Fortsättning

20121130-203847.jpg
Mötte upp Cimon på Ljunggrens och fick ett ta stund med både jobb och skitsnack. Nu sitter på någonstans vid Fridhemsplan, typ, och tar en öl innan vi ska möts upp Rickard och Hanna för lite vin och sällskap.

Lite av det här, lite av det där.

Jag är ett fan av Jägermeister. Och nu har de släppt en specialutgåva, bara för Sverige. Så jag tänkte passa på att dela med mig av mina absoluta favoritrecept för drinkar man kan göra med den. För, tro det eller ej, Jägermeister är så mycket mer än bara något som kan serveras i ett shotglas.

Klicka på bilden för att läsa artikeln om den nya utgåvan av den välkända drycken!

~~~~~

Widow maker

  • 1 del Jägermeister
  • 1 del Vodka
  • 1 del Kaffelikör
  • 2 droppar Grenadine

Häll ingredienserna i en shaker. Skaka tills du känner dig nöjd och häll upp i ett thumblerglas.

*

Dark Angel

  • 3 cl Svart Vodka (vanlig går också bra)
  • 3 cl Jägermeister
  • Red Bull

Häll först i Red Bull och is i ett highball-glas. Skikta försiktigt vodka och Jägermeister ovanpå. Det ger ett snyggt svart lager på toppen av glaset.

Ett tips är att servera drinken på det här sättet men att röra om i glaset innan man börjar dricka.

*

Colt 45

  • 3 cl Gin
  • 6 cl Jägermeister
  • Red Bull

Fyll ett glas av valfri modell och blanda ihop allting ordentligt.

Bra start

Fredag är här. Och den kan inte ha börjat bättre. Fick först och främst sova ut ordentligt, bara för att sedan hinna få i mig en bra kopp kaffe innan det stod ett bud utanför dörren med ett vackert paket. Innehållet var en ytterst trevlig överraskning men jag blev helt tagen av den vackra lådan.

SFF12: The Last Will and Testament of Rosalind Leigh

När mörkret faller över det tysta lilla bostadsområdet börjar udda saker hända runtomkring Leon och hans hus. Han är en antikhandlare som ärvt huset av sin nyligen bortgångna mor. Dörrar utan nycklar är låsta, saker i huset verkar flytta på sig och märkliga ljud sätter Leon på spänn.

Han misstänker att den troende modern försöker kontakta honom från den andra sidan genom objekt i huset. Särskilt genom de oräkneligt många änglastatyerna utplacerade i hemmet. Leo får kontakt med någonting. Men är det hans mamma eller någonting annat?

Kan Leon lista ut vad det är hans mor försöker berätta för honom innan paniken tar överhanden? Den underliga grannen varnar för ett skadat djur som springer omkring i områdets skogar. Frågan är nog mest om huruvida Leon är mer rädd för sig själv eller tingestar från den här världen eller nästa.

 

Rodrigo Gudiño långfilmsdebut The Last Will and Testament of Rosalind Leigh är inte den vanliga skräckfilmen vi är så vana vid. Rodrigo lyfter fram mer av den psykologiska aspekten hos det ockulta och ger publiken subtila anledningar till obehag med hjälp av små, nästan obemärkta detaljer.

The Last Will and Testament of Rosalind Leigh var inte riktigt den typ av skräckfilm jag kan uppskatta helhjärtat. Den stora fokusen på konstnärligt svepande kamerarörelser där kameran själv blir till en karaktär tog för stort fokus från spänningen. Ändå passade det bra ihop den lugna rösten från Rosalind själv när hon mjukt försöker prata med Leon.

Kanada är inte den första nationen jag tänker mig när det diskuteras skräckfilm. Men det är inte en dålig första långfilm från långfilmsdebutanten. Absolut inte.

YouTube Preview Image

Inte bekvämt

Nä, det är inte bekvämt någonstans just nu. Hur jag än sitter i stolen, i vilken vinkel jag än väljer att ha ryggstödet i, om jag ligger i sängen; på mage; på rygg; framstupa sidoläge, det gör bara ont i kroppen. Eller inte ont, det är i brist på bättre ord jag väljer att använda just det ordet. Visst, ja, det gör ont i kroppen. Speciellt i ryggen som alltid. Men det hör liksom lite till i livet jag väljer att kalla mitt. Är det oro jag känner i kroppen? Inte vet jag. Jag tror inte jag har någonting att känna oro över för tillfället. Lyssnar jag på fel musik just nu?

Eller vänta! Jag vet nog vad det är. Det är den där fasliga boken jag ser framför som ligger och gäckar mitt väsen där på sängen. Inget ont om boken i sig, så långt har jag inte kommit än att jag faktiskt kan ge den ett ärligt betyg. Eller ens en åsikt. Det är bara det att när jag började läsa den på bussen hem från stan insåg jag tämligen snabbt att det här med styckesindelning; det var inte långt upp på prioriteringslistan när dispositionen av manuskriptet skulle diskuteras vid tre-fikat. Så kan man väl säga.

Ta några minuter…

… och hjälp min fina och utomordentligt duktiga vän Paula Halldin. Hon är just nu med i en tävling som heter Miss DJ Competition. Precis som tävlingens namn antyder är det en tävling där det i prispotten ligger ett samarbete med Universal Music. Paula har redan nu ett bra gäng med röster och ligger i gränslandet för att komma vidare till finalen.

Så, snälla, var ett hjärta och klicka HÄR för att rösta. Det tar ungefär en minut av din värdefulla tid. Det skulle betyda så oerhört mycket för mig. Paula är värd det här, det lovar jag. Passa även på att lyssna på hennes bidrags-mix.

Olyckor kommer alltid i tre

Precis efter att jag skrev inlägget här nedan om hashtags skådar jag i norr en artikel från Mashable. Först tror jag att jag läser fel, det kan inte stämma. Men ack så fel jag hade. De orden min hjärna läste från rubriken stämde till fullo.

Det är alltså ett par vuxna människor. Som gjort sitt och skaffat barn. Och sedan bestämmer de sig för att döpa deras nyfödda dotter till Hashtag!!! Jag är mållös.

Det finns något uttryck som säger att olyckor alltid kommer i tre. Så vad är det som väntar runt nästa hörn? Jag vågar inte gissa. Vill blunda och försvinna en stund.

Klicka på bilden för att läsa artikeln i sin helhet.

#Sluta #nu

#Det #finns #en #trend #ute #på #det #stora #Internet #som #jag #inte #tycker #om. #Jag #askyr #trenden. #Den #verkar #vara #särskilt #utbredd #på #Instagram #av #någon #anledning. #Det #handlar #om #hashtags, #och #synnerligt #det #missbruk #av #funktionen. #Jag #menar, #tycker #du #att #det #är #bekvämt #och/#eller #snyggt #att #läsa #en #text #av #det #här #slaget? #Nej, #det #tycker #inte #jag #heller. #Ändå #ser #jag #dem #dag #ut #och #dag #in. #Det #går #till #den #grad #att #jag #känner #mig #manad #till #att #avfölja #kära #vänner #bara #på #grund #av #detta.

#Är #det #en #okunskap #som #driver #det #här #beteendet #eller #vad #är #det #som #får #dessa #några #att #i #varje #bild #hashtagga #varenda #jävla #ord? #Själv #använder #jag #hashtags #sparsamt. #Det #är #en #smart #funktion #som, #när #det #används #i #rätt #situation, #drar #folk #med #samma #intresse #samman #för #att #mötas #och #kunna #se, #läsa #och #utbyta #idéer #och #tankar. #Men #nu #känns #det #som #att #det #har #gått #överstyr. #Skeppet #har #kapsejsat #för #längesedan #och #ändå #är #seglen #upphissade #och #däcket #skrubbas #minutiöst.

Till#min#fasa#finns#det#en#än#värre#metod#för#att#irritera#min#läsning,#och#det#är#där#personen
#som#skrivit#bildkommentaren#på#Instagram#känner#att#det#skulle#vara#en#bra#idé#att#spara
#plats#och#tid#genom#att#strunta#i#mellanslagen.#Numpad-symbolen#visar#tydligen#att#det#kommer#ett#nytt#ord.#Jag#ryser#bara#jag#tänker#på#det.

 

Känner du igen dig? Det gör ingenting, det går att ordna. Känner du med dig att du skriver som i det sista stycket här ovanför, börja i alla fall med att inkludera mellanslag. Sen kan du börja avvänja dig till att bara tagga övergripande ämnen och ord.

Snälla.

Slår rot

Sitter med min Latte och en tom tallrik vid min sida. Gick ifrån den vanliga beställning av mat och testade kycklingröran. Helt klart godkänd, det som just nu oroar mig är huruvida jag kommer att glida runt i världen resten av dagen och osa curry. Det är liksom ingenting jag kan göra åt just nu. Det är bara så det är.

String är fortfarande lokalen i stan där jag kan sitta längst, och nu sitter jag och Cimon med arbete. Inga planer på att resa sig upp i den absoluta framtiden står att finna. Vi har, i brist på andra ord, slagit rot här. Kan säga som så att det inte är någonting jag försöker att bekämpa.

Utanför de stora glasrutorna här på String faller små flingor. Det snöar och det är ingenting att göra åt. November är på det stora hela över och julkalendern står inför dörren. Snö är att vänta. Ja, det går att klaga på nedfallet och kylan. Men det kommer inte att göra någonting bättre. Jag skulle försöka att se det som ett tecken på att hösten är slut, vilket innebär att vi är en årstid närmare våren och efter våren kommer sommaren.

Såhär såg det ut utanför mig när jag låste dörren. Jag tycker om det, även om jag hellre ser att det är en halvmeter pudersnö istället för en decimeter blöt kramsnö. Samtidigt blir jag väldigt sugen på att ha snöbollskrig. Är jag för gammal för att smita in på en skolgård och starta ett krig med barnen? Jag skulle ha hur roligt som helst, lite tidsresa så att säga. Eller bara bygga en snögubbe. Ja, jag vill bygga en snögubbe innan den här vintern är slut.