Första mötet med en psykolog.

Idag var det dags för mitt första möte med en psykolog. Det är en del av undersökningen och sökandet efter lösningen på varför jag har så svårt att somna. När jag var hos läkaren pratade vi kort, och vi kom överens om det faktum att det kanske är har någonting med mitt fysiska tillstånd att göra. Vi uteslöt inte möjligheten om att det faktiskt är någonting ‘fel’ med mig och att det är det som gör det svårt att somna. Men samtidigt som vi har fördjupat oss i det bokade jag då den här tiden med en psykolog. Idag fick jag träffa henne.

I väntrummet kände jag mig lugn och lyssnade på min musik. Det fanns inte mycket nervositet i kroppen. Inte heller hade jag känt det igår eller under dagen. Däremot var jag nyfiken; nyfiken på situationen att sitta med en främling och berätta om mig själv. Berätta hur jag mår och hur jag mått under åren. Och att på något sätt berätta om sig själv och sitt liv. Nyfikenheten tog överhanden. I mina tankar såg jag framför mig det klassiska kontoret men sett i så många filmer med de stora skinnfåtöljerna, mörka träpanelerna och de inramade diplomen bakom skrivbordet.

Nervositeten slog till sekunden den första foten klev över tröskeln in i rummet, som för övrigt såg ut som vilket annat undersökningsrum som helst. Men utan den kalla britsen och kanske lite mer böcker på väggarna och en matta på golvet vid det lilla runda bordet och de spensliga stolarna.

När vi satte oss ner kändes det lite stelt, men bara från min sida. Det släppte nästan helt efter några minuter och innan jag visste ordet av var min timme slut. Såhär nu i efterhand kan jag tycka att min korta dos av nervositet kanske var rättfärdigad, det är ändå en rätt prekär situation,  men den var också lätt överdriven. Nu har vi bokat in en ny tid och jag ser fram emot det.

~~~~~~~

Som av en händelse ringde min läkare mig strax efter jag kom hem igen efter besöket. Provsvaren angående om det möjligtvis var så att sömnproblemen kunde härstamma från den vitaminbrist kroppen hade. Den bristen kunde kanske vara glutanallergi/-intolerans. Så är det inte, jag tål gluten. Vad är det då kan man undra, och det gör både jag och min läkare. Därför ska vi nu gå vidare med en gastropi-undersökning. Lite läskigare, men det kan ge ett svar. Att få ett svar på varför kroppen inte vill ta upp de här viktiga vitaminerna är tillräckligt värt för att stoppa ner en kamera (eller vad det nu är) genom munnen.

 

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Första mötet med en psykolog.

  1. Jag vill bara tala om för dig hur oerhört glad jag blev när jag läste detta inlägg. Dina tankar och känslor som du beskriver kring ditt psykologbesök, är precis likadana som jag kände vid mitt första besök.
    Att träffa en psykolog är inte alltid så lätt att erkänna och dela med sig av till andra människor, just därför gjorde du mig väldigt glad genom att faktiskt skriva detta inlägg och bekräfta att det är helt okej att våga ta hjälp via den vägen.

    Jag hoppas att dina möten med din psykolog kommer att komma till lika mycket nytta som mina möten har gjort för mig och att du snart hittar lösningen till dina sömnproblem. Ha det bra David!

    • Tack Olivia,
      Nej, det är nog fler som träffar dem än som berättar om det. Känns lite onödigt, tycker jag. Jag menar inte att alla behöver springa omkring och säga att de träffar en psykolog, men att man inte ska behöva känna någon form av ”skam” jag tror att många gör.
      Kul att höra att dina möten har hjälpt dig, verkligen!

      Ha det fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *