Liten finputsning

Efter min lugna eftermiddag drog jag mig som sagt in till söder för att återigen sätta mig i frisörstolen. Det har inte gått längre än en och en halv vecka sedan jag var där sist. Alltid lika trevligt att hänga där i salongen. Och idag bjöds det på kaffe istället för vin, men det var mest bara bra. Inte riktigt pepp på vin vid lunch en måndag när jag knappt sovit någonting. Men men. Jag kom dit med håret lite överallt. Sedan såg jag till att staten inte kunde komma åt mina tankar ett tag. Sen var det dags att se resultatet. Blev väldigt, väldigt nöjd. Jag visste att Emelie skulle göra ett bra jobb. Jag litar på henne och att hon ska veta exakt vad som skulle se bra ut på mig. Men jag måste erkänna att jag faktiskt blev glatt överraskad när jag fick se mig själv i spegeln. Herregud vad fint det blev! Känner mig fräsch och tankarna svävar mot lyckan att håret är solkysst efter en varm sommar. Namnam, ser verkligen fram emot sommaren nu. Den kan inte komma snabbare än snabbast nu!

 

Förmiddag

Började veckan med en sjukt dålig natt. Två timmar fick jag i mig. Igen. Jag vet inte ens om jag orkar ta upp hur jag känner inför Atarax.. Kanske senare, vi får se. Men en ”fördel” med allt detta takstirrande är väl det att jag inser hur mycket tålamod jag kan frambringa hos mig själv. Även om jag kan tycka att 3-4 timmar av dött stirrande och snurrande i sängen är föga roande förundras jag samtidigt över det faktum att jaginte blir lika sur som jag blev förut. Dock att jag använder allt tålamod under dessa timmar och sen under dagen ganska lätt går från glad till vresig. Men det är ju också en annan femma.

Sitter just nu och, hör och häpna, kollar på tv. Har kikat lite halvt och lyssnat när Isabella satt och samtalade med Malou. Nu har jag stängt av ljudet till förmån av musik istället. Har fortfarande en bra stund kvar innan jag måste ta mitt pick och pack för att dra mig till södermalm och Emelie (min frisör) igen. JAg var där bara för en dryg vecka sedan. Men som jag skrev då så hade hon och jag pratat om att göra någonting med färgpaletten på min skalp, och det är just detta som ska smulas med idag. Ska faktiskt bli väldigt kul. Jag har inte färgat mitt hår på jag-vet-inte hur många år som helst. Du ska veta att jag har faktiskt varit mörkhårig brunett samt rödhårig. Japp, du läste rätt.

Nej, men om man skulle dra en räd och kolla efter någonting ätbart? Hur låter det? Jo, det låter nog bra det.

Ingenting

Känner verkligen att jag inte har någonting alls att skriva idag. Ganska tomt överlag i huvudet och jag har inte gjort något av intresse. Sov bort hela dagen eftersom jag inte kunde sova inatt och sen har jag bara suttit och spelat Battlefield 3. Köptepremium-paketet här för ett par veckor sedan så jag har många nya banor att lära känna och en hel drös av nya achievements att klara av. Så det är precis det jag har gjort. Sen också kunde jag inte stå emot begäret efter läsk, och eftersom det ändå är lördag (för visst är det lördag?) så trotsade jag kylan och gick för att införskaffa detta.

Så, det var ungefär precis allting som jag har haft för mig idag. Imorgon blir det kanske lite roligare. Då har jag faktiskt saker att göra. Bland annat så fyllde en av mina kusiner arton år tidigare i veckan och vi ska över till dem och fika. Du vet det där sedvanliga släktfikat. Men men, det ska faktiskt bli roligt.

Det var allt från mig denna gång, jag får tacka för din uppmärksamhet så syns vi nästa gång! Tjohej, pusskram

Soon BETA, soon

Den 29e januari öppnar EA dörrarna för sin mp-beta av den nya titeln Crysis 3. Det är den tredje i serien (duh!) och använder sig av den nya och sexiga spelmotorn CryEngine 3. Jag har svårt att vänta på att få testa spelet. åh åh åh, som jag har längtat! Ska bli kul att testa något nytt överlag också. Har inte spelat någonting annat än Battlefield 3 det senaste året.

YouTube Preview Image

Det är ju ändå fredag

Och då finns det inte mycket lusta för att ställa sig vid spisen och trolla fram någonting ätbart. Vilken tur då att det finns andra som har ork att göra det istället för mig. Så idag kommer att bli en pizza som kommer att fylla ut min magsäck. Om jag är nöjd med detta beslut, ja.

Mer info från Ultra Music Festival

Vid tre-tiden natten mot idag släppte Ultra Music Festival den andra omgången med artister till årets festival, Phase 2. Den innehöll stornamn som Steve Aoki, Dog Bloog (Skrillex+Boys Noize), Alesso, Snoop Dogg och en hel hög andra stora namn! Det blev till och med så hög press på deras webbplats att den kraschade. Det om något visar på hur högt intresset för festivalen är och också hur stor den är; och kommer att bli. Ultra fyller 15 år och det kommer nog att firas, med pompa och ståt. Det vågar jag lova! Här under är i alla fall videoklippet med Phase 2.

YouTube Preview Image

Jag har lovat er att uppdatera om festivalen i den takt jag kan få tag på informationen och jag villa skriva det här redan igår. Men jag var för trött i huvudet och tankarna på fel ställe för att kunna länka något såhär underbart!

Vill se

Vill verkligen se den här filmen. Jag älskar dans- och sångfilmer. Step up, Stomp the Yard, Honey är några av favoriterna. Utöver det har jag en fallenhet för Glee. Det är en någonting med hur lyckliga de på skärmen ser ut och också hur inspirerande filmerna vanligtvis är. Att man aldrig ska ge upp sina drömmar, bara man fortsätter tillräckligt länge och inte ger upp kommer allting alltid att ordna sig. Det ger mig något av en ro inombords.

YouTube Preview Image

Den där känslan som kommer på besök

Ibland tror jag att jag är den på denna jord som uppskattar sitt liv minst av alla. Det är en känsla som upprymmer mig på de mest, i mitt tycke, dummaste tillfällen. Att känna sig värdelös på allting man gör och allt man har bakom sig och har i kikaren nära men också långt borta på horisonten. Den där gnolande värken, nej inte värk, bara en oro att det man lägger ner sin energi på; det jag lägger min energi på inte gangnar någon på något sätt någonstans. Men inte heller är det så. Det är bara den där känslan att jag inte vet vad det är jag håller på, även när det är det jag gör som jag vet varför jag håller på med. Ibland hälsar den här känslan på och jag kan inte göra någonting åt det. Den sköljer över mig med en kraft jag tror ingen man, kvinna barn eller ens övermäktig ande eller vilket ord man än helst vill använda kan rå på. Vad som händer innanför pannbenet kan inte annat än liknas med gravt överkokad risgrynsgröt. Och den där risgrynsgröten får mig att famla handlöst i ett mörker. Jag vet i skrivande stund var jag kan sträcka mig ut för att få en hand att hålla. Fan, jag vet precis var den här handen är just nu. Men risgrynsgröten tillåter mig inte. Inte just nu. Inte när jag nu stirrar på de här orden med avsky över mig själv. Ändå kan jag inte hjälpa mig själv. Jag sitter och vet inte vad jag håller på med. Kanske just för att jag vet vad det är jag vet att jag inte vet. Risgrynsgröten håller mig från att göra saker jag borde göra. Saker som kanske skulle sila bort det värsta. Låta mig åtminstone få, om en bara för en sekund snudda med en tå, en ynka tå, mot den säkra bottnen. Vad jag vet är att när jag väl vaknar imorgon, eller kanske ska vi använda orden ”senare idag” så kommer känslan ha vandrat vidare. Om känslan har bosatt sig hemma hos någon annan persons väsen eller bara irrar löst omkring kan jag inte veta. Jag vill nog inte ens veta. Det är nog också jag har så svårt att hantera när det här korta och tillfälliga tillståndet uppkommer. Det finns inte tid eller förnuft nog att hinna lära känna den och varje nytt tillfälle tvingar mig att börja om från ruta ett vareviga gång. Jag kommer inte kunna prata om det, det vet jag. Jag kommer inte att kunna sätta ord på det jag just nu försöker få ner i skrift. Så jag låter den här texten vara som den är. För känslans skull tillåter jag inte mig själv att läsa ett endaste ord av ovanstående text. Det är vad den är. Den kommer alltid vara vad den är och så kommer det att förbli. För precis som känslan är orden förbi.

Planera

Ska jag vara ärlig mig mot själv, och då också mot dig kan jag inte säga att planering är min starka sida. Det har liksom aldrig kommit naturligt till mig att planera längre in i framtiden än kanske veckan framför mig. Visst, det händer att det kommer saker och ting som jag måste planera in längre fram. Men då handlar det mest om att jag måste göra plats i kalendern så att jag inte råkar hitta på någonting på den tiden som detta något måste göras på. Ja, okej. Lite kanske jag planerar. Det kommer med i livet utan att man ens tänker på det. Kalendrar har aldrig fungerat bra för mig. Jag kan inte komma ihåg hur många jag har fått i famnen av far eller till och med av mig själv. Då använder jag den kanske i en vecka, möjligtvis två om det är en riktigt fin kalender. Men det slutar alltid med att den bara samlar damm. Först är jag duktig och skriver in allt som bör skrivas in, efter några dagar glömmer jag bort att kolla i den lilla boken om det är någonting som jag behöver hålla reda på. Nästa naturliga steg är att jag helt enkelt struntar att skriva upp det helt och hållet, varför ska jag bemöda mig att skriva ner någonting som jag lika gärna kan hålla i huvudet. De flesta gånger fungerar den här strategin, men det är inte de gånger man lyckas med sitt system som man ser att det har sina brister. Nej, det är när allt fallerar och man glömmer bort något viktigt. Jag tror att du förstår vad det är jag försöker förklara. Det blir helt enkelt en jobbigt situation.

Men just nu sitter jag och planerar på någonting som jag aldrig har gjort förut, och jag kan säga att jag är glad att rötterna i mitt hår sitter fast med bra kraft i hårbottnen. För annars skulle jag vara skallig på slumpmässigt utvalda platser uppe på min skalp. Det är roligt, men det är helt nytt territorium för mig och jag får ta mig själv i kragen för att saker ska hända. Hua hua. Samtidigt är det roligt, det ska jag inte ta ifrån varken mig själv eller världen runtomkring mig.