I källaren

Kaffet i muggen är nu tom och den bruna glasyren som täcker leran och gör den starkare än innan lyser igenom det tunna lagret av det svarta koffeinguldet. Vätskan är så ensammen att den inte längre står en chans mot kylan som tränger sig hårt tätt intill och bromsar ner alla atomer till en, för entropin själv, mer behaglig nivå. Jag står inte bakom den här fysikens lag. Mitt kaffe ska vara varmt. Inte för varmt; det ska gå att dricka utan att skålla tunga och gom.

Än värre när muggen är tom och halva chokladbollen ligger och retas med en där på fatet. Jag vet att dess choklad och andra smöriga ingredienser kommer få mig att hitta mig själv i ett läge där dryck står högst upp på priolistan.

skc3a4rmavbild-2011-02-12-kl-18-05-58

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *