Jag har en snopp, fritt fram att häckla

Idag är det internationella mansdagen. En dag som firas i fyrtiofyra länder på jordens alla kontinenter. Det är en dag som fått stöd och erkännande från Unescos direktör för kvinnor och fredskultur. Ofta firas dagen i samband med internationella barndagen som inträffar dagen efter. Alltså imorgon, den tjugonde november.

Jag tror på jämställdhet, även om jag med säkerhet kan säga att vi är långt ifrån ett fullständigt jämställt samhälle. Löner är ojämna, män favoriseras och utbildning går i första hand till män om man ser problemet på en global nivå. Många förbättringar finns kvar att göra överallt, både på global nivå men också på extremt lokal nivå. Jag pratar om jämställdhet inom hemmet tysta väggar.

I tv, radio, tidningar, skoldebatter, hemmafester diskuteras jämställdhet ofta. Och det är nästan uteslutande utifrån kvinnans synvinkel. Hur svårt det är att knipa den där chefspositionen när styrelsen bara består av gamla griniga gubbsjuka kostymnissar, eller orättvisan när Rickard på kontorsstolen bredvid gör precis samma jobb som Christina men tjänar flera tusen kronor mindre i månaden.
Att dessa orättvisor, och många andra, finns i vårt samhälle går inte att förneka. Jag lever i tron om att vi är på bättringsvägen, mycket talar för det. Det går inte att förändra samhällsbilden över en natt. Det kommer att ta tid, men en dag kommer vi stå där vid mållinjen och gratulera varandra. Jag längtar till den dagen. Jag vet inte om jag kommer att få uppleva den själv, inte den riktigt slutgiltiga mållinjen. Kanske mina barn kommer att få se den dagen, vem vet?

På Twitter har det under dagen diskuterats flitigt om mansdagen. Jag har sett tweet på tweet häckla och håna dagen. Vem som skrivit vad är oväsentligt. Av kanske hundra tweets kan jag räkna de med en positiv ton på en hand. Och de har alla författats av män själva. Resten är skrivna av kvinnor. Och det har varit rätt hårda ord. Utan att citera någon kan jag säga att mansdagen har hånats, förlöjligats och rakt ut fördömts av kvinnor av varierande ålder. På radio hör jag den retoriska frågan ”varför ska männen ha en egen dag? Kvinnan har sin dag och mannen har de resterande 364″. 

Redan där har vi ett problem. Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat med familj och nära vänner hur fel det blir i kampen mot den absoluta jämställdheten när kvinnor själva underkastar sig mannen. Så länge vi erkänner en maktskillnad hos könen kommer bilden av den undergivna kvinnan och den maktmissbrukande mannen leva kvar.
Mannen som kön äger inte alls de resterande 364 dagarna. Sedan 2009 har mannen en dag dedikerad till sig. Precis lika många dagar som kvinnan. Och lika många dagar som barnen. Resten av dagarna ’tillhör’ båda könen. Så är det bara. Tycker du att det manliga släktet har äganderätt på alla de andra dagarna är det DU som tycker det, och bara du kan släppa den värderingen.

Den internationella mansdagen handlar inte om att lyfta mannen till skyarna och tillbedja snoppen som universalt maktvapen. Nej. Mansdagen lägger fokus på pojkars och mäns hälsa, jämställdhet, relationer, familjer och manliga förebilder. Ingeborg Breines, direktör för kvinnor och fredskultur på Unesco gav stöd till dagen med utlåtandet ‘This is an excellent idea and would give some gender balance’. Jag kan inte annat än, på en djupt personlig nivå, hålla med henne.

Ändå häcklas och hånas dagen utbrett. Mannen ska inte få ha en egen dag. Har du en snopp har du automatiskt lättare att ta dig framåt i livet verkar vara den allmänna bilden. Jag blir genuint ledsen och sårad när jag läser det. Inte bara för att jag tar åt mig det som skulle kunna klassificeras som mobbning personligt, utan jag blir också ledsen när jag ser att det är den här bilden som fortfarande existerar. Att män är överlägsna och kvinnan svag och ynklig.

Unga män knuffas undan idag till förmån av kvinnor eftersom det är så mediabilden är idag. Männen är starka och känslolösa, de kommer ta sig vidare i livet ändå. Kvinnorna behöver hjälp, de behöver lyftas fram extra mycket och få all hjälp möjlig för att ens ha en chans att nå dit en man, tydligen, kan ta sig med sitt kalla målmedvetna jaktsinne. I vissa fall kanske det här stämmer, det vet jag inte och kan inte säga med säkerhet. Men vad jag däremot vet, det är att det finns hundratals, tusentals killar ute i landet och i världen som är rädda, känsliga och vet inte hur de ska föra sig. De kan och/eller vill inte forma sig efter den machonorm som existerar idag. Och ändå drar dessa unga man över en kam tillsammans med de som tar sig an normen och flyter på i den bild som idag står fast, om än med sprickor i fasaden.

Män måste få se att det är okej att vara stolt över sitt kön. Att man inte ska skämmas och hålla sig i bakgrunden bara för att man inte har bröst. Från alla möjliga håll uppmuntras kvinnor till att vara stolta, stå upp sin sitt kön och bekämpa patriarkatet. Det är hur bra som helst, men tryck inte ner och håna mannen när han gör detsamma.
Historien har haft sin gång och mannen har varit framträdande som makthavare, men slå inte undan benen för den mannen som vågar ta plats i en värld där endast respekt och tankar om en jämlik framtid står att finna. För då slår du bara undan benen på dig själv.

Alla kan göra ett val. Frågan är vilket val du tar. Att främja jämställdheten? Eller att häckla och håna någonting som arbetar för att främja just detta?

Jag kommer aldrig skämmas för att vara en man. Jag kommer aldrig backa undan och ge plats för en kvinna. Men jag kommer heller aldrig att smutskasta eller fälla krokben för den kvinna som kämpar för att springa om mig i livets hårda lopp. Vill du ha någonting måste du kämpa för det. Den som kämpar hårdast och visar sig bäst lämpad kommer att ta sig dit den vill. Det spelar ingen roll vilket kön som norpar tjänsten (eller vad det nu än må vara).

Kvinnodagen existerar, mansdagen måste få existera i samförstånd. Annars kommer vi aldrig nå jämställdhet.

blogstats trackingpixel

3 reaktion på “Jag har en snopp, fritt fram att häckla

  1. Att jämstlldhetsdebatten förs mycket från kvinnors synvinkel beror tror jag främst på två saker. Dels är det många föer kvinnor som är engagerade i den och dels så är det kvinnor och flickor som förlorar meSt på ojämställdheten idag.
    När jag läser din text upplever jag att du missat en del ganska grundläggande fakta. Om du är så intresserad av det här som du säger så tycker jag att du ska sättadig in mer i ämnet. För visst behövs det en mansrörelse men den behöver vara medveten om hur situationen ser ut.

    Att många blir upprörda över en mansdag och säger att männen har de andra 364 dagarna är inte så konstigt sålänge världen ser ut som den gör. Ingen behöver skämmas över att vara man men män behöver ta ansvar för att de är män då det ger dem än priviligierad position. Likaväl som att ingen behöver skämmas över att vara vit och västerlänning men de som är det behöver ta ansvar för det. Det är en stor skilnad mellan att skämmas och ta det där ansvaret. Ansvaret menar jag handlar om att inse sin fördelaktiga position, bli varse normer, ens egna försomar vanor osv och arbeta mot en bättre värld för alla. Det handlar i slutändan om makt i olika form. Och det kommer att krävas att män Lämnar ifrån sig en del makt i så fall.

    Det handlar inte om att som du skriver att anse att kvinnor skulle vara skörare eller något sådant. Det handlar om mäns makt över kvinnor.

    Läs läs läs och lyssna lyssna lyssna.

  2. Mika
    ”Dels är det många föer kvinnor som är engagerade i den och dels så är det kvinnor och flickor som förlorar meSt på ojämställdheten idag.”

    Kom tillbaka när du knäppt med fingrarna och skaffat dig lite mera intelligens, tackar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>