt bälte (och innanför) har jag blivit motbevisad. Det går faktiskt att laga god mat utan kött. Efter att ha kollat på och smått hjälpt till i ett par månader känner jag mig redo. Så till den grad att jag själv nu vågar hitta på middagar helt på egen hand. Det är just det jag tänker att jag ska dela med mig av; mina små, ska vi kalla dem experiment, som överraskar i smak. Du kommer att kunna följa, läsa och självklart testa på att laga rätterna själv i den nya serien ”Köttfritt”

Vad kommer du att få läsa? Jo, du kommer att få läsa enkla recept som jag inte har hittat någonstans i någon bok eller på Internet. Varje måltid är ett äventyr och ett experiment i sig själva. Jag vet inte hur det kommer att smaka förrän det ligger på tallriken och besticken säkert och tryggt ligger i min händer. Smakar det inte bra kommer jag inte att lägga upp det. Jag menar, varför skulle jag dela med mig av något som inte smakar bra? Nej, just det.

Hur ofta kommer du att få läsa? Som det ser ut kommer jag att lägga upp ett recept per vecka. Eftersom det är söndag nu när jag skriver det här tycker jag att det skulle passa sig fint att de också kommer upp på söndagar i framtiden.

Kommer bloggen förvandlas till matblogg? Nej, det kommer inte hända. Jag har alltid haft svårt att laga mat och har alltid tyckt att det är fruktansvärt tråkigt. Det är först nu de senaste månaderna som jag har funnit lite lycka i att faktiskt laga mat. Att då få dela maten med någon annan än sig själv. För det är där det är svårt för mig, jag tycker att det är riktigt tråkigt att laga mat till bara mig själv. Och därför kan jag lova att det här inte kommer att bli en matblogg fullt ut. Det, tillsammans med löftet att bara lägga ut ett recept i veckan.

Vad kan du vänta dig att få se? Ja, det vet jag inte själv. Lite det som är det roliga med dessa experiment. Du får helt enkelt vänta och hoppas på det bästa. Jag vet att jag gör det.

Nu tar vi och börjar. Hoppas på det bästa och sätter tänderna i vad som kommer vara gott, och vegetariskt. Välkommen till Köttfritt

Kon-Tiki är ett äventyr om att våga

Grannen i väst kommer med ett storslaget äventyr om sex män utan erfarenhet om livet till havs i jakten på beviset av en mans övertygelse. Den att Polynesien befolkades från Sydamerika. Thor Heyerdahl sätter av med fem vänner i hopp om att bevisa resten av forskarkollegiet fel. Kon-Tiki är den dyraste filmen hittills producerad av Norge. Sverige är med på ett hörn i fråga om finansiella ärenden och det faktum att de vackra specialeffekterna skapades på ett litet kontor här i Stockholm.

cz_films_27

Kon-Tiki tar dig på en resa runt halva jorden. Från Lillehammer i Norge till Usa ner till Peru och vidare över Stilla havet mot Peru. Hela världen var trött på att läsa och höra om kriget som tog slut två år tidigare. Nu var det nya tider och dags att föra in andra, mer roliga, händelser stod vid dörren. Året var 1947 och kostymerna, bilarna och atmosfären bland de mörka rummen i New York lyser genom utan obehag.

På havet stöter Thor och vännerna på utmaning efter utmaning. Med åttatusen kilometer framför sig är det ofrånkomligt att saker inte alltid kommer gå som planerat. Repen som herrskapet använt till att binda ihop stockarna av balsaträ börjar snabbt slitas sönder i takt med en ökad spänning männen emellan. Att vara fast på en flotta med så gott som noll styrförmåga tillsammans i en grupp där bara en har varit till sjöss innan och där ledaren och drivkraften i projektet sedan barnsben är rädd för vatten och inte kan simma. Ja, det bävar för konflikter.

4776_10Samtidigt som det börjar gnissla i gångjärnen såval bokstavligt som figurativt visar Kon-Tiki att när det blir som tuffast är också då man växer som mest. Både hos sig själv och ihop med andra.

De möter stormar starka nog att riva flotten itu. De attackeras av hajar, retar upp valar och äter anti-hajmedel till middag.
1330503-9-1349042196255

För 63 år sedan begav sig dessa modiga män ut på en resa späckad med faror men också fylld av skönhet och vänskap. Kon-Tiki skildrar den resan mitt framför dina ögon. På tal om dina ögon kommer de inte att bli besvikna på de storslagna effekterna. Inte heller vågar jag tro att du kommer känna dig besviken på vyerna. Filmen har ett fabulöst foto och när det inte finns väldigt mycket mer än vatten att filma så måste man erkänna sig motbevisad. Regissörerna Joachim Rønning och Espen Sandberg kommer att visa vad jag menar.

 

YouTube Preview Image

Filmen har premiär den 22 mars hos SF och är du ute efter ett visuellt slående äventyr om att våga och att välja. Att handlöst ge sig an sin tro och övertygelse.

Ska vi? Ja, det tycker jag

Friday, Friday, gotta get down on Friday! Lite så känner jag i skrivande stund. Hela eftermiddagen har gått åt till att försöka ta igen det jag borde ha gjort igår när det inte blev någonting alls gjort. Jag känner ingen ånger för att jag tog ”ledigt” igår. Visst, jag satt och spelade Battlefield 3 i alldeles för många timmar. Men jag behövde det och då måste jag få låta mig själv göra så.

Saknade du mig något outgrundligt mycket igår tycker jag att du kan kika förbi mig på Twitter eller kanske till och med på Instagram. Båda två är nu länkade men annars så heter jag Snajvid där (och på ungefär resten av Internet för den delen). Och var det nu så att du saknade mig och inte kände till att jag hänger på sociala medieplattformar får jag be så mycket om ursäkt. Nu däremot vet du och därför finns det inga fler undanflykter. För det är nämligen så att jag inte alltid har tid att sätta mig ner och blogga. Inte heller när jag är på stan och springer har jag tid att blogga från mobilen. Det har i och för sig att göra med att jag inte tycker att om att skriva därifrån.

 

Nu då? Vad händer nu? Jo, nu är det fredag och det är dags att stänga igen för kvällen. Fast bara nästan. Klockan åtta ikväll kommer det upp en till recension. Den här gången är det om Kon-Tiki. Så håll utkik efter den om jag missar eller glömmer bort att påminna dig. Så, ska vi ta lite helg? Ja, det tycker jag.

Till nästa gång, arrividerci!

The Place Beyond The Pines – faderskap och gamla synder

Den femte april är det hög tid att bege sig till biograferna runt om i Sverige för att se filmen om fädrer, sönder, synder och val i livet som tar oväntade vägar för att komma tillbaka i ny form. The Place Beyond The Pines, eller Pines som den också har kallats för i media är det nya konstverket från regissören Derek Cianfrance. Jag vet att jag älskade hans film Blue Valentine och nu med Pines känner jag mig hemma i kamerarörelserna och känslan i scenerna. Jag lämnade biosalongen med en känsla av ett den här filmen är en omtolkad uppföljare till Drive med influenser av Killing Them Soflty med känslan av Blue Valentine. Och det min vän, är inte en dålig kombination.


gosling Ryan Gosling spelar Luke som driver genom livet en dag i sänder som motorcykelstuntman. Eva Mendes är den unga kvinnan Romina. Hon föll för Lukes charm ett år tidigare och nu får ta hand om konsekvenserna kring deras korta tid tillsammans. När Luke kommer tillbaka till den lilla staden ute i ingenstans får han veta att han, tillsammans med Romina, har en son. Med tankarna på hans egen pappa och vetskapen att växa upp utan en bra fadersfigur bestämmer sig Luke för att göra det han måste göra. Tiden som stuntman är över och Luke bestämmer sig för att ta sitt ansvar och bli den bästa pappan han kan. Romina och sonen Jason har ett bra liv innan Luke kommer in i bilden och när han försöker att försöjra sin familj går allt inte utan problem. Det är svårt att hitta ett bra jobb, speciellt med det förflutna han bär på.

eva-mendes-la-mere-de-l-enfant-de-luke-s

Med motorcykeln som främsta skicklighet söker sig Luke till att påbörja en karriär som bankrånare. Girigheten står och väntar runt hörnet och det är inte förrän Avery Cross (Bradley Cooper), den unga och oerfarna polisen, tar upp jakten på ”motorcykelrånaren” en rad händelser utspelar sig som på kort tid kommer att ändra livet helt och fullkomligt komplett för dem själva och deras familjer i generationer framöver.

377653.1

 

Det går inte att springa ifrån det som en gång har hänt, hur väl du än mörklägger dina spår. The Place Beyond The Pines är historien om två män som kämpar mot sig själva och de konsekvenser deras förflutna förvägrar dem att fly undan.

YouTube Preview Image

Frihet, kärlek, lycka, äventyr, svårigheter, ångest, sorg, framtidstro. The Place Beyond The Pines dem alla. 5 april är datumet du får följa med i vad som är ett episkt drama, redo att leva kvar i dig som tittare för en lång, lång tid.

Tålmodigt har jag väntat, men nu jävlar

Twitter. Denna underbara plattform i djungeln som är SoMe. Jag har älskat det från första början även om jag första halvåret inte riktigt visste vad jag skulle ha med det att göra. Jag hittade någon som jag började prata med, en person från Kanada faktiskt. Vi håller fortfarande kontakten även om den inte är på samma nivå som förut. Jag började följa massa kändisar och andra personer med flera tusentals och tusentals fler följare än mig (reds anm. jag hade cirka noll följare då).

Det tar inte lång tid innan man inser att det är så tråkigt att följa de stora Hollywood-kändisarna. De skriver ju ingenting och när de väl gör det är det ingen chans att man kommer att få ett svar om man testar att svara dem. Så det tog inte så lång tid innan jag avföljde dem och istället började följa ”riktiga” personer. Ville skriva ”pöbeln” men kändes lite för hårt. Och nu gjorde jag det ändå…my bad. Men saken är det att jag var först i min krets med att skaffa Twitter och jag visste inte vilka man skulle följa. Det var på något vis ganska ensamt och jag fick lära mig allt helt på egen hand. Nu löste sig allting i sinom tid och..ja, idag har jag inga problem med att hitta folk jag vill följa.

Tycker du att Twitter är en liten ankdamm idag, försök då förstå hur det var för fyra år sedan!

Äh, vem försöker jag lura. Jag har stora problem att hitta nya folk jag vill följa. Det beror i och för sig mest av den enkla anledningen att jag inte vill följa så många fler. Om jag gör det vet jag att jag inte kommer ha en chans i helvetet att hinna med i flödet. Och de jag följer nu, ja dem vill jag inte riktigt avfölja. De är i mitt flöde av en anledning.

 

Hur som helst. Det jag tänkte berätta var det att jag idag fått tillgång till mitt Twitter-arkiv. Jag har nu alltså en enkel .zip-fil med alla, och då menar jag ALLA tweets jag någonsin skrivit. Lite läskigt att kunna se allting och samtidigt väldigt roligt. Vad jag gjorde först med denna makt, undrar du? En utsökt fråga, måste jag få säga. Självklart sökte jag mig tillbaka och kollade upp vad min första tweet var. Det var inte alls spektakulär eller något roligt. Det var nog den mest väntade av dem alla.

Nämligen:

first-tweet

”Förtrollad av Paris” sätter rynkor i min panna

Förtrollad av Paris är en historia om kärlek och meningen med livet från landet känd för sin romantik; Frankrike. Agnès Jaoul ger dig en resa i komedins tecken med inslag av både det ena och det andra. Jag kunde inte riktigt förstå mig på slängarna i historien. En sekund till den andra ändrades vad jag trodde var en nytolkning av gamla barnsagor. Det fanns element av Snövit, Askungen och mycket annat. Det var längesedan jag kände mig så förvirrad av en film. Det hoppades och skuttades mellan karaktärer jag inte förstod vad de hade på bioduken att göra. Ändå tar sig Förtrollad av Paris halvvägs in och avslutar på bästa sätt efter dess förmåga.


2252 24-åriga Laura drömmer om att hon hittar sin drömprins, den äkta kärleken, hennes absoluta perfekta partner i livet. På en bal strax därefter uppenbarar sig Sandro för henne framför en staty som, liksom i hennes dröm, pekar på honom. Sandro är den bohemiska kompositören som kommer in i Lauras liv och allting är perfekt. Solen skiner och livet är en dröm. Hennes dröm om äkta kärlek, hon har hittat den.

Problemet med drömmar är att man tillslut måste vakna upp och titta till verkligheten. Sandro förbereder sig för sin examenskonsert när kritikern Maxime närmar sig Laura och Sandro från olika håll. Maxime kommer som en ulv i fårakläder och bryter upp den fluffiga verklighet det unga kärleksparet förlorat sig i. Kan man ha flera själsfränder? Hur tar man sig vidare i en karriär utan att såra någon? Han väcker frågor och problem.

2254 Medan Sandro och Laura försöker lösa sina egna problem får vi följa den sammanbitna, och till synes livströtta, Pierre. Ägare av den lilla körskolan som håller honom från tankarna om hans egen död och också pappa till Sandro. Dagen som hans död enligt utsago av en spådam för fyrtio är sådan närmar sig med stormsteg samtidigt som han, fången av sina tankar, hjälper skådespelerskan Marianne att uppnå frihet genom ett körkort.

2253

Som sagt har jag inte på ett väldigt bra tag känt mig så förvirrad över en film. Jag förstod inte vad de olika historierna hade med varandra till en början även om jag visste hur karaktärerna hörde ihop. Det blev en röra jag inte kunde reda ut och det irriterade mig. Visst att jag när eftertexterna började rulla kunde förstå. Men under filmen kände jag bara att det här var ett försök att rida på den våg som ”En oväntad vänskap” skapade. Sverige är hungriga på fransk film, säkert resten av världen också, för Förtrollad av Paris är för mig en film som fick högre budget än vad manus klarade av. Det tillsammans med en musik som kändes stressig och i många fall inte höll hand med scenen.

Det är inte en dålig film, absolut inte. Men det är en förvirrande film, i alla fall för mig. Och jag vet att det är långtifrån den bästa filmen jag har kollat på. Men också är det inte den sämsta jag sett. Fotot är vackert och i viss mån unikt och olikt något jag tidigare upplevt.

Se Förtrollad av Paris den 5 april när den har premiär, men sätt dig bekvämt i din biostol och var beredd på att få klura ut en hel del frågetecken.