Brevet

I ögonvrån skymtade jag ett litet kuvert. Jag har inte öppnat det på år och dagar. Ändå vet jag precis vad det står i det. Det är fina ord och ord som lyfter mig när jag mår dåligt. De är skrivna med kärlek och bläck; författade av en väldigt god och nära vän. Eller hon var det förut i alla fall. Jag vet inte vad det var som hände men vi gled isär, och idag pratar vi knappt alls. Det grämer mig och och jag måste lite dåligt över det. Vi hade, och vi har, så mycket gemensamt. Alla de gånger vi har hjälpt varandra genom tunga perioder i livet bara vi kan förstå.

”Fina, kramiga, knasiga, härliga, roliga, smarta, mysiga, underbara David!

Du är liksom en såndär en på miljarden. En människa som är lite för bra för att finnas.
Man känner sig lite exklusiv när man får träffa dig, att få vara med dig.
Du har förmågan att alltid vara lika go’ och härlig och föra det vidare till de runtomkring dig.
Därför är det så galet underbart att ha dig i närheten. För du fyller alla de där lite mörkare delarna med ett stort leende, en kram och lite YouTube-klipp.

Fortsätt att vara du och glöm inte att den som haltar gär ändå!!!” 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *